byråkratins universitet
Maken söker jobb. Tio i veckan är kravet från Arbetsförmedlingen. Bland de sökta jobben finns ibland sådana som han är utbildad för, nämligen lektorat i samhälls- eller statsvetenskap. Jag har sagt att han skall hälsa från sin fru och tala om att han är bäst. Men sådana förhävelser ligger ju inte för en boren närking. På kursen i social kompetens häromdagen höll han på att säga till läraren att det hon sa (att man alltid måste vara optimist) automatiskt diskvalificerar alla personer från Närke.
Nu är det ju så att han ÄR ovanligt bra. Rent objektivt sett, alltså. :) Däremot så har han lite problem med byråkratin i jobbsökarprocessen. Som lektor och forskare samlar du ju på dig dels undervisningstimmar, dels diverse publikationer. Dessa skall så klart hänvisas till och de senare också bifogas när man söker jobb. Maken, som är en listig kille, har därför kommit fram till att han scannar in alla dokument på en CD och skickar med tillsammans med avhandlingen (som är en tjock bok). Dels är det miljövänligt att inte skicka med tre träd varje gång (med tanke på Af:s krav på sökta jobb/vecka), dels är det smidigt att var och en får välja vad dom vill skriva ut. (Ingen skall ju försöka få oss att tro att de sakkunniga läser absolut allt från alla.)
Men, på Sveriges stora universitet har man inte resurser att hantera en liten CD. De sakkunniga, som sitter på andra universitet, kräver att få allt på papper. Det rekryterande universitetet har inte personal nog att skriva ut alla tusentals sidor som det rör sig om i en ansökningsprocess. Alltså faller detta på den sökande.
Nu är det ju så att det egentligen inte är tillåtet att använda arbetsgivarens kopiator till privatkopiering. Och den som är arbetslös när han söker har ju sällan kopieringsmaskin hemma. Att skriva ut sjuhundra sidor på printern känns inte heller som ett alternativ. Återstår alltså att gå till en kopieringsfirma och betala för tryck av ens artiklar.
Som arbetslös är man inte direkt rik. 10 000 kr får maken ut efter skatt. Någon skattelättnad fick han inte, det fick ju bara dom som redan har jobb. Vi har räknat på kostnaden för att skicka en "komplett" ansökan och den ligger, kopieringskostnaden oräknad, på ca 700 spänn. Detta inkluderar bok, alla artiklar (dubbelkopierade) och porto. Det blir tungt att skicka med A-post, vilket ofta blir fallet för att vara säker på att det kommer fram i tid. Det hade förmodligen blivit dyrt även med B-post.
Skulle han söka tio lektorat i veckan (om det fanns) skulle notan sluta på 7 000 kr i veckan. Det förstår ju alla att det inte går. Maken har alltså inte råd att söka de jobb han är kvalificerad för. De enda som har råd med detta är folk som redan har jobb och kan snylta på sin nuvarande arbetsgivare (förmodligen ett annat, eller samma, universitet).
Det hela stinker på något vis. Har du en plats på ett universitet är chansen större att du får vara kvar där, eller att du får någon annan tjänst. Du har samtidigt gratis kopieringsmöjligheter och kanske skickar du t o m ansökan med företagsposten? Är du däremot arbetslös är du on your own, pal. "Det skall vara lika för alla" heter det om man protesterar mot den tunga och dyra administrationen. Men är det verkligen det?
Nu är det ju så att han ÄR ovanligt bra. Rent objektivt sett, alltså. :) Däremot så har han lite problem med byråkratin i jobbsökarprocessen. Som lektor och forskare samlar du ju på dig dels undervisningstimmar, dels diverse publikationer. Dessa skall så klart hänvisas till och de senare också bifogas när man söker jobb. Maken, som är en listig kille, har därför kommit fram till att han scannar in alla dokument på en CD och skickar med tillsammans med avhandlingen (som är en tjock bok). Dels är det miljövänligt att inte skicka med tre träd varje gång (med tanke på Af:s krav på sökta jobb/vecka), dels är det smidigt att var och en får välja vad dom vill skriva ut. (Ingen skall ju försöka få oss att tro att de sakkunniga läser absolut allt från alla.)
Men, på Sveriges stora universitet har man inte resurser att hantera en liten CD. De sakkunniga, som sitter på andra universitet, kräver att få allt på papper. Det rekryterande universitetet har inte personal nog att skriva ut alla tusentals sidor som det rör sig om i en ansökningsprocess. Alltså faller detta på den sökande.
Nu är det ju så att det egentligen inte är tillåtet att använda arbetsgivarens kopiator till privatkopiering. Och den som är arbetslös när han söker har ju sällan kopieringsmaskin hemma. Att skriva ut sjuhundra sidor på printern känns inte heller som ett alternativ. Återstår alltså att gå till en kopieringsfirma och betala för tryck av ens artiklar.
Som arbetslös är man inte direkt rik. 10 000 kr får maken ut efter skatt. Någon skattelättnad fick han inte, det fick ju bara dom som redan har jobb. Vi har räknat på kostnaden för att skicka en "komplett" ansökan och den ligger, kopieringskostnaden oräknad, på ca 700 spänn. Detta inkluderar bok, alla artiklar (dubbelkopierade) och porto. Det blir tungt att skicka med A-post, vilket ofta blir fallet för att vara säker på att det kommer fram i tid. Det hade förmodligen blivit dyrt även med B-post.
Skulle han söka tio lektorat i veckan (om det fanns) skulle notan sluta på 7 000 kr i veckan. Det förstår ju alla att det inte går. Maken har alltså inte råd att söka de jobb han är kvalificerad för. De enda som har råd med detta är folk som redan har jobb och kan snylta på sin nuvarande arbetsgivare (förmodligen ett annat, eller samma, universitet).
Det hela stinker på något vis. Har du en plats på ett universitet är chansen större att du får vara kvar där, eller att du får någon annan tjänst. Du har samtidigt gratis kopieringsmöjligheter och kanske skickar du t o m ansökan med företagsposten? Är du däremot arbetslös är du on your own, pal. "Det skall vara lika för alla" heter det om man protesterar mot den tunga och dyra administrationen. Men är det verkligen det?
Kommentarer
Trackback
