Aftonbladet och civilkuraget
Allt sedan valet för snart tre veckor sedan har jag gått och väntat på artikeln. Den där Åsa Petersen åter sällar sig till feminismen. Idag kom den.
Under hela upptakten inför valet har jag noga iakttagit hur nämnda skribent uttryckt sig i sina ledare i Aftonbladet. Först kände jag förvåning, senare en lätt känsla av uppgivenhet. Hur kommer det sig att en person som i åratal torgfört exakt de frågor som ingick i F!:s valmanifest, under hela valrörelsen lyckades förtiga det faktum att det fanns ett parti som drev just dessa frågor? Åsa som alltid skrivit så bra om kvinnors löner, om delad föräldraförsäkring, om likabehandling oavsett sexuell läggning o s v. Och hur kommer det sig att samma person idag skriver att 'Gudrun Schyman och gänget marginaliserades. Medierna slutade uppmärksamma fi...'? När hon själv i egen hög person haft makten att låta bli att göra just detta, att marginalisera ett feministiskt initiativ som lyfter just Åsas hjärtefrågor.
Eller har hon den makten? Är detta kanske Åsas sätt att säga att 'jag hade gärna skrivit mer om fi:s valfrågor om jag bara fått'? Är det kanske så att socialdemokraterna inte fick ifrågasättas i denna grundläggande fråga, om jämställdheten? På allvar. För inte ens Åsa kan väl ha trott på det hon nu kallar 'fagra ord' i sossarnas valmanifest?
Om kravet på delad föräldraförsäkring är en stid mot unkna könsroller som måste tas, så snart det bara går, som Åsa skriver idag... Varför i hela världen tog inte Aftonbladet chansen att noga upplysa väljarna om vilka (två) partier som drev denna fråga i valrörelsen?
Ja, många frågor blir det, men mest retoriska. Jag är nämligen inte ett dugg förvånad. Jag har ju väntat på just detta. Att journalister som kallar sig feminister tigit sig blå om oss under valrörelsen för att sedan plötsligt vakna upp och ropa efter rättvisa igen. Som de feminister som sov sig genom kommunalstrejken för ett antal år sedan. Nej, när det verkligen hettar till är civilkuraget som bortblåst.
Under hela upptakten inför valet har jag noga iakttagit hur nämnda skribent uttryckt sig i sina ledare i Aftonbladet. Först kände jag förvåning, senare en lätt känsla av uppgivenhet. Hur kommer det sig att en person som i åratal torgfört exakt de frågor som ingick i F!:s valmanifest, under hela valrörelsen lyckades förtiga det faktum att det fanns ett parti som drev just dessa frågor? Åsa som alltid skrivit så bra om kvinnors löner, om delad föräldraförsäkring, om likabehandling oavsett sexuell läggning o s v. Och hur kommer det sig att samma person idag skriver att 'Gudrun Schyman och gänget marginaliserades. Medierna slutade uppmärksamma fi...'? När hon själv i egen hög person haft makten att låta bli att göra just detta, att marginalisera ett feministiskt initiativ som lyfter just Åsas hjärtefrågor.
Eller har hon den makten? Är detta kanske Åsas sätt att säga att 'jag hade gärna skrivit mer om fi:s valfrågor om jag bara fått'? Är det kanske så att socialdemokraterna inte fick ifrågasättas i denna grundläggande fråga, om jämställdheten? På allvar. För inte ens Åsa kan väl ha trott på det hon nu kallar 'fagra ord' i sossarnas valmanifest?
Om kravet på delad föräldraförsäkring är en stid mot unkna könsroller som måste tas, så snart det bara går, som Åsa skriver idag... Varför i hela världen tog inte Aftonbladet chansen att noga upplysa väljarna om vilka (två) partier som drev denna fråga i valrörelsen?
Ja, många frågor blir det, men mest retoriska. Jag är nämligen inte ett dugg förvånad. Jag har ju väntat på just detta. Att journalister som kallar sig feminister tigit sig blå om oss under valrörelsen för att sedan plötsligt vakna upp och ropa efter rättvisa igen. Som de feminister som sov sig genom kommunalstrejken för ett antal år sedan. Nej, när det verkligen hettar till är civilkuraget som bortblåst.
Kommentarer
Trackback
