min man

gör sig bra på bild. (Och förstås i verkligheten!) Han påstår att detta började först när han mötte mig. Och när jag ser bilder av honom från förr är jag beredd att hålla med. Det måste helt enkelt vara så att vad som syns i betraktarens öga fastnar på hennes bilder. :)

image207  image206  image205

Ska'ru ha nå kaffe?

Nä fy fan!

I min magmun pågår ett litet uppror för tillfället. Nära två veckors pimplande av det underbart goda kaffet i italien, Frankrike och Spanien så är Pepcid Duo min bästa vän just nu.

Nu skall vi ta ett tag i lägenheten så den är presentabel för fotografering nästa vecka. Vi kommer fortsätta att försöka sälja och hitta något alternativt boende så länge. Tills vi vet hur vi vill göra. Förmodligen blir det en varsin hyreslägenhet i Stockholm och Jönköping. Känns bra att sälja nu och ev köpa om priserna sjunker. För de KAN ju bara inte fortsätta såhär.

Här kommer några bilder från semestern.

image201  image203
Vi vid Lago di Como, Italien.                                       Vi i Camargue, Frankrike.

image200  image204
Vi i Tossa de Mar, Spanien.                                        Vi i bilen, Frankrike.

Hemma igen, till glädje och sorg

Skall just till att stänga datorn och gå och lägga mig. Kom hem från semestern för en timme sedan efter att vi har kört från Kassel. (Och innan dess Spanien. Mer om detta senare.)

På ett lunchhak i norra Spanien fick jag via mobiltelefon beskedet om att Rita Creightons stora bullriga stämma tystnat för alltid. Rita som jag första gången mötte på ett Fi-möte där hon vägrade prata i mikrofon, hon hördes minsann ändå och menade att vi kvinnor måste 'speak up'. I detta ögonblick fick hon också en särskild plats i mitt hjärta, eftersom jag ständigt ägnat mig åt just detta (och fått ta en hel del skit för det också), nämligen att höras och synas. Vi bullriga kvinnor behöver varandra, och det kommer bli tystare utan Rita. 

Så, efter att ha gråtit en skvätt över alla vackra hälsningar till Rita på hennes sida på Qruiser så surfade jag in på Mikaela Robsahms blogg just innan sovdags. http://tokfeminist.blogspot.com/2007/07/just-married.html Och upp åkte mungiporna igen. Grattis Mikaela! (Och Daniel, såklart.)

inställt husköp

Sent igår kväll hävde vi köpet av huset. Säljaren hade då inte bekräftat sitt eget slutbud (som vi accepterat rakt av) skriftligen. Då möjligheten att häva bara gällde t o m igår så fanns det inget annat vi kunde göra. Tyvärr, för det var ju ett toppenfint hus med bra läge som vi förmodligen skulle trivts bra i. 

Men, om vi inte kan ges full möjlighet att rätta till felaktigheter på ett fackmannamässigt sätt, i vilket ingår att det skall kontrollerats av vår besiktningsman under och efter reparation, så är det ju inte det hus vi förespeglats om att få. 

Så nu går vi vidare med en alternativ plan. Om det innebär att vi både hyr lägenheter i Stockholm och Jönköping, eller söker efter ett annat hus får vi se. Det senare känns ärligt talat inte så på just nu. Men vi kommer att kunna fundera över frågan när vi sitter nere vid Comosjön med ett glas svalt vin om ett par dagar. :)

 Det nya sovrummet har invigts i natt och mmmm vad man sover gott i ett snyggt rum! :)

flytthjälp sökes!

image199

Shit! På vänstra bilden ser ni en hel flyttkartong med böcker. Denna skall maken ha med sig till sitt nya kontor i morgon när vi tittar förbi där. Böckerna är plockade från bokhyllan till höger. Bilden är tagen EFTER att han packat kartongen. (Och visar endast delar av tre av våra åtta bokhyllor.)

Någon som vill hjälpa till att flytta? Nähä, trodde väl det.

kaos är inte bara granne med oss

det bor här!

image198
Som synes går det långsamt framåt men två av mina små utblickar i vår lägenhet vittnar åtminstone om att något hänt. Tapeten i sovrummet är uppe och sängen är tillbaka där den skall vara. Men fortfarande så händer saker som är mindre kul. Allt från att färgen på väggen lossnar när man tar bort en frigolitlist som legat glömd bakom bokhyllan till att besiktningen av vårt nya hus inte alls gick så smärtfritt som vi trott.

Dagen i dag har till stor del ägnats åt att förhandla med säljaren om hur vi skall kunna undersöka det som inte längre är ett dolt fel, d v s att säljaren satt upp isoleringen på vinden felaktigt. Säkert lätt hänt, hade förmodligen kunnat göra fel själv. Men det kan ha fått förödande konsekvenser genom s k mikrobiella förändringar d v s svamp och mögel.

Så nu verkar vi till slut överens om att säljaren fixar felaktigheten och ev följdskador samt att besiktningsmannen får möjlighet att kontrollera detta under arbetets gång. Skönt. För vi vill ju gärna ha huset. Håll tummarna alla för att det inte skall dölja sig några kulturyttringar bakom isoleringen!

I morgon drar vi för övrigt mot sydligare breddgrader. Hoppas ha nått Como framåt fredag. Då kanske jag får möjlighet till årets första dopp utomhus. Det här är ju löjligt, att inte ha badat ännu den 17 juli! Skäms på mig!

Skäms också på Trygg Hansa. Den 25 april blev jag påkörd av en av deras kunder. Idag kunde jag hämta ut min cykel som lagats. Halva våren och sommaren utan min nästan nya cykel. Och tror ni Trygg Hansa betalar något stillestånd? Nänä... Ruttet.

Aaaarrrggghhh!

Min blogg ser konstig ut. Därför att jag råkade spara fel stilmall utan att ha sparat den gamla... Så tills vidare får ni hålla till godo med detta.

nästa gång tar vi tåget!

image190 image189 image191
Sitter och läser om tågcharter i Svenskan inför sista rycket med tapetseringen. Har varit i Solna Centrum och köpt flyttkartonger på Clas Ohlson. Efter tapetseringen blir det nog söndagsmiddag borta hos kinesen. Det går sakta och osäkert framåt med fixandet. 40-talsväggarna är porösa och så fort man drar ur en spik rasar murbruket. Hela tiden dyker nya projekt upp i form av hål i väggarna eller en tapetvåd som inte blev riktigt bra.

Och vår resa mot kontinenten rycker allt närmare. Nästa gång tar vi nog tåget. Vår generation, eller våra, maken tillhör ju den där mellanölsgenerationen och jag mer vilse-i-pannkakangenerationen (även om jag aldrig såg detta program)... Ja, våra generationer har ju växt upp med möjligheten till att åka tåg billigt. Det gjorde förmodligen våra föräldrar och deras föräldrar också. Mina farföräldrar satte alltid ungar och cyklar på tåget från Björneborg mot Hallsberg och bytte till södra stambanan till Älmhult och vidare till Göteryd varifrån de sedan cyklade till min fars mormor och morbror i Kopparbygd sydväst om Älmhult. På foton från den tiden ser man farmor och farfar med varsin cykel och varsin unge. (Dom var smarta nog att skaffa två barn åt gången så de två äldsta kunde cykla själva när de två yngsta behövde åka med.) Farfar med ett par väskor på pakethållaren och en unge på stången, farmor i hatt och kjol, med en av sönerna på pakethållaren och en resväska på styret.

Skillnaden är väl att tåget tog oss ut i Europa. Till Verona, Brindisi (för vidare båtresa till Korfu), till Montpellier. Och på vägen lärde man känna stora stationer som de i Hamburg och München. Nu är interrailbiljetterna tillbaka. Så man kan välja om man vill åka på egen hand eller med Fritidsresor.

Och fördelarna med tåget, framför bilen som vi tar på onsdag, är ju många.

- Man slipper Autobahn med alla sina 'stau' och den koncentration som ändå krävs för att växla mellan filerna. 
- Man kan öppna en flaska vin och njuta av utsikten som är roligare än Autobahn. 
- Det är helt klart ett mycket miljövänligare alternativ. 
- Det är billigare. 
- Man behöver inte stanna och ta in på hotell på vägen. 

Ja, det finns säkert fler. Kan bara komma på två fördelar med bilen, att det är mer flexibelt och att där finns en schysst klimatanläggning.

Nej, nästa gång tar vi tåget!

(Bilderna har jag lånat från en italiensk websajt.


släpp victoria bernadotte fri!

image188

Tar en liten paus i slipandet och plockandet här hemma. Om man ändå hade ett helt hov som skötte om allt sånt här i stället. Svenska Dagbladet funderar idag över hur svenska hovet skulle tappa i legitimitet om Victoria Bernadotte fick fira födelsedagen med pojkvännen Daniel Westling

Daniel är ju som bekant en helt vanlig människa från Ockelbo. En sån som det rinner rött blod i ådrorna på. Frågan är om man inte borde åderlåta kungafamiljen för att undersöka om blodet verkligen är blått, och inte rött som på alla andra. 

För att inte tala om det uppenbara demokratiska problemet att Sveriges statschef inte är vald av folket utan sitter där för att en anfader till honom, soldat från Frankrike, råkade bli utnämnd till kung för snart tvåhundra år sedan. Jean Baptiste Bernadotte var såvitt jag förstått inte ens av adlig ätt. Att fler av hans avkommor senare gift sig med sådana som är det spelar ju ingen roll i patriarkala system där endast fäders härkomst räknas. Kungen själv är ju som vi vet dessutom gift med en s k kvinna av folket. Så var exakt rinner det kungliga blodet? Det som inte får blandas med vanligt blod från Ockelbo?

Nej, det är dags att avskaffa denna gamla stofila ordning. Avskaffa kungahuset, låt dem gärna omvandla sig till ett börsnoterat aktiebolag så kan ju alla de svenskar som tycker att det är så fiiiint med ett kungahus köpa aktier där. Och vi andra, som värnar demokratin, slipper betala för att Knugen och hans familj skall slippa tapetsera och plocka och dona hemma själva. Och kom inte dragandes med att de måste ha betald husa för att de gör ett bra jobb, vi gör alla bra jobb. Hela dagarna. För bra mycket mindre i ersättning än vad Knugen får för sina insatser.

Och det är som sagt samma röda blod som rinner i våra ådror, med reservation för blodgrupp.

Låt Victoria leva ett fritt liv! Hon har fått en bra utbildning på UD (utan att behöva skriva intagningsprov) och har säkerligen inga problem att få ett välbetalt jobb, om hon inte skulle vilja starta Drottningen AB ute på Drottningholm. Säkert så att hon kan sörja för sina släktingar också. Så slipper vi göra det och kan lägga pengarna på hantverkare som tapetserar eller en homestagingfirma som lindrar ens ångest.

homestagingångest

image187
Nästa vecka åker vi på semester. När vi kommer hem skall fotografen från Erik Olsson komma hit och fota vår lägenhet för att locka hit riktigt många potentiella köpare på visningen i slutet av augusti.

Just nu ser lägenheten ut som en krigszon. Sovrummet tapetseras och är utrymt bortsett från en garderob och sängstommen. Madrasserna ligger inne i biblioteket. Gardinerna hänger över TV-skåpet. Överallt står prylar som skall ner i källaren inför visningen, märkta med rosa postit-lappar. Överallt är det skitigt och stökigt.

Och jag som är stark moståndare till hushållsnära tjänster börjar inse att detta motstånd nog får ge vika inför en försäljningssituation. Ett städproffs måste kallas in. Till dess har jag ångest. Och slipar spackel.

fettpanik

image186
Har just avslutat dagens middag. Maken bjöd på sataykyckling (13% fett i såsen utspädd med lättkokosmjök) med basmatiris (1,5 dl till mig) samt vitkålssallad med fetaost och rödlök. Till detta en halv flaska Chardonnay. Samt rabarbersorbet till efterrätt. Jag läser Fettpaniken av Marie Carlsson (Ordfront, 2007) och maken läser Aftonbladets ledarsida om att Anders Borg varnar för överhettning av ekonomin. (Sent skall syndaren vakna.) Vi diskuterar dessa ämnen vid matbordet och jag kan inte sluta tänka på Marie Carlssons ord.

Carlsson gör upp med det hon kallar Fettpaniken, d v s alla dessa rön och människor som vill hävda att överviktiga personer automatiskt är mer sjuka än andra. Som den trogne läsaren av denna blogg vet är jag inte särskilt imponerad över läkarvetenskapens inställning till övervikt. Kanske borde dom läsa Carlssons bok. Tyvärr tror jag inte att dom kommer förstå den.

Marie Carlsson hävdar att det inte finns ett direkt orsakssamband mellan övervikt och ohälsa. Eller att "dåliga vanor" automatiskt ger övervikt som i sin tur ger ohälsa. I stället kanske det är så att "dåliga vanor" (detta moralistiska uttryck) kan leda till ohälsa OCH/ELLER övervikt. Beviset för detta skulle vara att inte alla överviktiga lider av ohälsa och att inte alla sjuka är överviktiga. Sanningen ligger snarare långt därifrån. Det är en mindre del av alla sjuka människor som är överviktiga, och även om de är överviktiga är det inte helt lätt att säga att det är övervikten som gjort dem sjuka.

Låt oss ta mig själv som ett exempel. Jag lider av PCOs (polycystiska ovarier). Detta är en sjukdom. Denna sjukdom ger symptom som ökad behåring, övervikt och krånglande menscykel. Att säga att min PCOs beror på övervikten, och inte på en hormonrubbning p g a ett fel i äggstockarna, är som att säga att lungcancer beror på "illaluktande kläder, gula tänder och dålig andedräkt" (Carlsson citerar Eric Oliver, från boken Fat Politics).

Men likafullt särbehandlas jag av sjukvården p g a min övervikt, d v s ett symptom, i stället för att behandlas för min sjukdom. Ett exempel är att vi förnekas hjälp av fertilitetsenheten p g a min övervikt. Med motiveringen att dom "inte vill göra friska människor sjuka". Enligt dem är alltså inte min övervikt ett sjukdomstillstånd, jag är ju osedvanligt frisk (bortsett från hormonrubbningen). Däremot skulle tydligen ökad vikt, under en graviditet, automatiskt leda till ohälsa både hos mig och hos mitt eventuella embryo/barn.

Är det då så att alla överviktiga blir sjuka? Nej, som jag skrev ovan så är det ju inte det. Det är dessutom inte bevisat att sjuka överviktiga är sjuka p g a sin övervikt. De skulle lika gärna kunna blivit sjuka om de vägt mindre, faktum är att vi inte vet och inte kan veta något om detta.

Men, man blir ju så mycket friskare av att gå ner i vikt! Jo, viktminskning brukar avsevärt öka livskvaliteten. Man kan röra sig smidigare, har lättare att hitta kläder och passar bättre in i smalhetsnormen, d v s man är inte längre en avvikare. Smal är ju lika med lyckad. Självklart kan allt detta leda till ökat välmående. Men vi vet fortfarande inte om det ökade välmåendet beror på själva viktminskningen eller att vi äter bättre och rör oss mer. Det är ju så att jag mår bättre av mer motion och bättre matvanor, även om jag inte minskar ett kilo i vikt. (Jo jag vet allt om detta, genom empiriska självstudier de senaste två åren.)

Enligt Carlsson finns det förvånansvärt få studier kring hur minskad vikt påverkar hälsan. Någon har räknat ut att man lever 11 minuter längre för varje halvkilo man går ner. Det innebär att jag måste gå ner 398 kilo för att vinna ett års längre levnadstid.

Äh, jag tror att jag ägnar livet åt att ta ännu ett glas Chardonnay i soffan med favoritmaken och titta på Tre Kärlekar i stället. Förr eller senare tar det slut.

ännu en incident

Det finns affärer som jag inte kan träda in i utan att plånboken öppnas. Det spelar liksom ingen roll vilka intentioner man har när man öppnar dörren till affären, bara för att titta lite, det kostar alltid pengar att gå in där. Skoaffären på Alviks torg är en, skobutiken Ask i Malmö en annan. Och så har vi ju förstås Pocketshop. Denna ständiga källa till njutning. Nu senast väntade maken och jag på väninnan som kom med tåget från Borlänge. Vi var där fem minuter i förväg och tänkte att vi lika gärna kunde vänta inne på Pocketshop.

Och där låg den, Kate Atkinsons senaste bok One Good Turn (Black Swan, 2006). Med omslagsfoto taget på Prince's Street i Edinburgh, förmodligen i närheten av favoritvaruhuset Debenhams, med utsikt över Edinburgh Castle. Köpa? Självklart!

I denna berättelse funderar en av huvudpersonerna över ett utbrott av road-rage, en bilist blir påkörd bakifrån av en muskelbyggare med Rottweiler i en Honda Civic. Muskelbyggaren blir sur över att mannen i fråga är ivägen och slår ner honom med basebollträ.  Både de poliser som kommer till platsen och den ambulanssjukvårdare som tar hand om den misshandlade under färden till the Royal Infirmary, det nya i utkanten av stan, inte det gamla inne vid the Meadows, talar om misshandeln som "the incident", något som personen i boken noterar med viss förvåning.

Jag tror att "the incident" är släkt med "familjetragedin" som jag skrev om igår. Idag får vi nämligen läsa i SvD att en fransk polis först mördat sin kollega och sedan sina två söner. Och Svenskan väljer att kalla det "incidenten".
 
Jag kan förstå att man med detta ordval vill undvika att lägga skulden på någon som ännu inte är dömd. Men då skall man i rimlighetens namn skriva att mannen i gårdagens "familjetragedi" misstänks för att ha dödat sin fru, och att den franske polisen misstänks för att ha dödat sin kollega och sina barn. Här framgår ju att både maken och polisen de facto dödat sina nära anhöriga.

I stället för "familjetragedi" skulle man kunna tala om "dåd". I stället för "incident" skulle man kunna använda "akt". Om man är ute efter att beskriva, inte försköna, verkligheten.

prat

Enligt Dagens Nyheter så har amerikanska forskare nu kommit fram till att män pratar lika mycket som kvinnor. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=668368 Efter åtta års studier.

Men ursäkta, var det inte det Viveca Adelswärd, vid Tema Kommunikation, Linköpings universitet, kom fram till i sin bok Prat, skratt, skvaller och gräl redan 1991? Att vi inbillar oss att kvinnor pratar mer för att kvinnor ofta använder fler ord och pratet flyter snabbare och lättare. Men att det inte alls är några skillander i det faktiska användandet av tid när män och kvinnor pratar. Vi bara tror det.

äntligen kan vi andas ut!

Det var en familjetragedi som låg bakom kvinnans dödsfall, meddelar Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=670193

Jag blir så trött. DN:s journalister är alltså inte bättre än Expressens, som var de som senast uppmärksammades i denna blogg i detta ämne.

Vilken tur för oss som samhälle att det alltid är dessa familjetragedier som ligger bakom kvinnors dödsfall. Som en slags cancer slår familjetragedin till, fast snabbare. Kanske som en stroke? Plötsligt faller kvinnan död ner. Och ingen kan förstå någonting. Hennes man dör ofta, men inte alltid, i samma familjetragiska sjukdom strax efter kvinnan (och ibland även de gemensamma barnen).

Tur, för det DN, Expressen m fl antyder med sitt ordval är att vi kan vara lugna. Det var nämligen inte så att en man, en helt vanlig man, plötsligt fick för sig att hans fru inte fick leva längre. Som helt brutalt slog ihjäl henne. Nej, så var det inte. Det var familjetragedins fel. Det var absolut inte så att mannen tidigare visat sig våldsam eller haft tendenser att dominera sin hustrus/sambos liv. Oh nej. Så vi kan andas ut och fortsätta leva våra liv som om ingenting hänt.

Det var bara ännu ett fall av plötslig kvinnodöd som drabbade en kvinna bland oss.

don't try this at home!

image184  image185
Min man är laktosintolerant. Denna intolerans mot mejeriprodukter har förmodligen triggats av att han rest mycket i Mongoliet. Där förväntas man dricka nationaldrycken airag. Den tillagas genom att man först tager en lädersäck. I denna häller man stomjölk som mjölkas efter att stona fölat på sommaren. (Som råmjölk till kalvdans fast från hästar.) Det krävs rätt många ston för att få ihop ordentligt med mjölk, och det är därför dyrbara droppar det handlar om. Sedan skall stomjölken jäsa i lädersäcken. Denna hänger ofta på väggen inne i geren (den traditionella bostaden). Där förväntas alla som träder in eller ut röra i mjölken. En bra airag rörs 1 000 gånger på en dag. När drycken jäst är det dags för avsmakning. Maken säger att det smakar som ett dåligt städat stall luktar. Och det är inte OK att tacka nej. (Om inte den mongoliske vännens lilla dotter, 5 år, gladeligen dricker upp den lätt alkoholhaltiga drycken.)

Igår inleddes Mongoliets nationella firande, Naadam, och i Stockholm fick mongolerna fira utan airag. Stackarna!

På bilderna syns airagsäcken och maken med en skål airag under firandet av Naadam 2004. Framför honom ligger mumsigt mjölkgodis som man kan äta när airagen druckits ur.

glasstjuvar

image183 image183 image183
När jag studerade i Frankrike 1994 missade jag en av årets stora händelser. Det var när kompisgänget i Helsingborg hade efterfest i Jonges pappas korvkiosk. Där stekte dom hamburgare, friterade pommes och åt fyllekäk så magarna svällde. (En nattvandrare trodde att kiosken var öppen, men möttes av en ett långhårigt hårdrockarhuvud, tillhörande gängets lingvist, i kassaluckan som vänligt förklarade att "det är abonnerat ikväll".)

Kanske var det något liknande två unga flickor i Örebro tänkt sig när dom i natt bröt sig in i en glasskiosk på Våghustorget. Enligt Nerikes Allehanda åt dom glass tills polisen kom och tog dom. Flickorna är nu misstänkta för brott. Glasstöld, får man anta.

revolutionära fronten slår tillbaka

I Göteborg finns en grupp som kallar sig Revolutionära Fronten. Dom är sura över att moderaterna i stan säljer ut den offentligt ägda sjukvården. Därför har dom beslutat sig för att slå tillbaka med samma medel och sälja ut en av moderatpolitikernas privata hus. Enligt logiken att säljer dom ut det som är vårt säljer vi det som är deras. Med denna annons har dom nu tapetserat stan.

Den moderate riksdagsledamoten är måttligt road och har polisanmält tilltaget.

Ja, det är kanske inte så roligt att bli trakasserad som folkvald. Det är ingenting jag vill uppmuntra heller. Men, jag kan inte rå för att jag tycker RF har humor. Rent retoriskt, alltså. Och vem är näste man till rakning? Mats Odell?

antonys röst världens femtonde underverk?

image182

När vi hade inflyttningsfest i vår nuvarande lägenhet så rekommenderade min kollega Stefan min man att bekanta sig med Antony and the Johnsons. Maken som tyckte att Stefan föreföll vara en trovärdig person med vettig musiksmak inhandlade genast en CD med nämnda grupp. Och ganska snabbt, ännu en. Det är nu drygt ett år sedan vi stiftade bekantskap med Antonys änglalika stämma och vi kan inte riktigt förstå varför han inte spelas mer på radio, varför han inte är mer känd. Men har förstått att inte bara Stefan, utan de flesta med god smak, t ex flera av mina Fi-kollegor, har insett Antonys storhet.


YOU ARE MY SISTER

You are my sister, we were born
So innocent, so full of need
There were times we were friends but times I was so cruel
Each night I'd ask for you to watch me as I sleep
I was so afraid of the night
You seemed to move through the places that I feared
You lived inside my world so softly
Protected only by the kindness of your nature
You are my sister
And I love you
May all of your dreams come true
We felt so differently then
So similar over the years
The way we laugh the way we experience pain
So many memories
But there's nothing left to gain from remembering
Faces and worlds that no one else will ever know
You are my sister
And I love you
May all of your dreams come true
I want this for you
They're gonna come true (gonna come true)
(Antony & The Johnsons)


Inlägg i abortdebatten

Från "tredje världen" i Yorkshire i Monty Pythonsk tappning.

"Because we are members of the Protestant Reformed Church, which successfully challenged the autocratic powers of papacy in the mid 16th Century, we can wear a little rubber devices to prevent issue. I could if I wanted to have sexual intercourse with you."  

"Oh yes Harry!"


godkänd!


image179

Idag har min lilla bil varit hos Bilprovningen för första gången. Det var även första gången för mig. Intressant upplevelse och en klart manlig bastion. Utöver mig fanns bara män bland kunderna och bland personalen fanns endast en kvinna, såvitt jag kunde se.

image181

Så nu skall väl bilen rulla fint ner genom Europa nästa vecka då vi tänkt leta efter tomteland. Andra familjer åker med sina barn till Sommarland, jag åker med min 51-årige man till El Pais de los Gnomos. Men det är han värd, den assisterande professorn. Kanske tillåter jag t o m en liten tomte i vår nya trädgård.

image180

Det som nu skall godkännas är nämligen vårt nya hus som vi igår var nere i Nässjö och skrev på kontraktet för. Besiktningsmannen kommer på måndag och har han inget att anmärka på så betalar vi handpenningen på onsdag. Så nu har jag även fått plugga på vad som gäller med pantbrev, något man ju inte är så jätteinsatt i som lägenhetsägare. För även om jag bodde i villa mellan 1976-1987 så var det ju föräldrarna som skötte allt sådant. Bävar lite för allt som kostar pengar när man har hus. Fast man kan ju alltid trösta sig med att huset kostade lika mycket som jag fick ut vid min senaste lägenhetsförsäljning. Man får alltså 144 m2 nyrenoverad sekelskiftesvilla i Småland för samma pris som en ganska sunkig 1,5:a på 41 m2 i Ulsvunda. Motsvarande villa i Äppelviken eller på Höglandet hade förmodligen gått på sisådär en 7 miljoner...

Det är något sjukt med den Stockholmska bostadsmarknaden. Och inte blir det bättre av att män som Mats Odell får härja med den, heller.

dum och fet eller dum och läkare

Så får vi ännu ett exempel på att läkarevetenskapen ser ner på feta människor. Nu är det dessutom feta människor med annan etnisk härkomst än den svenska som hamnat i blickfånget. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16132064.asp

"Kanske nås de inte av vårt förebyggande arbete kring kostvanor och beteenden, kanske vet de inte vart de ska vända sig vid problem. Även sociala faktorer och utbildningsnivå inverkar", säger Olof Stephansson läkare vid Karolinskas kvinnoklinik till SvD om att gravida kvinnor blir allt fetare.

Alltså, feta kvinnor vet inte hur dom skall äta rätt, dom är lite dummare än smala kvinnor eftersom dom inte klarar att ta till sig alla de kostråd varenda tidning fylls av. Dessutom är dom från underklassen och har taskig utbildningsbakgrund. I synnerhet om dom inte ursprungligen kommer från Sverige.

Nej, jag känner inte igen mig. Jag tror att de flesta feta kvinnor är ständiga bantare. Vi har förmodligen ägnat större delen av våra liv åt att äta rätt. Vissa av oss lyckas och förblir smala, vissa lyckas ett tag men ger upp då det går trögare och trögare att gå ner i vikt, vissa av oss sliter med motion och rätt matvanor men går ändå inte ner. Men att vi inte skulle vara medvetna om hur vi skall äta är en jävla myt, gladeligen spridd i media och genom program som Du är vad du äter i TV3.

Och för egen del, ju mer bildad jag blivit ju fetare har jag också blivit, ju högre upp i klasshierarkin jag rört mig, ju fetare har jag blivit. Men det är ju så lätt att se det hela som ett problem som bara drabbar white trash och minoritetsgrupper. För då kan ju läkarna fortsätta med sitt von oben-perspektiv, där dom är lite bättre, lite mer bildade, lite rikare än sina patienter.

Och inte gör det patienterna i fråga smalare.

roskilde, almedalen och gamla vänner

När jag får igång scannern här hemma skall en bild pryda detta inlägg. En bild från de tider då solen sken över Roskildefestivalen. Nämligen sommaren 1994, den där soliga då vi vann brons i USA. Det var annorlunda från årets version av Roskilde. Inte ett moln så långt ögat kunde nå, och jag kom direkt från ett år på franska rivieran (ja, den dit fransmännen åker, söder om La Grande Motte). Det året sken solen på mig från början av mars långt in i augusti. Och på Roskilde spelade Les Rita Mitsoukos.

Idag drar Almedalsveckan igång. I år är varken maken eller jag där. Inte för att det inte hade varit trevligt, men det blev helt enkelt för dyrt, då när maken fortfarande var arbetslös. 800 spänn natten för ett rum utan toalett långt utanför stan kändes övermaga och alternativet, en vecka på liggunderlag i en gymnastiksal, kändes inte heller som nåt för oss. Det är länge sen man sov i tält i Roskilde. 

 Istället funderar vi på att lägga pengarna på en liten biltur genom Europa. Rakt ner till Comosjön, sedan längs den liguriska rivieran, in i Frankrike och ett stopp i Montpellier, min gamla studentstad. Minnen! Så vidare ner i Spanien. Vi söker febrilt efter något som tydligen kallas El Pais de los Gnomos och som den trädgårdstomteintresserade maken givetvis måste besöka. Risken är att det blir bråk huruvida vi skall ha med oss en tomte hem i bilen...

I eftermiddag kommer min gamla (tre månader äldre) vän Ulrika att landa i Stockholm. Länge sen sist. Och alltid lika kul. Så nu får vi sätta fart med tapetseringen i sovrummet. (Har satt igen en dörr som aldrig blivit ordentligt övertapetserad, och nu inför en försäljning, så är det dags...)

sila mygg och svälja kameler

Efter att en polis blivit beskjuten vid ett s k lägenhetsbråk i Älvsbyn så har nu sommaruttorkade media valt att fokusera på polisvåldet, att fler poliser blir hotade i jobbet. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16084900.asp


Ja, så är det kanske. Om Polisförbundet har undersökt saken och kommit fram till att så är fallet, om enskilda poliser har denna upplevelse, då är det ett problem.

Men jag kan inte annat än att notera att orsaken till att polisen öht kom till lägenheten i Älsvsbyn var att ännu en man tagit sig friheten att puckla på sin partner. För inte så länge sedan hävdades det i en undersökning att det inte är vanliga män som slår utan att dessa män ofta har en missbruks- eller pyskisk problematik i bakgrunden. Ja, en nykter och fullt frisk man slår nog inte. Men det betyder inte att män som till vardags ter sig som vem som helst, allt från högre officerer och VD:ar till kyrkvaktmästarn, inte har psykiska problem eller missbrukar alkohol eller droger.

Det kan alltså vara din till synes sympatiske granne som slår sin fru inför ögonen på deras gemensamme tvåårige son. Som jagar efter frun ut på gården, drar henne i håret, slår henne i ansiktet och sparkar henne. Som sedan springer in och barikaderar sig med tvååringen i lägenheten. En tvååring som när han senare får se sin mors sönderslagna ansikte säger "ajaj, mamma" och blåser på hennes sår. (Enligt Aftonbladets pappersupplaga igår.)

Mitt i allt detta kan man fråga sig om detta är en bra far. Vad gör det mot ett barn som tvingas se på när pappa slår mamma. Som förstår att aj vad det gör ont på mamma. Tvååringen verkar i detta fall besitta mer empatisk förmåga än fadern. Än så länge.

Men, det var inte det som var mitt fokus i detta blogginlägg. I stället kan jag inte låta bli att notera att, dagen efter att Piteupproret meddelat att de nu lägger ner, så misshandlas ännu en kvinna i Norrbotten. (Och överallt annars i Sverige.) Och det som blir rubriker i media är att polisen är hotat.

Varje år dödas sexton kvinnor av män som dom har en nära relation till. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=347180&previousRenderType=6 Dom dödas alltså p g a att dom älskar fel person. Ställ detta i relation till att det senaste tio åren dött tre poliser i tjänst, en tjänst som inte är helt ofarligt och som dom valt. Visst, man kan säga att man måste jobba och man måste älska och precis som man ibland väljer fel jobb väljer man också fel man. Man kan tycka att vi måste ha familjer och vi måste ha poliser.

Men borde inte sexton kvinnor väga tyngre än 0,3 poliser i medias rapportering?


min man och ernst

image178

Min man har gått och förälskat sig i Ernst. Varje vecka sitter han som klistrad framför rutan och sedan får man stå ut med kommentarer som "Ernst sa..." och "Ernst gjorde" resten av veckan.

Eftersom både jag och Ernst kommer från Värmland så försöker jag intala mig att det är det värmländska som närkingen dras till. Men jag har en känsla av att det i många män finns en längtan efter att få vara lite pysslig, att få utveckla sin egen estetik utan att stilkänsliga fruar eller pojk- och flickvänner hänger en över axeln och recenserar det man gör. Att få tillverka ett konstverk av en dynggrep, att få laga kalvdans med Filip och Fredrik.

Oroar mig lite inför vår flytt till vårt nya hem i Småland. Jo, på tisdag skriver vi på köpekontraktet. Mer info lär följa, både om livet som veckopendlare och min kamp för att slippa Ernstinspirerade konstverk i vårt nya hem.

till grillat

image177

Innan efterrätten på bilden före kan man lämpligen inta denna rätt. Grillad fläskkarré med potatissallad. Potatissalladen är gjord på följande vis.

Kokt kall färskpotatis blandas med lätt förvällda sockerärtor. Skiva rödlök och rädisor. Blanda allt med en röra gjord på crème fraîche, fransk senap, färsk dragon och lite salt. Servera med flingsalt.

Sommardröm

image176

Jordgubbs- och hallonsviss. Garanterat fri från fullkorn.
 
Varva maränger med vaniljglass, vispad grädde, jordgubbar och hallon. Jordgubbarna och hallonen har blandats med juice från färskpressad lime och socker och legat i denna lag några timmar före servering.


Go, Dilba!

Dilba blev på Arlanda utfrågad i säkerhetskontrollen om hur länge hon skulle stanna under sin resa till USA. Tydligen räckte det inte med dessa frågor utan förhöret fortsatte. Dilba upplevde det som att personen i fråga ställde fler frågor till henne än till resenärer med mer västerländskt utseende.

Det finns inte anledning att ifrågasätta Dilbas upplevelse. Förmodligen har hon helt rätt, även rent objektivt. Det är lätt att bli misstänksam mot alla som ser ut att komma österut ifrån, i dessa tider av islamofobi. Vi matas ju hela tiden med bilden av muslimer som potentiella terrorister. Och muslimer blir ju då alla som inte ser ut att vara kristna. (Judiska eller kristna fundamentalister behöver man tydligen aldrig oroa sig för.)

Dilba lackade ur och sa spydigt till den utfrågande att hon tänkt bomba lite plan på vägen hem. Frågan är om inte jag hade sagt det samma. Det är djupt kränkande att bli betraktad som ett säkerhetshot p g a sitt utseende och sitt ursprung. Det har f ö aldrig hänt att någon ställt sådana frågor till mig på Arlanda.

Nu blev Dilba portad från US Airways och lägger sina pengar på SAS i stället. Borde inte alla göra så? På Luftfartsverket har man dock viss förståelse för det rasistiska flygbolaget.

"Säger man så kan man nog räkna med att bli bannlyst", säger Niclas Härenstam, presschef för luftfartsverket på Arlanda till Expressen.

Men vad händer med företag som behandlar sina kunder olika utifrån deras etniska ursprung? Är det inte där bannlysning är att rekommendera? Och vad hände med yttrandefriheten i både USA och Sverige?

melancholisch schön

Nu blir vi snart galna. (Jaja, mer än vanligt alltså.)

Har försökt hitta det tyska bandet 2raumwohnungs CD Melancholisch schön på nätet, bl a via tyska Amazon men det är inte mycket som funkar för oss...

Finns det verkligen inte en enda svensk inportör av musik som upptäckt detta band?

Lyssna på http://www.2raumwohnung.de/home.php (Nej, jag kan fortfarande inte länka här hemma, förmodligen p g a att vårt XP inte klarar av den nya versionen av Java.)

Sipp gammal kärring

Ibland undrar jag om det är det jag blivit. Humorbefriad och sipp. Kommer på mig själv med att ibland tänka tankar som till och med vid själva tanken låter som om man helt tappat stinget. Som när man ser unga tjejer med väldigt lite kläder på sig. Och tänker "men lilla vän, borde inte du klä på dig så du inte blir förkyld".

Men så kommer en tjej som Frida Murenius, med sin underbara skånska, å vad svag jag är för den dialekten, och ger oss Dunka mig gul och blå. Första gången jag hör låten sitter jag i bilen vid ett rödljus i Karlskoga. Det är ett program i P1 där låtens innehåll skall diskuteras. En radiochef från Radio Kronoberg intervjuas och säger beskäftigt, om beslutet att inte spela Fridas låt i radio, att det är ingen bra låt.

Men låten är ju skitbra! Och texten får mig att inse att jag kanske inte är så himla sipp ändå. Att jag faktiskt varit där, för inte alls så länge sen. Och att jag önskar att det vore mycket mer OK att faktiskt få göra som tjejen i låten, att skilja på sex och romantik. Debatten kring låten visar att så inte är fallet, det finns alltid sippa tanter som skall bestämma vad vi får lyssna på eller inte. Men guuud så skönt att jag ännu inte är en av dem.

RSS 2.0