hyckleri!
Vad var det vår hycklande, osynlige statsminister sa nu igen? Att utnämningar inte skall grundas på vänskapsband och att man har rätt partibok? Nä just. Eller är det så att den gamle statsministern helt enkelt skiter i vad den nye säger? Vad gör den nye åt det?
almega och verklighetsuppfattningen
Såhär skriver Almega i ett pressmeddelande om HTF:s krav på höjda lägstlöner (ett krav som främst riktar in sig på att höja kvinnors löner eftersom det är dom som tjänar minst). Försöker Almega påskina att det inte redan är god tillväxt i näringslivet?
I regeringens vårbudget berättas rakt på sak att 75% av dem med högst inkomster är män. Att då gå ut och kalla en höjning av lägstlönerna till 14 000 kr för "extremt" känns lite magstarkt.
I regeringens vårbudget berättas rakt på sak att 75% av dem med högst inkomster är män. Att då gå ut och kalla en höjning av lägstlönerna till 14 000 kr för "extremt" känns lite magstarkt.
knölar
Äntligen långhelg igen! Och blommor som de ovanstående skall snart prunka i vår trädgård. Om rotknölarna överlevt den veckas väntan som dom fått genomlida innan dom kommer i jorden, förstås. *håller tummarna*
Läste en bra krönika i tidningen Lön&Jobb häromdagen, där journalisten i fråga oroade sig för att blir beroende av frö och lökar. Förstår preciiis vad hon menar. Jag är dessutom beroende av rotknölar.
heja polarn och pyret!
Som hänger kläderna efter storlek i stället för färg! Trots att mer än hälften av Aftonbladets läsare tycker att man måste kunna se om det är en pojke eller flicka! Varför då? Kolla in svaret på Polarn & Pyrets fråga om 0-1-åriga pojkar kan ha rosa, i förhållande till äldre pojkar och i jämförelse med flickor. Är det konstigt att könsrollerna cementeras?
så lätt hänt
Är idag allmänt stel och öm i kroppen efter att ha flugit över styret igår. Blev påkörd av en bilist när jag var på väg till tunnelbanan. Min favoritkavaj sprack från topp till botten och cykeln går inte att cykla på... Men jag är rätt ok bortsett från muskelvärk som just nu kureras med tigerbalsam! Dagens promenad runt sjön blev dock inställd.
Kan konstatera att Åhléns strumpbyxor är rätt bra ändå, de höll nämligen till skillnad från kavajen.
Grämer mig mest över kavajen som inte går att få tag på igen. (Köpt på det nedlagda Debenhams för ett år sedan.)
Kan också konstatera att jag hade änglavakt som den thailändska läkaren på akuten sa. För övrigt verkar ortopedakuten har jobbat med blandningen män-kvinnor, massa manliga sjuksyrror och kvinnliga läkare. Och hur lätt är det inte att klippa en cyklist, häromdagen var det jag som höll på att meja ner en far och tonårsson som kom på cykelvägen, när jag liksom denna bilist, hade mer koll på biltrafiken än på vad som händer på cykelbanan.
Och hjälmen hade jag lånat ut till den mer vårdslöse maken. Som ju förvisso råkade ut för exakt samma sak för ett par månader sedan, fast nere vid Brommaplan. Farligt liv som cyklist här i Bromma!
Kan konstatera att Åhléns strumpbyxor är rätt bra ändå, de höll nämligen till skillnad från kavajen.
Grämer mig mest över kavajen som inte går att få tag på igen. (Köpt på det nedlagda Debenhams för ett år sedan.)
Kan också konstatera att jag hade änglavakt som den thailändska läkaren på akuten sa. För övrigt verkar ortopedakuten har jobbat med blandningen män-kvinnor, massa manliga sjuksyrror och kvinnliga läkare. Och hur lätt är det inte att klippa en cyklist, häromdagen var det jag som höll på att meja ner en far och tonårsson som kom på cykelvägen, när jag liksom denna bilist, hade mer koll på biltrafiken än på vad som händer på cykelbanan.
Och hjälmen hade jag lånat ut till den mer vårdslöse maken. Som ju förvisso råkade ut för exakt samma sak för ett par månader sedan, fast nere vid Brommaplan. Farligt liv som cyklist här i Bromma!
look who's talking
Apropå förra rubriken. Här har vi en ögonblicksbild från den bröllopsfest jag och maken deltog i i Düsseldorf i mars.
En arm sträcker sig plötsligt girigt efter den polska spriten. Väl igenkänningsbar med klocka och ring. En annan hand, med karakteristiskt långa fina fingar, tycks sträcka sig efter den första, som om någon vill säga: - Hallå där! Jag vill också ha!
Törstiga? Vi? C'est pas possible!
En arm sträcker sig plötsligt girigt efter den polska spriten. Väl igenkänningsbar med klocka och ring. En annan hand, med karakteristiskt långa fina fingar, tycks sträcka sig efter den första, som om någon vill säga: - Hallå där! Jag vill också ha!
Törstiga? Vi? C'est pas possible!
per bill och dom fem flaskorna
I senaste Ordfront granskar Ann Charlotte Altstadt förundersökningar och rättegångsprotokoll i två uppmärksammade fall, sossen Anna Sjödins möte med vakten Babak Jamei utanför Crazy Horse och moderaten Per Bills möte med en kvinnlig vakt utanför Patricia. Kvinnlig socialdemokratisk politiker möter manlig vakt och manlig moderat politiker möter kvinnlig vakt. Och Expressen, med flera, visar upp sig från sin allra sannaste sida. Dock inte så mycket med sanningen att göra, vad det verkar.
Och med tanke på hur uthängd Anna Sjödin blivit, varför förteg media att Per Bill hade fem halvfulla flaskor alkohol i barnvagnen när han greps av vakten? Altstadt har svaret:
"Men medielogiken är rationell såtillvida att den borgerliga medieövermakten framgångsrikt skyddar borgerliga politiker och främjar borgerlig politik. Det är därför borgerliga omoraliska och/eller brottsliga politiker behandlas varsamt. Och därför skandaliserades Anna Sjödin så långt man bara kunde tänja historien. Mediedomstolen friar och fäller, men inte godtyckligt. För den är också en politisk domstol, med borgerlig övervikt. Det är ett allvarligt demokratiskt problem."
Och med tanke på hur uthängd Anna Sjödin blivit, varför förteg media att Per Bill hade fem halvfulla flaskor alkohol i barnvagnen när han greps av vakten? Altstadt har svaret:
"Men medielogiken är rationell såtillvida att den borgerliga medieövermakten framgångsrikt skyddar borgerliga politiker och främjar borgerlig politik. Det är därför borgerliga omoraliska och/eller brottsliga politiker behandlas varsamt. Och därför skandaliserades Anna Sjödin så långt man bara kunde tänja historien. Mediedomstolen friar och fäller, men inte godtyckligt. För den är också en politisk domstol, med borgerlig övervikt. Det är ett allvarligt demokratiskt problem."
ett ledigt arbete att söka!
Sådana glada besked får maken med jämna mellanrum från arbetsförmedlingen. Dessa jobbanvisningar måste man ta på allvar, annars kan ersättningen dras in. Tidigare har han fått anvisningar om att söka sekreterarjobb på facket, undervisningsråd på skolverket och andra små kuliga jobb. Idag fick han en anvisning om att söka följande jobb:
Amanuens i samhällsvetenskap vid tekniska högskolan i Ronneby - deltid 25-50%. Grundläggande behörighetskrav att man är antagen till en grundutbildning, önskvärt att man läst minst två år samhällsvetenskap vid Blekinge Tekniska Högskola.
Här har vi alltså en doktor i statsvetenskap, boende i Stockholm tillsammans med en fru som har ett fast heltidsjobb med en lön på 32 500 kr i månaden. Han har avsevärd erfarenhet av undervisning och slår de flesta med liknande kvalifikationer när det gäller antalet lektorstimmar. Hans utbildningstid överstiger kvalifikationskravet med sisådär en sju-åtta år alla undervisningstimmar oräknade.
Låt säga att han skulle få denna deltidstjänst, avsedd för studenter på grundnivå, på högskolan i Ronneby. Är då meningen att hans fru skall säga upp sin hyfsat välbetalda (det är snart dags för löneförhandlingar på jobbet så jag tänker inte skriva bara "välbetalda") jobb i Stockholm för att vara arbetslös i Ronneby tillsammans med en man som fyllnadsstämplar och har ett jobb där han kanske tjänar högst 10 000 brutto i månaden?
Är det så jobb skapas i Alliansens Sverige? Och vad säger det om arbetsförmedlingens intresse för att matcha just denne arbetssökande mot ett kvalificerat jobb? Eller är det så att arbetsförmedlaren sett ordet "samhällsvetenskap" och tänkt att 'oj, ett jobb för just denne man!"? Jaga arbetslösa med blåslampa kan man, men bemöta dem med en viss respekt och värdighet det verkar inte ingå i konceptet.
Amanuens i samhällsvetenskap vid tekniska högskolan i Ronneby - deltid 25-50%. Grundläggande behörighetskrav att man är antagen till en grundutbildning, önskvärt att man läst minst två år samhällsvetenskap vid Blekinge Tekniska Högskola.
Här har vi alltså en doktor i statsvetenskap, boende i Stockholm tillsammans med en fru som har ett fast heltidsjobb med en lön på 32 500 kr i månaden. Han har avsevärd erfarenhet av undervisning och slår de flesta med liknande kvalifikationer när det gäller antalet lektorstimmar. Hans utbildningstid överstiger kvalifikationskravet med sisådär en sju-åtta år alla undervisningstimmar oräknade.
Låt säga att han skulle få denna deltidstjänst, avsedd för studenter på grundnivå, på högskolan i Ronneby. Är då meningen att hans fru skall säga upp sin hyfsat välbetalda (det är snart dags för löneförhandlingar på jobbet så jag tänker inte skriva bara "välbetalda") jobb i Stockholm för att vara arbetslös i Ronneby tillsammans med en man som fyllnadsstämplar och har ett jobb där han kanske tjänar högst 10 000 brutto i månaden?
Är det så jobb skapas i Alliansens Sverige? Och vad säger det om arbetsförmedlingens intresse för att matcha just denne arbetssökande mot ett kvalificerat jobb? Eller är det så att arbetsförmedlaren sett ordet "samhällsvetenskap" och tänkt att 'oj, ett jobb för just denne man!"? Jaga arbetslösa med blåslampa kan man, men bemöta dem med en viss respekt och värdighet det verkar inte ingå i konceptet.
Alla är vi små wannabe-statsvetare
I Svenska Dagbladet intervjuas idag Ingela Wadbring, forskare vid institutionen för journalistik och medier vid Göteborgs universitet angående Bo Rothsteins debattartikel i DN igår. Det var ju i själva verket Bo Rothstein som sammanställt den artikel som jag hyllade här i förra veckan. (Dessutom hyllade jag helt fel journalist, vilket jag nogsamt meddelat i en not i inlägget.)
Wadbring sätter fingret på något som jag ofta funderat över.
"Det är nog vanligare inom Bo Rothsteins disciplin än i andra ämnen. Statsvetenskap är ett mer allmängiltigt område medan medicinsk forskning kräver mer precisa specialistkunskaper och därmed även ursprungskällor."
*skrattar rått åt maken som tar sig för pannan och ser uppbragd ut*
Tolkar det ändå som att Wadbring inte själv, som ändå har en fil kand i statsvetenskap, anser att det inte krävs specialistkunskaper för att forska inom statsvetenskap. Utan att det hon säger är att journlister gärna tror sig kunna tolka och beskriva politiska skeenden utan att egentligen ha några större kunskaper inom ämnet. Och det är väl egentligen det som är problemet. Att vi alla tror oss vara små statsvetare med samma förmåga att både beskriva och tolka världen som de som ägnar hela sina liv åt detta ämne vid våra universitet.
"Ja, precis", säger maken nu. "När jag säger att Sarkozy vinner så är det välgrundat!" (Jag, med lite färre statsvetenskapliga poäng i bagaget är nämligen inte lika övertygad.)
Det är överhuvudtaget ett bekymmer när man är speciliserad på ett "allmängiltigt" område. Att alla tror sig veta bättre. Åtskilliga är de diskussioner jag haft med vänner vid middagar där någon ansett sig veta "hur det är", där dom kan sitta och dissa vedertagna begrepp inom "mina" specialistområden medan jag aldrig skulle ifrågasätta en kompis kunskaper inom t ex biologi, för att det inte är lika lättillgänglig helt enkelt.
För övrigt är det Dagens Nyheter gjort mot Bo Rothstein nästan att jämföra med stöld. Svinpälsar!
Wadbring sätter fingret på något som jag ofta funderat över.
"Det är nog vanligare inom Bo Rothsteins disciplin än i andra ämnen. Statsvetenskap är ett mer allmängiltigt område medan medicinsk forskning kräver mer precisa specialistkunskaper och därmed även ursprungskällor."
*skrattar rått åt maken som tar sig för pannan och ser uppbragd ut*
Tolkar det ändå som att Wadbring inte själv, som ändå har en fil kand i statsvetenskap, anser att det inte krävs specialistkunskaper för att forska inom statsvetenskap. Utan att det hon säger är att journlister gärna tror sig kunna tolka och beskriva politiska skeenden utan att egentligen ha några större kunskaper inom ämnet. Och det är väl egentligen det som är problemet. Att vi alla tror oss vara små statsvetare med samma förmåga att både beskriva och tolka världen som de som ägnar hela sina liv åt detta ämne vid våra universitet.
"Ja, precis", säger maken nu. "När jag säger att Sarkozy vinner så är det välgrundat!" (Jag, med lite färre statsvetenskapliga poäng i bagaget är nämligen inte lika övertygad.)
Det är överhuvudtaget ett bekymmer när man är speciliserad på ett "allmängiltigt" område. Att alla tror sig veta bättre. Åtskilliga är de diskussioner jag haft med vänner vid middagar där någon ansett sig veta "hur det är", där dom kan sitta och dissa vedertagna begrepp inom "mina" specialistområden medan jag aldrig skulle ifrågasätta en kompis kunskaper inom t ex biologi, för att det inte är lika lättillgänglig helt enkelt.
För övrigt är det Dagens Nyheter gjort mot Bo Rothstein nästan att jämföra med stöld. Svinpälsar!
var är statsministern?
hönan och ägget
Forskare har kommit fram till att människor med whiplashskador blir friskare om de tror på att de kommer bli friska. Och vice versa. Rapporterar Svenskan. Hur rangordnar man smärta? Kan det vara så att de som trodde att de skulle bli friska helt enkelt var mindre skadade från början, och kände mindre smärta? Eller har vi här bevis på att tron kan försätta berg?
hätska utfall från högerkanten
Igår tog Kerstin Berminge (Motvallsbloggen) upp ett intressant ämne som jag länge funderat över. Sedan jag började delta i debatter på nätet har jag fascinerats över att mina motdebattörer på högerkanten ofta har så svårt att formulera motargument att dom i stället måste ta till personangrepp. När folk på vänsterkanten vill göra detsamma är nålsticken oftare lite mer subtila, med glimten i ögat. Har ibland funderat på om det inte är så att människor som har svårt att se nyanser, läsa mellan raderna och möta argument (låter nästan lite autistiskt) ofta återfinns bland män med borgerliga åsikter. Det är inte helt sällan som dessa blir så uppretade att de börjar tugga fradga av desperation över att inte hitta de rätta orden. När orden tryter blir motståndarna "pissluder" som i vår utrikesministers bloggkommentarsarkiv. (Härmed inte sagt att vänsterdebattören i den debatt jag länkade till var alltför subtil! Men det ger en bra bild av hur den s k liberale debattören blir alltmer desperat och, trots att han själv säger att alla åsikter skall få uttryckas hur otäcka dom än är, ber sin antagonist att kräla tillbaka under sin sten och hålla käften!)
Ovanstående funderingar är givetvis helt ovetenskapliga men jag skulle inte bli alltför förvånad om just män med oförmåga att se nyanser återfinns bland borgerliga väljare, då deras politiska retorik är rätt nyanslös. Rätt eller fel. Ording och reda. Skriver män, då jag sällan ser borgerliga kvinnor uttrycka sig på samma sätt. Det är alltså inte alla borgerliga väljare som kallar sina motdebattörer för svinpäls, gråsugga, feg sopa eller pissluder. Däremot verkar (i stort sett) alla som använder dessa ord vara borgerliga väljare. Kan det vara så att en politik som kommunicerar svart eller vitt, rätt eller fel appelerar särskilt till män(niskor) som inte gärna läser mellan raderna och när dom försöker göra det läser in något helt annat. Sådana som tycker det är läskigt när man t ex säger att man skall "hoppa över efterrätten idag".
Ja, det är funderingar man kan ha såhär på måndagsmorgon innan man snör på sig skorna och vandrar iväg mot jobbet. (Blev sittande här i stället för att komma ut runt sjön, så då blir det att gå till jobbet i stället.)
(Och ja, jag är självklart färgad av att mina åsikter ofta återfinns till vänster på vänster-högerskalan. Men det förtar inte min känsla av att subtiliteten skiftar enligt ovan redovisade mönster. Det måste väl lite mer subtilt orienterade högerdebattörer se också?)
Ovanstående funderingar är givetvis helt ovetenskapliga men jag skulle inte bli alltför förvånad om just män med oförmåga att se nyanser återfinns bland borgerliga väljare, då deras politiska retorik är rätt nyanslös. Rätt eller fel. Ording och reda. Skriver män, då jag sällan ser borgerliga kvinnor uttrycka sig på samma sätt. Det är alltså inte alla borgerliga väljare som kallar sina motdebattörer för svinpäls, gråsugga, feg sopa eller pissluder. Däremot verkar (i stort sett) alla som använder dessa ord vara borgerliga väljare. Kan det vara så att en politik som kommunicerar svart eller vitt, rätt eller fel appelerar särskilt till män(niskor) som inte gärna läser mellan raderna och när dom försöker göra det läser in något helt annat. Sådana som tycker det är läskigt när man t ex säger att man skall "hoppa över efterrätten idag".
Ja, det är funderingar man kan ha såhär på måndagsmorgon innan man snör på sig skorna och vandrar iväg mot jobbet. (Blev sittande här i stället för att komma ut runt sjön, så då blir det att gå till jobbet i stället.)
(Och ja, jag är självklart färgad av att mina åsikter ofta återfinns till vänster på vänster-högerskalan. Men det förtar inte min känsla av att subtiliteten skiftar enligt ovan redovisade mönster. Det måste väl lite mer subtilt orienterade högerdebattörer se också?)
deppiga pelargoner, alerta franska väljare och sjuk konsumism
De igår så glada och stolta pelargonerna klarade inte natten. Trodde ju för mitt liv inte att dom var SÅ känsliga. Nu står fyra balkonglådor med ledsna pelargoner på vardagsrumsgolvet och deppar. Får se om dom tar sig, annars får jag se det som en 250-kronors läxa i blomhantering. Håller ju på att lära mig allt om växter. Perenner står på schemat just nu. I kylen ligger påsar med rotknölar som skall bli prunkande pioner, jättevallmo, höstflox och trädgårdsiris i sommar. Och på Torpet bidar förhoppningsvis lökarna sin tid i rabatten där ståtliga gladioler skall resa sig.
I Frankrike har tre miljoner fler hittat till valurnorna än vad som är vanligt. Kan man hoppas att det är tre miljoner kvinnor som äntligen har en kvinna att lägga sin röst på? Låt oss åtminstone innerligen hoppas att detta är ett tecken, att ökat valdeltagande ger mindre makt åt Le Pen och hans anhang.
Hemma i Sverige pågår den s k "väskdebatten" fortfarande. Och jag börjar nästan känna mig lite kommunistiskt lagd när jag tänker på att det finns människor som lägger 500 000 kronor på en jävla handväska! Det är nämligen vad man kan få ge för en Bottega Veneta. Snygga väskor är det förvisso men att betala mer för en handväska än en villa i Småland kostar är inget annat än löjligt. En halv miljon kronor är f ö tre årslöner för den som erhåller avtalsenlig minimilön. Jag tycker det är äckligt att någon skall kunna bära en handväska som motsvarar tre årslöner. I Sverige vill säga. Hur många årslöner det motsvarar i t ex Kambodja vågar man ju inte tänka på... Väskan på bilden, som är slutsåld, kostar dock "endast" 40 000 kr. Inser plötsligt att det där att köpa ett gäng nya pelargoner inte är särskilt iögonfallande...
I Frankrike har tre miljoner fler hittat till valurnorna än vad som är vanligt. Kan man hoppas att det är tre miljoner kvinnor som äntligen har en kvinna att lägga sin röst på? Låt oss åtminstone innerligen hoppas att detta är ett tecken, att ökat valdeltagande ger mindre makt åt Le Pen och hans anhang.
Hemma i Sverige pågår den s k "väskdebatten" fortfarande. Och jag börjar nästan känna mig lite kommunistiskt lagd när jag tänker på att det finns människor som lägger 500 000 kronor på en jävla handväska! Det är nämligen vad man kan få ge för en Bottega Veneta. Snygga väskor är det förvisso men att betala mer för en handväska än en villa i Småland kostar är inget annat än löjligt. En halv miljon kronor är f ö tre årslöner för den som erhåller avtalsenlig minimilön. Jag tycker det är äckligt att någon skall kunna bära en handväska som motsvarar tre årslöner. I Sverige vill säga. Hur många årslöner det motsvarar i t ex Kambodja vågar man ju inte tänka på... Väskan på bilden, som är slutsåld, kostar dock "endast" 40 000 kr. Inser plötsligt att det där att köpa ett gäng nya pelargoner inte är särskilt iögonfallande...
vår på balkongen
en skam för ett demokratiskt samhälle
I Sverige har vi en utrikesminister som är en ivrig bloggare. På hans blogg kan människor kommentera det utrikesministern skriver. Ibland tar utrikesministern intryck av det folk skriver. Det har han själv sagt.
På Bildts blogg kan vi läsa grovt rasistiska och sexistiska inlägg där kvinnliga debattörer kallas för "horor" och "fittor" och där utrotning av alla palestinier förespråkas. Inläggen är så grova att jag väljer att inte återge dem här, även om jag faktiskt tycker att man får svära om man vill. Bloggaren Jinge har däremot valt att citera några av inläggen. Carl Bildt har dessutom valt att låta dem ligga kvar. Det innebär att vår utrikesminister på sin blogg saluför dessa vedervärdiga åsikter. Frågan är om det är förenligt med lagen. Varför också Jinge polisanmält Bildt.
Varför har communities på nätet abusemasters, varför har tidningarna folk anställda för att rensa bort de värsta inläggen i deras forum? Jo, för att de faktiskt är ansvariga utgivare för sina sajter.
Är det ett problem att Sveriges utrikesminister inte rensar upp eller stänger av dessa skribenter? Ja, jag tycker det. Carl Bildt kan givetvis inte anses stå för allt som någon skriver på hans blogg, men han kan åtminstone rensa bort det som kan anses utgöra hets mot folkgrupp. Men det gör han inte. I hans fall är det banne mig ännu allvarligare än om Nisse från Hökarängen varit bloggaren i fråga. Det är högsta chefen för vår utrikesförvaltning vi talar om här.
När förrförra högsta chefen för utrikesförvaltningen tog i mot rasistiska hemsidor fick hon gå. Nu har hennes efterträdare en egen hemsida där rasismen får blomma ut i all sin glans. Vad ÄR det här? Och vad gör den där osynlige stackar'n till statsminister? Har han öht något att säga till om i förhållande till sin arrogante utrikesminister? En utrikesminister som börjar bli en skam för ett demokratiskt samhälle som värnar om allas lika rättigheter och om fred och frihet.
I andra länder dör människor för sin rätt till yttrandefrihet, här pissar folk på denna rätt genom att hävda rätten att kalla schyssta debattörer för "pissluder" eller att palestinierna skall flytta till Jordanien "eller så gör vi slut på dessa djävulens avkommor en gång för alla". Att denna arrogans mot demokratiska rättigheter får utlopp på en utrikesministers blogg är fullständigt förryckt.
förundran
Är vad jag känner inför debatten om Fallet Louise (Uppdrag Granskning). Idag är det en kvinna vid namn Hjördis Flodström Nilsson som med bibliska metaforer anklagar Janne Josefsson för att visa socialpornografi. Denna Flodström Nilsson är socionom och universitetsadjunkt. I en artikel på Brännpunkt försöker hon föra över skulden på budbäraren. Och mildra bilden av vad flickan varit utsatt för. Att flickan skulle ha bott hos sina farföräldrar i perioder skulle liksom, om man skall göra ett försök att tolka Flodström Nilsson, lindra det faktum att hon vid ett hundratal tillfällen våldtagits av sin far, vilket enligt tingrättens dom även skedde hemma hos farföräldrarna. Eller att hon inte fått genomföra sin skolgång. Eller att kommunen de facto blivit prickade av länsstyrelsen och tvingats betala skadestånd till flickan.
På vilket sätt, kan man undra, förminskar det faktum att flickan fått skadestånd att socialförvaltningen lät henne leva i ett hem där hon utsattes för systematiska våldtäkter av sin egen far? Och att man hänvisade till att man trodde hon bodde hos farmor och farfar, där hon också blev utsatt för sexuella övergrepp, ca 50 gånger, av sin far. Man undrar också vad denna fars föräldrar gjort i frågan, om flickan inte varit fredad hemma hos dem och dom inte haft koll på om hon varit i skolan eller ej. "Han var en bra far /.../ Jag fattar inte det här, hon hade det bra" säger bl a farmodern i Adaktussons program...
Flodström Nilsson var senast aktuell i debatten kring Janne Josefssons program om det funktionshidnrade paret i Oskarshamn vars son socialen omhändertagit. Där ryckte Flodström Nilsson ut till barnets försvar. Eftersom det var föräldrarnas parti Josefsson tagit i det programmet? I Vetlandafallet verkar det inte vara barnet som är det viktiga. Kan man ana att det snarare handlar om att Flodström Nilsson inte tål Janne Josefssons metoder? Tråkigt dock att denna aversi skall torgföras genom att förminska offrets lidande. För det är den effekt insändare som ovanstående får. Tyvärr. Josefsson har utelämnat vissa fakta, alltså ljuger han om allt. Tror nog många.
Jag är den första att ifrågasätta journalistiska granskningar med denna dramaturgi. Efter Evin Rubars Könskriget förväntar jag mig inte särskilt mycket från s k granskande journalister. Det har också lärt mig att lyssna till vad folk säger och vad journalisten säger att dom säger, det är nämligen inte alltid samma sak. I Rubars fall var det t o m motsatser i vissa fall. (T ex när Rubar inte gillade Eva Lundgrens svar och la på en voiceover där hon sa att "Eva Lundgren hävdar alltså *något som Lundgren öht inte sagt*.)
Men, i fallet i Vetlanda så är det ju ställt utom allt tvivel att socialförvaltningen brustit. Att flickan tvingats leva med en far som såg henne som sin personliga sexpartner. Att hon utsatts för dessa övergrepp både hos fadern och hemma hos farföräldrarna. Kommunen har blivit prickade.
Vad vill man åstadkomma med att kritisera budbäraren och hans metoder? Att sådana berättelser inte får visas? Jag tycker nog att det finns ett allmänintresse i att veta att våra kommuner inte alltid sköter sina uppdrag. Däremot skulle jag önska en viss eftertänksahet bland mina medmänniskor. Att stå utanför socialkontoret och skandera att chefen skall avgå är inte särskilt eftertänksamt. Den pöbelmentalitet som finns hos oss borde kanske kuperas något. Men jag är inte säker på att detta görs genom att inskränka information. Möjligen kan informationen paketeras annorlunda. Men i det här fallet vet jag ärligt talat inte hur den skulle paketerats utan att folk blev upprörda. För Vetlanda kommun har fortfarande betett sig alldeles för slapphänt.
Vore det bättre om vi inget visste?
svenska folket dissar sitt eget beteende
På alla tidningars hemsidor frågar man idag om vad läsarna tycker om förslaget att kvotera VAB-uttaget. Ca 80 procent tycker, givetvis, att det är ett dåligt förslag. Det tycker alltid en majoritet. Det är nämligen så att sådana förslag slår direkt mot ens innersta. Hur beter jag mig egentligen som pappa, är jag tillräckligt mycket med mina barn eller prioriterar jag jobbet? Hur gör jag som mamma, delar jag med mig av ledigheten eller kräver jag att få allt själv, då det iaf är ett område jag är bäst på? I arbetslivet är ju sällan mammor bäst, eftersom dom inte är där så mycket... Åtminstone om man skall se det ur arbetsgivarens ögon. Håller man med om att det är idealt att mamma är hemma och pappa är the male breadwinner, innerst inne? Eller tycker man att det är lite pinsamt? Att man fallit så totalt för könsrollstrycket. Det tänkte vi ju inte, då innan vi fick barn, då ville vi ju dela lika. Det blev bara inte så. Pinsamt nog. Men att erkänna att det är man själv som försatt sig i en situation där man lever en 1950-talskönsroll, det kostar på.
Nu är det ju dock inte så att män inte vabbar. 36 procent av dagarna tas ut av män. Mot 19,5 procent när det gäller uttag av föräldraledighet. Det är många fler än de ca 15 procent som tycker att det vore ok att man delade lika på vabbandet. Bland de 80 procent som säger tvärnej till kvotering, finns alltså åtskilliga som delar hyfsat lika, redan idag. Så vad är dom rädda för? Att deras valmöjlighet skall försvinna, om dom skulle vilja köra på 50-talsidealet ett tag? Förmodligen. Men till lika stor del tror jag att det också handlar om det där dåliga samvetet.
Nu är det ju dock inte så att män inte vabbar. 36 procent av dagarna tas ut av män. Mot 19,5 procent när det gäller uttag av föräldraledighet. Det är många fler än de ca 15 procent som tycker att det vore ok att man delade lika på vabbandet. Bland de 80 procent som säger tvärnej till kvotering, finns alltså åtskilliga som delar hyfsat lika, redan idag. Så vad är dom rädda för? Att deras valmöjlighet skall försvinna, om dom skulle vilja köra på 50-talsidealet ett tag? Förmodligen. Men till lika stor del tror jag att det också handlar om det där dåliga samvetet.
adaktusson försöker nita josefsson
Lars Adaktusson vill sätta dit Janne Josefsson, som han inte gillar. Nu genom att intervjua föräldrarna till en svårt psykiskt störd man som misshandlade och våldtog sin dotter från det att hon var 10 år. Vilket Josefsson och Uppdrag Granskning visat i fallet om Louise. Adaktusson ifrågasätter däremot inte att pappan skulle ha förgripit sig sexuellt på sin dotter. Nej, det är han ju dömd för så det är lite svårt att ifrågasätta utan att ifrågasätta domstolens dom.
Jag undrade också varför famodern inte fick uttala sig i Josefssons program. Möjligen för att det inte gynnade hans framställning av den misär socialen lät flickan leva i. Men oavsett detta, att föräldrarna till denna grovt kriminelle man nu går ut och säger att dom minsann tog hand om sin sondotter får väl ändå tas med en viss nypa salt? Där tror jag faktiskt mer på socialens och polisens uppgifter än på mannens föräldrars. Har polisen angett att flickan varit närvarande i lägenheten när dom gripit fadern så är det nog så. Dessutom, flickan hade inte varit i skolan på åratal. Vad är det för farföräldrar som inte kollat att ens barnbarn, om hon nu bor hos dem, går i skolan? (Där hon bevisligen inte varit.)
Frågan är också vad Lars Adaktusson vill åstadkomma med hela denna journalistsåpa. Förmodligen försöka få tittare till sin obskyra kanal som inte ens går att få in. Som Josefsson mycket riktigt påpekade.
Jag undrade också varför famodern inte fick uttala sig i Josefssons program. Möjligen för att det inte gynnade hans framställning av den misär socialen lät flickan leva i. Men oavsett detta, att föräldrarna till denna grovt kriminelle man nu går ut och säger att dom minsann tog hand om sin sondotter får väl ändå tas med en viss nypa salt? Där tror jag faktiskt mer på socialens och polisens uppgifter än på mannens föräldrars. Har polisen angett att flickan varit närvarande i lägenheten när dom gripit fadern så är det nog så. Dessutom, flickan hade inte varit i skolan på åratal. Vad är det för farföräldrar som inte kollat att ens barnbarn, om hon nu bor hos dem, går i skolan? (Där hon bevisligen inte varit.)
Frågan är också vad Lars Adaktusson vill åstadkomma med hela denna journalistsåpa. Förmodligen försöka få tittare till sin obskyra kanal som inte ens går att få in. Som Josefsson mycket riktigt påpekade.
folkpartiet silar mygg och sväljer kameler
Idag kan man i Svenska Dagbladet läsa att Fp vill kvotera dagarna med tillfällig föräldrapenning, d v s VAB-dagarna. (Vård av sjukt barn.) 64 procent av dessa tas ut av mamman. Men själva föräldraförsäkringen, där mammor tar 80 procent av ledigheten den vågar inte Fp röra, det är för "infekterat". Ynkliga fegisar, vill man skrika. Höjningen av a-kassan var också infekterad men det vågade ni! Vårdnadsbidrag vågar ni gå med på!
I veckan har också Försäkringskassan meddelat det som vi redan visste, att en höjning av taket inte skulle öka pappornas uttag. För det första är de högavlönade papporna redan hemma med sina barn i större utsträckning, för det andra har forskningen sedan länge visat att ekonomin bara är ett hinder som föräldrarna sätter upp, en förevändning. Inte ett reellt skäl till varför man delar så ojämt.
När jag satt i väntrummet på HS igår läste jag ett gammalt nummer av Kommunalarbetaren från i höstas. Där hade unga mammor i Finland intervjuats. I Finland har man haft vårdnadsbidrag i 15 år och kvinnors situation på arbetsmarknaden har förändrats betydligt. De får inga fasta jobb så länge dom är i fertil ålder eftersom dom kan välja att föda tre barn och stanna hemma till yngsta ungen är 3 år. Rena öststatssocialismen. Så gick det nämligen till där, innan dom började snegla mot väst och fundera på om inte kvinnorna behövs på arbetsmarknaden. Men dessa unga mammor VILL inte jobba. De trivs med att vara hemma och ha maten klar när mannen kommer hem från jobbet. "Min man tyckte jag var så splittrad när jag jobbade, han tycker det är bättre när jag är hemma och städar och håller rent." Var kontentan av deras syn på sig själva och sin roll på finsk arbetsmarknad.
Finland har på femton år gått tillbaka till 1950-talet. Och de finska mammorna gör inte revolution utan finner sig och tycker det är sååå bra. Men tycker vi att denna uppdelning är bra i vårt samhälle? Eller tycker vi det är bättre med ett samhälle där alla jobbar sida vid sida och ens kön inte skall styra vad man får och inte får göra? Om vi verkligen står för en humanistisk människosyn där män och kvinnor är lika mycket värda och skall ha samma möjligheter i livet så borde vi kvotera föräldraförsäkringen rakt av NU och slopa allt vad vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster heter. Ta det finska exemplet som ett avskräckande exempel och börja ställa krav på de svenska männen! De klarar det.
I veckan har också Försäkringskassan meddelat det som vi redan visste, att en höjning av taket inte skulle öka pappornas uttag. För det första är de högavlönade papporna redan hemma med sina barn i större utsträckning, för det andra har forskningen sedan länge visat att ekonomin bara är ett hinder som föräldrarna sätter upp, en förevändning. Inte ett reellt skäl till varför man delar så ojämt.
När jag satt i väntrummet på HS igår läste jag ett gammalt nummer av Kommunalarbetaren från i höstas. Där hade unga mammor i Finland intervjuats. I Finland har man haft vårdnadsbidrag i 15 år och kvinnors situation på arbetsmarknaden har förändrats betydligt. De får inga fasta jobb så länge dom är i fertil ålder eftersom dom kan välja att föda tre barn och stanna hemma till yngsta ungen är 3 år. Rena öststatssocialismen. Så gick det nämligen till där, innan dom började snegla mot väst och fundera på om inte kvinnorna behövs på arbetsmarknaden. Men dessa unga mammor VILL inte jobba. De trivs med att vara hemma och ha maten klar när mannen kommer hem från jobbet. "Min man tyckte jag var så splittrad när jag jobbade, han tycker det är bättre när jag är hemma och städar och håller rent." Var kontentan av deras syn på sig själva och sin roll på finsk arbetsmarknad.
Finland har på femton år gått tillbaka till 1950-talet. Och de finska mammorna gör inte revolution utan finner sig och tycker det är sååå bra. Men tycker vi att denna uppdelning är bra i vårt samhälle? Eller tycker vi det är bättre med ett samhälle där alla jobbar sida vid sida och ens kön inte skall styra vad man får och inte får göra? Om vi verkligen står för en humanistisk människosyn där män och kvinnor är lika mycket värda och skall ha samma möjligheter i livet så borde vi kvotera föräldraförsäkringen rakt av NU och slopa allt vad vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster heter. Ta det finska exemplet som ett avskräckande exempel och börja ställa krav på de svenska männen! De klarar det.
superproffsiga syrror
Idag har jag opererats. Har gått och oroat mig i veckor nu för detta ingrepp. Som bestod i att man gick in i min livmoder och slajsade upp ett myom och tog ut det. På internet kan man hitta allt, så jag har till och med sett hur det går till på film. (Två läkare i Örebro har lagt upp en sida där man kan se hur en hysteroskopi går till.) Men nervös var jag iaf. Mest för narkosen. Det är läskigt att ge upp kontrollen så fullständigt, att bara somna och inte veta säkert att man vaknar igen. Jo, det förstår man ju att man kommer göra, men oron är inte rationell.
Men det är bara att konstatera att på Huddinge Sjukhus lindras oron. Å, dessa fantastiska syrror som vet hur man lindrar ens rädsla. (För att travestera en känd sång.) Min väninna gynsyrran säger att det beror på att det är deras kall. Men kallet är möjligen orsaken till att man väljer sitt jobb och står ut år efter år, det måste vara nåt mer där. Förmodligen ligger det i själva yrkesrollen när man har med rätt ömkliga människor att göra. Det är ju svårt att vara otrevlig mot någon som måste underkasta sig helt...
Sen kan jag inte låta bli att fascineras av denna kvinnodominerade arbetsplats. En enda man såg jag till i mitt töcken efter att ha blivit väckt. Annars idel kvinnor. Kvinnor med ansvarsfulla jobb. Som lönemässigt värderas lägre än de som servar maskinerna. Ett exempel är när jag ligger med ett clip kring fingret för att mäta syresättningen i blodet och maskinen plötsligt börjar tjuta. Syret minskar från 99 till 82. En syrra rusar till. Och konstaterar lakoniskt att det ser hon ju på mig att det knappast stämmer. Det är maskinen som krånglar. Fast den var nyservad.
Arbetsdomstolens ledamöter får säga vad dom vill med sina lättsinniga uttalanden om "marknaden". Maskiner kan inte allena lindra oro.
Men det är bara att konstatera att på Huddinge Sjukhus lindras oron. Å, dessa fantastiska syrror som vet hur man lindrar ens rädsla. (För att travestera en känd sång.) Min väninna gynsyrran säger att det beror på att det är deras kall. Men kallet är möjligen orsaken till att man väljer sitt jobb och står ut år efter år, det måste vara nåt mer där. Förmodligen ligger det i själva yrkesrollen när man har med rätt ömkliga människor att göra. Det är ju svårt att vara otrevlig mot någon som måste underkasta sig helt...
Sen kan jag inte låta bli att fascineras av denna kvinnodominerade arbetsplats. En enda man såg jag till i mitt töcken efter att ha blivit väckt. Annars idel kvinnor. Kvinnor med ansvarsfulla jobb. Som lönemässigt värderas lägre än de som servar maskinerna. Ett exempel är när jag ligger med ett clip kring fingret för att mäta syresättningen i blodet och maskinen plötsligt börjar tjuta. Syret minskar från 99 till 82. En syrra rusar till. Och konstaterar lakoniskt att det ser hon ju på mig att det knappast stämmer. Det är maskinen som krånglar. Fast den var nyservad.
Arbetsdomstolens ledamöter får säga vad dom vill med sina lättsinniga uttalanden om "marknaden". Maskiner kan inte allena lindra oro.
guldägg
Ikväll delas guldägget ut. Feministiskt initiativ är nominerade tillsammans med Jonas Ekstrand och Maria Fredriksson för bästa utomhusreklam. Hoppas vi vinner! Men en annan favorit är Delicatos reklam för dammsugare. Garanterat högt glukemiskt index!
när blir man amerikan?
Eller svensk för den delen? Jag har vänner som är födda i andra länder. Om t ex Anna, som kom hit i lågstadiet, skulle springa in på Mc Donalds och meja ner alla gäster med en Pistol 88 (som den tydligen heter i Sverige), skulle då Svenska Dagbladet skriva att det var en kvinna från Polen som begick detta dåd? Nej, knappast. Möjligen skulle man skriva att hon var "svensk medborgare" för att på detta sätt signalera till läsarna att hallå, här har vi en sån där invandrare igen! Eller omnämns jag som värmländska, eller från Värmland, trots att jag bott längre utanför det länet än inom? Nej. Det skulle med största sannolikhet stå att jag är från Stockholm, där jag är skriven.
I fallet med Cho Seung-Hui, mannen som misstänks ha mördat 32 personer på Virginia Tech i USA, har Svenska Dagbladet inga sådana skrupler. Där skriver man rakt ut att det är en man från Sydkorea som pekas ut som mördaren. Trots att killen spenderat två tredjedelar av sitt liv i USA och kommer från Centerville i Virginia. (Han kom tydligen till USA med sin familj när han var 8 år.) Att killen för sexton år sedan kom från Sydkorea har väl för fasen inget med saken att göra, eller menar Svenska Dagbladet att det är orsaken till att han helt fritt kunde köpa ett vapen i en affär och gå in på skolan och börja skjuta sina medstudenter?
Man kan ju undra. I mina ögon var det en amerikansk student som sköt på de andra studerna. Med ett amerikanskt vapen. Som han p g a de amerikanska vapenlagarna lätt kunde inhandla. Varför skall då Sydkoreas regering frukta hämndattacker mot "asiater" (som Svenskan väljer att kalla dem, som om det nu var ett enhetligt utseende...)? Borde det inte vara NRA - National Rifle Association - som har något att frukta i stället? Eller kommer USA att forsätta hävda att det är människor, inte vapen, som dödar människor?
I fallet med Cho Seung-Hui, mannen som misstänks ha mördat 32 personer på Virginia Tech i USA, har Svenska Dagbladet inga sådana skrupler. Där skriver man rakt ut att det är en man från Sydkorea som pekas ut som mördaren. Trots att killen spenderat två tredjedelar av sitt liv i USA och kommer från Centerville i Virginia. (Han kom tydligen till USA med sin familj när han var 8 år.) Att killen för sexton år sedan kom från Sydkorea har väl för fasen inget med saken att göra, eller menar Svenska Dagbladet att det är orsaken till att han helt fritt kunde köpa ett vapen i en affär och gå in på skolan och börja skjuta sina medstudenter?
Man kan ju undra. I mina ögon var det en amerikansk student som sköt på de andra studerna. Med ett amerikanskt vapen. Som han p g a de amerikanska vapenlagarna lätt kunde inhandla. Varför skall då Sydkoreas regering frukta hämndattacker mot "asiater" (som Svenskan väljer att kalla dem, som om det nu var ett enhetligt utseende...)? Borde det inte vara NRA - National Rifle Association - som har något att frukta i stället? Eller kommer USA att forsätta hävda att det är människor, inte vapen, som dödar människor?
Veckans (eller kanske årtiondets) morr
COMHEM SUGER! (Dumt att länka eftersom deras sajt ändå inte fungerar...)
när drevet går del 2
I början av mars skrev jag en blogg och en artikel i Nerikes Allehanda där Ireen von Wachenfeldt intervjuas. Här har Svenskan gjort samma sak. En ganska bra artikel som lyfter fram det som hände från hennes eget perspektiv. Som omväxling till Könskriget.
något ruttet i staden vetlanda?
Kan någon förklara för mig hur det funkar på socialen? Nu rapporteras om ännu ett fall med en ung flicka som under sju års tid inte fått hjälp när föräldrarna svikit. Hon och hennes äldre syster blev misshandlade av fadern och när den yngre av flickorna skulle bo hemma hos mamma i stället blev hon sexuellt utnyttjad av sin styvfar medan mamma befann sig i samma rum. Båda de senare vuxna skall ha dömts för detta övergrepp. Men Ola Götesson och hans personal på socialförvaltningen i Vetlanda verkar inte har gjort mycket.
Eller är det så att media tiger om något? Eller väljer att framhäva något annat? Jag vet ju hur medias dramaturgi funkar, med dolda kameror (användes dock inte med cheferna för nämnda socialkontor), voiceovers, suggestiv musik och effektfulla klipp. På någon blogg jag surfar förbi föreslår en person att det handlar om att dessa fall blir så dyra och omfattande när man skall ha kontakt med skola och rättsväsende. Att socialen inte orkar eller har tid att hantera dem och därmed undviker det som kan se ut som ett jätteärende. Om man är överbelastad från början så värjer man sig kanske mot sådant som verkar bli mycket jobb.
Har ju själv jobbat som förhandlande ombudsman under sju år, ett jobb som är en kombination mellan advokat, kurator, kronofogde och pedagog. Att sköta ett sådant jobb under tidspress med för få anställda och för många ärenden gör lätt att man till slut börjar se kunderna/klienterna/medlemmarna som fiender. Dom blir till några som bara är där för att störa en i jobbet, fast dom i själva verket är ens uppdragsgivare.
Hur har personaltätheten på socialkontoret i Vetlanda varit hittills under 2000-talet? Hur var klimatet bland dom anställda, kunde dom till de två chefer som setts i TV föra fram kritik ocn önskemål för hur jobbet skulle funka bra och rättssäkert för deras klienter? Fick dom stöd i arbetet? Chefen för familjeenheten var ju själv med i flera av ingripandena när det gällde "Louise". Vad var det som gjorde att han inte agerade efter det? Lagtekniska frågor? Brist på kurage? Missuppfattning av uppdraget? Var det inte socialens uppdrag?
Jag förstår ärligt talat inte varför inget hänt. Den som tror sig veta vad det kan bero på får gärna utveckla detta här genom att använda kommentarsfunktionen.
Eller är det så att media tiger om något? Eller väljer att framhäva något annat? Jag vet ju hur medias dramaturgi funkar, med dolda kameror (användes dock inte med cheferna för nämnda socialkontor), voiceovers, suggestiv musik och effektfulla klipp. På någon blogg jag surfar förbi föreslår en person att det handlar om att dessa fall blir så dyra och omfattande när man skall ha kontakt med skola och rättsväsende. Att socialen inte orkar eller har tid att hantera dem och därmed undviker det som kan se ut som ett jätteärende. Om man är överbelastad från början så värjer man sig kanske mot sådant som verkar bli mycket jobb.
Har ju själv jobbat som förhandlande ombudsman under sju år, ett jobb som är en kombination mellan advokat, kurator, kronofogde och pedagog. Att sköta ett sådant jobb under tidspress med för få anställda och för många ärenden gör lätt att man till slut börjar se kunderna/klienterna/medlemmarna som fiender. Dom blir till några som bara är där för att störa en i jobbet, fast dom i själva verket är ens uppdragsgivare.
Hur har personaltätheten på socialkontoret i Vetlanda varit hittills under 2000-talet? Hur var klimatet bland dom anställda, kunde dom till de två chefer som setts i TV föra fram kritik ocn önskemål för hur jobbet skulle funka bra och rättssäkert för deras klienter? Fick dom stöd i arbetet? Chefen för familjeenheten var ju själv med i flera av ingripandena när det gällde "Louise". Vad var det som gjorde att han inte agerade efter det? Lagtekniska frågor? Brist på kurage? Missuppfattning av uppdraget? Var det inte socialens uppdrag?
Jag förstår ärligt talat inte varför inget hänt. Den som tror sig veta vad det kan bero på får gärna utveckla detta här genom att använda kommentarsfunktionen.
baggershus anklagas för rasism
I TV igår kunde man se klipp från en dold kamera där fikarumssnack på behandlingshemmet Baggershus skildrades. Bara de kommentarer som den anställde fällde om somailer (med en somalisk kollega närvarande) var grovt rasistiska. "Du ser inte ut som andra somalier, dom har ju kroppar som en åra och huvud som en apelsin." Ledningen för Baggershus (och företaget Baggium) tillbakavisar kritiken i ett pressmeddelande genom att anklaga reportrarna i fråga för jäv och hänga ut dem som dåliga journalister. Det är kanske sant. Vi vet ju hur vinklat reportaget Könskriget var. Men det som ROKS knappast gjorde i det fallet var att tillbakavisa kritiken genom att bekräfta den.
Reportrarna lyfter fram att personalen på Baggershus saknar adekvat utbildning. Detta besvarar ledningen med att det beror på att akademiker inte klarar av att jobba med besvärliga ungar samt att invandrare har en lägre utbildningsnivå än svenskar. Det verkar dessutom vara så att de intagnas kultur är en del i deras problem... Eller är det värstingkulturen som den invandrade personalen har bättre erfarenhet av?
"Tyvärr har det visat sig att arbetsmiljön i perioder varit tuff för akademisk personal. /.../ En annan förklaring till att Baggershus har en något lägre utbildningsnivå är att hälften av personalen har invandrarbakgrund (Baggiums fetstil). Kulturkompetensen kan ibland kompensera den formella kompetensbrist(en)..."
Reportrarna lyfter fram att personalen på Baggershus saknar adekvat utbildning. Detta besvarar ledningen med att det beror på att akademiker inte klarar av att jobba med besvärliga ungar samt att invandrare har en lägre utbildningsnivå än svenskar. Det verkar dessutom vara så att de intagnas kultur är en del i deras problem... Eller är det värstingkulturen som den invandrade personalen har bättre erfarenhet av?
"Tyvärr har det visat sig att arbetsmiljön i perioder varit tuff för akademisk personal. /.../ En annan förklaring till att Baggershus har en något lägre utbildningsnivå är att hälften av personalen har invandrarbakgrund (Baggiums fetstil). Kulturkompetensen kan ibland kompensera den formella kompetensbrist(en)..."
jag vill slippa porr och kristendom när jag tar in på hotell!
I Svenska Dagbladet pågår en debatt om att Scandic nu går före och tar bort biblarna från hotellrummen. I stället skall den, tillsammans med bl a koranen, finnas att låna i receptionen vid behov. Det känns som ett steg i rätt riktning i ett sekulariserat samhälle där alla skall ha rätt att tro på vad dom vill utan pekpinnar från samhället. (Scandic är mig veterligen ingen kristen hotellrörelse utan en religiöst obunden affärsverksamhet?)
Jag har länge irriterat mig på bruket med biblar på hotellrummen. Eftersom det signalerar att en majoritet av gästerna skulle vara troende kristna. Eller varför annars ha dem där? Då skulle där ju i rättvisans namn också finnas skrifter som tillfredsställer andra minoritetsreligioner. För det är vad kristendomen i själv verket är i Sverige, om man skall se till antal aktiva utövare och jämföra med antal invånare i landet. Tror mig ha läst att ca 20 procent av Sveriges befolkning säger sig vara troende kristna.
Nu används förvisso kristendomen med hänvisning till något slags "kulturarv" av många fler. T ex när förstagluttare varje vår tvingas in i kyrkan för att fira skolavslutning, och förväntas sjunga om "guds godhets rikedom". Hade vi haft barn hade vi haft mycket svårt med detta. Maken blev buddist som 12-åring då han började läsa böcker om buddismen i protest mot sina fundamentalistisk-kristna (i meningen att de skulle tvinga på sin tro på eleverna) lärare i Lillåns skola. Gissa om han var poppis bland lärarna?
I Svenska Dagbladet lyckas Göran Skytte, av alla människor, kalla oss i F! för "extremfeminister" och samtidigt förespråka någon slags bibelkanon för alla hotellgäster i vårt sekulariserade samhälle. Han går till och med så långt som att uppmana till bojkott av hotell som inte tillhandahåller denna handbok i folkmord (som ju gamla testamentet de facto är). Bra! Så har ju vi "extremfeminister" gjort länge, bojkottat hotell som visar porrfilm. Det står oss helt fritt. Numera är det ju dessutom lika lätt att ta med en porrfilm i sin egen dator, som att stoppa ner bibeln i portföljen om man nu vill läsa den.
Men sådana fiffigheter ligger förmodligen inte för Göran Skytte, denna man som säger åt folk att flytta sig från "hans plats" på ståplatsläktaren på Malmö Stadium. På "hans hotell" skall man väl tillhandahålla en fin mix av sex och gud, också. Till den minoritet som ser på porrfilm alternativt/och läser bibeln efter dagens affärsmöten.
Undrar om jag kan begära att hotellen lägger in senaste exet av min bibel, Lantliv, och på videokanalen visar brittiska polisserier dygnet runt? Är säker på att denna tidning och dessa program ses av fler! *funderar på att skriva brev till Scandic*
Jag har länge irriterat mig på bruket med biblar på hotellrummen. Eftersom det signalerar att en majoritet av gästerna skulle vara troende kristna. Eller varför annars ha dem där? Då skulle där ju i rättvisans namn också finnas skrifter som tillfredsställer andra minoritetsreligioner. För det är vad kristendomen i själv verket är i Sverige, om man skall se till antal aktiva utövare och jämföra med antal invånare i landet. Tror mig ha läst att ca 20 procent av Sveriges befolkning säger sig vara troende kristna.
Nu används förvisso kristendomen med hänvisning till något slags "kulturarv" av många fler. T ex när förstagluttare varje vår tvingas in i kyrkan för att fira skolavslutning, och förväntas sjunga om "guds godhets rikedom". Hade vi haft barn hade vi haft mycket svårt med detta. Maken blev buddist som 12-åring då han började läsa böcker om buddismen i protest mot sina fundamentalistisk-kristna (i meningen att de skulle tvinga på sin tro på eleverna) lärare i Lillåns skola. Gissa om han var poppis bland lärarna?
I Svenska Dagbladet lyckas Göran Skytte, av alla människor, kalla oss i F! för "extremfeminister" och samtidigt förespråka någon slags bibelkanon för alla hotellgäster i vårt sekulariserade samhälle. Han går till och med så långt som att uppmana till bojkott av hotell som inte tillhandahåller denna handbok i folkmord (som ju gamla testamentet de facto är). Bra! Så har ju vi "extremfeminister" gjort länge, bojkottat hotell som visar porrfilm. Det står oss helt fritt. Numera är det ju dessutom lika lätt att ta med en porrfilm i sin egen dator, som att stoppa ner bibeln i portföljen om man nu vill läsa den.
Men sådana fiffigheter ligger förmodligen inte för Göran Skytte, denna man som säger åt folk att flytta sig från "hans plats" på ståplatsläktaren på Malmö Stadium. På "hans hotell" skall man väl tillhandahålla en fin mix av sex och gud, också. Till den minoritet som ser på porrfilm alternativt/och läser bibeln efter dagens affärsmöten.
Undrar om jag kan begära att hotellen lägger in senaste exet av min bibel, Lantliv, och på videokanalen visar brittiska polisserier dygnet runt? Är säker på att denna tidning och dessa program ses av fler! *funderar på att skriva brev till Scandic*
sol!
Idag vågade vi oss ända till Bredäng. Skönt dock att se att Bromma låg kvar där på andra sidan Mälarens vatten.
motattack mot biologismen
Skönt att läsa något annat än om skillnader mellan män och kvinnor. Tack, Karin Bojs. En yttepyttedel av all hjärnforskning bedrivs för att påvisa skillnader mellan könen, ändå får den ett enormt genomslag när den förs fram. Det står helt enkelt inte i proportion till hur forskningen bedrivs. Men har förmodligen med vårt våldsamma behov av att göra kön att göra. Det är väl tryggt på något vis, särskilt för kvinnor tror jag, att "veta" att man är bättre på något, när man hela tiden matats med att man är det andra könet.
Men varför sitta inne och fundera över detta en dag som denna, när solen skiner och utflykt väntar på mig och maken. Han som var så snäll och åkte iväg och skiftade hjul igår, fast det egentligen är min uppgift. (Det är ju min bil och han sköter det mesta av markservicen hemma.) När jag kom hem från styrelsemötet igår möttes jag av dukat bord med mat som var helt underbart god. Sen såg vi Elementarpartiklarna på DVD vilket ju var en intressant film. Om män som inte riktigt vågar. Och när dom vågar blir dom tillrättavisade av livet. Eller snarare av författaren, Michel Houellebecq.
UPPDATERAD: Äras den som äras bör! Det var INTE Karin Bojs som var upphov till artikeln i fråga. Utan Maria Gunther Axelsson. Med ovärderligt stöd från Bo Rothstein. Något Rothstein utvecklar i en debattartikel i DN den 23 april. Bojs fejs måste ha legat intill artikeln när jag läste den på nätet...
Men varför sitta inne och fundera över detta en dag som denna, när solen skiner och utflykt väntar på mig och maken. Han som var så snäll och åkte iväg och skiftade hjul igår, fast det egentligen är min uppgift. (Det är ju min bil och han sköter det mesta av markservicen hemma.) När jag kom hem från styrelsemötet igår möttes jag av dukat bord med mat som var helt underbart god. Sen såg vi Elementarpartiklarna på DVD vilket ju var en intressant film. Om män som inte riktigt vågar. Och när dom vågar blir dom tillrättavisade av livet. Eller snarare av författaren, Michel Houellebecq.
UPPDATERAD: Äras den som äras bör! Det var INTE Karin Bojs som var upphov till artikeln i fråga. Utan Maria Gunther Axelsson. Med ovärderligt stöd från Bo Rothstein. Något Rothstein utvecklar i en debattartikel i DN den 23 april. Bojs fejs måste ha legat intill artikeln när jag läste den på nätet...
Apropå reklamen för god el med Lasse Åberg i TV
www.ondel.se
*morrar ilsket*
*morrar ilsket*
Styrelsemöte nummer 1
För mig vill säga. Feministiskt initiativs styrelse hade sitt konstituerande möte efter kongressen, där jag ju inte var med. En del av ledamöterna har dessutom suttit med sedan starten. Andra är nya, men inte i föreningen. Därför är jag uppe med tuppen även denna morgon. Eller med de solstrålar som letar sig in mellan persiennerna och jagar en runt i sängen, liksom för att säga "upp nu!"
Dagen till ära har min sommartunika åkt på så nu vill vi se att det blir så varmt som utlovats! En diger lunta med papper har jag med mig i väskan. Dagordningen är grym! Klockan 8.50 skall vi träffas och sedan lär det ta hela dagen. Får väl vara glad om jag är hemma igen vid sex ikväll. Men kul skall det bli!
Och så har man ju fått möjlighet att faktiskt se den berömda ansökan om etableringsbidrag, som vi fått så mycket skit för av Maria Abrahamsson och hennes gelikar. Kan säga att de som skrivit ansökan varit otroligt öppna med var vi står idag, som en förening som vill bedriva folkrörelsearbete och kan ta parlamentariska initiativ, men att det inte är styrelsen som beslutar om det senare utan kongressen. (Som f ö inte tog något sådant beslut.) Och att det i dagsläget är tveksamt om vi ens kan finansiera något sådant. Samt att vi gjort en detaljerad budgetplan där det framgår precis vad pengarna skall användas till, och där framkommer inga dolda valrörelseaktiviteter.
Vad som också står i ansökan är att det tillhör ovanligheterna att man behöver specificera sin kommande verksamhet fyra år framåt i tiden vid ansökan om dylika bidrag. Frågan är varför det skall gälla för Feministiskt initiativ om det inte gäller för någon annan? Nå, nu ut i solen! :)
Dagen till ära har min sommartunika åkt på så nu vill vi se att det blir så varmt som utlovats! En diger lunta med papper har jag med mig i väskan. Dagordningen är grym! Klockan 8.50 skall vi träffas och sedan lär det ta hela dagen. Får väl vara glad om jag är hemma igen vid sex ikväll. Men kul skall det bli!
Och så har man ju fått möjlighet att faktiskt se den berömda ansökan om etableringsbidrag, som vi fått så mycket skit för av Maria Abrahamsson och hennes gelikar. Kan säga att de som skrivit ansökan varit otroligt öppna med var vi står idag, som en förening som vill bedriva folkrörelsearbete och kan ta parlamentariska initiativ, men att det inte är styrelsen som beslutar om det senare utan kongressen. (Som f ö inte tog något sådant beslut.) Och att det i dagsläget är tveksamt om vi ens kan finansiera något sådant. Samt att vi gjort en detaljerad budgetplan där det framgår precis vad pengarna skall användas till, och där framkommer inga dolda valrörelseaktiviteter.
Vad som också står i ansökan är att det tillhör ovanligheterna att man behöver specificera sin kommande verksamhet fyra år framåt i tiden vid ansökan om dylika bidrag. Frågan är varför det skall gälla för Feministiskt initiativ om det inte gäller för någon annan? Nå, nu ut i solen! :)
saker jag gjort idag
Gillade den kategorin i gårdagens ifyllnadsövning. :)
1. Vattengympat till bra musik med bra ledare på Åkeshov
2. Suttit i samverkansmöte angående det förestående sammangående mellan HTF och Sif
3. Förberett en kortföreläsning om kvalitativ metod (ontologi och sånt där) till måndag
4. Ätit lunch på Gelateria Italiana vid Fridhemsplan, ciabatta, ACE-juice och glass till efterrätt (choklad, tiramisu och banan)
5. Läst en artikel om marknadsargumentet i lönetvister
6. Köpt rosa små bulliga tulpaner vid Fridhemsplan
7. Handlat oxfilet med maken (kött med orecchiette och kanske en Capello di Prete)
8. Bråkat med Fortum om en alldeles för hög elräkning
9. Hyrt en kinesisk, en tysk och en svensk film då det bara är skit på TV:n
10. Laddat inför morgondagens styrelsemöte i F!
1. Vattengympat till bra musik med bra ledare på Åkeshov
2. Suttit i samverkansmöte angående det förestående sammangående mellan HTF och Sif
3. Förberett en kortföreläsning om kvalitativ metod (ontologi och sånt där) till måndag
4. Ätit lunch på Gelateria Italiana vid Fridhemsplan, ciabatta, ACE-juice och glass till efterrätt (choklad, tiramisu och banan)
5. Läst en artikel om marknadsargumentet i lönetvister
6. Köpt rosa små bulliga tulpaner vid Fridhemsplan
7. Handlat oxfilet med maken (kött med orecchiette och kanske en Capello di Prete)
8. Bråkat med Fortum om en alldeles för hög elräkning
9. Hyrt en kinesisk, en tysk och en svensk film då det bara är skit på TV:n
10. Laddat inför morgondagens styrelsemöte i F!
En av dessa roliga fylleriövningar
Tio första
Första bästa kompis: Eva Edman
Första bil: Silvergrå Peugeot 307, 2001 års modell. Om vi inte pratar om den gamla blå VW-bubbla mina föräldrar körde runt mig i när jag var nyfödd. Förmodligen utan vare sig barnstol eller bälten.
Första kärlek: Håkan Nordh och Lasse Berghagen
Första husdjur: Beageln Reja
Första semester: Förmodligen sommar på Torpet, samma semestermål som i år alltså.
Första jobb: Sommarjobb på Alsters Herrgård, Gustaf Frödings minnesgård, sommaren 1984.
Första köpta skiva: ABBA:s SOS?
Första riktiga kärlek: Hmmm, nuvarande förmodligen. Är det inte alltid det?
Första piercing: Örsnibbarna, och enda.
Första konsert: Gyllene Tider, Mariebergsskogen, Karlstad, 1985 tror jag.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Ett glas rött Bardolino på kvarterskrogen, deras bästa på glas.
Senaste bilfärd: Hemfärden från Torpet efter påskfirandet, i måndags.
Senaste filmen du såg: I mördarens spår, sista delen
Senaste ringda telefonsamtal: Till Peter på jobbet
Senaste mottagna telefonsamtalet: Från Kristina på jobbet
Senaste bubbelbadet: Jisses? Med badbomb i Karlstad hösten 2002.
Senaste spelade cd: Någon av alla våra plattor med Eva Cassidy i bilen från Torpet.
Senaste kyss: En halvtimme sen.
Senaste gången du grät: När jag såg Fallet Louise på nätet ikväll, dessförinnan när jag läste en dödsruna i DN idag. Om vi pratar tårar i ögonen och tjock i halsen. Riktigt gråt? Minns inte.
Senaste måltiden: Lasagne med ett glas rött på kvarterskrogen.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej.
Blivit arresterad: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet: Vid första blicken på ett foto av personen
Fastnat med blicken i någons urringning: Min egen, hela tiden.
Fått ditt hjärta krossat: Nja, inte såhär i efterhand.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej!
Haft ett one night stand: No shit?! Alldeles för många, om man skall döma av den låga kvalitet dom brukar hålla.
Busringt till någon: Senast var det när kompisen Jive ringde på en hyvelbänk i Helsingborgs Dagblad våren 1995 eller nåt sånt. Oftare när man var liten.
Sex saker du gjort idag
1. Surfar på nätet
2. Cyklat till Alvik
3. Ätit både lunch och middag ute
4. Läst en jobbartikel
5. Sett Uppdrag granskning
6. Sett favoritprogrammet Medium med den obetalbart underbara Bridget, 8 år
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Datorn
2. Sängen
3. Torpet
4. The The Dusk (CD)
5. Min samlingsbox av Cracker (brittisk polisserie)
Fem saker att tycka riktigt, riktigt illa om utan rangordning
1. Fortum
2. Alliansregeringen
3. Februari
4. November
5. CSN alt Comhem
Fyra personer du kan berätta allt för
Maken, mindre systern, Helena, Evax
Tre val
Blått eller rött? Rött såklart!
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Choklad.
Två saker att göra innan du dör
1. Resa
2. Älska
Första bästa kompis: Eva Edman
Första bil: Silvergrå Peugeot 307, 2001 års modell. Om vi inte pratar om den gamla blå VW-bubbla mina föräldrar körde runt mig i när jag var nyfödd. Förmodligen utan vare sig barnstol eller bälten.
Första kärlek: Håkan Nordh och Lasse Berghagen
Första husdjur: Beageln Reja
Första semester: Förmodligen sommar på Torpet, samma semestermål som i år alltså.
Första jobb: Sommarjobb på Alsters Herrgård, Gustaf Frödings minnesgård, sommaren 1984.
Första köpta skiva: ABBA:s SOS?
Första riktiga kärlek: Hmmm, nuvarande förmodligen. Är det inte alltid det?
Första piercing: Örsnibbarna, och enda.
Första konsert: Gyllene Tider, Mariebergsskogen, Karlstad, 1985 tror jag.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Ett glas rött Bardolino på kvarterskrogen, deras bästa på glas.
Senaste bilfärd: Hemfärden från Torpet efter påskfirandet, i måndags.
Senaste filmen du såg: I mördarens spår, sista delen
Senaste ringda telefonsamtal: Till Peter på jobbet
Senaste mottagna telefonsamtalet: Från Kristina på jobbet
Senaste bubbelbadet: Jisses? Med badbomb i Karlstad hösten 2002.
Senaste spelade cd: Någon av alla våra plattor med Eva Cassidy i bilen från Torpet.
Senaste kyss: En halvtimme sen.
Senaste gången du grät: När jag såg Fallet Louise på nätet ikväll, dessförinnan när jag läste en dödsruna i DN idag. Om vi pratar tårar i ögonen och tjock i halsen. Riktigt gråt? Minns inte.
Senaste måltiden: Lasagne med ett glas rött på kvarterskrogen.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej.
Blivit arresterad: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet: Vid första blicken på ett foto av personen
Fastnat med blicken i någons urringning: Min egen, hela tiden.
Fått ditt hjärta krossat: Nja, inte såhär i efterhand.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej!
Haft ett one night stand: No shit?! Alldeles för många, om man skall döma av den låga kvalitet dom brukar hålla.
Busringt till någon: Senast var det när kompisen Jive ringde på en hyvelbänk i Helsingborgs Dagblad våren 1995 eller nåt sånt. Oftare när man var liten.
Sex saker du gjort idag
1. Surfar på nätet
2. Cyklat till Alvik
3. Ätit både lunch och middag ute
4. Läst en jobbartikel
5. Sett Uppdrag granskning
6. Sett favoritprogrammet Medium med den obetalbart underbara Bridget, 8 år
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Datorn
2. Sängen
3. Torpet
4. The The Dusk (CD)
5. Min samlingsbox av Cracker (brittisk polisserie)
Fem saker att tycka riktigt, riktigt illa om utan rangordning
1. Fortum
2. Alliansregeringen
3. Februari
4. November
5. CSN alt Comhem
Fyra personer du kan berätta allt för
Maken, mindre systern, Helena, Evax
Tre val
Blått eller rött? Rött såklart!
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Choklad.
Två saker att göra innan du dör
1. Resa
2. Älska
En sak du ångrar
Att jag började banta i 13-årsåldern. Det har uppenbarligen haft motsatt effekt.
Utmaningen skickas vidare till maken, som kan behöva något att skriva om på sin blogg.
Varför folk anser att amerikaner är dumma
Denna länk fick jag från min väninna i London idag. Varning för skrattkramp!
"Tony Blair is the brother of Linda Blair!" Moahahahaaaa!
kollektivavtal regel, inte undantag!
De nya ägarna till salladsbaren i Göteborg har valt att bli medlemmar i SHR - Sveriges Hotell och Restaurangföretagare. Därmed kommer de också omfattas av det kollektivavtal som gäller mellan SHR och HRF - Hotell och Restauranganställdas förbund. Det avtal som HRF i fyra månader försökt få de förra ägarna att skriva på genom att teckna hängavtal (alternativt göra som de nya ägarna).
Debatten kring HRF:s blockad och vidtagande av helt lagliga stridsåtgärder har varit smått surrealistisk. Inte bara p g a den galne centerpartisten som nu tänker starta en hel kedja av salladsbarer utan avtal tillsammans med en f d sångerska. Utan p g a att det framstått som något ytterst udda att facket kräver avtal. Detta i ett land där 3 600 000 anställda omfattas av endera direktverkande kollektivavtal eller hängavtal (enligt Svenskt Näringsliv sajt Spelreglerna). Det utgör 90 procent av alla anställda. Andelen kan nog vara ännu större, beroende av hur man räknar.
Om man ser till de 400 000 anställda som inte omfattas av avtal så är fömodligen en hel del familjeföretagare med bara familjemedlemmar anställda, eller ensamföretagare som jobbar i sina egna företag. En liten del vägrar dock hårdnackat att skriva på avtal för att garantera sina anställda rimliga löner, arbetsvillkor och försäkringsskydd. Men det är en knappt mätbar del av svenska arbetsgivare som Svenska Dagbladets ledarsida och den centerpartistiske riksdagsledamoten klättrat upp på barrikaderna för. Samtidigt som de idiotförklarar en absolut majoritet av alla arbetsgivare samt de nära fyra miljoner svenskar som är medlemmar i facket. Proportioner, någon?
Debatten kring HRF:s blockad och vidtagande av helt lagliga stridsåtgärder har varit smått surrealistisk. Inte bara p g a den galne centerpartisten som nu tänker starta en hel kedja av salladsbarer utan avtal tillsammans med en f d sångerska. Utan p g a att det framstått som något ytterst udda att facket kräver avtal. Detta i ett land där 3 600 000 anställda omfattas av endera direktverkande kollektivavtal eller hängavtal (enligt Svenskt Näringsliv sajt Spelreglerna). Det utgör 90 procent av alla anställda. Andelen kan nog vara ännu större, beroende av hur man räknar.
Om man ser till de 400 000 anställda som inte omfattas av avtal så är fömodligen en hel del familjeföretagare med bara familjemedlemmar anställda, eller ensamföretagare som jobbar i sina egna företag. En liten del vägrar dock hårdnackat att skriva på avtal för att garantera sina anställda rimliga löner, arbetsvillkor och försäkringsskydd. Men det är en knappt mätbar del av svenska arbetsgivare som Svenska Dagbladets ledarsida och den centerpartistiske riksdagsledamoten klättrat upp på barrikaderna för. Samtidigt som de idiotförklarar en absolut majoritet av alla arbetsgivare samt de nära fyra miljoner svenskar som är medlemmar i facket. Proportioner, någon?
vår!
Det bästa med att vara på landet och jobba hårt i trädgården är när man får sätta sig ner och fika! Sa en stor tänkare i helgen.
vi blev pressade att ljuga!
Sa de brittiska soldaterna när de återvände hem till tryggheten igen, efter sina dagar i fångenskap i Iran. Det som sägs när man framträder i TV i fångenskap skall förmodligen tas med en nypa salt. Men hur är det med det som sägs i intervjuer i The Sun när man fått £150 000 för att öppna sig för just dem.
Och är det egentligen konstigt att den enda kvinnan har ett högre mediavärde än männen tillsammans? Om det varit tvärtom och ett gäng kvinnliga sjuksköterskor samt en manlig dito tagits till fånga av ett matriakaliskt samhälle styrt av kvinnor som tvingat mannen att raka av sig sitt skägg och dölja sina manliga attribut så skulle han förmodligen också tjänat en hacka. Bara att det ju aldrig händer sådana saker. Någonstans.
"Sanningen om mina dagar i fångenskap". Kan det vara en lämplig rubrik?
För övrigt vaknade vi idag till ett vitt landskap, påskbrasan var effektivt släckt efter att det snöat hela natten. Så avslutades en skön påsk på Torpet med ännu mer kyla. Burrr... Att en dusch kan kännas så skönt, efter fem dagar utan.
Och ikväll kommer ett nyinspelat avsnitt av världens bästa polisserie någonsin, Cracker! Gissa om jag sitter vid TV:n som ett ljus klockan 21.00.
Och är det egentligen konstigt att den enda kvinnan har ett högre mediavärde än männen tillsammans? Om det varit tvärtom och ett gäng kvinnliga sjuksköterskor samt en manlig dito tagits till fånga av ett matriakaliskt samhälle styrt av kvinnor som tvingat mannen att raka av sig sitt skägg och dölja sina manliga attribut så skulle han förmodligen också tjänat en hacka. Bara att det ju aldrig händer sådana saker. Någonstans.
"Sanningen om mina dagar i fångenskap". Kan det vara en lämplig rubrik?
För övrigt vaknade vi idag till ett vitt landskap, påskbrasan var effektivt släckt efter att det snöat hela natten. Så avslutades en skön påsk på Torpet med ännu mer kyla. Burrr... Att en dusch kan kännas så skönt, efter fem dagar utan.
Och ikväll kommer ett nyinspelat avsnitt av världens bästa polisserie någonsin, Cracker! Gissa om jag sitter vid TV:n som ett ljus klockan 21.00.
att fira profetens födelsedag med en påskpresent
De brittiska militärer som tillfångatagits i Iran sitter nu på planet hem efter sin "tvångssemester" som deras värd valt att kalla det. För att fira profetens födelsedag och ge britterna en fin påskpresent, enligt president Ahmadinejad i hans propagandauppvisning.
Bilden på de brittiska militärerna i Svenska Dagbladet är djupt rörande. Vågar dom ta ut glädjen i förskott? Och så förtvivlat unga vissa av dem ser ut. Ahmadinejad lär dessutom ha upprörts över att man satt en mor att patrullera havet, barbarer! Sen har vi de ganska illa sittande kläderna, man får känslan av att det inte är vad killarna brukar bära. Ändå kan jag inte annat än att tänka på den lysande krönika som Terry Jones, ja han från Monty Python, skrev i the Guardian i lördags.
"I share the outrage expressed in the British press over the treatment of our naval personnel accused by Iran of illegally entering their waters. It is a disgrace. We would never dream of treating captives like this - allowing them to smoke cigarettes, for example, even though it has been proven that smoking kills. And as for compelling poor servicewoman Faye Turney to wear a black headscarf, and then allowing the picture to be posted around the world - have the Iranians no concept of civilised behaviour? For God's sake, what's wrong with putting a bag over her head? That's what we do with the Muslims we capture: we put bags over their heads, so it's hard to breathe. Then it's perfectly acceptable to take photographs of them and circulate them to the press because the captives can't be recognised and humiliated in the way these unfortunate British service people are."
Men, nu är det påsk och ledigt, och britterna har väl snart landad i London. (Oj, den brittiska pressen lär få hjärtsnörp!) Så, grattis profeten och glad påsk!
glad påsk!
Må ni får mycket ägg, sill och sol i helgen!
tillägg i nusvenska ordlistan
Som Klas Johnsson mycket riktigt påpekade i sin kommentar så har vi också sett begreppet 'illegala stridande' som en fiffig lösning på att inte behöva använda ordet 'krigsfångar' och därmed behöva ta hänsyn till Genevekonventionen. Smart!
En annan kommentar som inkommit rör begreppet 'närvaro' och var formulerad som en fråga: - Hur skiljer sig nazisternas 'ockupation' av Frankrike under Vichy-regimen från USA:s 'närvaro' i Irak?
Sådana små frågor som man kan fundera över på en fikarast, en aprileftermiddag strax före påskens ankomst, i detta nådens år 2007.
Kommer vi månne att på Wikipedia i framtiden få läsa följande:
"Den irakiska interimregimen, en benämning på den USA-vänliga regim under ledning av en övergångsregering, som kontrollerade Irak efter kriget mot dess forne ledare Saddam Hussein. Regimen upprätthölls mellan 2005 och xxxx. Namnet Interimregimen kommer av att regeringen var tillfälligt tillsatt och övervakad av USA; officiellt sett agerade denna i den irakiska statens namn. Regimen använde inte revolutionära deviser som "Inshallah" och "Salam aleikum" utan dessa byttes ut mot en devis som låg den amerikanska ideologin närmare - "Your either with or against us"."
(Texten är omformad efter Wikipedias svenska text om Vichyregimen.)
En annan kommentar som inkommit rör begreppet 'närvaro' och var formulerad som en fråga: - Hur skiljer sig nazisternas 'ockupation' av Frankrike under Vichy-regimen från USA:s 'närvaro' i Irak?
Sådana små frågor som man kan fundera över på en fikarast, en aprileftermiddag strax före påskens ankomst, i detta nådens år 2007.
Kommer vi månne att på Wikipedia i framtiden få läsa följande:
"Den irakiska interimregimen, en benämning på den USA-vänliga regim under ledning av en övergångsregering, som kontrollerade Irak efter kriget mot dess forne ledare Saddam Hussein. Regimen upprätthölls mellan 2005 och xxxx. Namnet Interimregimen kommer av att regeringen var tillfälligt tillsatt och övervakad av USA; officiellt sett agerade denna i den irakiska statens namn. Regimen använde inte revolutionära deviser som "Inshallah" och "Salam aleikum" utan dessa byttes ut mot en devis som låg den amerikanska ideologin närmare - "Your either with or against us"."
(Texten är omformad efter Wikipedias svenska text om Vichyregimen.)
tjuvlyssnat
Känt nyhetsankare från TV kommer in på Waynes Coffee med son i spring- och tjutåldern. Äldre mor (45-50) med dotter i 10-årsåldern sitter och tar en snabbfika (gratis gurkvatten till dottern och en espresso till modern).
Nyhetsankares son: - Jihooooooooooooiiiiiiiiiiiiiii! (Springer runt, runt och jublar)
Äldre mor med dotter: - Sådär skrek aldrig du.
Dotter: - Va?
Äldre mor: - Sådär skrek aldrig du när du var liten. Man skall lära sig att inte skrika rakt ut när man är glad.
Dotter: (tyst)
Nyhetsankares son: - Jihooooooooooooiiiiiiiiiiiiii! (Forsätter springa runt, tills hans mor bestämmer att det är dags att gå.)
Nyhetsankares son: - Jihooooooooooooiiiiiiiiiiiiiii! (Springer runt, runt och jublar)
Äldre mor med dotter: - Sådär skrek aldrig du.
Dotter: - Va?
Äldre mor: - Sådär skrek aldrig du när du var liten. Man skall lära sig att inte skrika rakt ut när man är glad.
Dotter: (tyst)
Nyhetsankares son: - Jihooooooooooooiiiiiiiiiiiiii! (Forsätter springa runt, tills hans mor bestämmer att det är dags att gå.)
byråkratins universitet
Maken söker jobb. Tio i veckan är kravet från Arbetsförmedlingen. Bland de sökta jobben finns ibland sådana som han är utbildad för, nämligen lektorat i samhälls- eller statsvetenskap. Jag har sagt att han skall hälsa från sin fru och tala om att han är bäst. Men sådana förhävelser ligger ju inte för en boren närking. På kursen i social kompetens häromdagen höll han på att säga till läraren att det hon sa (att man alltid måste vara optimist) automatiskt diskvalificerar alla personer från Närke.
Nu är det ju så att han ÄR ovanligt bra. Rent objektivt sett, alltså. :) Däremot så har han lite problem med byråkratin i jobbsökarprocessen. Som lektor och forskare samlar du ju på dig dels undervisningstimmar, dels diverse publikationer. Dessa skall så klart hänvisas till och de senare också bifogas när man söker jobb. Maken, som är en listig kille, har därför kommit fram till att han scannar in alla dokument på en CD och skickar med tillsammans med avhandlingen (som är en tjock bok). Dels är det miljövänligt att inte skicka med tre träd varje gång (med tanke på Af:s krav på sökta jobb/vecka), dels är det smidigt att var och en får välja vad dom vill skriva ut. (Ingen skall ju försöka få oss att tro att de sakkunniga läser absolut allt från alla.)
Men, på Sveriges stora universitet har man inte resurser att hantera en liten CD. De sakkunniga, som sitter på andra universitet, kräver att få allt på papper. Det rekryterande universitetet har inte personal nog att skriva ut alla tusentals sidor som det rör sig om i en ansökningsprocess. Alltså faller detta på den sökande.
Nu är det ju så att det egentligen inte är tillåtet att använda arbetsgivarens kopiator till privatkopiering. Och den som är arbetslös när han söker har ju sällan kopieringsmaskin hemma. Att skriva ut sjuhundra sidor på printern känns inte heller som ett alternativ. Återstår alltså att gå till en kopieringsfirma och betala för tryck av ens artiklar.
Som arbetslös är man inte direkt rik. 10 000 kr får maken ut efter skatt. Någon skattelättnad fick han inte, det fick ju bara dom som redan har jobb. Vi har räknat på kostnaden för att skicka en "komplett" ansökan och den ligger, kopieringskostnaden oräknad, på ca 700 spänn. Detta inkluderar bok, alla artiklar (dubbelkopierade) och porto. Det blir tungt att skicka med A-post, vilket ofta blir fallet för att vara säker på att det kommer fram i tid. Det hade förmodligen blivit dyrt även med B-post.
Skulle han söka tio lektorat i veckan (om det fanns) skulle notan sluta på 7 000 kr i veckan. Det förstår ju alla att det inte går. Maken har alltså inte råd att söka de jobb han är kvalificerad för. De enda som har råd med detta är folk som redan har jobb och kan snylta på sin nuvarande arbetsgivare (förmodligen ett annat, eller samma, universitet).
Det hela stinker på något vis. Har du en plats på ett universitet är chansen större att du får vara kvar där, eller att du får någon annan tjänst. Du har samtidigt gratis kopieringsmöjligheter och kanske skickar du t o m ansökan med företagsposten? Är du däremot arbetslös är du on your own, pal. "Det skall vara lika för alla" heter det om man protesterar mot den tunga och dyra administrationen. Men är det verkligen det?
Nu är det ju så att han ÄR ovanligt bra. Rent objektivt sett, alltså. :) Däremot så har han lite problem med byråkratin i jobbsökarprocessen. Som lektor och forskare samlar du ju på dig dels undervisningstimmar, dels diverse publikationer. Dessa skall så klart hänvisas till och de senare också bifogas när man söker jobb. Maken, som är en listig kille, har därför kommit fram till att han scannar in alla dokument på en CD och skickar med tillsammans med avhandlingen (som är en tjock bok). Dels är det miljövänligt att inte skicka med tre träd varje gång (med tanke på Af:s krav på sökta jobb/vecka), dels är det smidigt att var och en får välja vad dom vill skriva ut. (Ingen skall ju försöka få oss att tro att de sakkunniga läser absolut allt från alla.)
Men, på Sveriges stora universitet har man inte resurser att hantera en liten CD. De sakkunniga, som sitter på andra universitet, kräver att få allt på papper. Det rekryterande universitetet har inte personal nog att skriva ut alla tusentals sidor som det rör sig om i en ansökningsprocess. Alltså faller detta på den sökande.
Nu är det ju så att det egentligen inte är tillåtet att använda arbetsgivarens kopiator till privatkopiering. Och den som är arbetslös när han söker har ju sällan kopieringsmaskin hemma. Att skriva ut sjuhundra sidor på printern känns inte heller som ett alternativ. Återstår alltså att gå till en kopieringsfirma och betala för tryck av ens artiklar.
Som arbetslös är man inte direkt rik. 10 000 kr får maken ut efter skatt. Någon skattelättnad fick han inte, det fick ju bara dom som redan har jobb. Vi har räknat på kostnaden för att skicka en "komplett" ansökan och den ligger, kopieringskostnaden oräknad, på ca 700 spänn. Detta inkluderar bok, alla artiklar (dubbelkopierade) och porto. Det blir tungt att skicka med A-post, vilket ofta blir fallet för att vara säker på att det kommer fram i tid. Det hade förmodligen blivit dyrt även med B-post.
Skulle han söka tio lektorat i veckan (om det fanns) skulle notan sluta på 7 000 kr i veckan. Det förstår ju alla att det inte går. Maken har alltså inte råd att söka de jobb han är kvalificerad för. De enda som har råd med detta är folk som redan har jobb och kan snylta på sin nuvarande arbetsgivare (förmodligen ett annat, eller samma, universitet).
Det hela stinker på något vis. Har du en plats på ett universitet är chansen större att du får vara kvar där, eller att du får någon annan tjänst. Du har samtidigt gratis kopieringsmöjligheter och kanske skickar du t o m ansökan med företagsposten? Är du däremot arbetslös är du on your own, pal. "Det skall vara lika för alla" heter det om man protesterar mot den tunga och dyra administrationen. Men är det verkligen det?
majgull axelsson did it again!
Ikväll har alla Ann... nånting på min sektion (Ann, Anna och Annette utöver mig själv) samt Karin, Eva och Helena varit på Helgonlegender på Dramatens lilla scen.
Alexandra Rapaport, Lina Englund, Gunnel Fred, Lars Amble och en lysande Josefin Iziamo balanserande mellan autism och behagsjuka. Alla gör dom porträtt som kommer sitta kvar länge. Resten av ensembeln var också lysande, men nämnda personer är briljanta!
Lars Ambles grå mans monolog i första akten om samhällsbygget som gick fel är ett dokument över ett folkhem som ville så väl, när det ändå blev till gardinlösa fönster i Rotebro där en mamma skrämmer sin lilla dotter med en hårborste. Där en frikänd man firar med Explorer och Baileys.
Lina Englunds speedade morsa med barnvagn som söker upp sin plastsyrra prästen i kyrkan. Alexandra Rapaports välkammade präst som rycker till av skräck inför det lilla barnet som hon själv aldrig fick. Eller den klockrena kommentaren till Rapaports gråsossige styvfar, skildrad av Claes Ljungmark i grön gabardinkostym: - Ni pratar om att det inte finns några styvbarn i folkhemmet och du vet inte ens namnet på ditt eget!
Majgull Axelsson har länge varit en favorit. Här prickar hon åter rätt. Gå och se!
Begreppsförvirring
För några år sedan fanns i Ordfront Magasin en ordlista som tog upp roliga nusvenska begrepp. Den behöver fyllas på. Här kommer några fler nusvenska ord från Alliansens Sverige. (SAOL kanske skall omtolkas som Svenska Alliansens Ordlista?)
Gisslan - Används om personer tillfångatagna av gerillarörelser eller stater som inte är att betrakta som västerländska. De fullt beväpnade brittiska militärer som Iran anser har kränkt deras territorium är följaktligen gisslan i USA:s, Storbritanniens och Carl Bildts ögon. De personer som hämtats från runt om i världen och förvaras av USA på Guantanamo-basen utan rättegång eller att få veta vad de anklagas för är däremot krigsfångar.
Frihet - t ex frihet att inte teckna kollektivavtal eller frihet att anställa. Det förra används som en omskrivning för att kunna betala så lite lön som möjligt utan inblandning av de anställda eller deras ombud, det senare är en omskrivning för att fritt kunna avskeda. T ex används lagen om anställningsskydd som ett exempel på ett hinder att fritt kunna anställa. Några sådana hinder finns inte i lagen, utan det som avses är i stället rätten att först fritt avskeda för att sedan kunna anställa någon annan, lämpligare person. På prov.
Krig - Något som demokratier per definition inte ägnar sig åt, åtminstone inte emot varandra. Undantag från denna regel ges av säkerhetsskäl till t ex Israel, USA, Storbritannien m fl.
Hushållsnära tjänster - beskrivs som en jämställdhetsreform men avser egentligen möjligheten för vita medelklassmän att fortsätta arbeta långa dagar utanför hemmet utan att behöva känna skuld gentemot sina fruar. Omfattar den del av befolkningen som tillhör en vit medelklass-kärnfamilj. Utförs av andra kvinnor, ofta av annat etniskt ursprung än svenskt. Finansieras av alla skattebetalare oavsett möjlighet att själva använda dessa tjänster.
Hockey?
Ibland kan det kännas helt OK att förlora 1000 spänn. Det är vad jag skulle vunnit om HV71 gått vidare till final. Hade dom vunnit hade jag vunnit 3000 spänn. Men det gör inget. För ett lag som spelar som HV spelat ikväll skall helt enkelt inte vinna. Förra året var det grymt synd om dem, men i år... Två mål i baken, inte helt rättvist, och dom spårar ur fullständigt. Fäller motståndarnas målvakt och drar på sig utvisning efter utvisning. Patetiskt. Grattis MoDo, det var oväntat om man ser till hur vi tippade i början av säsongen.
Och vi kan åter konstatera att Färjestad skall inte vinna serien, då går det bara åt skogen.
Och vi kan åter konstatera att Färjestad skall inte vinna serien, då går det bara åt skogen.
Vår!
Idag beslutade vi oss för att strunta i växthuseffekter och för årstiden ovanligt varmt väder och bara njuta. Nästa helg blir det vårstädning på Torpet och har vi tur kan vi stoppa lökar i marken redan då. Men det är klart, frågar man närkingen bland oss så blir det förstås drivis och hagel som väntar oss. ;) Fast nu är jag ju åtminstone 50% värmlänning, och det brukar ta över. Ni vet där, där det alltid orner säj.
Ordnade sig gjorde det dock inte för Färjestad. Jag hade, något motvilligt, tippat att HV skulle slå Färjestad i finalen och hade dom gjort det så hade jag håvat in duktigt med pengar. Nu kan jag bara ställa mitt hopp till Jönköpingslaget, går dom till final kan jag finansiera en A2-stol, vinner dom blir det åtminstone två. Men om pôjkera från Karlstad hade gjort sitt och åtminstone tagit sig vidare till final så hade vi haft både ett Grythyttan-möblemang och ett Skagen från Skagerak-set i vår trädgård. Surt.
Håll tummarna för att vi vinner på Lotto i stället!
fuckat fack?
Expressen har på senare tid varit en av få inom dagspressen som lyfter fram fler röster än den just nu gällande. Här analyserar dom bilden av facket. I artikeln kan vi läsa om snart 50-årige Krille som förlorade 10 000 kronor i MÅNADEN på att hans arbetsgivare inte hade kollektivavtal. Tills HTF såg till att avtal tecknades. Det är sådant ombudsmännen på HTF, och alla andra fack, jobbar med hela dagarna. Att se till att medlemmarna får det de har rätt till. Eftersom den enskilde anställde ALLTID är i underläge gentemot arbetsgivaren och arbetsgivaren givetvis vill maximera sin vinst. Facket finns för att balansera detta underläge.
Tyvärr lyfts detta sällan fram i media idag, det är mycket tacksammare att springa när Fredrik Federley ringer, som Aftonbladet gör. Det är tacksammare att låta Peter Wolodarski och Hanne Kjöller spy sin galla över det svenska facket. Dramaturgin är ju perfekt, den stora frihetshatande kolossen facket som vill krossa små salladsbarer och frihetsälskande lettiska byggföretag. (Frihet = frihet att betala så lite som möjligt.) Salladsbarens ägare framstår som en ensam liten tjej, fast hon inte ägde restaurangen ensam, som får slåss mot de stora elaka ombudsmännen. Att det är hon och den andre delägaren som sitter på kapitalet, som äger vinsten, som sätter lönen är i sammanhanget inte intressant. Samtidigt som Aftonbladet kör en artikelserie om hur kvinnor inom handeln tjänar dåligt, så tjänar kvinnor (och män) inom restaurangbranschen lika illa. Anställda på salladsbarer t ex.
Plötsligt är det liksom ok att säga att arbetsgivare bör ha total valfrihet när det gäller vad de vill betala, hur ofta och till vem. Mindre till kvinnor, inget alls till personer med annat etniskt ursprung och endast när man har lust, d v s vi ringer och ni springer. Journalisterna på våra tidningar är en annan grupp som ofta lever under sådana förhållanden, där ett fast jobb är en avlägsen dröm, där arbetsgivarna tar alla möjligheter att trixa så att man inte behöver fastanställa. Samma journalister sitter sedan och gör sig till talesmän- och kvinnor för Fredrik Federleys kampanj mot facket. Logik, någon?
Tyvärr lyfts detta sällan fram i media idag, det är mycket tacksammare att springa när Fredrik Federley ringer, som Aftonbladet gör. Det är tacksammare att låta Peter Wolodarski och Hanne Kjöller spy sin galla över det svenska facket. Dramaturgin är ju perfekt, den stora frihetshatande kolossen facket som vill krossa små salladsbarer och frihetsälskande lettiska byggföretag. (Frihet = frihet att betala så lite som möjligt.) Salladsbarens ägare framstår som en ensam liten tjej, fast hon inte ägde restaurangen ensam, som får slåss mot de stora elaka ombudsmännen. Att det är hon och den andre delägaren som sitter på kapitalet, som äger vinsten, som sätter lönen är i sammanhanget inte intressant. Samtidigt som Aftonbladet kör en artikelserie om hur kvinnor inom handeln tjänar dåligt, så tjänar kvinnor (och män) inom restaurangbranschen lika illa. Anställda på salladsbarer t ex.
Plötsligt är det liksom ok att säga att arbetsgivare bör ha total valfrihet när det gäller vad de vill betala, hur ofta och till vem. Mindre till kvinnor, inget alls till personer med annat etniskt ursprung och endast när man har lust, d v s vi ringer och ni springer. Journalisterna på våra tidningar är en annan grupp som ofta lever under sådana förhållanden, där ett fast jobb är en avlägsen dröm, där arbetsgivarna tar alla möjligheter att trixa så att man inte behöver fastanställa. Samma journalister sitter sedan och gör sig till talesmän- och kvinnor för Fredrik Federleys kampanj mot facket. Logik, någon?
