Rabiatfeminism - början

 

Under vår vecka i Mongoliet har vi ännu en gång fått möjlighet att konstatera att vi har mycket gemensamt med våra mongoliska vänner. Vi gillar en god vodka, som Chinggis vodka, vi tycker om fin öl, som Chinggis öl, och vi gillar kött. GI-gurusarna skulle kasta bort sin tid i Mongoliet. Där äter alla enligt GI sedan urminnes tider. Och blir jäääävligt gamla, för att travestera Galenskaparnas sketch om Dalsland.

En dag när vi satt ute på stäppen och svalkade oss med vodka och öl och lite rökt korv kom vi att tala om detta med köttätande och hur nyttigt det är. Samt att vegetarianer knappast skulle klara sig en dag utanför Ulaanbaatar. Det är då Luya kommer med den odödliga kommentaren:

- Ja, för här är vi inga gräsätare!

Nä. Just det. Nu skall vi ge oss ut i ett annat land med fokus på GI. Man skulle kunna tro att dom äter ris i Kina men det har vi hittills inte sett särskilt mycket av. Grönsaker och kött verkar stå på menyn. Riset matar dom fiskarna med i Shanghai nu när dom firar en poet som tog livet av sig genom att dränka sig i floden. Varje år har man ledigt i tre dagar för att fira denne store poet genom att slänga ris i floden så att att fiskarna äter ris i stället för poet. För inte ens fiskarna är gräs(alg)-ätare.