Tips till Borg och Littorin!
Ni vill skära i a-kassan och höja avgifterna för att, enligt er, skapa fler jobb. Men jag har en mycket bättre idé! Det finns en annan budgetpost ni kan skära i. I årets budget har ni budgeterat för 98 miljoner i apanage till Knugen (och hans hushåll). Ta bort hela den posten så slipper ni kanske försämra levnadsvillkoren för de allra fattigaste. Om inte Knugen har ett jobb han kan försörja sig själv på kan han väl gå på a-kassa? Fast han kanske inte uppfyller arbetsvillkoret? Fast då kan han ju kränga nån av sina bilar och få lite att leva på ett tag.
Är det inte absurt att alla arbetslösa och sjuka skall få det sämre samtidigt som vi betalar NITTIOÅTTA MILJONER för att Hänt Extra och Aftonbladet skall ha något att skriva om, och för att prinsessorna skall kunna klä sig i snygga klänningar på Nobelfesten?
Att ta från dom rika och ge till dom fattiga. Det hade gjort självaste Karl-Bertil Jonsson rörd.
(Tack till (v) för tipset!)
Är det inte absurt att alla arbetslösa och sjuka skall få det sämre samtidigt som vi betalar NITTIOÅTTA MILJONER för att Hänt Extra och Aftonbladet skall ha något att skriva om, och för att prinsessorna skall kunna klä sig i snygga klänningar på Nobelfesten?
Att ta från dom rika och ge till dom fattiga. Det hade gjort självaste Karl-Bertil Jonsson rörd.
(Tack till (v) för tipset!)
Kvinnor som förstör för kvinnor?
Läste häromdagen en krönika i någon av gratistidningarna. En kvinnlig lärare och krönikör var rasande över att två kvinnor i Västerås ljugit om att de blivit våldtagna. Dessa förstörde enligt henne för andra kvinnor, som blev våldtagna på riktigt. Det blir helt enkelt svårare att bli trodd för den som verkligen blivit våldtagen om det bevisligen finns kvinnor som söker uppmärksamhet (eller, som i Västerås, ersättning från Brottsoffersmyndigheten) genom att staga en våldtäkt.
Exakt så känner jag också varje gång jag hör att någon ljugit om att de blivit våldtagna. Men trots min magkänsla och heliga ilska är det något som hindrar mig från att kasta mig över tangentbordet för att skriva krönikor eller blogginlägg frustande av vrede över dessa svekfulla kvinnor.
Exakt vad det är som får mig att besinna mig vet jag inte. Men på något sätt känns det som om vi alla befinner oss i ett sammanhang där det inte är så lätt att säga att det är andra kvinnors fel att kvinnor inte blir tagna på allvar i våldtäktsmål. Jag tror nämligen att föreställningen att 'hon var egentligen med på det' kom först. Denna föreställning kommer inte av att det finns kvinnor som verkligen var med på sex och sedan ångrat sig, utan av att kvinnor och män faktiskt inte tar våldtäkt på allvar. Något måste väl kvinnan ändå ha kunnat göra för att undvika att bli våldtagen? Klä sig annorlunda? Inte umgås med just dessa män? Inte följa med honom hem från krogen?
Problemet är väl snarare att kvinnor inte anmäler våldtäkt? Långt innan fallen i Västerås skrev Inga-Lisa Sangregorio en artikel i Bang (1/2000) om ett brev hon fått från en man hon kallar Pralinmannen. Sangregorio hade offentligt kritiserat sexualbrottsutredningen 1976 som bl a föreslog att mindre brutala våldtäkter skulle döpas om till sexuellt tvång. Åtta män och en kvinna hade ägnat fem år åt att utreda. En före detta lagman irriterade sig på Sangregorios kritik och skrev alltså ett brev:
"Felet med er artikel i DN 9/5 är att Ni förutsätter det som skall bevisas, nämligen att det enligt något slags naturens ordning är ett grovt brott att tilltvinga sig samlag. Naturligtvis tycker jag själv och andra äldre herrar att så är fallet. Våra kvinnor höll på sig och ett samlag var det högsta en kvinna kunde ge en man. Inte undra på att hennes könsfrihet skyddades av rigorösa straffbestämmelser.
Men dagens unga kvinnor har ju, som det heter, avdramatiserat sexlivet. Ett samlag är reducerat till ett vänskapsbevis, inget annat. Det kan ges till vem som helst. Det kan med fördel ges till helt tillfälliga förbindelser, t o m till okända. Det ges bort som en chokladpralin ur en välfylld påse.
Men om någon då tar en pralin utan lov kan det ju för det första inte vara så hemskt obehagligt för kvinnan och för det andra inte heller vara något så särskilt grovt från straffrättslig synpunkt. (...)"
Det är alltså sådana som han som suttit (sitter) och bedömt kvinnors vittnesmål i våldtäktsmål. Det känns som att detta är ett bra mycket större problem än att enstaka kvinnor ljuger om våldtäkt. I det senare fallet skulle man ju i stället kunna vända på frågan och fråga sig vad mannen hade där att göra. När skall vi få se upprörda krönikor om att män ljuger om att de utsatts för brott, eller arga brev om varför misshandlade män egentligen var ute på stan över huvud taget?
Exakt så känner jag också varje gång jag hör att någon ljugit om att de blivit våldtagna. Men trots min magkänsla och heliga ilska är det något som hindrar mig från att kasta mig över tangentbordet för att skriva krönikor eller blogginlägg frustande av vrede över dessa svekfulla kvinnor.
Exakt vad det är som får mig att besinna mig vet jag inte. Men på något sätt känns det som om vi alla befinner oss i ett sammanhang där det inte är så lätt att säga att det är andra kvinnors fel att kvinnor inte blir tagna på allvar i våldtäktsmål. Jag tror nämligen att föreställningen att 'hon var egentligen med på det' kom först. Denna föreställning kommer inte av att det finns kvinnor som verkligen var med på sex och sedan ångrat sig, utan av att kvinnor och män faktiskt inte tar våldtäkt på allvar. Något måste väl kvinnan ändå ha kunnat göra för att undvika att bli våldtagen? Klä sig annorlunda? Inte umgås med just dessa män? Inte följa med honom hem från krogen?
Problemet är väl snarare att kvinnor inte anmäler våldtäkt? Långt innan fallen i Västerås skrev Inga-Lisa Sangregorio en artikel i Bang (1/2000) om ett brev hon fått från en man hon kallar Pralinmannen. Sangregorio hade offentligt kritiserat sexualbrottsutredningen 1976 som bl a föreslog att mindre brutala våldtäkter skulle döpas om till sexuellt tvång. Åtta män och en kvinna hade ägnat fem år åt att utreda. En före detta lagman irriterade sig på Sangregorios kritik och skrev alltså ett brev:
"Felet med er artikel i DN 9/5 är att Ni förutsätter det som skall bevisas, nämligen att det enligt något slags naturens ordning är ett grovt brott att tilltvinga sig samlag. Naturligtvis tycker jag själv och andra äldre herrar att så är fallet. Våra kvinnor höll på sig och ett samlag var det högsta en kvinna kunde ge en man. Inte undra på att hennes könsfrihet skyddades av rigorösa straffbestämmelser.
Men dagens unga kvinnor har ju, som det heter, avdramatiserat sexlivet. Ett samlag är reducerat till ett vänskapsbevis, inget annat. Det kan ges till vem som helst. Det kan med fördel ges till helt tillfälliga förbindelser, t o m till okända. Det ges bort som en chokladpralin ur en välfylld påse.
Men om någon då tar en pralin utan lov kan det ju för det första inte vara så hemskt obehagligt för kvinnan och för det andra inte heller vara något så särskilt grovt från straffrättslig synpunkt. (...)"
Det är alltså sådana som han som suttit (sitter) och bedömt kvinnors vittnesmål i våldtäktsmål. Det känns som att detta är ett bra mycket större problem än att enstaka kvinnor ljuger om våldtäkt. I det senare fallet skulle man ju i stället kunna vända på frågan och fråga sig vad mannen hade där att göra. När skall vi få se upprörda krönikor om att män ljuger om att de utsatts för brott, eller arga brev om varför misshandlade män egentligen var ute på stan över huvud taget?
Nya ministrar
- Den där Tolgfors, vem är det? Sa jag till maken. - Jag tror han kommer från Örebro. Svarade maken.
Vilket stämmer. Så det är väl vad vi vet, att han är från Örebro och håller på ÖSK. Men vi skall inte döma honom för det...
Lena Adelsohn Liljeroth däremot är något mer känd för mig som snarare tillbringat min tid i Stockholm än Örebro (de senaste tjugo åren iaf). Känns lite tryggare än förra kulturministern. Kanske kan Adelsohn Liljeroth t o m stå upp för att behålla den fria entrén på muséerna? *hoppas*
Nu framkommer dock att Adelsohn Liljeroth är dömd för innehav av tårgassprej. Det tycker maken är skäl för avgång, då det kan ha varit i syfte att skada en man och dom är ju fridlysta. Själv är jag ju en sådan där rabiatfeminist som Evin Rubar visade upp i SVT. Det är förmodligen Adelsohn Liljeroth också, med tanke på hennes engagemang i kvinnojourer. Go Lena! Säger jag. Maken ler spjuveraktigt.
Vilket stämmer. Så det är väl vad vi vet, att han är från Örebro och håller på ÖSK. Men vi skall inte döma honom för det...
Lena Adelsohn Liljeroth däremot är något mer känd för mig som snarare tillbringat min tid i Stockholm än Örebro (de senaste tjugo åren iaf). Känns lite tryggare än förra kulturministern. Kanske kan Adelsohn Liljeroth t o m stå upp för att behålla den fria entrén på muséerna? *hoppas*
Nu framkommer dock att Adelsohn Liljeroth är dömd för innehav av tårgassprej. Det tycker maken är skäl för avgång, då det kan ha varit i syfte att skada en man och dom är ju fridlysta. Själv är jag ju en sådan där rabiatfeminist som Evin Rubar visade upp i SVT. Det är förmodligen Adelsohn Liljeroth också, med tanke på hennes engagemang i kvinnojourer. Go Lena! Säger jag. Maken ler spjuveraktigt.
The trickle down effect
Sitter här och uppdaterar mig i Jan Berglins värld. Sedan vi slutade prenumerera på Svenskan (eftersom de alltid stoppade den i grannen Johanzons brevlåda) missar man ju det kanske bästa inslaget i tidningen.
Här tar sig Berglin an Margaret Thatchers omhuldade trickle down-tanke. Trickle down handlar om att ge till de rika så att dom blir rikare och därmed kan borsta bort lite smulor från sina dignande bord som faller ner på pöbeln. Därmed får även dessa olyckliga som inte äger något varuhus ta del av samhällets överflöd.
Kanske är det så dom tänker, dom s k nya moderaterna. Kristina Axén Olin har ju själv sagt att hon har Thatcher som förebild. Om vi sätter fart på de arbetslösa drönarna som får jobba med viktiga jobb som att klippa våra gräsmattor och städa våra hem så får vi ju själva mer tid att tjäna pengar. Mycket pengar. Även om vi ju samtidigt sänker skatten, särskilt förmögenhetsskatten, så kommer ju en liten smula ändå att sippra tillbaka ner i systemet till dessa som kanske inte orkar dra gräsklipparen eller skura golven. Och vi blir rikare på kuppen. Direktör H K Bergdahl kan fortsätta ha mahognyport och husa och alla lever lyckliga över sin lott i livet.
Häpp.
Eftertankens kranka blekhet
Så var vi hemma igen efter en liten utflykt på 40 mil till Örebro och tillbaka.
På vägen lyssnade vi på slutmatchen i Superettan. Som Brommabo sedan 18 år tillbaka hade jag förstås hoppats få lägga Grimsta till de allsvenska arenorna. Så såg det också ut ända tills vi körde av E18 i Örebro. När maken återvände till sin hemstad gjorde de eländiga närkingarna dock mål borta på Eyravallen (som idag har ett annat namn, som ingen använder). När vi några minuter senare passerar nämnda fotbollsarena var det knökfullt och samtidigt som matchen slutade var vi framme vid födelsedagsbarnets adress i Sörby. Hennes bror trodde det var någon som sköt utomhus men det var fyrverkerierna som startade. När vi kom ut fem timmar senare smattrade det fortfarande... Antar att många Örebroare känner det som en upprättelse efter den snöpliga och inte särskilt rättvisa sortin ur Allsvenskan sist det begav sig. Fast jag tycker förstås att det hade varit roligare med ett Brommalag i Allsvenskan. Men att de skulle klara ett kval mot allsvenska lag tror de nog inte ens själva på.
Några andra som verkar lite yrvakna är alla dessa som upprörts över förändringarna i a-kassan. Men det har väl inte varit någon hemlighet vare sig att Alliansen vill höja avgiften, göra a-kassemedlemskap obligatoriskt samt ta bort avdragsrätten för fackavgiften (samtidigt som arbetsgivarna får behålla motsvarande avdragsrätt för sitt "fackmedlemskap")? Många tycks dock ha trott att "det nya arbetarpartiet" betyder att Moderaterna plötsligt börjat värna om anställdas rättigheter, inte att de vill ha en riktigt stor och fin arbetarklass som kan städa deras villor i Täby, Lidingö och Djursholm.
Man kan ju undra hur högre a-kasseavgift ge fler jobb. Hur skall lägre ersättning ge fler jobb? Bara för att man sätter blåslampa i röven på folk att söka jobb så att tvåhundra söker varje ledigt jobb i stället för hundra, så ökar väl inte antalet jobb? Bara för att folk säger upp sina fackliga medlemskap för att ha råd med a-kassan ökar inte jobben.
I stället kommer man bli väldigt ensam när regeringen gjort det lättare för arbetsgivare att "anställa" d v s avskeda. För även här måste man förstå vad Alliansen menar med sina ordval. "Lättare att anställa" betyder per automatik också "lättare att avskeda".
Var det verkligen en nedmontering av fackföreningsrörelsen och de anställdas rättigheter ni röstade på?
På vägen lyssnade vi på slutmatchen i Superettan. Som Brommabo sedan 18 år tillbaka hade jag förstås hoppats få lägga Grimsta till de allsvenska arenorna. Så såg det också ut ända tills vi körde av E18 i Örebro. När maken återvände till sin hemstad gjorde de eländiga närkingarna dock mål borta på Eyravallen (som idag har ett annat namn, som ingen använder). När vi några minuter senare passerar nämnda fotbollsarena var det knökfullt och samtidigt som matchen slutade var vi framme vid födelsedagsbarnets adress i Sörby. Hennes bror trodde det var någon som sköt utomhus men det var fyrverkerierna som startade. När vi kom ut fem timmar senare smattrade det fortfarande... Antar att många Örebroare känner det som en upprättelse efter den snöpliga och inte särskilt rättvisa sortin ur Allsvenskan sist det begav sig. Fast jag tycker förstås att det hade varit roligare med ett Brommalag i Allsvenskan. Men att de skulle klara ett kval mot allsvenska lag tror de nog inte ens själva på.
Några andra som verkar lite yrvakna är alla dessa som upprörts över förändringarna i a-kassan. Men det har väl inte varit någon hemlighet vare sig att Alliansen vill höja avgiften, göra a-kassemedlemskap obligatoriskt samt ta bort avdragsrätten för fackavgiften (samtidigt som arbetsgivarna får behålla motsvarande avdragsrätt för sitt "fackmedlemskap")? Många tycks dock ha trott att "det nya arbetarpartiet" betyder att Moderaterna plötsligt börjat värna om anställdas rättigheter, inte att de vill ha en riktigt stor och fin arbetarklass som kan städa deras villor i Täby, Lidingö och Djursholm.
Man kan ju undra hur högre a-kasseavgift ge fler jobb. Hur skall lägre ersättning ge fler jobb? Bara för att man sätter blåslampa i röven på folk att söka jobb så att tvåhundra söker varje ledigt jobb i stället för hundra, så ökar väl inte antalet jobb? Bara för att folk säger upp sina fackliga medlemskap för att ha råd med a-kassan ökar inte jobben.
I stället kommer man bli väldigt ensam när regeringen gjort det lättare för arbetsgivare att "anställa" d v s avskeda. För även här måste man förstå vad Alliansen menar med sina ordval. "Lättare att anställa" betyder per automatik också "lättare att avskeda".
Var det verkligen en nedmontering av fackföreningsrörelsen och de anställdas rättigheter ni röstade på?
Konsekvens
Det är skillnad på skit och pannkaka. Brukar det heta. Så är tydligen fallet inom Fredrik Reinfeldts regeringskansli också. En handelsminister köper svarta tjänster. En kulturminister låter bli att betala TV-licensen i 16 år. En migrationsminister har aldrig betalat TV-licens. En finansminister köper svarta tjänster.
Statsministern tar inte detta på allvar utan grymtar om "moralpanik". Han tänker inte "sända signalen till svenska folket" att det är förbjudet att betala sina "barnvakter" svart. Reinfeldt vet naturligtvis att det i fallet med finansministern inte rör sig om en "barnvakt" som anlitats nån gång i månaden, utan en person som varje dag i två års tid haft hand om finansministerns barn ett antal timmar per dag. Samt köp av svarta städtjänster någon gång i månaden.
Men är det inte så att lite större moral kan krävas av just ministrar. Hade de varit riksdagsledamöter hade det kanske varit en annan sak, då är man ju en representant för folket på ett helt annat sätt. Men nu handlar det om han som är satt att styra när det gäller bl a skatter. Vad är skillnaden mellan Cecilia Stegö Chilòs trovärdighet som kulturministern som inte betalat TV-licens och Anders E Borgs trovärdighet som finansministern som inte betalat skatt. Är inte en finansministers uppgift att höja skattemoralen i landet?
Vad sänder statsminister Reinfeldt för signaler till svenska folket?
"Skattefuska inte om du inte råkar vara kompis med statsministern."
"Skattefuska inte om du råkar vara kvinna."
"Betala inte din TV-licens, så länge du inte tänker bli kulturminister."
Nej, Borg och Stegö Chiló har i denna soppa en helt annan dignitet än Tobias Billström och Maria Borelius. Deras lagöverträdelser berör nämligen direkt deras trovärdighet i ämbetet. Borg kommer ju inte kunna övertyga någon om vikten att betala skatt!
Sen kan jag inte lösgöra mig från att gubbsen sitter kvar medan kvinnorna får gå. Är det kanske så att det är skillnad på en kvinna som inte klarat av att betala sin barnflicka vitt än en man som även han betalat utan att betala sociala avgifter? Varför var det viktigt att Borelius hade informerat Reinfeldt om sina svarta barnflickor, men inte att Borg gör det? Varför är det förmildrande omständigheter att det var flera år sedan i Borgs fall, men inte i Borelius? (Enligt Svenskan idag.)
Till viss mån kan jag hålla med Reinfeldt om att vi kanske inte vill ha helt felfria människor i toppen. Att det skall vara möjligt att ha ett förflutet. Det är väl vad man gör och står för idag som skall räknas? Men då kvarstår ju problemet med att vi inte riktigt vet var finansminstern (och statsministern) står när det gäller skattemoralen.
Statsministern tar inte detta på allvar utan grymtar om "moralpanik". Han tänker inte "sända signalen till svenska folket" att det är förbjudet att betala sina "barnvakter" svart. Reinfeldt vet naturligtvis att det i fallet med finansministern inte rör sig om en "barnvakt" som anlitats nån gång i månaden, utan en person som varje dag i två års tid haft hand om finansministerns barn ett antal timmar per dag. Samt köp av svarta städtjänster någon gång i månaden.
Men är det inte så att lite större moral kan krävas av just ministrar. Hade de varit riksdagsledamöter hade det kanske varit en annan sak, då är man ju en representant för folket på ett helt annat sätt. Men nu handlar det om han som är satt att styra när det gäller bl a skatter. Vad är skillnaden mellan Cecilia Stegö Chilòs trovärdighet som kulturministern som inte betalat TV-licens och Anders E Borgs trovärdighet som finansministern som inte betalat skatt. Är inte en finansministers uppgift att höja skattemoralen i landet?
Vad sänder statsminister Reinfeldt för signaler till svenska folket?
"Skattefuska inte om du inte råkar vara kompis med statsministern."
"Skattefuska inte om du råkar vara kvinna."
"Betala inte din TV-licens, så länge du inte tänker bli kulturminister."
Nej, Borg och Stegö Chiló har i denna soppa en helt annan dignitet än Tobias Billström och Maria Borelius. Deras lagöverträdelser berör nämligen direkt deras trovärdighet i ämbetet. Borg kommer ju inte kunna övertyga någon om vikten att betala skatt!
Sen kan jag inte lösgöra mig från att gubbsen sitter kvar medan kvinnorna får gå. Är det kanske så att det är skillnad på en kvinna som inte klarat av att betala sin barnflicka vitt än en man som även han betalat utan att betala sociala avgifter? Varför var det viktigt att Borelius hade informerat Reinfeldt om sina svarta barnflickor, men inte att Borg gör det? Varför är det förmildrande omständigheter att det var flera år sedan i Borgs fall, men inte i Borelius? (Enligt Svenskan idag.)
Till viss mån kan jag hålla med Reinfeldt om att vi kanske inte vill ha helt felfria människor i toppen. Att det skall vara möjligt att ha ett förflutet. Det är väl vad man gör och står för idag som skall räknas? Men då kvarstår ju problemet med att vi inte riktigt vet var finansminstern (och statsministern) står när det gäller skattemoralen.
Beatrice och rättvisan
Justitieminister Beatrice Ask har idag meddelat en genomgripande förändring av det svenska benådningssystemet. Till Expressen säger Ask att "Det finns brott som är så grova att det inte ska finnas nån tidsbegränsning." Detta med anledning av att Finlands president överväger att benåda Åmselemördaren Nikita Joakim Fouganthine (f d Juha Valjakkala) efter 18 år i fängelse.
Livstidsstraff har i praktiken aldrig gällt för livet i Sverige, i modern tid. Enligt regeringens hemsida har de tidsbestämmelser som getts sedan 1995 i Sverige legat på mellan 18-25 års fängelse. Villkorlig frigivning kan sedan ges efter två tredjedelar av strafftiden, 18 år blir därmed 12 år, 25 år blir 16,5 år. Det innebär att Fouganthine suttit längre än de brottslingar som ingår i den svenska statistiken. (Det finns dock två personer som suttit längre än 20 år utan att få sina straff tidsbestämda.)
Det verkar dock som om det är en ändring på gång. En rätt populistisk sådan får man förmoda. För vem säger emot Beatrice Ask när hon anser att Åmselemördaren skall sitta där han sitter livet ut? Amnesty International?
En annan fråga som uppstår är om hon tagit hänsyn till de kriterier som enligt hemsidan skall följas i benådningsärenden. Hänsyn skall tas till följande frågor:
- brottet den livstidsdömde dömdes för och omständigheterna kring detta,
- den tid den livstidsdömde faktiskt har varit frihetsberövad,
- den livstidsdömdes skötsamhet och utveckling under anstaltsvistelsen,
- risken för att den livstidsdömde återfaller i brott,
- frigivningsförberedelserna för den livstidsdömde,
- den livstidsdömdes fysiska och psykiska hälsa samt
- den livstidsdömdes sociala förhållanden vid frigivningen.
Är det rimligt att tro att Beatrice Ask hunnit sätta sig in i allt detta under den korta tiden som hon varit justitieminister? Eller är det så att hon nöjer sig med att svara på punkt nummer ett?
Allt detta sagt utan att jag själv har någon detaljerad kunskap om de faktiskt omständigheterna när det gäller nämnde persons vandel i fängelset.
Men det känns ändå inte särskilt rättssäkert. En livstidsdömd är alltså utlämnad till vilken person som råkar vara justitieminister i landet tio år efter att han dömts. Han är beroende av färgen på de politiker som skall bevilja eller avslå hans nådeansökan. Kanske är det dags att överlåta benådningsmakten från den styrande till den dömande makten?
Be careful...
what you wish for...
"Jag vill gärna bli åtalad för mitt licensskolk." (Blivande moderat kulturminister.)
"Då får dom bära ut mig!" (Ännu inte avgången moderat kulturminister om kravet på avgång.)
"Jag avgår inte. Det här kommer blåsa över. Det där vänsterjournalistpacket ska få se!" (Moderat kulturminister, ännu inte avgången.)
"Jag vill gärna bli åtalad för mitt licensskolk." (Blivande moderat kulturminister.)
"Då får dom bära ut mig!" (Ännu inte avgången moderat kulturminister om kravet på avgång.)
"Jag avgår inte. Det här kommer blåsa över. Det där vänsterjournalistpacket ska få se!" (Moderat kulturminister, ännu inte avgången.)
Finansministern köpte svarta tjänster!
Idag avslöjar Aftonbladet att finansminister Anders E Borg även han anlitat svart barnflicka. Från 1999-2001, två gånger i veckan, betalt direkt ur plånboken av Anders och hans partner. Det överstiger förmodligen de 10 000 kronor per år som Skattemyndigheten har som gräns för att betala in arbetsgivaravgifter. Borg arbetade under denna tid som chef på SE-banken och rådgivare på Riksbanken. Vi kan förmoda att det inte var en bankkassörskas lön han fick där. Borg själv säger att han inte tror sig ha överskridit 10 000 kronorsnivån. Ord står mot ord.
Ja, vad säger man? Att det är svårt att hantera allt vitt när det gäller hantverkare är en sak. P g a att det fuskas i branschen. Men att det skulle vara komplicerat att betala in arbetsgivaravgifter för en 16-årig skolflicka som jobbar regelbundet för familjen flera gånger i veckan i flera år... Nej, det är nog bara snålt. Anders E Borg skulle gjort som sin partiledare i stället, hyrt in en billig au-pair från Baltikum som han inte behövt betala skatt för. (Fast i Maria Borelius fall har vi ju sett att även bland de svartarbetande så finns en hirerarki beroende av ditt etniska ursprung, den norrländska barnflickan fick 5 000 kr i månaden + husrum i egen lägenhet medan den filippinska hushållerskan fick 2 500 kr + husrum i källaren. Det är ju liksom det Vaxholm-konflikten handlade om, att alla som jobbar i Sverige skall ha lön på samma premisser, oavsett ursprung!)
Ja, vad säger man? Att det är svårt att hantera allt vitt när det gäller hantverkare är en sak. P g a att det fuskas i branschen. Men att det skulle vara komplicerat att betala in arbetsgivaravgifter för en 16-årig skolflicka som jobbar regelbundet för familjen flera gånger i veckan i flera år... Nej, det är nog bara snålt. Anders E Borg skulle gjort som sin partiledare i stället, hyrt in en billig au-pair från Baltikum som han inte behövt betala skatt för. (Fast i Maria Borelius fall har vi ju sett att även bland de svartarbetande så finns en hirerarki beroende av ditt etniska ursprung, den norrländska barnflickan fick 5 000 kr i månaden + husrum i egen lägenhet medan den filippinska hushållerskan fick 2 500 kr + husrum i källaren. Det är ju liksom det Vaxholm-konflikten handlade om, att alla som jobbar i Sverige skall ha lön på samma premisser, oavsett ursprung!)
Politisk naivism
Senaste veckans rabalder i regeringen har rest ett par frågor, som jag gått och funderat på.
Var är Lars Leijonborg (och dom andra två)? Leijonborg som opportunt brukade vara först i raden av harmsna kommentatörer när förra regeringen trampade i klaveret. Som gällt brukade ropa på avgång bara timmar efter klavertrampets avslöjande. Han har legat väääldigt lågt.
Och precis som Svenskans ledarsida idag har jag undrat över hur Carl Bildt och Maud Olofsson kan gå ut externt och sätta sig upp emot Reinfeldts linje angående arbetsrätten. Skall inte sådant skötas internt? Vi fattar ju alla att Bildt sitter där han sitter för att Reinfeldt hellre vill ha honom pissande ut ur regeringskansliet än in. Så börjar karln med att just pissa på den av Reinfedt och nya moderaterna omhuldade arbetsrätten. Vad säger det om Reinfeldts första fiols-spel?
Skall inte Alliansen regera tillsammans? Just nu verkar det ju mer som att de andra partierna hukar inne på sina departement och låter moderaterna styra landet. Om man nu kan tala om styre. Där kommer vi in på min tredje fundering. Reinfeldt är ju ingen gröngöling i politiken, han har varit med ett bra tag. Han borde ha förstått hur media fungerar och vad det är dom söker efter i sin jakt på skandaler och feta smaskande löp. Nu försöker han lägga skulden för rekryteringen av Borelius på att partiet inte mer noggrannt granskat de kandidater som föreslagits till partiets riksdagslistor... (I Hufvudstadsbladet i Helsingfors sägs att Bildt är den som rekommenderade Borelius, vilket skulle förklara varför han bagatelliserat hennes argerande medan Reinfeldt uttryckt att det är allvarligt...) Men... Är det rimligt att tro att moderaternas valberedning inte ställer sådana frågor till riksdagskandidaterna? Jag menar, till och med Feministiskt initiativs valberedning hade fattat detta. Där satt ett gäng personer, varav många inte ens jobbat politiskt tidigare, men med erfarenhet av föreningsarbete dock. Och förstod direkt att en av de viktiga frågorna till kandidaterna måste vara "har du något i bagaget som skulle kunna vara komprometterande om media vill göra sköna löp?" (fast i andra ord). Så varför har inte Reinfeldt och moderaterna gjort detta, särskilt med sina statsråd. Varför ansåg inte Cecilia Stegö Chilò att det kunde vara intressant att upplysa statsministern om att hon som kulturminister och högsta ansvarig för SVT inte betalat TV-licensen?
Är det så att hela gänget borde skickas på mediaträning? Eller är det något annat som är fel med nya regeringen? (Förutom hela deras politik då.) Min mor och hennes man åker idag till Thailand för sin vintervistelse och hälsade i mejl att vi skulle ha en bra vinter med ny regering. Svarade att vi får se hur mycket av den som är kvar till våren...
Själva åker vi till IKEA. Möbelspotting och en varmkorv låter som bra söndagsunderhållning.
Var är Lars Leijonborg (och dom andra två)? Leijonborg som opportunt brukade vara först i raden av harmsna kommentatörer när förra regeringen trampade i klaveret. Som gällt brukade ropa på avgång bara timmar efter klavertrampets avslöjande. Han har legat väääldigt lågt.
Och precis som Svenskans ledarsida idag har jag undrat över hur Carl Bildt och Maud Olofsson kan gå ut externt och sätta sig upp emot Reinfeldts linje angående arbetsrätten. Skall inte sådant skötas internt? Vi fattar ju alla att Bildt sitter där han sitter för att Reinfeldt hellre vill ha honom pissande ut ur regeringskansliet än in. Så börjar karln med att just pissa på den av Reinfedt och nya moderaterna omhuldade arbetsrätten. Vad säger det om Reinfeldts första fiols-spel?
Skall inte Alliansen regera tillsammans? Just nu verkar det ju mer som att de andra partierna hukar inne på sina departement och låter moderaterna styra landet. Om man nu kan tala om styre. Där kommer vi in på min tredje fundering. Reinfeldt är ju ingen gröngöling i politiken, han har varit med ett bra tag. Han borde ha förstått hur media fungerar och vad det är dom söker efter i sin jakt på skandaler och feta smaskande löp. Nu försöker han lägga skulden för rekryteringen av Borelius på att partiet inte mer noggrannt granskat de kandidater som föreslagits till partiets riksdagslistor... (I Hufvudstadsbladet i Helsingfors sägs att Bildt är den som rekommenderade Borelius, vilket skulle förklara varför han bagatelliserat hennes argerande medan Reinfeldt uttryckt att det är allvarligt...) Men... Är det rimligt att tro att moderaternas valberedning inte ställer sådana frågor till riksdagskandidaterna? Jag menar, till och med Feministiskt initiativs valberedning hade fattat detta. Där satt ett gäng personer, varav många inte ens jobbat politiskt tidigare, men med erfarenhet av föreningsarbete dock. Och förstod direkt att en av de viktiga frågorna till kandidaterna måste vara "har du något i bagaget som skulle kunna vara komprometterande om media vill göra sköna löp?" (fast i andra ord). Så varför har inte Reinfeldt och moderaterna gjort detta, särskilt med sina statsråd. Varför ansåg inte Cecilia Stegö Chilò att det kunde vara intressant att upplysa statsministern om att hon som kulturminister och högsta ansvarig för SVT inte betalat TV-licensen?
Är det så att hela gänget borde skickas på mediaträning? Eller är det något annat som är fel med nya regeringen? (Förutom hela deras politik då.) Min mor och hennes man åker idag till Thailand för sin vintervistelse och hälsade i mejl att vi skulle ha en bra vinter med ny regering. Svarade att vi får se hur mycket av den som är kvar till våren...
Själva åker vi till IKEA. Möbelspotting och en varmkorv låter som bra söndagsunderhållning.
Valmyndigheten och demokratin
Ännu ett inlägg i dokusåpan om Valmyndighetens bravader i valrörelsen. Valmyndigheten kan inte garantera att alla valförrättare känner till att man får skriva partiets namn eller beteckning på en blank valsedel utan tror fortfarande att den bara kan användas som blank valsedel.
Detta inser man veckan före valet efter att Feministiskt initiativ skickat exempel på okunskapen hos valförrättare till dem.
Nu har Valmydnigheten gått ut till alla länsstyrelser med rätt besked för att länsstyrelserna innan söndag skall hinna kontakta alla kommuner som i sin tur skall hinna kontakta alla valförrättare. Ja, och så har man annonserat i dagspressen om att det går att skriva partinamn på en blank valsedel.
Men är det inte underligt att det skall föreligga tveksamheter om detta. Och hur påverkar det valet?
Och vi väntar fortfarande på en svängning i frågan om vilka resultat man tänker redovisa på söndag. Självklart skall ALLA röster få höras!
Demokrati?
Valmyndigheten kommer under valnatten bara att redovisa resultaten från riksdagspartierna. Om Feminisitiskt initiativ eller något annat parti som ställer upp i riksdagsvalet skulle komma över 4% får vi veta det först på onsdag.
Ordförande för valmyndigheten är Johan Hirschfeldt. Han vill inte yttra sig i Rapport. Tro fan det.
Här har vi alltså en representant för den myndighet som skall tillse att valet går rätt till. Som skall stå för att myndigheten behandlar väljarna olika beroende av vilka partier dom röstar på. Där myndigheten föregriper valet och talar om för folk att de där småpartierna, dom är sekundära.
Även om de ekonomiska förutsättningarna är olika borde de demokratiska vara lika. Men så är det tydligen inte i demokratin Sverige. Nu är det bara upp till oss väljare att visa Valmyndigheten och riksdagspartierna vad vi tycker om denna behandling! Rösten är ju fortfarande vår egen!
Ordförande för valmyndigheten är Johan Hirschfeldt. Han vill inte yttra sig i Rapport. Tro fan det.
Här har vi alltså en representant för den myndighet som skall tillse att valet går rätt till. Som skall stå för att myndigheten behandlar väljarna olika beroende av vilka partier dom röstar på. Där myndigheten föregriper valet och talar om för folk att de där småpartierna, dom är sekundära.
Även om de ekonomiska förutsättningarna är olika borde de demokratiska vara lika. Men så är det tydligen inte i demokratin Sverige. Nu är det bara upp till oss väljare att visa Valmyndigheten och riksdagspartierna vad vi tycker om denna behandling! Rösten är ju fortfarande vår egen!
Intervju med en opportunist
Såhär lät det, för er som inte har lyssnat på Ekots utfrågning av Lars Leijonborg.
SR: Tycker du att en man ska få heta Karin?
LL: Höhöhöhöhöhö. Jaa, man får många egendomliga frågor i det här jobbet... Ja ja.
SR: Ja, du är upphov till den själv, kan jag säga, eller åtminstone ditt parti.
LL: Jaha... Jaha, där ser man. Ja, själv har jag aldrig hört talas om den. Jag har förstått att myndigheterna ibland säger nej till namn... Det vore ju ytterst förvirrande, det måste jag säga.
SR: Det finns faktiskt en folkpartimotion från det gångna året där ni skriver att "utgångspunkten för namnlagstiftningen måste vara att vuxna människor som önskar byta förnamn knappast gör det av okynne, utan därför att man har djupt kända skäl".
LL: Ja, det-var-ju-du-sa att "ni"... Är det nån partimotion? Det tvivlar jag på. Men-eh, men det...
SR: Det är en kommittémotion, alltså ni stod för den som parti.
LL: Jaha, jaha, där ser man, jaha, jaha, jaha... Ja, jag vet inte om det kan ha att göra med den här könsbytesproblematiken eller nåt sånt där, men det blir ju väldigt förvirrande om en man ska heta Karin.
SR: Men det kanske är förvirrande med könsbyte för många människor – och även för dig – men ni föreslår faktiskt att man ska kunna öppna för det.
LL: Jaha. Jaa, att... Om en man som tänker förbli man ska heta Karin så är det ju förvirrande, men, men, höhö, det kanske är nån poäng med det också.
SR: Det är ingenting du kommer driva särskilt hårt, låter det som.
LL: Det kommer inte vara huvudfrågan för oss de här kommande veckorna. Men det kanske finns djupare motiv som jag just nu inte kan överblicka.
SR: Tycker du att en man ska få heta Karin?
LL: Höhöhöhöhöhö. Jaa, man får många egendomliga frågor i det här jobbet... Ja ja.
SR: Ja, du är upphov till den själv, kan jag säga, eller åtminstone ditt parti.
LL: Jaha... Jaha, där ser man. Ja, själv har jag aldrig hört talas om den. Jag har förstått att myndigheterna ibland säger nej till namn... Det vore ju ytterst förvirrande, det måste jag säga.
SR: Det finns faktiskt en folkpartimotion från det gångna året där ni skriver att "utgångspunkten för namnlagstiftningen måste vara att vuxna människor som önskar byta förnamn knappast gör det av okynne, utan därför att man har djupt kända skäl".
LL: Ja, det-var-ju-du-sa att "ni"... Är det nån partimotion? Det tvivlar jag på. Men-eh, men det...
SR: Det är en kommittémotion, alltså ni stod för den som parti.
LL: Jaha, jaha, där ser man, jaha, jaha, jaha... Ja, jag vet inte om det kan ha att göra med den här könsbytesproblematiken eller nåt sånt där, men det blir ju väldigt förvirrande om en man ska heta Karin.
SR: Men det kanske är förvirrande med könsbyte för många människor – och även för dig – men ni föreslår faktiskt att man ska kunna öppna för det.
LL: Jaha. Jaa, att... Om en man som tänker förbli man ska heta Karin så är det ju förvirrande, men, men, höhö, det kanske är nån poäng med det också.
SR: Det är ingenting du kommer driva särskilt hårt, låter det som.
LL: Det kommer inte vara huvudfrågan för oss de här kommande veckorna. Men det kanske finns djupare motiv som jag just nu inte kan överblicka.
Proportioner
Säg att vi har ett land i Europa, vi kan kalla det Irland, där invånarna drabbats av en starkare grannes militära maktyttringar, vi kan kalla grannen för Storbritannien. Där ländernas invånare har olika religiösa förhållningssätt. Där det mindre landet känner sig förtryckt av det större och anser att en del av landet orättmätigt ockuperats av det större. Där motståndrörelser bildas och knyter an till befolkningen. Där sedan dessa motståndsrörelser börjar använda sig av terrorism som medel i kampen mot vad man upplever som förtryckaren. Låt oss kalla den största av dessa rörelser för IRA med en politisk gren som kan få heta Sinn Féin.
IRA spränger sedan bomber i Storbritannien medan Sinn Féin driver politik på Irland och propagerar för att Storbritannien skall lämna Nordirland.
Säg att detta skulle vara situationen idag, eller för den delen för tio år sedan. Vad skulle den brittiska regeringen då ta till för motåtgärder? För att komma till rätta med den terrorism som uppenbarligen tillämpas av motståndsrörelsen, samma organisation som det demokratiskt valda partiet.
Skulle Tony Blair beordra RAF (om dom nu heter så fortfarande) att bomba Dublin? Att sikta mot hus där terroristerna varit synliga men där det också bor stora 5-barnsfamiljer? Att säga att ni får ett par timmar på er att lämna era hem och ta er någon annanstans för sen bombar vi er tillbaka till stenåldern? Och hur skulle omvärlden reagera om Storbritannien plötsligt startade krig mot ett grannland utan någon som helst hänsyn till civila offer, det USA kallar för "collateral damage"? (D v s en massa kvinnor, barn och gamla som "råkar" få plikta med sina liv för att dom kommit i vägen i jakten på terroristerna.)
Nej, det skulle ju inte hända. För demokratiska stater angriper ju inte varandra, eller hur var det?
Fotnot: Exempel på demokratiska stater: Irland, Storbritannien, Libanon, Israel
IRA spränger sedan bomber i Storbritannien medan Sinn Féin driver politik på Irland och propagerar för att Storbritannien skall lämna Nordirland.
Säg att detta skulle vara situationen idag, eller för den delen för tio år sedan. Vad skulle den brittiska regeringen då ta till för motåtgärder? För att komma till rätta med den terrorism som uppenbarligen tillämpas av motståndsrörelsen, samma organisation som det demokratiskt valda partiet.
Skulle Tony Blair beordra RAF (om dom nu heter så fortfarande) att bomba Dublin? Att sikta mot hus där terroristerna varit synliga men där det också bor stora 5-barnsfamiljer? Att säga att ni får ett par timmar på er att lämna era hem och ta er någon annanstans för sen bombar vi er tillbaka till stenåldern? Och hur skulle omvärlden reagera om Storbritannien plötsligt startade krig mot ett grannland utan någon som helst hänsyn till civila offer, det USA kallar för "collateral damage"? (D v s en massa kvinnor, barn och gamla som "råkar" få plikta med sina liv för att dom kommit i vägen i jakten på terroristerna.)
Nej, det skulle ju inte hända. För demokratiska stater angriper ju inte varandra, eller hur var det?
Fotnot: Exempel på demokratiska stater: Irland, Storbritannien, Libanon, Israel
Jan Eliasson sa det, äntligen!
Att det behövs en diskussion om var UD:s ansvar börjar och slutar. Jag har tagit upp det tidigare här i bloggen och blir änna lite glad att se utrikesministern äntligen säga ifrån i dagens Metro. Jag är så evinnerligt TRÖTT på detta tjat om att UD inte är snabba nog, att UD inte bussar ut folk ur Libanon utan att få garantier, att UD inte har koll på alla svenskar som finns i Libanon, att UD när dom bussar ut folk gör det till en farlig miljö (!), att UD inte lyckas få Israel att låta bli att blockera båtarna som skall föra svenskar till Cypern. Det är varmt, det är krig, det är jävligt. Men ingenting av detta är faktiskt svenska utrikesdepartementets fel.
Åter så till UD:s ansvar. UD är både departement och myndighet, har en dubbel roll. Departementet skall inte lägga sig i myndighetsutövningen i alltför hög grad, utan utrikesförvaltningen skall fungera ändå. Och vad skall denna ha för uppgifter? Det beror ju helt och hållet på vad vi har lust att betala det.
För att tillfredsställa kritikerna ovan skulle man alltså behövt skicka in specialstyrkor som upprättade någon slags svensk korridor genom Libanon där svenskar skulle kunna resa utan att riskera att få en bomb i huvudet. Eller att tillräckliga påtryckningar gjordes från bl a USA gentemot Israel så att de slutar bomba. Men det senare rår ju inte riktigt Jan Eliasson och UD över. Vi skulle också behöva, som Eliasson påpekar i Metro, införa anmälningsplikt för svenskar som åker utomlands så att staten/UD kan ha reda på var de finns. Framförallt måste vi lämna sitt mobilnummer och tala om sin exakta reserutt för att UD skall kunna skicka helikoptrar och lyfta ut oss om vi skulle bryta benen på K2, bli drabbade av en amöba i Kambodja eller sköljas bort av en Tsunami i Indonesien. Helst skulle vi väl stoppa in ett microchip under huden också så att vi om vi nu skulle dö av benbrotten, amöban eller vågen skulle kunna återfinnas snabbt. För det är ju inte acceptabelt att svenska myndigheter skall låta anhöriga i Sverige leva i ovisshet om vad som hänt deras anhörig.
Och fort skall det gå.
Och dyrt blir det.
För dem som sett den teknade filmen Team America så är ju scenariot klart. Bara att genomföra. För alla människor älskar ju verkligen att betala skatt!
Jo just.
Åter så till UD:s ansvar. UD är både departement och myndighet, har en dubbel roll. Departementet skall inte lägga sig i myndighetsutövningen i alltför hög grad, utan utrikesförvaltningen skall fungera ändå. Och vad skall denna ha för uppgifter? Det beror ju helt och hållet på vad vi har lust att betala det.
För att tillfredsställa kritikerna ovan skulle man alltså behövt skicka in specialstyrkor som upprättade någon slags svensk korridor genom Libanon där svenskar skulle kunna resa utan att riskera att få en bomb i huvudet. Eller att tillräckliga påtryckningar gjordes från bl a USA gentemot Israel så att de slutar bomba. Men det senare rår ju inte riktigt Jan Eliasson och UD över. Vi skulle också behöva, som Eliasson påpekar i Metro, införa anmälningsplikt för svenskar som åker utomlands så att staten/UD kan ha reda på var de finns. Framförallt måste vi lämna sitt mobilnummer och tala om sin exakta reserutt för att UD skall kunna skicka helikoptrar och lyfta ut oss om vi skulle bryta benen på K2, bli drabbade av en amöba i Kambodja eller sköljas bort av en Tsunami i Indonesien. Helst skulle vi väl stoppa in ett microchip under huden också så att vi om vi nu skulle dö av benbrotten, amöban eller vågen skulle kunna återfinnas snabbt. För det är ju inte acceptabelt att svenska myndigheter skall låta anhöriga i Sverige leva i ovisshet om vad som hänt deras anhörig.
Och fort skall det gå.
Och dyrt blir det.
För dem som sett den teknade filmen Team America så är ju scenariot klart. Bara att genomföra. För alla människor älskar ju verkligen att betala skatt!
Jo just.
Hyenor
I helgen släppte Feministiskt Initiativ en rapport om ensamstående mammor och uppmärksammade denna grupp på Mors Dag med torgmöten och uttalanden. Bland annat publicerades en debattartikel i Göteborgs-Posten där Gudrun Schyman tog upp hur denna grupp negligeras i debatten.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=277886
Många är de röster som höjts om att svenska feminister inte tar ensamstående mammor och fattiga kvinnor på allvar. Var fanns då dessa röster nu? Läste de vår utredning?
Läs hela vår rapport här
Startade de en diskussion om ensamstående mammors villkor eller om de krav som F! ställer? Om att
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=277886
Många är de röster som höjts om att svenska feminister inte tar ensamstående mammor och fattiga kvinnor på allvar. Var fanns då dessa röster nu? Läste de vår utredning?
Läs hela vår rapport här
Startade de en diskussion om ensamstående mammors villkor eller om de krav som F! ställer? Om att
- Höja lägstanivån för underhållsstödet till 2 000 kronor per månad, med en årlig uppräkning som följer samhällets generella löneökning.
- Se till att föräldrar får information om de regler som gäller för rätten och skyldigheten till underhållsstöd och hur underhållsstödet ska beräknas i samband med en separation.
- Att en höjning av barnbidraget aldrig får innebära att den ekonomiska ersättningen till föräldrar med försörjningsstöd (socialbidrag) minskar i motsvarande mån – alla barn måste få del av en barnbidragshöjning!
Nej, det var som vanligt tyst från dem som inte vill föra en konstruktiv debatt om sakfrågan. Att verkligen adressera frågan om ensamma kvinnors situation var kanske aldrig meningen?
I stället slår Rapport upp stort att Gudrun Schyman gjort något så horribelt mot skattebetalarna som att resa runt i Sverige och träffa väljarkåren. En riksdagskvinna skulle kunna leva hela sitt liv inne i Riksdagshuset. Gå in där efter valet och komma ut fyra år senare. Där finns post, bankomat, restaurang och övernattningsmöjligheter. Kanske är det det Socialdemokraternas Hillevi Larsson menar är meningen med mandatet i Riksdagen, när hon låter sig intervjuas i dagens Expressen och uttrycker att det varit bättre om Schyman lämnat sin plats. För vem? Sossarna? Jo, det hade det nog, men det är knappast vad Gudrun Schymans väljare kryssat in henne i Riksdagen för.
Jag tillhör själv en av dessa väljare, som i senaste valet röstade på Gudrun. Jo, på henne personligen, inte så mycket på Vänsterpartiet, även om de ju liksom gled med ändå. Gudrun har nämligen varit den enda politker som kunnat ge röst åt mina tankar och visat att hon menar allvar som feminist. Självklart delar jag många av Vänsterpartiets värderingar också, fler än jag delar med de andra partierna, men inte fullt i samma utsträckning som de värderingar jag delar med Gudrun. Och jag kan lova att jag delar färre värderingar med Lars Ohly. När jag röstade på (v) gjorde jag det alltså för att jag ville ha Gudrun i Riksdagen. Jag satte ett fett kryss framför hennes namn även om hon stod som första namn på listan. Det är alltså, bland annat, på mitt mandat hon sitter i Riksdagen. Knappast på Hillevi Larssons. (Får vi väl anta?)
Och jag är helt övertygad om att en majoritet av oss som röstat på en lista med Gudrun som förstanamn gjort det för att vi tycker att hon behövs i Riksdagen. Frågan är hur mycket vi tycker att Lars Ohly behövs i Riksdagen. Valet blir ju tydligt den 17 september.
Så, en riksdagsledamot med MYCKET starkt mandat väljer alltså att befinna sig på resande fot, inbjuden av människor runt om i landet. Detta ingår i riksdagsledamöternas uppdrag (även om det säkert finns många som skulle vilja krypa in där i Riksdagshuset i fyra år utan att behöva stå till svars ansikte mot ansikte med väljarkåren). Det är för detta vi betalar skatt. Och vad Rapport m fl glömmer att berätta är ju att alternativet inte varit att spara en riksdagslön utan att någon annan kommit in, någon som också förhoppningsvis rest runt och träffat människor. Då det ingår i uppdraget.
Att framställa Gudrun Schymans resande i landet som felaktigt, och i Rapport visa bilder på hur Gudrun säljer sin egen bok till förmån för Fi (som om hon satt och räknade skattebetalarnas pengar) är inget annat än hyenajournalistik. Dit sällar sig i dag såväl Aftonbladet och Expressen.
Att sedan låta Nils Lundgren av alla människor kommentera Rapports 'rön' gör ju att den mest naive tittare förstår att här finns en annan agenda. Såvida inte Rapport ikväll kommer ha ett inslag om hur Junilistan eller Sverigedemokraterna finansierar sina valrörelser, med Gudrun som kommentator.
Men, det kommer ju inte att ske. Vi vet alla varför.
I stället slår Rapport upp stort att Gudrun Schyman gjort något så horribelt mot skattebetalarna som att resa runt i Sverige och träffa väljarkåren. En riksdagskvinna skulle kunna leva hela sitt liv inne i Riksdagshuset. Gå in där efter valet och komma ut fyra år senare. Där finns post, bankomat, restaurang och övernattningsmöjligheter. Kanske är det det Socialdemokraternas Hillevi Larsson menar är meningen med mandatet i Riksdagen, när hon låter sig intervjuas i dagens Expressen och uttrycker att det varit bättre om Schyman lämnat sin plats. För vem? Sossarna? Jo, det hade det nog, men det är knappast vad Gudrun Schymans väljare kryssat in henne i Riksdagen för.
Jag tillhör själv en av dessa väljare, som i senaste valet röstade på Gudrun. Jo, på henne personligen, inte så mycket på Vänsterpartiet, även om de ju liksom gled med ändå. Gudrun har nämligen varit den enda politker som kunnat ge röst åt mina tankar och visat att hon menar allvar som feminist. Självklart delar jag många av Vänsterpartiets värderingar också, fler än jag delar med de andra partierna, men inte fullt i samma utsträckning som de värderingar jag delar med Gudrun. Och jag kan lova att jag delar färre värderingar med Lars Ohly. När jag röstade på (v) gjorde jag det alltså för att jag ville ha Gudrun i Riksdagen. Jag satte ett fett kryss framför hennes namn även om hon stod som första namn på listan. Det är alltså, bland annat, på mitt mandat hon sitter i Riksdagen. Knappast på Hillevi Larssons. (Får vi väl anta?)
Och jag är helt övertygad om att en majoritet av oss som röstat på en lista med Gudrun som förstanamn gjort det för att vi tycker att hon behövs i Riksdagen. Frågan är hur mycket vi tycker att Lars Ohly behövs i Riksdagen. Valet blir ju tydligt den 17 september.
Så, en riksdagsledamot med MYCKET starkt mandat väljer alltså att befinna sig på resande fot, inbjuden av människor runt om i landet. Detta ingår i riksdagsledamöternas uppdrag (även om det säkert finns många som skulle vilja krypa in där i Riksdagshuset i fyra år utan att behöva stå till svars ansikte mot ansikte med väljarkåren). Det är för detta vi betalar skatt. Och vad Rapport m fl glömmer att berätta är ju att alternativet inte varit att spara en riksdagslön utan att någon annan kommit in, någon som också förhoppningsvis rest runt och träffat människor. Då det ingår i uppdraget.
Att framställa Gudrun Schymans resande i landet som felaktigt, och i Rapport visa bilder på hur Gudrun säljer sin egen bok till förmån för Fi (som om hon satt och räknade skattebetalarnas pengar) är inget annat än hyenajournalistik. Dit sällar sig i dag såväl Aftonbladet och Expressen.
Att sedan låta Nils Lundgren av alla människor kommentera Rapports 'rön' gör ju att den mest naive tittare förstår att här finns en annan agenda. Såvida inte Rapport ikväll kommer ha ett inslag om hur Junilistan eller Sverigedemokraterna finansierar sina valrörelser, med Gudrun som kommentator.
Men, det kommer ju inte att ske. Vi vet alla varför.
