Rabiatfeminism - början

Såhär när även Cecilia Stegö Chilò avgått slår det mig... Undrar om hon var chef på Timbro under hösten 2005? Ni vet då när Tiina Rosenberg förföljdes i media, när hennes barn blev utsatta för påhopp och hon framställdes i media med tecknad ku klux klan-mössa som en rabiat extremfeminist. Det som var droppen (eller en av dem) för Tiina var när Timbro skickade en bok till henne. En deckare som handlade om att en efter en försvinner och att hon kanske stod på tur. Efter att Tiina offentliggjort det som hon upplevde som hotfullt ritade Jan Huss i Aftonbladet ännu en nidbild av henne, med kkk-mössan på nattygsbordet, och associationer till Gudfadern-filmerna. Inte bara var det fel av henne att vara kvinna, lesbisk och queerfeminist. Det var också fel att bli skrämd av mediadrev och taskiga brev från Timbro.

Något annat som slagit mig är varför Maria Borelius blev så upprörd när hon fick frågan om på vilka meriter hon utnämnts till handelsminister. Hon svarade ampert att den frågan fick hon bara för att hon är kvinna. Men då kan man ju konstatera att det är Maria själv, och hennes biologistiska systrar inom Alliansen, som driver tesen om att kvinnor egentligen inte har på arbetsmarknaden att göra. Åtminstone inte sedan de skaffat barn. (Maria har som bekant fyra stycken.) Vid barnafödande får man enligt Maria "gröt i huvudet". (Med tanke på hennes dåliga bortförklaringar senaste veckan skulle man alltså kunna tro att hon fött ganska nyligen, vilket väl inte är fallet.)

Det är när man börjar fundera över sådant som man undrar om det inte finns någon slags gudomlig rättvisa ändå.