Elsa med de glada ögonen och den smutsiga nosen
De med gott minne kommer ihåg Elsa, min mors och hennes mans hund. Den lilla valpen med långa ben som de adopterade nere i Thailand. Elsa har växt och blivit en snygg hundfröken. Om man kan prata om att hundar ser lyckliga ut och ler, så är det nog det hon gör på bilden till höger.
Vilket hon säkert har anledning till. I stället för det hårda liv som strandhundarna i Thailand lever, där varje dag är en kamp för överlevnad, inte bara för att hitta mat utan också för att försvara sig mot andra hundar, där har Elsa flyttat in i ett överflöd av kärlek. På bilen är hennes nos smutsig eftersom hon just grävt ner ett köttben för att ingen skall kunna ta det.
Den som säger att djur heller inte har något minne vet inte vad man pratar om. När min mor första gången kom hem från en långresa till Thailand bodde hennes katt, Miranda Johansson, kvar i huset i Karlstad tillsammans med min syster. Så glad och kelsjuk som katten var när hon fick syn på mamma har jag förmodligen aldrig sett henne. Oj! Du kom tillbaka! Som jag har saknat dig! Samma reaktion fick mamma och Göran när de nu kom tillbaka till Thailand efter sommarvistelsen i Sverige. Elsa var överlycklig. Och då hade hon ändå haft det bra hos deras vänner.
Nu har Elsa en trädgård som bara är hennes revir, med dammar och fåglar och massor av tropiska växter. Närmaste granne är en tjur och några höns. Och varken mat eller kärlek är det brist på. Vaccinerad och utan loppor. Ett rätt skönt liv för en strandhund.
