Rabiatfeminism - början

Maken kom just in här i biblioteket med S - Sportmagasinet, som jag av någon anledning får. (Förmodligen för att jag deltagit i Drömelvan...) Han hade slagit upp den på ett uppslag där S frågar alla elitserietränarna i hockey om

1. Känner du till eller har du stött på någon homosexuell spelare i elitserien?
2. Om inte, vad tror du det beror på?
3. Hur tror du att en spelare som trädde fram skulle bemötas?
4. Gör ni något inom klubben för att klimatet skall bli mer tolerant gentemot exempelvis homosexuella? Finns det anledning att göra det?
5. Vad tycker du om spelarnas enkätsvar på frågan?

Spelarna har fått svara på frågan "Det finns inga öppet homosexuella i elitserien - vad tror du det beror på?"

Svaren varierar från allt till "feghet", "ingen skulle vilja duscha med han", "De gillar tjejer" "Ingen  vill bli hånad", "Då får han stryk" till "Det är en manlig sport. Hockey och homosexuella passar inte ihop." Det sista där är intressant tycker jag, som trodde att homosexuella män just var homosexuella för att dom tyckte om män... Eah...

Åter till tränarna. Alla har svarat på enkäten utom Harald Lückner, tränare för MoDo. Han svarar att "det är ett löjligt ämne som är totalt ointressant". Detta uttalande renderar honom platsen som veckans homofob här på min blogg. Om inte årets. Vilken jävla rutten attityd, Lückner! (Nä, jag tror inte han svarade så för att han anser att det är löjligt att man skall behöva bry sig om folks sexuella läggning.)

De andra tränarna hukar också i båsen... Roger Melin som tränar Sveriges bästa hockeylag (de som håller i bucklan här ovan) vet inte varför han aldrig stött på någon homosexell man inom hockeyn. De borde ju finnas, rent statistiskt, säger Roger. Han säger att Färjestad haft en "värdegrundsdag" gemensamt och diskuterat hur dom skall förhålla sig till varandra. Idag tror han inte att man skulle bli illa bemött. Däremot anser han att några av de uttalanden som spelarna gjort är "groteska och helt sjuka". Skellefteås tränare Per-Erik Johnsson säger att det kan vara en svår miljö att komma ut i, men att eftersom han inte vet om det finns några bögar bland spelarna så kan han inte veta om det behövs förebyggande åtgärder...

Bara två av tränarna känner till någon homosexuell kille. Stephan Lund (Frölunda) och Pär Mårts (HV71) nämner Peter Karlsson från Västerås, som mördades p g a sin sexuella läggning.

Genomgående är det ingen klubb som jobbar förebyggande.

Kan det vara så att svaret på fråga ett beror på svaret på fråga fyra? Att så länge man inte anser att det är något att jobba med kommer heller ingen att våga komma ut ur hockeygarderoben?

Simon Bank skriver i en krönika i samma tidning:

"Mest och först måste idrotten bekänna problemet, att den inte kan kalla sig öppen förrän alla får vara med även i praktiken och inte bara i något slags snällhumanistisk teori. När den medvetenheten finns ska vi fortsätta att bekräfta öppenheten, diskutera den, tjata om den tillsa alla kan tro på den på allvar. Tills killen längst in i omklädningrummet kan presentera sin pojkvän utan att skämmas."

Ja, och efter att ha läst tränarnas hukande svar måste jag hålla med Bank om att idrottsfamiljen saknar sjukdomsinsikt.