Blogg-Bildt - När bör en utrikesminister tiga?
I Dagens Nyheter i dag debatterar Svenska Dagbladets f d chefredaktör Bertil Torekull för att bloggandet utgör ett hot mot demokratin. Om det utförs av ministrar i allmänhet, och utrikesministern i synnerhet. Debattinlägget andas till viss del den gamle chefredaktörens harm över att bloggvärlden allt mer tar över medias tolkningsföreträde.
"Ska de också bedriva skyttegravskrig mot medier och enskilda via personliga tribuner förskjuts den maktbalans som i tryckfrihetsförordningen förlänar ett demokratiskt uppdrag till medierna att noga granska de styrande."
Därmed skall media ha ensamrätt att granska de styrande?
Dock, detta försvar av medias revir till trots, Torekull har i sak rätt. Det är inte riktigt riktigt att landets utrikesminister och högste diplomat sitter och chattar på nätet dagarna i ända. Hur har karln tid, förresten? Själv förlägger jag oftast bloggandet till före och efter jobbet och ibland på lunchen. Därför att jag vill skilja mitt privata tyckande från mitt arbete. Sådana skrupler äger inte utrikesministern.
"En utrikesministers ord har därtill en specifik tyngd. Vad vederbörande säger, gör eller kommenterar uttrycker vad regeringen står för, svarar helt enkelt mot den politik Sverige som land är synonymt med och förmedlar också den politiska stil i ämbetsutövningen som ministären vill demonstrera. Utrikesministerns rörelsefrihet för det rent privata tyckandet blir då minst lika begränsad som en statsministers eller statschefens. Ord från UD ska ha passerat rader av instanser innan de blir offentliga. Ord från UD ska vägas på våg för att tåla en genuint seriös analys på ett helt annat sätt än en smart replik i en slagväxling med vanliga medborgare eller enskilda riksdagsmän, vilket uppenbarligen inte Bildt begriper."
Jag kanske är lika sipp och gammalmodig som Bertil Torekull men jag håller faktiskt med. Att inte Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt begriper detta är anmärkningsvärt. Men det speglar även debatten kring tsunamikatastrofen, där dåvarande opposionen gick hårt åt den då sittande regeringen och utrikesförvaltningen. Då ingen tycktes begripa att det inte bara var att kliva rakt in på någon annans territorium med sina herkulesplan och börja riva bland skadade thailändare och västerlänningar. Då ingen begrep att UD är byråkrati i full glans. Där alla ord vägs på guldvåg och det är bättre att intet säga än säga något som möjligen kan feluppfattas av någon annan.
Skall det vara så? DET kan vi verkligen diskutera. Det är kanske bra att allmänheten kan nå sin minister direkt på en blogg. Eller så tycker vi att det är bäst att demokratin följer de allmänt vedertagna vägarna. Vi har ju ändå valt till riksdagen (ja, ni, inte jag, har valt dem som sitter där). Men där vägrar statsministern och utrikesministern att svara på frågor och ta denna debatt. Den ene bloggar och den andre hänvisar till den förstes blogg. Är DET demokrati?
"Ska de också bedriva skyttegravskrig mot medier och enskilda via personliga tribuner förskjuts den maktbalans som i tryckfrihetsförordningen förlänar ett demokratiskt uppdrag till medierna att noga granska de styrande."
Därmed skall media ha ensamrätt att granska de styrande?
Dock, detta försvar av medias revir till trots, Torekull har i sak rätt. Det är inte riktigt riktigt att landets utrikesminister och högste diplomat sitter och chattar på nätet dagarna i ända. Hur har karln tid, förresten? Själv förlägger jag oftast bloggandet till före och efter jobbet och ibland på lunchen. Därför att jag vill skilja mitt privata tyckande från mitt arbete. Sådana skrupler äger inte utrikesministern.
"En utrikesministers ord har därtill en specifik tyngd. Vad vederbörande säger, gör eller kommenterar uttrycker vad regeringen står för, svarar helt enkelt mot den politik Sverige som land är synonymt med och förmedlar också den politiska stil i ämbetsutövningen som ministären vill demonstrera. Utrikesministerns rörelsefrihet för det rent privata tyckandet blir då minst lika begränsad som en statsministers eller statschefens. Ord från UD ska ha passerat rader av instanser innan de blir offentliga. Ord från UD ska vägas på våg för att tåla en genuint seriös analys på ett helt annat sätt än en smart replik i en slagväxling med vanliga medborgare eller enskilda riksdagsmän, vilket uppenbarligen inte Bildt begriper."
Jag kanske är lika sipp och gammalmodig som Bertil Torekull men jag håller faktiskt med. Att inte Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt begriper detta är anmärkningsvärt. Men det speglar även debatten kring tsunamikatastrofen, där dåvarande opposionen gick hårt åt den då sittande regeringen och utrikesförvaltningen. Då ingen tycktes begripa att det inte bara var att kliva rakt in på någon annans territorium med sina herkulesplan och börja riva bland skadade thailändare och västerlänningar. Då ingen begrep att UD är byråkrati i full glans. Där alla ord vägs på guldvåg och det är bättre att intet säga än säga något som möjligen kan feluppfattas av någon annan.
Skall det vara så? DET kan vi verkligen diskutera. Det är kanske bra att allmänheten kan nå sin minister direkt på en blogg. Eller så tycker vi att det är bäst att demokratin följer de allmänt vedertagna vägarna. Vi har ju ändå valt till riksdagen (ja, ni, inte jag, har valt dem som sitter där). Men där vägrar statsministern och utrikesministern att svara på frågor och ta denna debatt. Den ene bloggar och den andre hänvisar till den förstes blogg. Är DET demokrati?
Kommentarer
Trackback
