När drevet går
Befinner mig i Närke och läser således Nerikes Allehanda till frukost. Man har intervjuat Ireen von Wachenfeldt två år efter att hon blev rikskänd geom Evin Rubars svartmålning av ROKS i SVT:s dokumentär Könskriget. von Wachenfeldt berättar om hur familjen varit hennes stöd under de här åren men hur t o m hennes sjuåriga barnbarn fått höra i skolan att farmor är konstig. (Ungarna har ju knappast sett programmet så det är alltså vuxna människor som berättat detta för sina barn, att din klasskompis farmor är konstig.)
När jag läser läser jag med en vetskapen att intervjun tillkom under väldigt underliga former. Evin Rubar hade förespeglat ROKS att hon skulle göra ett program om hur kvinnorna inom rörelsen arbetade för utsatta och misshandlade kvinnor. Ungefär ett program i stil med det som Liv Weisberg gjorde om Feministiskt initiativ. Det var dock inte vad Evin Rubar hade i åtanke. Här hade hon nämligen en möjlighet att få klippa till en organisation som hon sedan tidigare inte varit riktigt ense med. Programmet var egentligen klart för sändning långt tidigare. ROKS hade fått besked om att det skulle sändas mycket tidigare än vad som blev fallet. Man hade t o m kontaktat Rubar och gänget med frågan om när det skulle sändas. Nu sändes den strax efter att ett helt annat kvinnoinitiativ kommit ut, Feministiskt initiativ. Som inte på något vis är länkat till ROKS mer än att båda driver frågan om att stoppa mäns våld mot kvinnor.
På våren 2005 kom dock Rubar på att hon skulle göra en kompletterande intervju med von Wachenfeldt. Hon kommer därför upp på ROKS kontor med en fotograf och börjar ställa frågor om en recension i ROKS tidning. En recension av Valerie Solanas SCUM-manifest i översättning av Sara Stridsberg. (Som nu fått Nordiska Rådets litteraturpris för SIN bok om Solanas.) Solanas har ingenting med ROKS att göra, ingenting med svenska kvinnojourer att göra. Recensenten var också fristående och recensioner innehåller endast recensentens åsikter, inte tidningens. En rad dagstidningar hade liksom ROKS tidning haft recensioner som prisade Solanas bok. Det vet givetvis Evin Rubar. Ändå pressar hon ROKS ordförande om åsikter som en amerikansk kvinna haft i USA 30 år tidigare, och som om recensenten i ROKS tidning var ensam om att lovorda SCUM-manifestet.
Den som verkligen lyssnar på vad som sägs i intervjun blir förvirrad. Allehandas journalist skriver idag att det är en underlig intervju. Jo, för svaren hänger liksom inte riktigt ihop med frågorna. Det är uppenbart att von Wachenfeldt inte begriper vad Rubars syfte är. Eller hur Rubar gör sina sammankopplingar.
Det enda von Wachenfeldt kan anklagas för är att hon inte helt enkelt lyfte ut Rubar från kontoret direkt.
Här följer en utskrift av ordväxlingen mellan Rubar och Wachenfeldt:
Evin Rubar: Det här är eran tidning.
Ireen von Wachenfeldt: Mmm.
E.R: Här står det att kalla en man ett djur är att smickra honom.
I.W: Säger? vad..vad tänker du på nu?
E.R: Ja, det här är väl Roks tidning?
I.W: Ja, det är Roks tidning..
E.R: Det står här i er tidning "att kalla en man ett djur är att smickra honom. Han är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit." Varför skriver ni så här i eran tidning?
I.W: Ja, men är inte det utifrån mäns tankar?
E.R: Men det här är ju vad ni skriver om män.
I.W: Ja.
E.R: Är det så här ni ser på män?
I.W: Ja.
E.R: Så du står för att säga att ?att kalla en man ett djur är att smickra honom??
I.W: Fast nu har du tagit ut härifrån, det är Lina som har skrivit här, utifrån en bok, eller hur?
E.R: Mmm.
I.W: Det här är våran feministiska tidning, men det här är ju ett reportage, och jag tror till och med att hon har skrivit utifrån en bok, hon har skrivit utifrån SCUM Manifesto här.
E.R: Vad är SCUM Manifesto?
I.W: Ja men?det är en bok.
E.R: Ja, Society for cutting up men.
I.W: Ja just det.
E.R: Varför hyllar ni den i eran tidning?
I.W: Vi lyfter allt som kommer med feministiskt, det här är en feministisk bra tidning, jag tror den enda som finns i Sverige.
E.R: Så du tycker att det är okej att hylla en bok där det står att kalla en man ett djur är att smickra honom?
I.W: Ja, fast det är ju ett reportage, det är ju utifrån vad hon skriver här.
E.R: Men den här boken?
I.W: Så då menar du så här att bara för att den är med i våran tidning, då står hela vår rörelse för just det uttalandet. Det är ju en skildring utifrån boken.
E.R: Ja men det uttalandet hyllas ju här i eran tidning.
I.W: Ja, och så här upplever vi, om vi tittar på hela sambandet som finns i vårat samhälle idag, med all sexistisk reklam, så går det ju igen, och då är det precis så som hon skriver där. Så framställs män, och det är det här som hela tiden fortsätter historiskt om män, och män ska ha den bilden, alltså det är ju vad män får med sig. Det är precis det här som vi menar med utbildning. Det här kan ju få den yttersta konsekvensen att män känner att de har fullständig makt och kontroll.
E.R: Du tycker att det är okej att ni hyllar en bok som säger att manlighet är en bristsjukdom och att mannen är en biologisk olycka?
I.W: Fast jag vill inte kommentera det, eftersom det här är en insändare i tidningen och jag vill inte gå ut och kommentera och prata för hela rörelsen att den står under, förstår du .
E.R: Ja, men i eran tidning.
I.W: Ja.
E.R: Så hyllar ni det här manifestet?
I.W: Ja, så har de lyft upp det.
E.R: Att det är...att män är djur och maskiner och vandrande dildos, står du för det?
I.W: Ja, det står jag för.
E.R: Män är djur.
I.W: Män är djur...tycker inte du? Tycker inte du det?
