Solsken och sorg
I helgen var vi i Värmland och förberedde torpet inför vintern. Absurt varmt och grönt, med en sol som strålade över oss där vi gnetade med röjsåg, sekatör, nyplockade äpplen och städning av huset. Härligt jobb och alldeles för långt till sommaren!
Så på lördagseftermiddagen kom budet, via kvart i fem-ekot. Anna Politkovskaja skjuten, mördad, i sin egen trappuppgång i Moskva. Inte så förvånande för en person som blivit utnämnd till statens fiende. En fin present till president Putin på hans födelsedag. Bara att korka upp sekten. Men ändå, så förvånande. På något sätt trodde man att just Anna Politkovskaja var immun, helt enkelt för stor och för betydelsefull för att regeringen skulle våga låta likvidera henne. För ingen tvekar ju om vem som egentligen ligger bakom, oavsett om det är en direkt beställning eller bara en garanti att blunda för mordet. Och inte ett ord från regeringen Putin om mordet. För dem var hon en icke-person. Men tydligen en väldigt påtaglig och besvärlig icke-person.
Vem skall nu berätta?
Expressen's kind of love
Ja just. Kärlek var det, ja. Så ofattbart kärleksfullt att skjuta sin älskade inför ögonen på hennes 11-åring.
Skärpning Expressen!
Jorden anropar Ekot
I t ex Göteborg fick väljare av valförrättare veta att det inte gick att skriva partinamnet på en blank valsedel. I Haparanda fanns inte ens blanka valsedlar utlagda i röstlokalerna.
DET borde vara något för Ekot att ta tag i.
Aftonbladet och civilkuraget
Under hela upptakten inför valet har jag noga iakttagit hur nämnda skribent uttryckt sig i sina ledare i Aftonbladet. Först kände jag förvåning, senare en lätt känsla av uppgivenhet. Hur kommer det sig att en person som i åratal torgfört exakt de frågor som ingick i F!:s valmanifest, under hela valrörelsen lyckades förtiga det faktum att det fanns ett parti som drev just dessa frågor? Åsa som alltid skrivit så bra om kvinnors löner, om delad föräldraförsäkring, om likabehandling oavsett sexuell läggning o s v. Och hur kommer det sig att samma person idag skriver att 'Gudrun Schyman och gänget marginaliserades. Medierna slutade uppmärksamma fi...'? När hon själv i egen hög person haft makten att låta bli att göra just detta, att marginalisera ett feministiskt initiativ som lyfter just Åsas hjärtefrågor.
Eller har hon den makten? Är detta kanske Åsas sätt att säga att 'jag hade gärna skrivit mer om fi:s valfrågor om jag bara fått'? Är det kanske så att socialdemokraterna inte fick ifrågasättas i denna grundläggande fråga, om jämställdheten? På allvar. För inte ens Åsa kan väl ha trott på det hon nu kallar 'fagra ord' i sossarnas valmanifest?
Om kravet på delad föräldraförsäkring är en stid mot unkna könsroller som måste tas, så snart det bara går, som Åsa skriver idag... Varför i hela världen tog inte Aftonbladet chansen att noga upplysa väljarna om vilka (två) partier som drev denna fråga i valrörelsen?
Ja, många frågor blir det, men mest retoriska. Jag är nämligen inte ett dugg förvånad. Jag har ju väntat på just detta. Att journalister som kallar sig feminister tigit sig blå om oss under valrörelsen för att sedan plötsligt vakna upp och ropa efter rättvisa igen. Som de feminister som sov sig genom kommunalstrejken för ett antal år sedan. Nej, när det verkligen hettar till är civilkuraget som bortblåst.
Vägen från Poipet
Såhär i brist på höststormar och fallande löv vill jag dela med mig av ett reseminne. Annars är jag rätt orolig för vad vädret säger oss om växthuseffekten. Gröna träd och gräsmattor som vore det juli, den 3 oktober. Oroande. Här har vi i allafall ett land som får sin beskärda del av regn varje år, Kambodja. Fotot är taget genom ett bilfönster på vägen mellan Poipet och Battambang (den första halvan). Det sägs att just denna sträcka inte gjorts vid sedan före kriget. Anledningen lär vara att ett visst flygbolag som flyger mellan Bangkok och Siem Riep har goda kontakter med de kambodjanska myndigheterna. När alla turister skall flöda in till Angkor skall de välja flyg, inte det mycket billigare vägalternativet.
Och frågan är om flyg inte är det man väljer nästa gång. Eller båt över vid Sianoukville. Alterntivet är ett stadigt njurbälte.
Bilden får även tjänstgöra som ett komplement till de soliga bilder som målas upp av Kambodja på tabloidernas resesidor nu när resebolagen börjat flyga in turister till södra Kambodja med avstickare till Angkor. Frågar mig också om inte resejournalisterna är lika tjenis med resebolagen som flygbolagen med de kambodjanska myndigheterna.
Kambodja är extremt fattigt. Turismen kan förmodligen hjälpa landets invånare till lite mer välstånd. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag känner en viss bävan inför att utvecklingen kommer gå som på vissa håll i Thailand. Å andra sidan, vilken rätt har vi att göra anspråk på att få vara ensamma om paradiset. När vi reser dit igen. Och har vi tur sprider sig de kambodjanska läckerheterna även så långt att Systembolaget börjar importera Angkor öl och att bananbladen till fish amocen går att köpa på ICA! Så kan vi ha vårt eget lilla Kambodja hemma i Bromma när höstregnet väl kommer och plånboken inte tillåter resande.
En helt vanlig familj en helt vanlig dag i tidningarna
Aftonbladet.se och Expressen.se idag:
30-årig man i Norge sköt och dödade sina tre yngre systrar, 12, 24 och 28. Ingen granne begriper vad som hänt, det var ju en så trevlig familj.
36-årig man på Lidingö försökte köra över sin ex-sambos bil med hjullastare, när hon tagit skydd från honom i bilen.
Man i USA mördade sin fru och hennes fyra barn, 6, 8, 14 och 15, i husbil. Och alla är chockade, det var helt oväntat.
Tre unga flickor fastbundna och skjutna i huvudet av trebarnsfar i Pennsylvania. Han stormade in i deras skola, skickade ut alla pojkar, ställde upp flickorna mot en vägg och sköt åtta av dem i huvudet. Tog sedan sitt eget liv. Hustrun säger att han var en fantastisk pappa.
Sju barn och fyra kvinnor, varav bara en överlevde. Och vad är likheten mellan dessa fyra händelser?
Kvinnor med röst och parti
I valrörelsens efterdyningar slår jag upp boken jag inte hann läsa färdigt i somras, när valrörelsen kom i vägen. Christina Florins Kvinnor får röst (Atlas, 2005), en historisk skildring av kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse.
Genom sex kvinnors brev skildras rösträttskampen. ”Förfärligt mycket i breven är trög läsning”, skriver Florin. ”Det handlar om tågtider, om mötesplatser och möteslokaler och otjänlig väderlek. Gnäll på andra som inte ställer upp. Om brist på pengar och om de förkättrade tidningarna som inte skriver eller skriver fel saker. Det handlar om beställningar på föredrag från hela landet, om trötthet och bitterhet. Men däremellan finns verkliga guldkorn.” (Florin, 2006, s 40)
Trots att det gått mer än hundra år känner jag så väl igen mig. Vad gör man åt tidningar som inte skriver, och som när dom skriver bara ägnar sig åt personangrepp och inte åt vår politik? Vari består egentligen skillnaden mellan Jan Huss porträttering i Aftonbladet hösten 2005, av feminister som fula kvinnor med hår under armarna och bröst till knäna och Albert Engström porträtt i Strix 1908 av ”Fru Lesbin” och hennes skäggiga, ogifta väninnor i rösträttsrörelsen?
Rösträttskvinnorna slet hårt för att engagera andra kvinnor runt om i landet. Valborg Olander i Falun skriver ”I Mora, ett så stort samhälle, ha vi inte ett enda namn, fastän listor skickats till samma personer, som på andra håll, och artisten Zorns fru lovat göra vad hon kan (fast hon själv är emot saken [kvinnlig rösträtt, min anm])”. (Florin, 2006, s 125)
Även hundra år senare saknas namn i Mora. Kvinnor från Falun och andra delar av Dalarna kom i stället till vår hjälp när valturnén nådde Mora i slutet av augusti. I Orsa finns idag Lotta Falkeborn Willner som, liksom på rösträttskvinnornas tid, hjälpte oss att arrangera allmänt möte på orten. Så jobbade kvinnor för lika rättigheter i början av förra seklet, och så jobbar vi än idag; genom agitation och öppna möten. Engagerade medlemmar runt om i landet öppnar dörrar både till sina hem och till ortens lokaliteter. Just den kvällen i Dalarna sov vi alla i en lånad sommarstuga vid Siljans strand.
Kampen för medborgerliga rättigheter var, och är, ingen sinekur. Vi kan skriva under på att det krävs en hel del även idag. När vi nu ser valresultatet inser vi exakt hur hårt det är. Hur mycket varje enskild röst kräver i hårt fotarbete på gator och torg.
Ångermanland var särskilt tufft område för rösträttskvinnorna. Detta vidunderligt vackra landskap med blånande berg och djupa dalgångar. Frigga Carlberg skickades upp längs Ångermanälven. ”Sollefteå, Gudmundrå och Helgum är sorgebarnen vid Ångermanälven” skriver hon till Signe Bergman. Och i mitt minne väcks en bild av ett Sollefteå i släpljus, där vi stannade för att äta middag, en kväll på väg mot Östersund. I minnet ser och känner jag doften av gårdsserveringen. Ser de tre unga killarna från orten som på Helena Svenssons uppmaning att de borde rösta på F! skrattade och sa att ’det där är bara bråk och jävelskap’. Nog var det så de upplevdes, Frigga, Signe Bergman och de andra? Som några som bara ställde till det med sina krav på rösträtt. Liksom Fredrik Reinfeldt tycks tycka om kravet på varannan damernas i regeringen. Bråk och jävelskap.
Alla dessa möten landet runt. Papper, flygblad och material som skulle skickas och möten som skulle arrangeras med lokaler och inbjudningar som annonserades i lokalpressen. Sedan skulle resetalarna ta sig dit. Augusta Tonning färdades på sin häst, humoristiskt döpt till ”Rösträttskampen”, i hela södra Sverige och en kvinna som hette Malmberg fotvandrade 145 mil sommaren 1908 för att skaffa adresser och sprida budskapet till avlägsna delar av landet. Framför mig flimrar bilden av oss, kånkande på högtalaranläggning och kartonger fyllda av valmaterial.
Det är i rösträttskvinnornas kamp jag finner tröst i valets efterdyningar. Deras kamp för rösträtt pågick mellan 1902-1921. Kampen fortsatte senare, med nya mål, men fick form av parti för bara ett år sedan. Målet är ett samhälle där människor behandlas lika oavsett kön, etnicitet, klass, sexuell läggning eller funktion. Det är ingen sinekur. Men vi står upp gemensamt, och kampen den fortsätter.
Belinda skyller ifrån sig
Men Belinda, varför skriver du din krönika om delad föräldraförsäkring, lika lön och stopp på våld mot kvinnor idag, och inte förra veckan? Detta är frågor som F! drivit hårt i landet. Som vi turnerat runt hela landet med i valrörelsen. Som vi skrivit debattartiklar om som refuserats av media, främst Aftonbladet skulle jag våga påstå. Var fanns du då, Belinda? Du var ju med på vissa av dessa möten, så du borde ju ha snappat upp budskapet!
Och att komma dragande med att F! lanserat könsförädarteorier och släppt fram Radical Cheerleading med verser om dumma våldtäktsmän (fast det skriver du inte att det handlade om) som skall få igen. Det är väl bara SÅ fånigt? Du vet ju att det där med könsförädare var något som en avhoppad Ebba Witt Brattström lanserade efter att hon fått kritik för att hon inte såg alla maktordningar i samhället, bara könsmaktsordningen. Något som för övrigt skedde INNAN F! ens hunnit hålla sitt första årsmöte och börja formulera sin politik i demokratisk ordning. Du vet ju att ingenting i F!:s politik handlar om att kvinnor som ligger med män är könsförädare, att män skall slitas i stycken. Så varför drar du upp det som om det vore en sanning?
Och sedan säger du att media inte har något med att göra att feminismen inte känts som ett alternativ i valet. Eller inte lyfts av de etablerade partierna.
Självklart skall (s) ha kritik för att de tigit ihjäl jämställdhetsfrågorna. Men den kritiken smittar av sig på media, som inte lyft frågan, som bara skrivit om presidentval och blåa och röda lag. Den smittar av sig på väljarna som inte tycker frågan är tillräckligt viktig.
F! skulle säkert kunnat göra en massa saker annorlunda. Någon hade kunnat säga åt de unga tjejerna i Radical Cheerleading att ni får inte uppträda före vårt årsmöte, för era texter är för radikala. (Vad hade medierna skrivit om det? Och vad säger det?) Men vi hade fan inte kunnat jobba MER med att lyfta dessa frågor i valrörelsen. Med de resurser vi haft - ekonomiska som ideella - har vi gjort under. Att vi inte nått ut tillräckligt kan inte enbart skyllas på oss. Vad hade till exempel skett om de mindre partierna fått en enda partiledarutrfrågning, eller debatt i TV? Hade detta kunnat bidra till att frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män lyfts?
En sak har dock Belinda rätt i, och det är att man verkar skylla sviterna av ojämställdheten, inte på ojämställdheten utan på budbäraren, feminsterna, som vill råda bot på just denna ojämställdhet.
Voices from abroad
Här kommer några kommentarer kring F! och valrörelsen:
Jane Fonda: “…You are right, dear Gudrun, this is just the beginning, a first, monumental step. Ours is the most fundamental struggle. The hardest. We are battling thousands of years of patriarchy. I am proud to have been there with you. I will always remember those days. Now get some rest! Love, Jane”
Eve Ensler, författare till Vaginamonologerna: What an utter joy to stand with you all in Stockholm these last days. I was moved, educated, empowered and proud, deeply proud to be in your midst. This campaign is the first in many victories. This is the door opening and with time and more energy we will burst it wide open…”
El Pais, stor drake i Spanien 16 september: ”Feministiskt Initiativ är inget småparti bland de andra eller en modefluga som bara försvinner. För det första handlar det inte om något krig mot männen - det finns några stycken på riksdagslistan – och partiets valmanifest är mer konkret än de traditionella partiernas. De ställer upp till val därför att kvinnor jämfört med män, får genomsnittligt 4 300 kronor mindre i plånboken varje månad, därför att kvinnor i Sverige tar ut 81% av föräldraledigheten vilket förstärker deras underordnade position på arbetsmarknaden. Detta är ett parti som kan skapa historia om det kommer in i riksdagen.”
Katharina Wawrzon, statsvetare och tolk, London i ett mejl döpt 'The Others': "It's quite nasty how they've bundled up all the small parties into one big pile. What baffles me is a complete lack of respect. Well done for the campaign anyway!"
Väljarna skrämdes bort!?
Är det kanske så att väljarna i Alvik skrämdes bort av F!-representantens uppsyn? Jisses... Vill härmed dementera att jag grimascherade mot den socialdemokratiska kvinnan!
Rätt röst
I valbåset på Nya Elementar i Bromma.
Vaginamonologer
Rada Boric, Unni Drougge, Jane Fonda, Eva Fröhling, Mian Lodalen, Gudrun Schyman, Marika Lagerkrantz, Kim Andersson omkring Catharina Cavalli.
Miss Universum
Bild från Extravaganzan på Maximteatern i lördags. Copyright: Anna-Karin Johansson Brikell
Tack!
Här i Bromma har dimman lägrat sig, men det beror inte på för mycket dryck igår utan förmodligen är det vädergudarnas sätt att tala om för mig att min semester är slut. Världens häftigaste semester någonsin! Och mest lärorika! Med tanke på vad vi åstadkommit under de senaste månaderna så kan vi ju ta oss vart som helst, även om det kommer ta tid.
På QX:s Qruiser-sajt har man fått svara idag på vilket parti man röstat på. Där var det kd som fick 1%. Dock så har folk ändå röstat in kd:s familjepolitik genom att rösta på de andra borgerliga partierna. Roligare dock är, att om Qruisers väljare varit representativa för befolkningen hade vi kommit in i riksdagen. Fyra procent röstade på oss! (Än så länge med nästan tusen som svarat.)
Och visst röstade folk på oss, visst trodde dom på oss! Bara inte tillräckligt många. Och så vill jag rikta ett innerligt tack till alla dom som uppmuntrat, som ringt och sagt att 'nu har jag röstat på er', som ringt och sagt 'lycka till', som raggat röster, som trott på att F! skulle kunna komma in i riksdagen och göra skillnad. Alla ni som inte är fastlåsta i ett höger-vänstertänkande. Alla ni som sett oss som människor som faktiskt vill och kan åstadkomma förändring. Och som behandlat oss med den respekt vi förtjänar. Till er, mitt allra innerligaste och varmaste tack för stödet!
Nu skall jag ge mig av ut i dimman på väg mot jobbet. Där fortsätter ju kampen för allas lika värde och rättigheter. Jag känner mig otroligt stärkt i denna!
Valdagen
Ikväll väntar valvaka på Elverket. Valmyndigheten tänker fortfarande inte tala om för oss hur det gått ikväll men något hum hoppas vi åtminstone få. Och Persson och Reinfeldt kan ju heller inte vara säkra förrän Valmyndigheten har sagt sitt!
Smolk i bägaren denna stora dag är ändå att en stor socialdemokrat lämnat oss. Sten Andersson var en av dem som för mig symboliserade en socialdemokrati som jag bättre kände igen mig i. Heder åt Sten!
Internationell solidaritet
Här eldar Gudrun Schyman på publiken att gå och rösta på Feministisk initiativ. Platsen är Sergels Torg i dag på eftermiddagen. Bakom Gudrun står Rada Boric från Centre for Women's Studies i Zagreb, Eve Ensler, författare till Vaginamonologerna , Jane Fonda, författare, aktivist, skådespelare och Lilian Halls-French, från Feminist Initiative Europa. Alla hade rest till Stockholm för att uppmana svenskarna att ta den unika chansen och rösta på F! i riksdagsvalet! För att dom hoppas att Sverige skall fortsätta att vara en förebild i kampen för jämställdhet mellan könen, som ger dem själva styrka i samma kamp i sina hemländer.
Jane Fonda och Gudrun Schyman på Sergels Torg
I dag kl 16.00-17.30 besöker Jane Fonda och Gudrun Schyman Valbar utanför entrén till Stadsteatern på Sergels Torg. Gå och lyssna! Gå sedan och rösta inne på plan 2 i Kulturhuset!
Konstnärer till storms mot mediatystnaden
I bifogade artikel i tidningen Journalisten sätts fokus på ihjältigandet av F!:s politik.
10% kan tänka sig rösta på F!
Vad dom än säger i vallokalen så gäller att det är helt OK att använda en blank valsedel och skriva F! eller Fi eller Feministiskt initiativ på denna. Besked om detta har utgått från Valmyndigheten till Länsstyrelserna men om det når valförrättarna är en annan fråga. Det är dock ostridigt att dessa röster skall räknas som en röst på Feministiskt initiativ!
Tack, men nej tack, Sverigedemokraterna
Det var inte bara Berndt som fick post idag. Jag själv kunde sätta tänderna i senaste numret av EXPO. I förra numret granskade tidskriftens journalister extremhögerns kvinnosyn och den roll kvinnor har i de olika främlingsfientliga partierna. I senaste numret citeras en av partiets motioner till Hallstahammars kommun om förbud mot bärande av klädesplagg som nikab och burka, inlämnad 9 maj 2005:
"... den stora invandringen som Sverige har mottagit från den muslimska världen är ej försvarbar och den ligger ej i den svenska nationens intresse. Islam utgör ett hot mot Sverige i många avseenden, till de mest akuta hoten hör den ändrade demografiska sammansättningen i Sverige. Muslimernas snabbt ökade andel av befolkningen är destruktiv för Sverige i såväl kulturellt som ekonomiskt avseende. Dessutom så innebär Islams närvaro i det svenska samhället en kränkning av kvinnans demokratiska rättigheter."
När blev rätten att välja vad man vill klä sig i och rätten att välja sin egen religion en kränkning av ens demokratiska rättigheter?
Varför vill Sverigedemokraterna straffa muslimska kvinnor om det nu är de muslimska männen som kränker deras rättigheter?
Och hur har Kristendomen bidragit till kvinnans demokratiska rättigheter genom århundrandena? Borde då inte Kristdemokraterna vara det mest feministiska partiet i riksdagen?
Och när blev Sverigedemokraterna feminister? En organisation som enligt EXPO:s granskning ser kvinnor endera som blonda lockfåglar eller offer. Som gjort reklam där man skriver att "ikväll våldtas ännu en svensk kvinna - kvinnofrid nu - rösta svenskt".
Nej tack, SD, jag betackar mig för all hjälp från ert håll i den feministiska kampen.
