kväsigt fack

Min farbror vägrar att kalla Nya Wermlands-Tidningen (NWT) för sitt egentliga namn, och har döpt om den till Ander-organet. Dels för att den ägs av familjen Ander, dels för att det är organ nummer två (ander låter som andre) för oss i familjen Johansson. Nummer ett är självklart Värmlands Folkblad (VF).

Nu läser jag i VF att kollegorna på SJF (Journalistförbundet) riktar in sig extra mot just NWT. Gôtt. 

Har f ö förundrats över hur lite det står i media om just SJF:s konflikt. Eller, kanske inte. Och är vi förvånade över att VF vinklar att deras anställdas fack konfliktar till att särskilt drabba konkurrenten? Nej, inte det heller.

Annars läste jag på lunchen en artikel i DN om dialekter där man beskrev uttrycket kväsig. Med stigande förvåning läste jag att det främst handlade om kvinnor som var lite för framfusiga. D v s något negativt. Men jag minns ju min pappas användande av ordet kväsig som något positivt. Det handlade ofta om någon av mina tjejkompisar som stack ut och var kul och framåt. På ett positivt sätt.

Så läser jag i Maret Koskinens artikel:

"Här uppstår omedelbart ett mysterium för den som är uppvuxen i södra Värmland, i det odefinierbara gränslandet mellan tunggumpig, enstavig västgötska och det flervokaliga gnällbältet österut. För här betyder ordet mest "lustig" eller "roande", som i till exempel: "Du skulle bare ha hört han, tokken kväsi en - ja, ja höll på att skratte på mä!" Observera, sagt uppskattande om låt säga någons förmåga att berätta historier.

Är man hemfallen åt spekulationer kring förment kynne i olika landsändar är detta onekligen ett tacksamt uppslag. Har ordet vandrat i tid och rum, från huvudstadens behov att etikettera och socialt stämpla snabbkäftade uppkomlingar ("vulgärt gentil", minsann), till en värmländskt omfamnande uppskattning inför den som har mål i mun och inte skäms för det (tänk Selma Lagerlöf, Göran Tunström)? Definitivt ett fall för Fredrik Lindström."


Och minsann, min far kommer ju från denna lilla Värmländska utpost på gränsen till Närke och Västergötland, fast med en mycket bred och tydlig värmländska.

Inte konstigt att man blivit rätt kväsig kanske?

Källor:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=676841
http://www.vf.se/vf/docs/showArtikel.asp?nyhetsID=efab9136045ced02c5df4edaa02d0306

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0