Nej, jag pratar inte om statsministern, han som blir provocerad av journalister och käftar emot på ett ganska icke-statsmannamässigt sätt. Nej, jag pratar inte om Frankrikes koleriske president heller, som skäller ut medborgarna. Eller om två fackliga personer, högt placerade. Den ene stängde igen fackets festlokal för att han vid en ganska informell fest inte, som ordförande, fått stå först på talarlistan. Den andre som avbokade en konferens som bokats i en festlokal i Stockholm där han kvällen innan fått veta att köket var stängt när han rumlat in vid halv ett-tiden.
Nej, jag bara funderar över hur makt kan berusa och hur risken att förlora makt drar fram psykopaten i oss.
Och så tror folk att man kan särskilja en jämställdhetsanalys från maktperspektivet...
0