Rabiatfeminism - början

Malinka skriver:
Maken och jag konstaterade i går att tidningarna har gått in i sitt mest fokuserade läge, när de driver fram allt allt allt som har den minsta anknytning till sitt offer.

Någon eller några på respektive tidning har till uppgift att gå igenom hela WLW:s liv, härifrån och bakåt. De tittar på varje liten detalj, följer upp vartenda tips, hur långsökt det än är. De enskilda saker de hittar behöver inte vara relevanta, det handlar bara om att få läsekretsen att känna att "den där Wanja, värst vad hon har haft fuffens för sig".

Som någorlunda kritisk läsare ser man direkt vad som håller på att hända. Tyvärr läser den svenska allmänheten inte kritiskt alls.

Jag svarar:
Ja, det är uppenbart att man satt några stackare på att jaga skvaller om WLW och hennes närmaste. Och man skulle önska att läsarna fattat att de blir blåsta, i stället för att gå i fällan gång på gång.

Eva-Lena Jansson skriver:
Som skrivet, det handlar om att få W L-W att avgå. Inte en rad om regeringens misslyckade jobbpolitik eller hur kvinnor blivit de stora förlorarna på borgarnas politik.

Jag svarar:
Ja, och Wanja har ju varit en av de största kritikerna av denna obefintlgia arbetsmarknadspolitik. Det är intressant att se hur den som kritiserar regeringen blir attackerad i pressen precis som de som avslöjade valfusk blir kritiserade för hur de avslöjat valfusket. Klassiska fall av hur man skjuter på budbäraren. Om man vore konspiratorisk skulle man kunna tro att "krossa Wanja"-kampanjen i borgerlig media är beställd.

Ann-Katrin skriver:
Mycket bra skrivet! Personligen tycker jag det varit en del dumheter från Lundby Wedins sida men det här drevet är ju bara löjligt. Klart hon ska svara för det som verkligen hänt och som är bakvänt men det här liknar ingenting. Eller snarare, det liknar väldigt mycket det som brukar ske i Sverige: Mediadrev speciellt om en kvinna än involverad. Och att som Expressen inte känna igen den man bevakar är ju bara pinsamt och säger mer om Expressen än något annat...

Jag svarar:
Ja, det är pinsamt. Hela drevet. Men ju mer det fortsätter ju mer börjar jag misstänka att tidningarna har en annan agenda än att avslöja sanningen...

På min blogg fick jag häromsistens en uppmaning om att vara ödmjuk inför en av de debattörer som brukar skriva här och på andra feministbloggar. Antar att mannen som önskade mer ödmjukhet från min sida ville att jag skulle bemöta och diskutera de åsikter debattören uttryckte. Det har jag gjort om och om igen på denna blogg. Men det kommer inte innebära att jag ger dem rätt. Om det är brist på ödmjukhet så är jag guilty as charged.

Det förekommer ofta rent lögnaktiga påhopp på feminister i allmänhet och på oss i Fi i synnerhet. Ofta spelar det ingen roll att man försöker argumentera, för de lögnaktiga tror verkligen på sina egna lögner. (Åtminstone kan man hoppas att det är det som driver dem...)

Två lögner som ständigt återupprepas är

-         Att Feministiskt initiativ är odemokratiska och att någon intern diskussion inte förekommer

-         att Feministiskt initiativ redan från början beslutat sig att blåsa staten på pengar genom att inte kalla sig ett regelrätt parti

Dessa två lögner bygger på en djup okunskap om vad en demokratisk förening är. Det kan alltså finnas anledning att räta ut vissa frågetecken.

Feministiskt initiativ är en ideell förening som företräds av en styrelse och två talespersoner. Styrelsen och talespersonerna utses av kongressen vartannat år. Högsta organ är kongressen. På denna deltar betalande medlemmar från hela landet efter kallelse i vederbörlig ordning. Till kongressen har varje medlem motionsrätt.

Vid den ordinarie kongressen 2007 hanns inte alla beslut med och vi hann heller inte diskutera vårt partiprogram ordentligt varför det beslutades att hålla extra kongress under 2008. Inför denna kongress har arbetsgrupper bestående av medlemmar med specialkompetens och -intresse jobbat igenom vårt hundrasidiga program med nya förslag. Detta arbete har varit enormt tidskrävande och har ställt stora krav på de deltagande som alla såklart jobbat ideellt. Styrelsen har sedan skrivit propositioner utifrån förslagen och varje medlem har möjlighet att skriva motioner till extrakongressen.

Ett annat beslut som skall tas på extrakongressen är huruvida Fi skall ställa upp i val 2009 och 2010. För att fatta beslut om detta ansåg styrelsen att det behövdes en utredning. En sådan har genomförts av engagerade medlemmar, en alldeles lysande utredning. En majoritet av styrelsen har sedan valt att föreslå kongressen att fatta beslut om att vi skall ställa upp i val. Till skillnad mot vad vissa debattörer försöker påskina så finns inga sådana beslut ännu. Det är heller inte säkert att vi kommer fatta ett sådant beslut på kongressen i maj. Det är helt upp till medlemmarna. Medlemmarna tycker förmodligen som styrelsen, vissa att vi inte alls skall hålla på med parlamentariska initiativ, vissa att vi bara skall ställa upp i något av valen och andra att meningen med Fi är att vi skall kunna ställa upp i val. Notera nogsamt att åsikterna går i sär inom föreningen!

Tyder ovanstående procedur på att vi är odemokratiska? Nej. Det finns alltså ingen som helst anledning att visa sig ödmjuk inför personer som påstår det.

När det gäller bidraget från kommittén med det långa namnet så hade vi att välja mellan tre alternativ:

1. Söka pengar för 2007 för den verksamhet som Fi grundats för att bedriva, folkbildande verksamhet. Detta helt enligt reglerna för att få pengar. Hade vi inte uppfyllt dessa regler till punkt och pricka kan jag garantera att Gerd Engman och gänget gladeligen avslagit vår ansökan. (Detta trots att dom t ex beviljar miljöpartiets kvinnoorganisation samma bidrag.)
2. Föregripa medlemmarnas beslut på extrakongressen 2008 och betrakta Fi som ett parti som kommer ställa upp i val. D v s inte söka pengar för 2007 trots att vi ända fram till ett beslut om att ställa upp i val faktiskt uppfyller kriterierna för stöd. Det senare är ungefär som om jag skulle avstå från att ansöka om a-kassa när jag är arbetslös för att jag kanske kommer att få ett jobb längre fram.
3. Göra som miljöpartisterna och bilda en kvinnoorganisation vid sidan av den feministiska, men det är ju liksom det vi inte vill. (Oavsett vad vissa bloggare påstår.)

Det kan så klart finnas synpunkter på att vi inte vill definiera oss som politiskt parti i samma bemärkelse som den vedertagna, utan att vi vill vara något annat, något nytt. Det kan ju också framstå som lite läskigt när någon går emot det vedertagna och vägrar rätta in sig i ledet. Men det är fortfarande föreningens medlemmar som har beslutet i sina händer. Inte styrelsen, inte antifeministiska bloggare.