Rabiatfeminism - början

Min yngre syster och jag är lika på många sätt. Främst delar vi en viss sorts humor och många, många minnen även om det skiljer ganska många år mellan oss. Dessa minnen kan iofs vara lite olika färgade beroende på att vi haft olika position.

T ex har syrran berättat om när hon fick komma och hälsa på mig i Stockholm, hon var väl kanske tio och jag tjugoett. Mamma var på nån fackkonferens ute på Djurönäset och Sara fick bo hos mig i Ulvsunda och följa med till mitt otroligt spännande jobb på Svenska Finans vaktmästeri. Där fikade vi och spelade tji och tre, ett spel där man satsade pengar på hur många gem vi gömde i händerna - jag var rätt bra på det. Kollegorna på internservice var de bästa man kunde ha, chefen Benke också.

Många original fanns det, med det gemensamma att vi alla var ganska barnsliga. Så när det kom ett riktigt barn på besök, vilket var rätt ofta, både Steffe och Sture hade småbarn, så ägnades större delen av dagen åt att hitta på bus. Barnen blev en förevändning god som någon. Syrran tror jag vi stoppade in i en stor kartong och tejpade igen och gjorde andningshål.

På kvällen var hon och jag på Roger Rabbit och på Mc Donalds. Efteråt har hon berättat att det var hennes första besök på detta etablissemang och att hon förvånats över att dom hade ris mellan bröd och hamburgare. (Det var hackad lök.) Efteråt åkte vi tunnelbana ända till Alvik.

Tydligen gjorde detta Stockholmsbesök stort intryck på min syster. Och hennes bästis hemma i Karlstad. Så stort att dom tydligen båda skrev berättelser i skolan om Syrrans besök i kungliga huvudstaden. Själv minns jag det mest som att jag var lite brydd över det enorma ansvar som lagts på mig, att ta hand om lillsyrran alldeles själv. Jag var alltså 21, en ålder då man ju rent teoretiskt skulle kunnat vara förälder själv. Att små vardagsdetaljer skulle kunna framstå som spännande för en 10-åring fattade jag nog inte.

En olikhet mellan oss är att min syster ligger en bit ovanför mig på kontrollfreaksskalan. Hon tycker om när det är ordning och reda och allt finns på sin plats. Där det gärna får stanna. Sortering är ett stort intresse och ingen slår henne när det gäller att packa en biltrunk eller ett förråd. Ibland leder denna kvalitet till att bra-att-ha-saker inte alls finns där dom är bra att ha, utan någon annanstans, dit dom sorterats enligt ett för oss mer praktiskt lagda obegripligt tankemönster. T ex så kan man tycka att en elsladd skall hänga i närheten av ett eluttag, inte nere i vedboden där ingen el finns. :)

Varje vår börjar min systers migrän med att hennes äldre (och större) syster börjar planera inför sommarsäsongen på Torpet. Tänk så mycket man skulle kunna göra. Bygga duschrum, skaffa friggebod för gästerna, mulltoa, anlägga en ny terass... Och tänk på alla dessa blommor man kan driva upp. Vi skriver nu februari och den äldre systern har redan meddelat att ett kompostbygge är att vänta. Till saken hör också att jag kommer befinna mig endast tre mil från Torpet det närmaste halvåret, till skillnad mot systern som sitter 25 mil bort i Göteborg.

Idag inhandlades träskor på Knulp, vilket jag självklart genast meddelade min syster via SMS. Som en liten påminnelse om hur bra det är att ha när man skall jobba med alla projekt ute vid Torpet. Väl hemkommen beställdes dahlior, ranunklar och ixior. Och jag kan knappt bärga mig. Samtidigt väntar förra sommarens stora projekt på att avslutas: Paneluppsättning i övre hallen samt målning av densamma.

Och den yngre systern, hon grämer sig över att vårt husköp i Småland inte blev av, för där hade vi ju kunnat kanalisera vår projektenergi i projekt som inte stör ordningen på Torpet.

Men, det kan dock konstateras, att det är trots allt väldigt bra med syskon!