Rabiatfeminism - början

"Pappan passade också på att beklaga att ingen tog kontakt med honom i samband med de trakasserier som den mordåtalade och hans familj utsattes för.

- Hade någon varit i kontakt med föräldrarna i början så hade det här aldrig behövt inträffa, sade han."

Jo just. Här har vi en ung man som under flera års tid i en liten byhåla trakasserat grannar i allmänhet och denna familj i synnerhet. Och pappan till denna ligist vill påstå att han är den enda i Rödeby som inte känt till att så skett.

Vet inte vad som är värst, om han vetat men skitit i att hans son är en mobbare eller att han inte vetat.

Hade du varit en närvarande förälder så hade du vetat och vad hade du då gjort, skulle man kunna tänka sig som svar.

Dessutom, trakasserierna lär ha pågått och polisen lär ha varit inblandad sedan innan denne yngling fyllde 15. Menar dom att ingen kontaktat föräldrarna?

Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_797237.svd

Läser i SvD om att nykterhetsgruppen i riksdagen tycker att alkohol egentligen borde förbjudas helt vid sammankomster för riksdagsledamöterna. Nu bjuds det tydligen på vin och ibland sprit på varenda möte man bjuds in till utanför riksdagen, och ibland även internt.

Jag tillhör dessa som tror att man visst kan bjuda på ett till två glas vin på träffar i anslutning till jobbet. Att det har mer med hur man i övrigt förhåller sig till alkohol att göra. På mitt jobb har vi en förhållandevis strikt alkoholpolicy där all sprit är förbjuden och vin endast bjuds på i kontrollerade sammanhang d v s när personalen träffas ett par gånger om året. Vi bjuder över huvud taget inte medlemmar på alkohol. Detta fordrar naturligtvis att vi också har ett gott och väl fungerande kamratstöd där man reagerar om man ser kollegor som inte kan hantera alkohol.

Såhär fungerar det inte hos alla arbetsgivare. I riksdagen verkar man till exempel helt sakna alkoholpolicy. Vilket ju är anmärkningsvärt i sig.

Något som också är anmärkningsvärt är svaren på de frågor SvD och Expressen ställer till sina läsare idag. D v s om alkohol borde totalförbjudas i riksdagen. Man får anta att frågan tolkas som att riksdagsledamöterna inte skall få dricka alkohol i samband med jobbet. Jobbet som riksdagsledamot pågår ju inte mellan 8-17 så det antas väl gälla alltid utom när man är på hemorten och gör något helt annat.

Ca 75 procent svarar ja på Expressens fråga (något färre på Svenskans). Själv svarade jag nej av uppfattningen att man måste kunna representera med en viss mängd alkohol men att det alltid skall finnas alkoholfria alternativ. (Det är sällan det inte gör det.) Frågan är dock om denna förödande majoritet svarat ja på frågan utifrån någon slags medkänsla med de stackars riksdagsledamöterna, att de inte skall behöva utsättas för alkohol i anslutning till jobbet och att detta självklart skall gälla alla arbetsplatser. De svarande är då naturligtvis själva beredda på att det bara kommer serveras julmust på deras egna julbord senare i år.

Nä. Jag tror inte det är så. I stället är det ren och skär missunnsamhet och avundsjuka som döljer sig bakom svaren. Dom där som vi har valt skall minsann inte få gå på glamorösa fester och dricka gratis vin för det får vi så sällan göra.

Frågan borde i stället ställas: Tycker du att alkohol borde förbjudas i anslutning till alla arbetsplatser och arbeten?

Resultaten skulle bli helt annorlunda. Det lovar jag.

Efter att en polis blivit beskjuten vid ett s k lägenhetsbråk i Älvsbyn så har nu sommaruttorkade media valt att fokusera på polisvåldet, att fler poliser blir hotade i jobbet. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16084900.asp

Ja, så är det kanske. Om Polisförbundet har undersökt saken och kommit fram till att så är fallet, om enskilda poliser har denna upplevelse, då är det ett problem.

Men jag kan inte annat än att notera att orsaken till att polisen öht kom till lägenheten i Älsvsbyn var att ännu en man tagit sig friheten att puckla på sin partner. För inte så länge sedan hävdades det i en undersökning att det inte är vanliga män som slår utan att dessa män ofta har en missbruks- eller pyskisk problematik i bakgrunden. Ja, en nykter och fullt frisk man slår nog inte. Men det betyder inte att män som till vardags ter sig som vem som helst, allt från högre officerer och VD:ar till kyrkvaktmästarn, inte har psykiska problem eller missbrukar alkohol eller droger.

Det kan alltså vara din till synes sympatiske granne som slår sin fru inför ögonen på deras gemensamme tvåårige son. Som jagar efter frun ut på gården, drar henne i håret, slår henne i ansiktet och sparkar henne. Som sedan springer in och barikaderar sig med tvååringen i lägenheten. En tvååring som när han senare får se sin mors sönderslagna ansikte säger "ajaj, mamma" och blåser på hennes sår. (Enligt Aftonbladets pappersupplaga igår.)

Mitt i allt detta kan man fråga sig om detta är en bra far. Vad gör det mot ett barn som tvingas se på när pappa slår mamma. Som förstår att aj vad det gör ont på mamma. Tvååringen verkar i detta fall besitta mer empatisk förmåga än fadern. Än så länge.

Men, det var inte det som var mitt fokus i detta blogginlägg. I stället kan jag inte låta bli att notera att, dagen efter att Piteupproret meddelat att de nu lägger ner, så misshandlas ännu en kvinna i Norrbotten. (Och överallt annars i Sverige.) Och det som blir rubriker i media är att polisen är hotat.

Varje år dödas sexton kvinnor av män som dom har en nära relation till. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=347180&previousRenderType=6 Dom dödas alltså p g a att dom älskar fel person. Ställ detta i relation till att det senaste tio åren dött tre poliser i tjänst, en tjänst som inte är helt ofarligt och som dom valt. Visst, man kan säga att man måste jobba och man måste älska och precis som man ibland väljer fel jobb väljer man också fel man. Man kan tycka att vi måste ha familjer och vi måste ha poliser.

Men borde inte sexton kvinnor väga tyngre än 0,3 poliser i medias rapportering?

Är vad jag känner inför debatten om Fallet Louise (Uppdrag Granskning). Idag är det en kvinna vid namn Hjördis Flodström Nilsson som med bibliska metaforer anklagar Janne Josefsson för att visa socialpornografi. Denna Flodström Nilsson är socionom och universitetsadjunkt. I en artikel på Brännpunkt försöker hon föra över skulden på budbäraren. Och mildra bilden av vad flickan varit utsatt för. Att flickan skulle ha bott hos sina farföräldrar i perioder skulle liksom, om man skall göra ett försök att tolka Flodström Nilsson, lindra det faktum att hon vid ett hundratal tillfällen våldtagits av sin far, vilket enligt tingrättens dom även skedde hemma hos farföräldrarna. Eller att hon inte fått genomföra sin skolgång. Eller att kommunen de facto blivit prickade av länsstyrelsen och tvingats betala skadestånd till flickan.

På vilket sätt, kan man undra, förminskar det faktum att flickan fått skadestånd att socialförvaltningen lät henne leva i ett hem där hon utsattes för systematiska våldtäkter av sin egen far? Och att man hänvisade till att man trodde hon bodde hos farmor och farfar, där hon också blev utsatt för sexuella övergrepp, ca 50 gånger, av sin far. Man undrar också vad denna fars föräldrar gjort i frågan, om flickan inte varit fredad hemma hos dem och dom inte haft koll på om hon varit i skolan eller ej. "Han var en bra far /.../ Jag fattar inte det här, hon hade det bra" säger bl a farmodern i Adaktussons program...

Flodström Nilsson var senast aktuell i debatten kring Janne Josefssons program om det funktionshidnrade paret i Oskarshamn vars son socialen omhändertagit. Där ryckte Flodström Nilsson ut till barnets försvar. Eftersom det var föräldrarnas parti Josefsson tagit i det programmet? I Vetlandafallet verkar det inte vara barnet som är det viktiga. Kan man ana att det snarare handlar om att Flodström Nilsson inte tål Janne Josefssons metoder? Tråkigt dock att denna aversi skall torgföras genom att förminska offrets lidande. För det är den effekt insändare som ovanstående får. Tyvärr. Josefsson har utelämnat vissa fakta, alltså ljuger han om allt. Tror nog många.

Jag är den första att ifrågasätta journalistiska granskningar med denna dramaturgi. Efter Evin Rubars Könskriget förväntar jag mig inte särskilt mycket från s k granskande journalister. Det har också lärt mig att lyssna till vad folk säger och vad journalisten säger att dom säger, det är nämligen inte alltid samma sak. I Rubars fall var det t o m motsatser i vissa fall. (T ex när Rubar inte gillade Eva Lundgrens svar och la på en voiceover där hon sa att "Eva Lundgren hävdar alltså *något som Lundgren öht inte sagt*.)

Men, i fallet i Vetlanda så är det ju ställt utom allt tvivel att socialförvaltningen brustit. Att flickan tvingats leva med en far som såg henne som sin personliga sexpartner. Att hon utsatts för dessa övergrepp både hos fadern och hemma hos farföräldrarna. Kommunen har blivit prickade.

Vad vill man åstadkomma med att kritisera budbäraren och hans metoder? Att sådana berättelser inte får visas? Jag tycker nog att det finns ett allmänintresse i att veta att våra kommuner inte alltid sköter sina uppdrag. Däremot skulle jag önska en viss eftertänksahet bland mina medmänniskor. Att stå utanför socialkontoret och skandera att chefen skall avgå är inte särskilt eftertänksamt. Den pöbelmentalitet som finns hos oss borde kanske kuperas något. Men jag är inte säker på att detta görs genom att inskränka information. Möjligen kan informationen paketeras annorlunda. Men i det här fallet vet jag ärligt talat inte hur den skulle paketerats utan att folk blev upprörda. För Vetlanda kommun har fortfarande betett sig alldeles för slapphänt.

Vore det bättre om vi inget visste?