Rabiatfeminism - början

När jag var liten fanns det kakor som aldrig fattades vid jul. Engelsk fruktkaka och mandelmusslor var självklarheter. Bakade av min mor. Hon var heltidsarbetande under större delen av min uppväxt och syrran fick börja på dagis ("Späd" hette det då) när hon var åtta månader. (Och hon har inte tagit skada av det, snarare tvärtom.) Pappa bakade bröd, lagade kålpudding efter farmors recept, kokade kräm och hämtade på dagis. Samt var i skogen och jagade varje helg. "Ni skall vara glada att jag drar hem kött till er!" var hans ständiga ursäkt för att han i arla ottan på lördagarna försvann tillsammans med hunden (eller lämnade henne till oss att ta hand om om det var rådjurs- eller älgjakt).

Idag, då jag får köpa mitt kött på Coop, Willys eller ICA så kan jag delvis ge honom rätt. Vi borde varit gladare över viltköttet vi åt flera gånger i veckan.

Min mor satt ofta ensam hemma i huset på helgerna. Under de perioder som hon inte hade en egen bil var hon dessutom utlämnad till att åka kommunalt. Så visst hände det att hon bakade där på helgerna. I synnerhet inför jul. Ett år åt hunden upp pepparkaksdegen som hon ställt att mogna över natten. Det ledde till veckor av kokt ris-diet för stackars Reja. (Och bajstorkande för min far.) Samt ny degsättning för mamma.

Måste dock erkänna att jag aldrig egentligen gillat torra småkakor eller engelska fruktkakor (om det inte rör sig om mince pies förstås!). Allra minst har jag gillar mandelmusslor. De gånger de fylldes med grädde och hjortronsylt åt jag fyllningen och lämnade kakan.

Det är alltså med viss oförståelse jag läser att Filippa Reinfeldt poserar som mandelmusslebakande helyllemorsa i senaste Amelia. Men det är förmodligen som den alltid lika kloka Anna Larsson i SvD skriver:

"Så när Filippa står där på bilden i Amelia och ångar julerotik, i sitt förkläde och med sina mandelmusslor, sänder hon samma politiska budskap som Hillary [Rodham Clinton] och Ebba [Witt Brattström]: Jobb i all ära, frukta ej, för djupt inom mig bor det trots allt en riktig mjukisfru."

Min mor hamnade aldrig i några tidningsartiklar eller reportage. Tror inte att hon behövde rättfärdiga att hon också var heltidsarbetande. Idag är hon pensionär, bor i Thailand halva året och lär väl bli utan mandelmusslor i jul. Som tam (papayasallad) till jullunch? Kan det gå?

PS: Makens kommentar till dagens blogg är att när mamma Berta bakade bullar hemma i Lillån kom den ende sonen hem, tog fram ett stor glas mjölk och började metodisk äta upp bullarna utan tanke på vare sig det arbete som låg bakom bakandet eller att det fanns fler bullmonster i familjen. Moderns strategi var att hinna få in bullarna i frysen innan sonen kom hem.