Modernitetens skövlingar

Minns att jag en gång diskuterade rivningen av gamla Klara i Stockholm med en kollega född på 1940-talet. Denne hade en bra mycket mindre nostalgisk syn på det hela än jag själv. ABC och det påföljande MIljonprojektet var ett sätt att skapa moderna lägenheter för vanligt folk, att få bort fattigbostäder utan toaletter och rinnande vatten.

Så kan man nog betrakta rivningarna av de gamla shikumenhemmen i Shanghai också. Men man blir icke desto mindre förtvivlad när man vandrar runt i de gamla kvarteren bland byggkranar och nya groteska höghus.


Xiantiandi utgör den östra delen av området som kallas The French Concession. Denna franska koncession präglas av lummiga gator kantade av skuggande plataner och stora fina, franskinspirerade hus. Om det inte vore för dofterna, luftfuktigheten och trafiken skulle man nästan kunna tro att man befann sig i Frankrike.

I just Xiantiandi har man sedan början av 2000-talet genomfört stora förändringar. Här låg tidigare ett stort område med shikumenhus, d v s trevåningshus med stenportar och smala gränder. 4 000 familjer förlorade sina hem när man skulle modernisera och bygga stora gallerior där man kan köpa allt från en ny dräkt till en ny Porsche. Vissa av shikumenhusen renoverades och ett muséum, Shikumen Open House Museum, byggdes för att man skall kunna studera den gamla tidens boende.



I ett par kvarter finns shikumenbebyggelsen kvar och det känns som att kliva in i ett parallellt universum där tiden stått stilla. Shikumen betyder stenport och syftar på de stenportar som leder in till husen. De kan enklast jämföras med brittiska radhus. Byggandet av dessa hus startade på 1860-talet men blev mycket populärt på 1930-talet.



I dessa gränder levde folk nära varandra och det var lätt att ha kontroll på vad grannarna sysslade med. Men detta boende bidrog givetvis också till en social närhet och tygghet som inte kan återskapas i skyskrapor.



Men idag ser det alltså annorlunda ut. Det rivs fortfarande i Xiantiandi och Deng Xiaopings löfte om att bygga ett ekonomiskt centrum av världsklass i Shanghai verkar stå sig. För att rädda det som återstår av gamla arkitektoniska skatter låter man utlänningar köpa upp dessa hus och renovera dem genom att starta restauranger, gallerior eller konstateljéer.






I Xiantiandi har man anlagt en konstgjord sjö med park som ligger mellan monsterskyskrapor och bilhandlare. Här kan man köpa sin Peugeot eller Porsche alldeles intill parkens grönska.


Just nu bygger man inför Expo 2010 som lett till att än fler familjer blivit fördrivna från sina hem. Här kan ni läsa om hur de människor som tvingats bort har det idag. För Svenska Dagbladets reporter (Ola Wong?) berättar 58-årige Bai Honggen hur det var förr. Bai berättar att han saknar gemenskapen i det gamla slitna kvarteret där folk tog hand om varandra.

- Det var ingen som brydde sig om att låsa dörren. På morgonen gick vi ut och åt friterat bröd och sojamjölk. Ja, på den tiden var det verkligen harmoniskt, säger Bai.

Så det är med en klump i magen man vandrar runt på dessa kontrasternas gator. Förhoppningvis leder förändringarna till ökad välfärd även om det inte kan ersätta den sociala gemenskapen. Vilket får en att undra över vad som är viktigt i livet.

Ett nytt valsystem nödvändigt

Om inte annat så för att ändra de antidemokratiska strömningar som framkommer i kommentarerna till Gudrun Schymans krav på just ett nytt valsystem. Nu är kanske inte de män som kommenterar på Svenska Dagbladets artiklar representativa för Sveriges befolkning (det är möjligen därför de känner ett sådant behov av att skriva dynga om andra) men det är häpnadsväckande att få läsa att ett system som underlättar valfusk endera inte är något problem, och om det är det så är det Gudrun Schymans fel att det existerar... Man tar sig för pannan.

Att de etablerade partierna som Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Folkpartiet m fl inte bryr sig om att valfusk förekommer kan nog förklaras med flera faktorer. Dels så gynnar valfusket dem själva när det drabbar uppstickarpartier som annars skulle konkurrera med dem. Dels så har de själva inte varit utsatta för samma sak. De har därför ingen föreståelse för hur det fungerar för de små partierna.

Nä, vi betalar alla skatt. Därför borde skattepengarna fördelas till valsedlar till samtliga partier som ställer upp i ett val. Dessa skall självklart levereras samtidigt och exponeras tillsammans i vallokalerna. På så sätt blir det enklare för väljarna att rösta på det dom vill samtidigt som det blir rättvist för partierna som ställer upp.


Ännu en dag i Shanghai



Mmmmm, vaknar upp i den otorligt sköna sängen.... Lille mannen sitter och jobbar...



Så ringer det på dörren. Roomservice med frukosten. Riktigt bra kaffe. Bacon och äggröra.
Croissanter. Allt perfekt, som jag beställt det. Vi dräller på rummet fram till halv ett...



Sen tar vi tunnelbanan till Nanjing Rd för lite shopping, även om det
inte blev så mycket av den varan...



Mest p g a att jag vant mig vid underbara Vällingby där
man strosar runt utan att trängas och inte störs av
påflugna expediter eller folk med noll känsla för personligt'
utrymme....



Men här landade vi framför vår nye favortideckares, Xiaolong Qui, deckarmiljö:
Storvaruhus nummer 1. Här jobbade mönsterarbetaren och kosmetikaexpediten
Hongying Guan innan hon mördades i En röd hjältinnas död (Ordfront, 2004)



Kanske var det vid någon av dessa kosmetikadiskar?

- Här är vi inga gräsätare!

 

Under vår vecka i Mongoliet har vi ännu en gång fått möjlighet att konstatera att vi har mycket gemensamt med våra mongoliska vänner. Vi gillar en god vodka, som Chinggis vodka, vi tycker om fin öl, som Chinggis öl, och vi gillar kött. GI-gurusarna skulle kasta bort sin tid i Mongoliet. Där äter alla enligt GI sedan urminnes tider. Och blir jäääävligt gamla, för att travestera Galenskaparnas sketch om Dalsland.

En dag när vi satt ute på stäppen och svalkade oss med vodka och öl och lite rökt korv kom vi att tala om detta med köttätande och hur nyttigt det är. Samt att vegetarianer knappast skulle klara sig en dag utanför Ulaanbaatar. Det är då Luya kommer med den odödliga kommentaren:

- Ja, för här är vi inga gräsätare!

Nä. Just det. Nu skall vi ge oss ut i ett annat land med fokus på GI. Man skulle kunna tro att dom äter ris i Kina men det har vi hittills inte sett särskilt mycket av. Grönsaker och kött verkar stå på menyn. Riset matar dom fiskarna med i Shanghai nu när dom firar en poet som tog livet av sig genom att dränka sig i floden. Varje år har man ledigt i tre dagar för att fira denne store poet genom att slänga ris i floden så att att fiskarna äter ris i stället för poet. För inte ens fiskarna är gräs(alg)-ätare.

Mellan raderna i en monarki

Victoria Bernadottes pojkvän Daniel Westling har fått en njure av sin far, Olle. Dagens Nyheter gör vad dom kan för att inte skriva det rakt ut men mellan raderna kan man läsa följande:

"Statsminister Fredrik Reinfeldt var informerad om att transplantationen skulle ske, säger hans pressekreterare Edvard Unsgaard. Men när han höll sin presskonferens om förlovningen den 24 februari i år visste han ingenting om Daniel Westlings sjukdom."

Läs: Skulle statsministern gett sin tillåtelse om han vetat att kronprinsessan skulle förlova sig med en "defekt" man?

"Han tror alldeles säkert att sjukdomen hade betydelse för parets beslut att dröja så länge med att gifta sig. 
 

- I deras fall handlar det ju om tronföljden, säger han."


Läs: Om Westling inte kunnat avla barn hade det inte blivit någon förlovning. Blod är viktigt för monarkins rättfärdigande och spermadonation är naturligtvis uteslutet. Då skulle man ju kunna få sperma från nån vanlig människa från, jag typ Ockelbo ju! 


Självinsikt är lika svårt

som det är för ett kvalster att inse att det bara syns i mikroskop. /Arne Anka

Silvio "Bello et Bronzato" Berlusconi påstår i en intervju att han aldrig gjort en enda blunder. Men... Karln är ju en enda stor blunder hela hand.

Norge - den sista kommuniststaten?

Norska tidningar ger högsta betyg till fiolhoben Alexander Rybaks nya skiva som han släppte direkt efter vinsten i Schlagerfestivalen. Bara detta känns ju som något slags beställningsjobb uppifrån, för SÅ jävla bra är han väl inte. Aftonbladets Markus Larsson kommenterar det hela som "inte riktigt klok" och jämför skivan med Smurfhits. I Norge sitter "underrättelsemän" och läser svenska tidningar och följaktligen blir det storm kring hur svenskarna kan vara så taskiga att de bara ger detta mästerverk ett plus. Rybak själv låter hotfull:

- Det blir svårt för honom (Markus Larsson) att recensera skivor igen.

Va? Skall deras kulturattaché i Stockholm skicka en not till svenska kulturministeriet för att utöva påtryckningar mot Aftonbladet?

Något säger mig att Markus Larsson kommer recensera skivor bra mycket längre än Alexander Rybak kommer ha en karriär utanför Norge.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2970645.svd
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/recensioner/article5243603.ab


En dag i Shanghai

Idag har det varit varmt i Shanghai. Jag har gått 14,23 km d v s 22 302 steg. (Vi har stegtävling på jobbet.) Just nu ligger lille mannen på sängen och stönar och gnäller över att TV:n inte vill funkar som han tänkt sig. Här kommer lite bilder från Shanghai.


Ett sätt att ta sig fram

Den berömda strandpromenaden stängd för uppfräschning inför Expo 2010 -
liksom man fördrivit tusentals människor från sina hem för denna utställning...

Trångt med gruppresor på Old Street -
man borde ta ut skatt av turister som kommer fler än två åt gången...





Te på Tehuset i Sjön, serverat med ägg


Lille mannen köper vattenmelon vid The Bund

Kommentarer kring Wanjas makes lön

Då jag inte kommer åt min blogger-blogg p g a kinesisk censur så publicerar jag här de kommentarer som kommit in kring mitt inlägg kring Wanja Lundby Wedins makes lön och pension:. De av nedanstående som har bloggar på Blogger kan jag dessvärre inte länka till då jag inte kan plocka fram adresserna här...

Malinka skriver:
Maken och jag konstaterade i går att tidningarna har gått in i sitt mest fokuserade läge, när de driver fram allt allt allt som har den minsta anknytning till sitt offer.

Någon eller några på respektive tidning har till uppgift att gå igenom hela WLW:s liv, härifrån och bakåt. De tittar på varje liten detalj, följer upp vartenda tips, hur långsökt det än är. De enskilda saker de hittar behöver inte vara relevanta, det handlar bara om att få läsekretsen att känna att "den där Wanja, värst vad hon har haft fuffens för sig".

Som någorlunda kritisk läsare ser man direkt vad som håller på att hända. Tyvärr läser den svenska allmänheten inte kritiskt alls.

Jag svarar:
Ja, det är uppenbart att man satt några stackare på att jaga skvaller om WLW och hennes närmaste. Och man skulle önska att läsarna fattat att de blir blåsta, i stället för att gå i fällan gång på gång.

Eva-Lena Jansson skriver:
Som skrivet, det handlar om att få W L-W att avgå. Inte en rad om regeringens misslyckade jobbpolitik eller hur kvinnor blivit de stora förlorarna på borgarnas politik.

Jag svarar:
Ja, och Wanja har ju varit en av de största kritikerna av denna obefintlgia arbetsmarknadspolitik. Det är intressant att se hur den som kritiserar regeringen blir attackerad i pressen precis som de som avslöjade valfusk blir kritiserade för hur de avslöjat valfusket. Klassiska fall av hur man skjuter på budbäraren. Om man vore konspiratorisk skulle man kunna tro att "krossa Wanja"-kampanjen i borgerlig media är beställd.

Ann-Katrin skriver:
Mycket bra skrivet! Personligen tycker jag det varit en del dumheter från Lundby Wedins sida men det här drevet är ju bara löjligt. Klart hon ska svara för det som verkligen hänt och som är bakvänt men det här liknar ingenting. Eller snarare, det liknar väldigt mycket det som brukar ske i Sverige: Mediadrev speciellt om en kvinna än involverad. Och att som Expressen inte känna igen den man bevakar är ju bara pinsamt och säger mer om Expressen än något annat...

Jag svarar:
Ja, det är pinsamt. Hela drevet. Men ju mer det fortsätter ju mer börjar jag misstänka att tidningarna har en annan agenda än att avslöja sanningen...


Censurerad!

Befinner mig i Kina. Där kommer man inte åt några bloggar på Blogger/Blogspot. Alltså kommer jag blogga här under veckan som kommer. Får väl försöka hålla mig från elaka kommentarer om kinesiska staten så att dom inte stänger ner blogg.se också...

Ikväll har jag i allafall ätit en måltid, min första i Kina, som förmodligen får till resultat att jag aldrig mer kommer kunna äta "kina"mat hemma i Sverige...

Nu flyttar jag!

image293
Så var det dags då. 40-årsdagen närmar sig med stormsteg,  viktminskningen fortskrider, klädkontot är minst sagt ansträngt och det känns också som om det är dags för förnyelse när det gäller bloggandet.

Därför lanserar jag i dag, första dagen i mars månad, nådens år 2008 min nya blogg:

www.rabiatfeminism.blogspot.com.

VÄLKOMNA!

lycka

På sin blogg funderar Åsa Petersen över vad som är lycka. Hon bollar över frågan till en rad människor som svarar henne.

Funderar över vad som gör mig lycklig. Många saker, men den absolut starkaste känslan av frihet och lycka brukar jag känna när jag kör bil, ensam, med bra musik ur högtalarna. 2raumwohnungs Melancholisch schön eller Sexy Girl, eller Led Zeppelins Rock and Roll, eller Eva Cassidys Autumn Leaves, eller - den främst bland låtar - Love is Stronger than Death med The The. Skiner solen blir det extra lyckopoäng där i bilen.

Eller, för den delen, när man kommer hem till den lille mannen som har maten klar och serverar gott rött vin i stora glas.

Eller sena kvällar med goda vänner och goda drycker och bra samtal. Gärna vid solnedgång på Torpet.

Senast jag kände mig lycklig var i måndags då jag kom ut till Torpet för att lämna lite saker. Solen sken. Fåglarna kvittrade i askarna. Det luktade vår och framför oss ligger sommaren.

Källa: http://asapetersen.blogg.se/

Ture varg och jag

Såhär kul har vi på jobbet:

image291 image292
Vilket är tur med tanke på hur Färjestad spelade igår... Unionenlaget gjorde dock bra ifrån sig under ledning av kvällens coach Anita, och hade förmodligen kunnar ersätta med en femma på isen då Jönsson och gänget började se trötta ut.

Annars är jag åter i Stockholm efter två veckor på vift i Bermudatriangeln. Tågresan gick utomordentligt trots att SJ har äcklig konstgjord mjölk till kaffet. Ända fram tills dess att jag strax före sex kom nedtraskande för trappan till perrongen på T-Centralen. Vällingby - 1 minut. Denna minut blev till tio, inget tåg kom. Växelfel i Alvik åt båda hållen. Ersättningsbussar mellan Fridhemsplan och Stora Mossen. En fredagskväll då det är tjockt med folk. Såg mig själv släpande på min väska vid Fridhemsplan, knuffandes med hundratals västerortsbor över en plats i en buss. Och gick tillbaka till Centralen och tog en taxi.

När vi for förbi Thorildsplan var trottarerna fyllda av folk som frenetiskt vinkade efter en ledig bil. Några bussar syntes inte till. Vid Krillan tömdes tågen. Lät taxin släppa av mig vid thaikiosken och fick med mig en Kari Curry hem.

gå in din antal

Hahahaaaa! Kolla in följande länk:

http://se.100-ringtone.com/1231/landing134.jsp?ce_cid=00083F002rlD3ymMdg3H

Först måste du gå in din antal.

Antar att dom suttit med ett svenskt lexikon och valt ut ord för "slå in" och "nummer". Så blev det ändå lite fel...

Tror jag avstår från denna tjänst, den verkar lite amatörmässig.

AA - anonyma antifeminister

Slogs just av något. Medan de bloggare som också är medlemmar i Fi är öppna med vilka vi är så är i stort sett alla antifeministiska bloggare anonyma. (Pär Ström undantagen.)

Skall ta en mig en allvarlig funderare över om jag inte skall ta och kräva öppenhet av dem som kommenterar på min blogg. En som ofta får ta emot rätt mycket skit från anonyma är Veronica Svärd. Som är helt öppen med vem hon är och vad hon gör. Ändå händer det t ex att de anonyma männen (och säkert en och annan kvinna) försöker påvisa hennes påstått dolda agenda genom att säga att hon minsann är ledamot av Fi:s styrelse. Nähä!? Är det sant?

Kan det kanske t o m vara så att många av de anonyma bloggarna och kommentatorerna i själva verket är en och samma person/fåtal personer?

Tål att funderas över.

mördaren är i själva verket offret

Så verkar tingsrätten ha resonerat i fallet med Dan Jönsson i Teckomatorp som mördade sin sambo, inte bara en gång utan tre gånger. Ja, rättsläkarna verkar inte ha kunnat fastställa exakt hur hon dog. Men klarlagt är att Dan Jönsson först slog henne, sen ströp henne och till sist dränkte henne i oljepannan. Död är hon, efterlämnande fem barn och förtvivlade föräldrar.

Samt den förtvivlade Dan Jönsson då förstås. Som inte ville att hans sambo skulle lämna honom. Och därför både slog, ströp och dränkte henne.

Tingsrätten dömde honom till dråp och lagens lägsta straff, sex års fängelse. För de har ingen annan historia än hans. Den sverigedemokratiske nämndemannen Alf Andersson, 67, säger till och med till Expressen att man minsann skall ha klart för sig att hon själv inte var världens bästa människa, att hon kunde vara väldigt provcerande. En annan nämndeman, Björn Alvén, 67, säger att dråparen egentligen är en timid människa.

Ja, timida människor brukar ju slå, strypa och dränka dem de älskar.

Nej, Liza Marklund sätter tummen på spiken i sin krönika i Expressen idag.

Vad sänder detta för övrigt för signaler? Om hon bara är ilsken och provocerande nog och du bara lyckas se tillräckligt ångerfylld ut i rätten, så klarar du dig förhållandevis billigt undan. Vem fan ångrar sig inte när man åkt fast?

Källor:
http://www.kvp.se/nyheter/1.1060191/hon-dodades-han-fick-6-ar
http://www.gt.se/nyheter/1.1060213/liza-marklund-tyck-inte-synd-om-kvinnomordarna

She want [sic!] more, more, more....

Sjunger Billy Idol inne från vardagsrummet. Maken får bestämma musiken och då blir det Greatest Rock'n'roll Hits eller vad den nu heter. Hade jag bestämt hade vi förmodligen lyssnat på nåt mer jazzigt, nån av alla mina Hôtel Costes-samlingar.

Har just ätit middag, dricker Capello di Prete och skall titta på vad som helst utom meldodifestivalen på TV ikväll. Är så evinnerligt trött på skiten. Varenda helg skall man plågas med detta strunt under hela våren. Frågan är hur många som är intresserade egentligen. Folk tittar väl för att annat saknas. Ja, jag vill ha mer än så.

Annars har vi varit på shoppingtur idag för att hitta en klänning till mig till min 40-årsfest. Mission impossible. Festkläder växer inte på träd i Jönköping och de som finns är gjorda för kvinnor med A-kupa, även de i storlek som annars passar min kroppshydda. Vem kom på detta empire-mode? Jo, jag önskar mig mer av modeskaparna också.

Men, men, nu förflyttar jag mig in i vår spatiösa soffa i stället. Om inte annat kan vi ju kolla in grumpy old Frost på kanal 9 senare ikväll.

När andra tror sig veta bäst

På min blogg fick jag häromsistens en uppmaning om att vara ödmjuk inför en av de debattörer som brukar skriva här och på andra feministbloggar. Antar att mannen som önskade mer ödmjukhet från min sida ville att jag skulle bemöta och diskutera de åsikter debattören uttryckte. Det har jag gjort om och om igen på denna blogg. Men det kommer inte innebära att jag ger dem rätt. Om det är brist på ödmjukhet så är jag guilty as charged.


Det förekommer ofta rent lögnaktiga påhopp på feminister i allmänhet och på oss i Fi i synnerhet. Ofta spelar det ingen roll att man försöker argumentera, för de lögnaktiga tror verkligen på sina egna lögner. (Åtminstone kan man hoppas att det är det som driver dem...)


Två lögner som ständigt återupprepas är


-         Att Feministiskt initiativ är odemokratiska och att någon intern diskussion inte förekommer

-         att Feministiskt initiativ redan från början beslutat sig att blåsa staten på pengar genom att inte kalla sig ett regelrätt parti


Dessa två lögner bygger på en djup okunskap om vad en demokratisk förening är. Det kan alltså finnas anledning att räta ut vissa frågetecken.


Feministiskt initiativ är en ideell förening som företräds av en styrelse och två talespersoner. Styrelsen och talespersonerna utses av kongressen vartannat år. Högsta organ är kongressen. På denna deltar betalande medlemmar från hela landet efter kallelse i vederbörlig ordning. Till kongressen har varje medlem motionsrätt.


Vid den ordinarie kongressen 2007 hanns inte alla beslut med och vi hann heller inte diskutera vårt partiprogram ordentligt varför det beslutades att hålla extra kongress under 2008. Inför denna kongress har arbetsgrupper bestående av medlemmar med specialkompetens och -intresse jobbat igenom vårt hundrasidiga program med nya förslag. Detta arbete har varit enormt tidskrävande och har ställt stora krav på de deltagande som alla såklart jobbat ideellt. Styrelsen har sedan skrivit propositioner utifrån förslagen och varje medlem har möjlighet att skriva motioner till extrakongressen.


Ett annat beslut som skall tas på extrakongressen är huruvida Fi skall ställa upp i val 2009 och 2010. För att fatta beslut om detta ansåg styrelsen att det behövdes en utredning. En sådan har genomförts av engagerade medlemmar, en alldeles lysande utredning. En majoritet av styrelsen har sedan valt att föreslå kongressen att fatta beslut om att vi skall ställa upp i val. Till skillnad mot vad vissa debattörer försöker påskina så finns inga sådana beslut ännu. Det är heller inte säkert att vi kommer fatta ett sådant beslut på kongressen i maj. Det är helt upp till medlemmarna. Medlemmarna tycker förmodligen som styrelsen, vissa att vi inte alls skall hålla på med parlamentariska initiativ, vissa att vi bara skall ställa upp i något av valen och andra att meningen med Fi är att vi skall kunna ställa upp i val. Notera nogsamt att åsikterna går i sär inom föreningen!


Tyder ovanstående procedur på att vi är odemokratiska? Nej. Det finns alltså ingen som helst anledning att visa sig ödmjuk inför personer som påstår det.


När det gäller bidraget från kommittén med det långa namnet så hade vi att välja mellan tre alternativ:


  1. Söka pengar för 2007 för den verksamhet som Fi grundats för att bedriva, folkbildande verksamhet. Detta helt enligt reglerna för att få pengar. Hade vi inte uppfyllt dessa regler till punkt och pricka kan jag garantera att Gerd Engman och gänget gladeligen avslagit vår ansökan. (Detta trots att dom t ex beviljar miljöpartiets kvinnoorganisation samma bidrag.)
  2. Föregripa medlemmarnas beslut på extrakongressen 2008 och betrakta Fi som ett parti som kommer ställa upp i val. D v s inte söka pengar för 2007 trots att vi ända fram till ett beslut om att ställa upp i val faktiskt uppfyller kriterierna för stöd. Det senare är ungefär som om jag skulle avstå från att ansöka om a-kassa när jag är arbetslös för att jag kanske kommer att få ett jobb längre fram.
  3. Göra som miljöpartisterna och bilda en kvinnoorganisation vid sidan av den feministiska, men det är ju liksom det vi inte vill. (Oavsett vad vissa bloggare påstår.)

Det kan så klart finnas synpunkter på att vi inte vill definiera oss som politiskt parti i samma bemärkelse som den vedertagna, utan att vi vill vara något annat, något nytt. Det kan ju också framstå som lite läskigt när någon går emot det vedertagna och vägrar rätta in sig i ledet. Men det är fortfarande föreningens medlemmar som har beslutet i sina händer. Inte styrelsen, inte antifeministiska bloggare.


8 mars

image290

8 mars

image289

Tidigare inlägg
RSS 2.0