Rabiatfeminism - början

Bilden här ovan togs den 3:e november förra året. I ljuset utanför ligger muséet över Röda Khmerernas tortycenter Toul Sleng. Bilden är tagen innan vi besökte muséet. Därav leendet. Efteråt var det svårare att le.

Samtidigt kan man längta efter lite kambodjansk värme, såhär när man tillbringat en timme ute i novemberregnet.

Hösttröst kommer dock att infinna sig ikväll när årets första glöggflaska skall korkas upp. Egentligen är det ju en flaska som sparats från förra året. Blossa Hjortron och Armagnac -05. Jag visste väl att den skulle komma till användning! :)

Kan ingen starta en insamling eller nå't så att meterologen Pär Holmgren kan få en ny kavaj och skjorta. Nu har han haft samma kläder, vinröd blank skjorta och ful brun kavaj, på sig i veckor och förutom att det måste börja lukta så sitter kavajen illa.

Kliver upp i crosstraining-maskinen på gymet. Klockan är halv sju och energin är inte den högsta. Ute är det mörkt. Krävdes underställ för att klara cykelturen från Riksby till Åkeshov. Ur stereon kommer... Lugna Favoriter... LUGNA favoriter. Med typ vilopuls. Om jag hade för avsikt att vila hade jag stannat i sängen. Och så detta tjatter med reklam för imbecilla. Och "Aftonbladet Nyheter" med nya rön om att rödtjut är bra för feta. Träning är bra för oss feta. Lite intensivare träning än puls 90.
 
Så jag stänger av min maskin och traskar ut i receptionen för att försöka förmå dem att växla till den vanliga musiken. Den med hög puls och bra beat. Inte någon jävla tryckare med Britney Spears. Och får förstås till svar att 'ja, men självklart'?

Oh nej. I receptionen sitter Kim Jong Ils svenska syster (de är åtminstone lockiga båda två). Och säger:

- Vi tyckte att ni skulle få lite lugn musik.

- Ja, men det är ju lite svårt att träna när det pratas hela tiden.

- Ja vi får se vad vi kan göra.

Behöver jag säga att vi tvingades lyssna på Lugna Favoriter i två timmar? Enligt principen 'vi vet bäst vad som är bäst för er'.

Skriver önskelista inför jul. Högst upp: MP3-spelare.

Sitter och fixar bilder inför en artikel jag håller på med om Kambodja. Hittar denna bild i samlingarna. En grymt varm dag i Phnom Penh då vi sökt oss till skuggan uppe vid ett tempel. Där bodde en apa. Som här distraheras av en man med godsaker.

Mitt i all eländig snö och kyla plingar det till i resedagboken. Ännu en rapport från moderns och hennes andre hälfts husbyggande i Thailand. Förutom att de nu skall börja en kurs i thailändska håller de också koll på bygget. Fast det höll på att gå illa häromdagen då 40-talisterna rest in till Pattaya i ett ärende. De hade nämligen glömt fästa en guldkedja i husets nordöstra pelare. Utan denna kan inte bygget fortgå. Dock var byggmästaren rådig och fann ett substitut i form av blommor.

På bilden ser man murarmästaren med medarbetare bygga en snörrät stenmur i området där husbygget pågår.

I övrigt  påstås det att det badas varje dag i havet.

Orättvist är väl det enda ord man kan finna på för vad man tycker om detta. Vad var det dom sa på radion igår, att dom som nu gått i pension har det bättre än någonsin? Det gäller tydligen även vädret...

Eller "snö...". Eller "snö?".

Och träningen missade jag idag p g a möte som jag nu måste skynda ut i snön för att hinna till.

Var är mina vinterkängor?

Idag skulle min pappa fyllt 71 år. Ofattbart sa syrran. Det sa hon redan förra året, i SMS till oss där vi satt ombord på en färja från Koh Samet till Ban Phe. "Världens bästa pappa" skrev vi i annonsen. 

Annars har vi sorg i familjen över att ännu en älskad pappa (och partner) inte längre finns bland oss. Tildas pappa Roffe dog igår kväll, fem månader efter att han fått diganosen lungcancer. En 41 år gammal, bergsklättrande ickerökare och även han världens bästa pappa och supporter. Förra sommaren besteg han Mont Blanc. Något Elberus eller återbesök på Toupalgorni hanns inte med. På bilden har han just bestigit en klippa i Kilsbergen.

Mitt i all saknad damp det så ner ett efterlängtat kuvert på hallgolvet. Kanske är det ett tecken. Fortsättning följer.

Får rapport från moderns husbyggande i Thailand. Husbygget började med att man kallade in byns ålderman som kom dit för att blidka Buddah och vilka andra gudar som man nu valt i sitt liv. Tydligen har mamma och hennes man valt en gud som gillar kokosbollar eftersom sådana placerades ut i varje hörn av det tänkta huset. (Att ett gäng barn sedan tycks ha kastat sig över kakorna när gudarna tagit sitt, är en annan story.)

Här hemma vaktas vårt hus av två trädgårdstomtar. Till makens oförställda förtjusning. Dessvärre har en av tomtarna drabbats av svamp mellan benen. Vi har försökt bota honom med Pevaryl och det återstår väl att se om det lyckas.

På det stora hela verkar det som om beskyddarna i Thailand har det bättre, med kokosbollar som treat i stället för otäck kräm som treatment.

Tar paus från jobbläsandet och delar med mig av höstens godaste gryta. Ackompanjerad av Jan Stenmarks klassiska bild. Som får påminna om min far jägaren, som inte längre drar hem 'ällsött' till familjen. (Ällsött var mitt namn på typ alla animaliska produkter när jag var liten.)

Anna-Karins älggryta
Älgkött i grytbitar bryns i panna.

Morötter, palsternacka, gul lök och potatis (eller vilka rotfrukter man nu har hemma) stoppas i stor gryta tillsammans med köttet.

Häll på krossade tomater och vatten. Samt en skvätt maltwhisky från Islay.

Krydda med lite senapspulver, enbär och andra lämpliga kryddor som salt, peppar och ev lagerblad.

Koka ihop i ca en halvtimme.

Häll på lite rödtjut.

Smaka av med ytterligare kryddor.

Lägg i champinjoner ca tio minuter före servering.

Servera med en flaska Ramos eller nåt annat gott, smakrikt vin.

Hehehe... Tredje rutan... :D

Maken kom just in här i biblioteket med S - Sportmagasinet, som jag av någon anledning får. (Förmodligen för att jag deltagit i Drömelvan...) Han hade slagit upp den på ett uppslag där S frågar alla elitserietränarna i hockey om

1. Känner du till eller har du stött på någon homosexuell spelare i elitserien?
2. Om inte, vad tror du det beror på?
3. Hur tror du att en spelare som trädde fram skulle bemötas?
4. Gör ni något inom klubben för att klimatet skall bli mer tolerant gentemot exempelvis homosexuella? Finns det anledning att göra det?
5. Vad tycker du om spelarnas enkätsvar på frågan?

Spelarna har fått svara på frågan "Det finns inga öppet homosexuella i elitserien - vad tror du det beror på?"

Svaren varierar från allt till "feghet", "ingen skulle vilja duscha med han", "De gillar tjejer" "Ingen  vill bli hånad", "Då får han stryk" till "Det är en manlig sport. Hockey och homosexuella passar inte ihop." Det sista där är intressant tycker jag, som trodde att homosexuella män just var homosexuella för att dom tyckte om män... Eah...

Åter till tränarna. Alla har svarat på enkäten utom Harald Lückner, tränare för MoDo. Han svarar att "det är ett löjligt ämne som är totalt ointressant". Detta uttalande renderar honom platsen som veckans homofob här på min blogg. Om inte årets. Vilken jävla rutten attityd, Lückner! (Nä, jag tror inte han svarade så för att han anser att det är löjligt att man skall behöva bry sig om folks sexuella läggning.)

De andra tränarna hukar också i båsen... Roger Melin som tränar Sveriges bästa hockeylag (de som håller i bucklan här ovan) vet inte varför han aldrig stött på någon homosexell man inom hockeyn. De borde ju finnas, rent statistiskt, säger Roger. Han säger att Färjestad haft en "värdegrundsdag" gemensamt och diskuterat hur dom skall förhålla sig till varandra. Idag tror han inte att man skulle bli illa bemött. Däremot anser han att några av de uttalanden som spelarna gjort är "groteska och helt sjuka". Skellefteås tränare Per-Erik Johnsson säger att det kan vara en svår miljö att komma ut i, men att eftersom han inte vet om det finns några bögar bland spelarna så kan han inte veta om det behövs förebyggande åtgärder...

Bara två av tränarna känner till någon homosexuell kille. Stephan Lund (Frölunda) och Pär Mårts (HV71) nämner Peter Karlsson från Västerås, som mördades p g a sin sexuella läggning.

Genomgående är det ingen klubb som jobbar förebyggande.

Kan det vara så att svaret på fråga ett beror på svaret på fråga fyra? Att så länge man inte anser att det är något att jobba med kommer heller ingen att våga komma ut ur hockeygarderoben?

Simon Bank skriver i en krönika i samma tidning:

"Mest och först måste idrotten bekänna problemet, att den inte kan kalla sig öppen förrän alla får vara med även i praktiken och inte bara i något slags snällhumanistisk teori. När den medvetenheten finns ska vi fortsätta att bekräfta öppenheten, diskutera den, tjata om den tillsa alla kan tro på den på allvar. Tills killen längst in i omklädningrummet kan presentera sin pojkvän utan att skämmas."

Ja, och efter att ha läst tränarnas hukande svar måste jag hålla med Bank om att idrottsfamiljen saknar sjukdomsinsikt.

Almodóvar har gjort det igen! Det bästa sedan Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott. Till och med bättre än Allt om min mamma. GÅ OCH SE!

Kommentarer kommer senare, då jag just nu befinner mig på jobbet med annat att göra, men här är beslutet:

SAKEN

Rapport, SVT1, 2006-06-04, kl. 19.30, inslag om Feministiskt initiativ; fråga om opartiskhet och saklighet

BESLUT

Inslaget frias. Granskningsnämnden anser att det inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet.

INSLAGET

Inslaget ingick i en serie reportage i Rapport om uppstickarpartier och handlade om Feministiskt initiativ. Ebba Witt-Brattström, som varit med och grundat Feministiskt initiativ men sen lämnat partiet, intervjuades och uttryckte sin sorg och besvikelse över hur partiet utvecklats. Enligt reportern låg Ebba Witt-Brattströms bitterhet väl i linje med en under-sökning om väljarsympatier som gjorts av Göteborgs universitet hösten 2005. Professor Sören Holmberg intervjuades och sa följande: "Nästan halva svenska folket – på en skala från minus fem till plus fem gillar/ogillar som vi använder – satte Feministiskt initiativ på minus fem. Och snittmässigt är det det näst mest ogillade partiet vi hade, väldigt negativt varumärke. Det är nästan så att man skulle vilja säga att varumärket, namnet Feministiskt initiativ, är så negativt belastat att man borde byta namn." Partiets taleskvinna Gudrun Schyman kommenterade undersök-ningsresultatet på följande sätt: "Det väcker mycket känslor. Det gör det ju, för att många känner sig hotade av detta." Härefter följde en intervju med Lars Oredsson, rektor för Ljungskile folkhögskola där Gudrun Schyman hade hållit ett valmöte med elever och lärare. Intervjun löd: (Rep) – Blir du som man provocerad av hennes budskap? (LO) – Nej, inte utav det hon sa i dag, men av en del av det som jag har hört tidigare. (Rep) – Vad då? (LO) – Ja, "män är djur".

På reporterns fråga hur det kom sig att Feministiskt initiativ hade ett så svagt stöd hos svenska folket svarade Gudrun Schyman att det varit ett ganska tufft år för feminismen med väldiga attacker, inte minst i media. Riksdagsledamoten Hillevi Larsson (s) ansåg att Feministiskt initiativ hade drivit "konstiga små frågor" som inte engagerade många och att partiets interna bråk hade gett bilden att kvinnor inte kan samarbeta. Efter uttalanden av två elever vid Ljungskile folkhögskola, som båda sa sig vara övertygade feminister, sa reportern: "Avhoppen från Feministiskt initiativ har varit många (en bild visas av Tiina Rosenberg), men också över-raskande inhopp i partiet. I våras gick Folkpartiets europaparlamentariker Maria Carlshamre plötsligt över till Fi, Carlshamre som strax innan dömts för bokföringsbrott. Det hindrade henne inte att placeras på tredje plats på Fi:s riksdagslista. Och första namnet på listan, Gudrun Schyman själv, sparkades också som bekant som partiledare för Vänsterpartiet efter hennes spektakulära skatteaffär, och nu Carlshamre som också förklarats icke önskvärd av sitt gamla parti." Gudrun Schyman sa att hon inte ville diskutera Maria Carlshamres affärer och Hillevi Larsson sa att hon trodde att dessa affärer var till nackdel för partiet. Efter en fråga till Gudrun Schyman om vilket av blocken som Feministiskt initiativ tänkte stödja om man kom in i riksdagen avslutades inslaget med att Ebba Witt-Brattström sa följande. (EWB) – Hon är jätteduktig. Hon är verkligen professionell alltså. Hon är en politiker i klass med Göran Persson, det tycker jag. (Rep) – Ångrar du att du lämnade Feministiskt initiativ? (EWB) – Nej, det gör jag inte. Jag ångrar att jag kanske inte lämnade det tidigare.

ANMÄLNINGAR

Anmälningar mot inslaget har kommit in från styrelsen för Feministiskt initiativ och ytterligare tio anmälare. Deras kritik mot inslaget kan sammanfattas i följande punkter.

1. • Inslaget gav en ensidigt negativ bild av Feministiskt initiativ och verkar enbart ha haft till syfte att misskreditera partiet. Ingen belysning skedde av partiets politiska program, ekonomiska förutsättningar och organisation och positiva uttalanden om partiet som gjorts av flera intervjuade personer uteslöts helt av reportern. Alltför stort utrymme gavs åt Ebba Witt-Brattström som inte varit delaktig i att utforma partiets nuvarande politik.


2. • Intervjun med Lars Oredsson hade redigerats på sådant sätt att utta-landet "män är djur" sammankopplades med Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ. Resten av intervjun med Lars Oredsson, där han påpekade att han visste att det inte är Feministiskt initiativ som gjort detta uttalande och i övrigt uttalade sig positivt om organisationen och mötet i Ljungskile, hade klippts bort.


3. • Inslaget gav felaktigt bilden att Tiina Rosenberg hoppat av från Feministiskt initiativ. Tiina Rosenberg lämnade sitt styrelseuppdrag p.g.a. hot mot sin person och sin familj, men är fortfarande aktiv medlem i partiet.


4. • Påståendet att Gudrun Schyman sparkades från Vänsterpartiet är felaktigt.

PROGRAMFÖRETAGETS YTTRANDE

Sveriges Television (SVT) anser att inslaget inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet och anför bl.a. följande.

Rapport sände i början av juni 2006 en serie reportage om "uppstickar-partierna". SVT kan konstatera att en sådan bevakning av de mindre partier som ställer upp i höstens allmänna val ligger helt i linje med SVT:s uppdrag. Eftersom innehållet i det anmälda inslaget kunde misstolkas, när det gäller såväl rektorns uttalande som bilden på Tiina Rosenberg, sände Rapport den 6 juli 2006 följande beriktigande: "Så har vi ett beriktigande. Den 4 juni sände Rapport ett inslag om Feministiskt initiativ. En inter-vjuad gjorde ett uttalande, som kunde tolkas som att uttrycket ’män är djur’ hade myntats av partiledaren Gudrun Schyman. Vi vill understryka att uttrycket inte har någonting med partiet Feministiskt initiativ eller partiets företrädare att göra. Och i samband med att avhoppen från partiet nämndes, visades bilder på den tidigare styrelseledamoten Tiina Rosenberg. Vi vill förtydliga att Rosenberg enbart lämnat sitt styrelse-uppdrag, inte partiet."

Vid prövningen av det anmälda inslaget anser SVT att hänsyn måste tas till den övriga bevakningen av Feministiskt initiativ i SVT:s sändningar, där partiet fått stort utrymme. Exempelvis direktsändes Feministiskt initiativs årsmöte mellan den 9 september och 13 september 2005 i SVT24. Partiet och dess företrädare har förekommit i nyhetsprogram i olika sammanhang, t.ex. i en debatt om jämställdhet och feminism i Gomorron Sverige den 21 augusti. Rapport har gjort tre reportage om Feministiskt initiativ sedan den 1 april 2006.

AKTUELLA BESTÄMMELSER

Enligt bestämmelsen i 6 § i SVT:s sändningstillstånd ska programverk-samheten bedrivas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att det ska råda en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet i televisionen. Av betydelse för bedömningen är också 10 § i sändningstillståndet som bl.a. ålägger SVT att stimulera till debatt, att kommentera och belysa händelser och skeenden samt att granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna. Dessa skyldig-heter innebär enligt Granskningsnämndens praxis att program eller inslag kan ha en kritisk infallsvinkel utan att därför strida mot kravet på opartiskhet. I det fall allvarlig kritik riktas mot en klart utpekad part ska dock den kritiserade parten ges tillfälle att bemöta eller kommentera kritiken, som regel i samma program eller inslag.

Kravet på saklighet innebär främst att uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta och att framställningen inte får vara vilseledande, t.ex. genom att väsentliga uppgifter utelämnas. Enligt 6 kap. 3 § radio- och TV-lagen ska uppgifter som förekommit i ett TV-program beriktigas när det är befogat.

GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING

Opartiskhet

SVT har enligt sitt sändningstillstånd en skyldighet att granska bl.a. politiska partier. Reporterns kritiska förhållningssätt och det förhållandet att man i inslaget fokuserade på de svaga opinionssiffrorna för Feministiskt initiativ och på den turbulens som varit kring partiet medför därför inte att inslaget strider mot kravet på opartiskhet. Nämnden konsta-terar också att Gudrun Schyman fick ge sin syn på orsakerna till det svaga väljarstödet för partiet. Inslaget strider därför inte heller på den grunden mot kravet på opartiskhet.

Saklighet

Genom intervjun med Lars Oredsson gavs det felaktiga intrycket att uttalandet "män är djur" härrörde från Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ. Inslaget gav också det felaktiga intrycket att den tidigare styrelse-medlemmen Tiina Rosenberg hade hoppat av från partiet. Dessa förhållan-den korrigerades dock genom det beriktigande som sändes i Rapport den 6 juli 2006. Granskningsnämnden finner mot bakgrund av den gjorda rättelsen att det inte skett någon överträdelse av kravet på saklighet i dessa delar.

Detta beslut har fattats av Johan Munck, Per Frankelius, Rose-Marie Frebran, Annika Åhnberg och Pia Brandelius efter föredragning av Eva Tetzell.

På Granskningsnämndens vägnar

Johan Munck

Eva Tetzell

Så var det dags igen då. För Aftonbladet att presentera lite mer hyckleri. Idag är det Yrsa Stenius som mår illa över medias jakt på Maria Borelius. Nu är hon "beklämd" och "illa berörd" över "den skoningslöshet som breder ut sig i våra vardagsrum". Jasså? Låt oss då titta på några av de krönikor Stenius skrivit om Feministiskt initiativ.

Den 20 september förra året handlade det om Fi:s årsmöte i Örebro. Där rycker Yrsa två punkter ur vårt 150 sidor långa politikdokument (om könsneutral namnlag och avskaffande av äktenskapsbalken och införande av en samlevnadsbalk) och blundar för det jättekapitel som finns om kvinnors arbete och ekonomi. Yrsa skriver:

"Är det verkligen med äktenskapsbalken och namnlagen man ska starta när man är ute efter en revolution i maktförhållandena mellan könen? Är det ändå inte möjligheten att rå sig själv ekonomiskt, att kunna försörja sig själv, som är grunden för all individuell frihet och en absolut förutsättning för jämlikhet i ett samhälle - både för män och för kvinnor?"

Som om hon inte redan visste att en mycket större del av vårt program handlar om exakt detta, snarare än att man skall få heta vad man vill eller gifta sig med vem man vill, även om det andra är nog så viktigt.

Nu har Stenius eldad upp sig:

"Nu styrs emellertid inte fis politiska prioriteringar av politiska bedömningar, vilket förklarar det märkliga valet av käpphästar. Fi är nämligen inget politiskt parti, ingen politisk sammanslutning. Fi är en utpräglat narcissistisk sammanslutning, en sammanslutning för begåvade, elitistiska kvinnor med stort självbespeglingsbehov. På typiskt narcissistiskt vis saknar dessa kvinnor förmågan att relatera sig själva till andra på ett realistiskt sätt."

Yrsa Stenius underkänner alltså Fi:s medlemmars sammanslutning, och slår fast att något politiskt parti är vi inte. Bara en grupp galna kärringar som inte har förmåga att se världen på ett realistiskt sätt.

Och sedan har hon mage att sitta och beklaga sig över att hon blir beklämd av att skoningslösheten breder ut sig.

Ett par veckor senare är hon igång igen. Då är det "paranta damer" utan riktning och utan sans som framträtt utan att veta vad de ville. Detta skriver hon alltså ett par veckor efter att 300 feminister från olika grupperingar samlats och för första gången någonsin varit överens om ett politiskt program på 150 sidor samt beslutat att ställa upp i riksdagsvalet. Detta vet ju förstås Stenius. Ändå skriver hon:

"Utan program, utan vare sig personlig, principiell eller politisk samkörning trädde ett antal paranta damer fram i offentligheten för cirka ett halvår sedan och exponerade sig i största allmänhet, exponerade sina respektive feministiska identiteter utan att därutöver veta ett dugg om vad de ville tillsammans."

"Paranta damer"? Fia Karlsson och Monica Amante? Jo, just.

"Trasslar man in sig i sina egna fötter på detta sätt när man ska beträda den politiska scenen får man nog finna sig i att inhösta en del gapskratt från den förväntansfulla publiken bestående av landets politiska kommentatorer. Att skratten också innehöll hån är inte så smickrande för skrattarna men kanske ändå oundvikligt"

Men Yrsa Stenius kanske har kommit till insikt. Eller är det helt enkelt så att Maria Borelius rådjursögon väckt något djupt inne i Stenius som gör att hon tycker synd om just Maria? Som hon inte kände för sin landsmaninna Tiina?

Såhär när även Cecilia Stegö Chilò avgått slår det mig... Undrar om hon var chef på Timbro under hösten 2005? Ni vet då när Tiina Rosenberg förföljdes i media, när hennes barn blev utsatta för påhopp och hon framställdes i media med tecknad ku klux klan-mössa som en rabiat extremfeminist. Det som var droppen (eller en av dem) för Tiina var när Timbro skickade en bok till henne. En deckare som handlade om att en efter en försvinner och att hon kanske stod på tur. Efter att Tiina offentliggjort det som hon upplevde som hotfullt ritade Jan Huss i Aftonbladet ännu en nidbild av henne, med kkk-mössan på nattygsbordet, och associationer till Gudfadern-filmerna. Inte bara var det fel av henne att vara kvinna, lesbisk och queerfeminist. Det var också fel att bli skrämd av mediadrev och taskiga brev från Timbro.

Något annat som slagit mig är varför Maria Borelius blev så upprörd när hon fick frågan om på vilka meriter hon utnämnts till handelsminister. Hon svarade ampert att den frågan fick hon bara för att hon är kvinna. Men då kan man ju konstatera att det är Maria själv, och hennes biologistiska systrar inom Alliansen, som driver tesen om att kvinnor egentligen inte har på arbetsmarknaden att göra. Åtminstone inte sedan de skaffat barn. (Maria har som bekant fyra stycken.) Vid barnafödande får man enligt Maria "gröt i huvudet". (Med tanke på hennes dåliga bortförklaringar senaste veckan skulle man alltså kunna tro att hon fött ganska nyligen, vilket väl inte är fallet.)

Det är när man börjar fundera över sådant som man undrar om det inte finns någon slags gudomlig rättvisa ändå.

Så var Alliansens budgetprop presenterad då. Och för en gångs skull tvingas jag hålla ned Pär Nuder. Han som i riksdagen idag konstaterade att detta är reformer för att göra de rika rikare och de fattiga fattigare. Där inkomstskatterna sänks för höginkomsttagarna, där lågavlönade pigjobb skall öka och där höginkomsttagarna skall få ytterligare skattesubventioner för att kunna anlita hembiträden och barnflickor. Dom har som bekant inte råd med det idag, inte ens om de äger boende i Falsterbo, Djursholm, Cannes och London. Samtidigt.
 
Månne får maken, med sin doktorsexamen i statsvetenskap, börja jobba som hushållerska i Djursholm. För arbetslös kan ha  ju inte vara längre. Och på hans arbetsförmedling står professorerna i kö till jobben, så där har en enkel lektor inte en chans. Skulle han vilja förbättra sina meriter genom att skriva klart sin bok om tre kulturers syn på staten eller publicera några artiklar så ryker a-kassan. Det betraktas nämligen som arbete trots att någon betalning knappas utgår. Han skall ju söka jobb på heltid. Vilket han gör.
 
Långa uppsatser förväntas han skriva om forskningsprojekt som han skulle kunna tänka sig att genomföra. En ansökan till en tjänst med sakkunnigförfarande kostar honom ca 800 kronor. (Avhandling x 3 + kopior + porto.) Arbetsförmedlingen kräver att han söker tio jobb i månaden och rapporterar in till dem vilka tjänster han sökt. Nu finns det inte så många lektorstjänster att söka, men bara senaste månaden har han sökt sex stycken. 

Det innebär alltså att om han skall söka jobb inom sitt yrkesområde och samtidigt följa Arbetsförmedlingens råd att "söka så många jobb som går, för då får man lättare napp", så skulle det kosta oss minst 8 000 kr i månaden. Enligt Borgs budgetsförslag så skall a-kasseersättningen sänkas till 680 kr de första tvåhundra dagarna. A-kassan räknar 22 dagar per månad. Det ger ca 10 000 kr netto i månaden. Vår boendekostnad enbart ligger på ca 7 500 kr i månaden.

Som alla förstår så innebär det att en arbetslös lektor får se till att gifta sig rikt. Eller sälja lägenheten och flytta någonstans där han/hon definitivt aldrig kommer att hitta ett jobb, och där även frun/maken kommer att bli arbetslös.

Alternativet är att börja köra taxi eller städa hemma hos dem som har råd att hyra städhjälp. Jobbar han/hon riktigt mycket över kommer kanske lönen att överstiga a-kassan.

Men det är klart, han får väl skylla sig själv. För arbetslös har ju aldrig finansministern varit, det behöver man nog inte om man bara ser till att rycka upp sig.

Idag var det fullsatt på IKEA Barkarbys parkering. Båtarna är upptagna, sommarhusen stängda för vintern, trädgårdarna krattade. Vi vandrade genom bajslukt från ungar som skitit ner sig, par som grälade om vilka stolar som var snygga/fula, barn som alla bli damp-barn när dom passerar entrén till varuhuset...

Det var där vi mötte den lätt stressade, ensamstående småbarnspappan på IKEA:s gardinavdelning. Med tumstock i handen sökande efter lämpliga gardiner till dottern föreslog han:
 
- Dom borde dela ut valium i entrén!

Förra chefen för Timbro, nuvarande kulturministern Cecilia Stegö Chilò kanske inte kunde förväntas vara någon jämställdhetsivrare. Med tanke på hur Timbro understött antifeministiska utspel genom åren så kan ju inte förväntningarna vara särskilt höga på detta område. Däremot skulle man ju kunna tro att även Timbro måste följa lagen. Så är uppenbarligen inte fallet. Varken Stegö Chilò eller Timbro verkar bry sig så mycket om att upprätthålla lag och ordning. Så länge det inte gynner dem själva.

"Eftersom SFN inte, utan bestraffning från statens sida, kan ställa sig över Jämställdhetsmobudsmannens beslut översänds härmed Stiftelsen Fritt Näringslivs jämställdhetsplan".

Skriver Stegö Chilò till JämO efter att dessa tvingats hota med vite för att Timbro/SFN skall uppfylla sitt lagliga ansvar som arbetsgivare och prestera en jämställdhetsplan. Det gäller för alla arbetsgivare med fler än tio anställda. JämO har i uppdrag att sköta den statliga tillsynen över detta.

Kulturministern anser tydligen att hon står över lagen. Det är ungefär som man skulle säga att eftersom jag inte utan risk för att bli fälld i domstol kan stjäla en bil låter jag bli. Snömos.

DN:s artikel om Stegö Chilò och JämO.

När jag var nitton år och slutade gymnasiet drömde jag om att få bo ett år i London. Enklaste sättet att förverkliga denna dröm var att jobba som au-pair. Jag sökte jobb genom en agentur och fick så småningom napp. En tvåbarnsfamilj i Edgware i norra London, sista stationen på tunnelbanelinjen. Sonen var två år och dottern nyfödd. Dit kom jag som nybakad student och förväntades ta hand om en tvååring i värsta trotsperioden som krävde uppmärksamhet i skuggan av sin syster. Det var kanske inte min grej riktigt. Agenturen lovade efter ett par dagar att fixa en ny familj. Jag fick gå på intervju i Finchley, närmare stan, två tonårsbarn, mamma lyxhustru, pappa egenföretagare i transportbranschen. Där skulle jag servera frukost på sängen, städa och dammsuga hela huset, tvätta kläder, diska och laga mat, gärna trerätters.  För £30 i veckan. Det var bra betalt. För en au-pair. Hade dom anställt en hushållerska vitt hade dom fått betala väsentligt mer. Det höll i en knapp vecka, innan jag gråtande ringde hem och bad dem komma och hämta mig på Landvetter inom ett par dagar. Mitt liv som hembiträde bland borgarbrackorna i London blev kort. "It's not for you" sa kvinnan i den sista familjen. Nej, de andra flickorna som hade passerat revy i familjens hushåll hade kommit från Polen, från Filippinerna... De hade förmodligen inte samma valmöjligheter som jag.

Det är i ljuset av denna upplevelse, som följde mig rätt länge som ett mörkt minne, som jag betraktar handelsminister Maria Borelius svarta affärer. Barnflickan från Norrland försågs med egen lägenhet på Kungsholmen och femtusen svart i handen varje månad. Ibland betalade Maria, ibland maken. (Enligt Expressen idag.) Det var mer än de andra Djursholmsfamiljernas hembiträden fick. Den filippinska hushållerskan som bodde i ett rum i paret Borelius/Larssons källare i Djursholm fick 2 500 kr varav hon skickade hem en del till sin man och sina barn på Filippinerna.  På en fri marknad är det väl självklart att människor från fattigare länder skall kunna komma hit och arbeta för löner som ligger långt under våra egna men som kanske ger lite till dem där hemma. På så sätt kan miljonärsparet i femmiljonersvillan i Djursholm fortsätta betala en spottstyver för att få sina hem städade och sina ungar snutna. 

Och nu vill dom dessutom att alla vi andra skall vara med och betala för att dom skall få dessa tjänster billigare. Det är bara det att skattesubventioner på hushållsnära tjänster aldrig kommer ge de låga priser som Maria Borelius och hennes grannar i Djursholm är beredda att betala. Så vad är vi med och betalar till? 

Samtidigt jagar borgaralliansen ensamma småbarnsföräldrar som då och då anmäler att ungarna är sjuka fast de kanske visst skulle ha kunnat gå till dagis. Bara för att få en extra dag med barnen. Arbetslösa skall jagas med blåslampa för de skulle ju egentligen kunna ta "vilket jobb som helst". Som om min arbetslöse och doktorerade make skulle få "vilket jobb som helst". 

Men borgarbrackor i miljonvillor med mångmiljonersinkomster som inte anser sig ha råd att betala sina hembiträden vitt, det är enligt statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt inte så farligt. Så länge det skett innan man blev utnämnd till minister. Eller så länge man inte gillar skattesystemet.

Var det detta svenskarna röstade på när dom la sin röst på de nya moderaterna? Tror inte det.

Här slår Borgström åter sin kloka skalle på spiken.

"En underliggande tanke bakom jämställdhetslagen är att om vi kan nå jämställdhet i arbetslivet, så kommer det att påverka alla andra områden i samhället. Vi ser att det omvända förhållandet också råder. Det går inte att uppnå jämställda löner i ett i övrigt ojämställt samhälle.

Slutsatsen är given. För att förverkliga den självklara principen om lika lön för lika och likvärdigt arbete, krävs ett brett anlagt jämställdhetsarbete, som omfattar alla områden av samhället."

Själv har jag ägnat dagen åt möte med mat. Otroligt mycket mat. Och god sådan, på Strand Hotell. Sedan bar det av till Åhléns för inhandlande av Atamon och syltburkar. Hem och skölja burkar och blanda ner atamonen i äppelchutneyn som blev till av äpplena som plockades i helgen. Medan maken sitter i soffan och tittar på fotboll. Nu är vi ju mer jämställda än det kan synas i just detta exempel. Det är däremot inte handelsminister Maria Borelius och hennes make. Han är 'the male breadwinner' som behåller brödet själv om man skall tro hans fru. Hon själv, fattiga människa, är den som genom gåva från pappa erhåller ett fyramiljoners hus i Djursholm (som maken får bo i). Hon är också den som betalar en svart barnflicka eftersom hon inte har tillräckligt med pengar att betala vitt. Hon och maken har skilda ekonomier och han tänker minsann inte bidra till barnens omsorg. Inte ens ekonomiskt. Han tjänade ca en miljon kronor i snitt per år under den aktuella tiden. 

Att Maria Borelius har en biologistisk syn på vem som skall ta hand om barnen har vi förstått, men att mannen inte ens bidrar med pengar till henne och barnen... Det blir ju liksom en jagande man som äter upp hela bytet själv, det. Fan trot.

Receptet på äppelchutney? Håll till godo!

10 små hårda, syrliga äpplen hackas och blandas med två grovhackade lökar och fyra dl socker. Koka upp i två deciliter äppelcidervinäger. Lägg i en större bit hackad ingefära, en halv röd chilifrukt (färsk), en matsked gula senapskorn och två krossade vitlökslyftor. Koka i en timme på svag värme under lock. Rör om då och då. Blanda ner en halv tsk Atamon och skölj burkar med Atamon utlöst i varmt vatten.

Servera till ljust kött, t ex fågel eller fläsk.