Vilnius international airport - den sista sovjetstaten
Upp med tuppen klockan halv fem på morgon. Taxin väntar som den skall utanför hotellet. Tio minuter till flygplatsen. Jag har tagit gott om tid på mig om något skulle krångla med taxin och är på flygplatsen två timmar innan flyget skall gå.
Det är här jag drabbas av de sista kvarlämningarna av en svunnen tid. Sura kärringar i alla åldrar i alla funktioner. Byråkrati som får fransmän och ryssar att avundas. Service icke existerande. Engelska något konstigt språk som ingen haft anledning att lära sig.
Det börjar i incheckningen. Glad över att kunna checka in så tidigt möts jag av beskedet att sedan december så måste alla passagerare som vill checka in bagage betala 25 lita (ca 70 kr) per väska. Jag skall gå upp en trappa till dörr två och betala hos Air Baltic, ljushuvudena som beslutat om detta. Det är bara när man flyger FRÅN Vilnius man behöver betala. Detta får givetvis till följd att folk låter bli att shoppa i landet och tar med sig väskan ombord på de små Fokker 50-planen i stället. Smart, Air Baltic!
Jag skickas fram och tillbaka mellan två kontor fyllda av sura brudar för att de inte är sifferkunniga och inte ser min flygplanskod. Väl tillbaka vid incheckningen en trappa ner för att lämna kvittot, så är jag ganska sur. Den stackars människan i incheckningen får ta emot mina funderingar över det vettiga i detta nya system, när det egentligen är Air Baltics ledning som skulle ha skiten! Beundrar markpersonalen för att dom orkar med att ta det som chefer i andra bolag slipper där dom gömmer sig uppe på kontoren.
Så var det då dags att ta sig genom säkerhetskontrollen. Gate nummer 4 säger alla tavlor. Ingången till gate nummer 1-4 är släckt och stängd. Jag frågar en kvinna som ser ut som en vakt om den är öppen men denna anställda på Vilnius internationella flygplats talar inte engelska utan pekar buttert mot informationsdisken. Där huserar Litauens suraste människa. En sådan som blir skitsur när man stör henne för att få information. Om det står en 4 på tavlan är det dit jag skall gå. "Men det ser stängt ut" säger jag. Det är dit jag skall gå. Så jag går dit, med bestämda steg.
Och stoppas bryskt av den icke engelsktalande vakten. Som skickar över mig till dagens förste manlige anställde (förutom portieren och taxichauffören). Han talar engelska och kan meddela att jag skall gå genom säkerhetskontrollen vid gate 11-14 i stället. Därför att jag kan gå runt till nummer 4. Doh! Som om jag som passagerare skulle kunna veta detta.
Säkerhetskontrollen går OK. Inte ens några pip från skorna.
När jag kommer ut på andra sidan känner jag att här vill jag inte spendera några mer pengar så alla mynten åker ner i Rädda Barnens bössa innanför säkerhetskontrollen. Det är innan jag upptäcker att det klockan 6 på morgonen inte finns ett enda öppet kafé och taxfreeaffärerna säljer bara Red Bull. Jag blir helt enkelt tvungen att köpa något för att skaffa mynt. Protesterar grinigt mot den litauiska flygplatsen genom att köpa en liter Stolichnaya, inget lokalt. 120 kr. Rätt billigt.
Mungiporna upp och fem litas i handen. Stoppar in myntet i en dryckesautomat. Som genast sväljer 2,50 utan att ge något tillbaka. Till sist får jag för motsvarande 15 svenska kronor 33 cl vatten. Vodkan är minsann inte mycket dyrare. Vilket även min kollega bekräftat under konferensen, det enda som inte blir dyrare i det här landet är vodka.
Kanske finns det här en anledning till de sura kvinnorna. Låga löner, 3 400 svenska kronor netto i månaden är medellönen för kvinnor (män tjänar såklart 25 procent mer). Vodkan intas med stor sannolikhet i större utsträckning av män. Vilket i förlängningen drabbar deras kvinnor. Tänker på folkomröstningen om införande av motbok. Den första folkomröstning kvinnor fick delta i. Varpå vissa män föreslog att kvinnorna bara skulle få en halv röst eftersom de förväntades rösta emot. Vilket de gjorde, och motboken infördes.
Nu väntar en färd över Östersjön som jag inte ser fram emot. Är ordentligt flygorolig. Inte rädd, det finns dom som har det värre, men jag gillar inte att flyga. Och inte blir det bättre av den tur med Air Baltic som jag hade hit. Där maten föll av faten och vinet skvimpade ur glasen i turbulensen. Nu lär vi väl dessutom ha motvind hem vilket förlänger pinan. Om inte bilen stod och väntade på Arlanda skulle jag kunnat ta en hutt Stolichnaya tillsammans med mitt dyra vatten. ;)
pressmeddelande
Pressmeddelande 2008-01-28
Förslag om att Feministiskt initiativ ska ställa upp i val
I helgen beslutade Feministiskt initiativs styrelse att föreslå att organisationen ska ställa upp i EU-valet 2009 samt i riksdags-, kommun- och landstingsvalen 2010.
- Behovet av ett feministiskt alternativ i politiken har bar ökat sedan det senaste valet, sade
Gudrun Schyman vid en pressträff på måndagen.
Vid pressträffen medverkade också Maria Carlshamre, EU-parlamentariker.
- Det behövs väldigt många fler feminister i EU-parlamentet. Som det är nu behandlas
jämställdhetsfrågorna styvmoderligt, sade Maria Carlshamre.
Styrelsen var inte enig i sitt beslut, och frågan avgörs på Feministiskt initiativs extrakongress i Umeå den 2-4 maj 2008.
Bilaga: Styrelsens beslut i sin helhet
För mer information:
Fi:s pressjour 0706-100 191
Styrelsens förslag till beslut vid Feministiskt initiativs extrakongress 2-4 maj 2008 Feministiskt initiativ i EU-parlamentet, riksdagen, kommuner och landsting
Politiken domineras av män och förmår inte angripa de stora orättvisor och maktklyftor som råder mellan kvinnor och män. Diskrimineringen av många andra grupper fortsätter. Det var bakgrunden till att Feministiskt initiativ på sitt konstituerande årsmöte 2005 beslöt att ställa upp i 2006 års riksdagsval. Valresultatet blev en besvikelse för många inom och utanför Feministiskt initiativ, eftersom vi hade hoppats på ett bättre utfall. Samtidigt är vi stolta över vår insats i valrörelsen: Aldrig förr har så många samtal förts på gator och torg om jämställdhet som under vår valrörelse. I flera kommunval nådde vi ett valresultat som tydligt översteg riksgenomsnittet.
Valresultatet innebar bland annat att Sverige fick sin 42:a regering i rad ledd av en manlig statsminister. Fredrik Reinfeldts regering genomför en lång rad åtgärder som innebär att många kvinnors ekonomiska villkor försämras dramatiskt. Införandet av vårdnadsbidrag och skatteavdrag för hushållsnära tjänster är tydliga uttryck för en politik som leder till att den ojämlika arbetsfördelningen mellan kvinnor och män ytterligare cementeras.
Lönegapet mellan kvinnor och män består. Mäns våld mot kvinnor ökar. Behovet av ett feministiskt alternativ i
riksdagen har ökat ytterligare sedan det senaste valet.
I EU-parlamentet är andelen kvinnor mindre än en tredjedel. Den europeiska ekonomin går mot en befolkningskris på grund av det låga barnafödande som blir resultatet av att samhället inte erbjuder social service till rimliga kostnader i form av heltäckande förskola och skola, samtidigt som allt fler kvinnor utbildar sig och vill vara fullt delaktiga i arbetslivet. Den katolska kyrkans patriarkala normer vinner inflytande med krav på inskränkta aborträttigheter och fortsatt diskriminering av homosexuella, bisexuella och transpersoner. Behovet av ett feministiskt alternativ är minst lika stort i EU-parlamentet som i den svenska riksdagen.
Hela 75 respektive 80 procent av landstingsstyrelsernas och kommunstyrelsernas ordföranden är män. I landsting och kommuner bedrivs merparten av den offentliga sektorns verksamhet, en verksamhet vars anställda till största delen består av kvinnor och som har stor betydelse för kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta i ett samhälle där barn, gamla och hem fortfarande ses som kvinnors ansvar. Även i landets kommuner och landsting finns det ett skriande behov av ett feministiskt alternativ i politiken.
Politiken domineras fortfarande av män och förmår fortfarande inte angripa de stora orättvisor och maktklyftor som råder mellan kvinnor och män. En valrörelse kräver enorma mängder ideellt arbete och avsevärda ekonomiska resurser. Vi är beredda att tillsammans med alla andra medlemmar arbeta hårt för att skapa förutsättningar för att Feministiskt initiativ ska kunna bedriva framgångsrika valrörelser inför de förestående valen till EU-parlamentet, riksdagen, kommunerna och landstingen.
Extrakongressen föreslås besluta
1. att Feministiskt initiativ ska ställa upp i 2009 års val till EU-parlamentet.
2. att Feministiskt initiativ ska ställa upp i 2010 års val till riksdagen.
3. att uppmana feminister i landets alla kommuner och län att organisera sig för att ställa upp i 2010 års kommun- och landstingsval under partibeteckningen Feministiskt initiativ.
Ström och Strindberg
En stor inspirationskälla kan tänkas.
sju av tio för att homosexuella skall få gifta sig
Enligt Sifo.
Sju av tio svenskar tycker alltså att det är dags att sluta diskriminera folk utifrån sexuell läggning.
Sex av sju riksdagspartier vill också att homosexuella skall få gifta sig.
Hur länge skall kd och dess reaktionära väljare få blockera ett sådant beslut?
Dagens creeper
Tittar in på Creeper för att se vad våra statsanställda roar sig med en söndag.
Klockan 17.37 idag var någon vid Riksdagens förvaltningskontor inne på sajten knullis.com.
En blogg med tämligen homofoba och främlingsfientliga synpunkter från Säffle (tänker inte länka) har besökts oräkneliga gånger idag från Försvarshögskolan. Där har även Migrationsverket varit.
En sida som har adressen opium.se där män kallar kvinnor för sådant som "det där blonda hålet" och där folk lägger upp gruppsexbilder i debattforumet har besökts av Rikspolisstyrelsen. (Förhoppningsvis är det å yrkets vägnar.)
Försvarets materialverk har varit inne på gratis-porr.nu.
För övrigt har någon vid Västkustens Marinkommando förgyllt hela dagen med att titta på humorbilder på istheshit.net.
En söndag i det offentliga Sverige.
Världens barn
Fotografen Kevin Kling ställs ut på Hasseludden med några av hennes bilder från Kina, Thailand och Mongoliet. Många av bilderna kan också ses på nätet. Underbara bilder på barn och deras nära vuxna.
Själv gillar jag nog bäst den här, som jag inte hittat på nätet, men fotat med mobilen för att kunna visa den lille mannen.
Cool liten tjej.
Knuts nya kompis Snöflinga!
http://www.nuernberg.de/internet/eisbaer/videos.html
Otroligt söt!
Genarp!
Har såklart den skönaste dialekten. Det vet ju alla som älskar Ture och Göte Lagerståhl!
Källa:
http://www.kvp.se/nyheter/1.1008609/lena-i-genarp-har-sveriges-skonaste-dialekt
http://www.youtube.com/watch?v=afIn0QfjyQs
Och här en underbar remake av Bröderna Lagerståls sketch med Lars-Erik med ko-bokmärkena:
http://www.youtube.com/watch?v=qz4R_5O5eBE
sunda förnuftet
Det är väl snarare så att juridik inte alltid går att förstå med sunda förnuftet. (Om man inte är jurist vill säga, för då har man ju lärt sig att tänka på ett speciellt sätt.)
Med detta vill jag på inget sätt ifrågasätta lagen, man får inte döda. Men ibland förstår man att folk ändå gör det.
Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1651404.ab
Gecko, gecko!
Så säger ödlorna med samma namn. Det är därför dom heter som dom heter. Funderar på om man inte skulle kunna skaffa sådana att ha i badrummet. Storfamiljen Silverfisk skulle förmodligen inte fatta vad det var som hände innan dom kilat vidare till dom sälla insektsmarkerna. Där sitter den lilla ödlan alldeles stilla och bara väntar, som en katt på sitt byte. Sedan bara zzzapppp så slinker som små krypen ner i ödlemagen.
För övrigt så skriver Sigge Eklund en debattartikel i dagens Aftonblad om Pär Ström och hans illa underbyggda påståenden om feminismen. Ströms påstående saknar ju helt källor, bortsett från att han upprörs över att Fi anser att samhällsbyggandet, som alltid utgått från mäns behov, också skall utgå från kvinnors behov. Eklund frågar sig hur det kan komma sig att stora tidningar upplåter så mycket utrymme åt en person som är så illa påläst, illa underbyggd och som bara slår vilt omkring sig.
"Kan myten om den manshatande feministen ha blivit så djupt förankrad i vår kultur att den inte ifrågasätts längre?" frågar sig Eklund.
Kanske. Eller så är det helt enkelt så att Svenska Dagbladet (som för övrigt vägrade Feministiskt initiativ att komma med ett genmäle mot de anklagelser Ström riktat mot oss utan istället lät Ström i en replik komma med ännu fler anklagelser mot bl a Gudrun Schyman personligen) gillar att få lite debatt. Om det sedan eldas på av en okunnig icke påläst person med en uppenbar agenda att svartmåla folk han inte gillar, det gör ingenting för Svenskan. Bara man får många träffar på sin hemsida.
Eklund har läst feministbloggar, Fi:s hemsida, ja till och med ROKS hemsida. Ingenstans har han funnit någon som anser att män är djur eller som förespråkar mansförtryck. Han uppmanar Ström att komma med ett enda namn, så att de kan diskutera på en vettig nivå. Men varför skulle Ström göra det. För han har ju redan sin plattform hos mindre nogräknade debattredaktörer. Där spelar det ingen roll om det är sanning eller lögn man framför, så länge det säljer.
Och bilden av den manshatande feministen (jag har fortfarande inte träffat någon sådan och jag befinner mig ju mitt ibland dem) säljer.
(Alla jämförelser mellan ödlan ovan och Pär Ström är givetvis helt slumpmässiga!)
Källa: http://www.aftonbladet.se/debatt/article1632623.ab
Självinsikt?
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=566&a=394155
årets första soldag, kärlek och tabloidsnusk
I helgen har jag och den lille mannen haft det riktigt skönt. I fredags kväll var vi på IKEA och köpte lampor och datorsekretären Jonas. Så nu är det äntligen ordning på alla sladdar och skit och jag har en bra skrivplats att sitta vid.
Igår var vi och såg Arn - Tempelriddaren uppe på Fontänen. Ett mycket missvisande namn på filmatiseringen av Jan Guillous första två böcker. Och så har jag ju lite svårt för Sofia Helin av någon anledning, hon pratar konstigt och ser konstig ut. Han som spelar Arn såg mest ut som ett vedträ i ansiktet. Filmen borde i stället hetat "Arn och Cecilia - en kärlekshistoria" eller "Folkungarnas vedermödor i Västra Götaland". För så himla mycket tempelridderi innehöll inte filmen. Det Guillou velat med sina böcker, ge en annan bild av arabisk kultur och historia, utgjorde kanske en halvtimme om ens det av 2 timmar och 20 minuter.
Underhållande var det, men manusförfattare och regissör verkar ha fallit för trycket att göra en kärlekshistoria före ett historiskt dokument. Några stigbyglar kunde vi dock inte se, vi hade nästan hoppats på att få beslå dem med ännu en historisk miss. Dessa uppfanns nämligen av mongolerna som inte intog Bagdad (och träffade på araber) förrän på 1200-talet. Däremot undrar vi om man verkligen använde sig av botox på 1100-talet. Cecilia Blankas läppar putade så hon hade kunnat knuffa i kull den leda Moder Rikissa med dem.
Tre plus.
Idag gick vi runt Grimstareservatet och solen sken och det var riktigt skönt. När jag nu lämnat den lille mannen vid Jönköpingståget så sitter jag vid min nya sekretär och läser om Madeleine Mc Cann i Expressen. Kolla in denna artikel:
Det intressanta är inte att Madeleines föräldrar tänkt göra film om sin dotters försvinnande (vore det inte bättre att bara tala om var dom dumpat henne?) eller att amerikanska mammor påstår att deras treåringar vill spela rollen (som om en treåring hade en egen vilja i denna fråga). Det intressanta är att intill Expressens smått upprörda artikel återfinner vi en annons för Vingresor där dom lovar bjuda barnen på maten hela semestern... Ja, man blir ju verkligen sugen på semester när man läser om Mc Canns...
plötsligt står dom ute på gården
Jag är lätt mörkrädd. D v s jag tycker det är läskigt att gå in i mörker och ha det mörkt omkring mig. Skumt då jag ju en gång i tiden jobbade som väktare där sådana arbetsuppdrag faktiskt förekom. En gång gick jag in i en datahall på Televerket i Farsta, trampade ner i ett hål där någon tagit bort en golvplatta och stukade foten svårt. Så det kan ju finnas anledningar till att akta sig för mörkret annat än att man skall bli påhoppad av spöken eller levande.
Dock, en plats som kan vara extra läskig är ute vid Torpet. När man går ut för att kissa på kvällen i augusti ligger hela trädgården där ute, ruvande och mörk. Man ser inte handen framför sig. Runt om ligger åkrar som man inte ser och det är en kilometer till närmaste hus.
Ibland ligger jag och jagar upp mig för att jag hört en gren slå mot väggen eller möss springa i taket. En natt förra sommaren vaknade jag fram på morgonen av skottsalvor. Det var inga vanliga skott, såsom när någon skjuter morkullor eller en enstaka råbock. Utan det var knatter som från maskingevär. Som om ett gäng psykopatiska massmördare gjorde rent hus borta hos grannen på andra sidan skogen. Med jämna mellanrum kom skottsalvorna. Samtidigt hördes rop och skrik från mansröster. (Det är ruskigt lyhört där ute och ljud kan färdas ganska långt.)
Snacka om att jag jagade upp mig. Maken sov tryggt bredvid och märkte inget. Det var en sådan där situation när ens yrvakna polisserieskadade medvetande tänkte en sak och ens nyktra förnuft en annan. Förnuftet höll mig kvar i sängen. Till slut tystnade skjutandet.
Vilka det var som sköt fick vi aldrig veta. Inte ens den alltid lika upplyste farbrodern visste. Förmodligen var det frågan om någon hemvärnsövning eller dylikt. Alla grannarna lever i allafall och har hälsan.
Men vad gör man om man under en längre tid varit trakasserad av ett mopedburet gäng skitungar från trakten. Ungar med föräldrar som uppenbarligen abdikerat och där polisen heller inte verkar bry sig. Där man gång på gång gjort det rätta och vänt sig till polisen för att få trakasserierna att upphöra. Om jag, syrran och pappa varit där ute och vetat att några ville oss illa. Nu skall dom visa oss. På kvällen innan har dom ringt och sagt att dom skall komma och döda syrran.
Dörren är låst och fönstren reglade. Plötsligt hör man mopedknattret borta på vägen. Hur det närmar sig och saktar in och hur de sedan stannar ute vid vår infartsväg. Hur dom sedan står ute på gården hela gänget. Massa testosteronstinna tonårskillar utan moraliska och empatiska begränsningar. Med vedträn i handen. Där man ser mamma svänga in på vägen men tvingas backa och köra allt vad hon har därifrån för att hon jagas av dessa ungar. Man ringer polisen, men de verkar inte så intresserade och har ju inte varit det tidigare heller.
Jag undrar om inte min far, som varken led av adhd eller tourettes syndrom, reagerat ungefär som pappan i Rödeby. Om han sedan, som jägare, skjutit är en annan sak, men nog hade han känt en viss desperation. Det står alltså två bevisat empatistörda ungjävlar med vedträn på vår trapp som hotar att döda ett av barnen i familjen.
Så långt är det svårt att inte se att en nödvärnssituation föreligger. Minns min utbildning i självförsvar på väktarutbildningen, samt den juridik vi fick lära oss. Det gick i det närmaste ut på att man fick ta till våld som motsvarar det man utsätts för. Beväpna sig alltså, liksom inkräktarna.
Men frågan är vad ungarna gjort om pappan nöjt sig med att hota dem? Dragit därifrån, förmodligen. För att återvända nästa kväll med egna skjutvapen? Inte helt otroligt. Vi talar ju här om personer som ägnat två års tid åt att göra livet till ett helvete för just denna familj.
Det verkar dock ganska tydligt att 50-åringen, om än förståeligt, använt sig av mer våld än nöden krävde här. Å andra sidan kunde han ju inte veta hur ungarna var beväpnade, de var ju där för att döda hans son. Om det rört sig om vargar som hotat hans hund eller får hade han fått skjuta. Men att ladda om och jaga efter en människa som retirerar och sedan skjuta på nära håll, det är excess d v s mer våld än nöden kräver.
Återstår sedan att bedöma om det finns förmildrande omständigheter för detta våld, d v s att mannen i fråga inte var psykiskt frisk och inte kunde anses behärska sig på samma sätt som krävs av en frisk människa. Om så är fallet lär vi hamna i det vanliga dilemmat med en person som varit sjuk vid dådet men är frisk nu. Därför hänvisar också åklagaren i fallet till Mattias Frisk. Anledningen till att han fick fängelse, trots att han varit uppenbart störd vid dådet, var att han själv försatt sig i ett tillstånd där han visste att han blev otillräknelig och aggressiv nämligen genom att dricka alkohol.
Sen finns ju alltid möjligheten att jämka skadestånden. Om man nu råkar bli skjuten när man beväpnad med vedträn och baseballträn ringer på hos en familj där man samma kväll hotat att mörda en av familjemedlemmarna, då har man faktiskt själv försatt sig i en situation där man riskerar att råka illa ut. (Hur resonerar för övrigt ungarnas försäkringsbolag i denna fråga, kan man undra?)
Antar att det hela kommer leda till att pappan i det här fallet döms för mord och kommer få ett kännbart fängelsestraff. Ser därefter fram emot en process mot mopedgänget som jag hoppas dras inför rätta för olaga hot. De om några är i uppenbart behov av vård.
Vi andra kan bara hoppas att om vi någonsin utsätts för trakasserier i någon form, så sviker inte samhället som dom gjort med familjen i Rödeby.
min tid och andras
På jobbet har jag massor av flyttkartonger att fylla. Jag är så jävla trött på flyttkartonger! Och någon hade lyckats med att både få mitt efternamn fel och min mejladress fel på nya visitkorten...
Smet lite tidigare för att hinna med ett antal ärenden, som att tvätta bilen. Det är där på macken jag börjar fundera över vad det är som får vissa män(niskor) att anta att deras tid är mycket viktigare än andras. Som han i den silverfärgade mercan E280. Som innan han går in och köper kupong parkerar så att ingen annan kan komma förbi honom in till kön vid tvätten. Jag stod före i kön, var ute före honom men tvingas ändå vänta på att han skall tvätta sin bil. Nu tillhörde inte karln dessa som har vett att säga att "oj, ursäkta, du var visst här före mig". Och lika bra var väl det annars hade jag kontrat med att "jamen, det är klart att din tid är mycket viktigare än min!".
Och ja, jag irriterar mig på folk som markerar bord och stolar på lunchkrogen också.
Dock bilen blev tvättad, om man nu kan kalla det för tvätt, den blir ju aldrig riktigt ren. Och jag hann hämta ut biljetterna till Värmlandsoperans uppsättning av Candide i vår, innan ATG-ombudet stängde.
Förkylning på gång och jag proppar i mig naturpiller för att kväva den i sin linda. Håll tummarna.
Hemska hemsökelser i hemmet
Här hade vi åtta små barn i åldrarna 9 månader till sju år. Två av dessa var pojkar, 3,5 och 4 år gamla. Till att börja med jagade 3-åringen 4-åringen med ett svärd genom huset och 4-åringen hade svårt att värja sig från denna attack och ville inte riktigt attackera tillbaka. Det är en vanligen glad, kärleksfull och kelen liten kille. Vi kan kalla honom Gunnar.
Under middagen övergick dock leken till något annat uppe på övervåningen och plötsligt kommer 3-åringen springande till sin far med stora ögon och rynkad panna med en glatt leende 4-åring i släptåg.
- Gunnar säger att det finns spöken under Gunnars mammas och pappas säng?
Gunnar replikerar med:
- Ja, och dom har såhär stora tänder! (Måttar en halvmeter med armarna.)
Gunnars skojfriske far som sitter intill kan inte låta bli att hålla med om att så är fallet.
- Men dom äter väl inte små barn?
Den lille är förtvivlad vilket står skrivet i hela ansiktet. Rynkan mellan ögonen blir allt djupre.
- Jo, men visst var det så Gunnar att du hade ett större syskon tidigare?
Frågar den skojfriske, inte helt så smidige, fadern.
Det är då vi inser att det Gunnar inte gjorde i svärdsleken har han nu fått revansch för, en blotta har uppenbarat sig hos vännen. Kvällen avlöpte sedan med att 3-åringen fastnade i vinkelvolten och inte fick spökena ur skallen, trots att vi försäkrade att dom bara kommer fram kl 12 och att vi då skulle binda dem så att jag kunde ta med dem och dumpa dem vid Brahehus när jag far tillbaka till Stockholm.
Naturligtvis eldades han på av sin halvåret äldre kompis. Slutklämmen är när dom två går förbi en stor brudkista inne i vardagsrummet. Gunnar pekar nonchalant på kistan och säger:
- Det finns en där inne också!
De små charmtrollen skildes dock åt som vänner, gjorde high five och 3-åringen bjöd storsint in Gunnar att gästa deras hem vid tillfälle. Risken är väl dock att Gunnar kommer att plantera ett antal spöken även i sin kamrats hem.
Vem sa att ungar är oskuldsfulla?
2007 års lista
Har länge gått och tänkt på saker som borde sättas på min lista över 2007 års minnesvärda händelser/ting. Så fort jag tänkt dem har tankarna försvunnit igen. Men ett försök skall jag göra, åtminstone.
Årets bok: Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Har inte blivit så rörd av något sedan jag som barn första gången såg Lassie linka in i byn för att sätta sig och vänta utanför sin lillhusses skola.
Årets stripshow: Lillkronorna slår Tjeckien i gruppspelet i JVM och prisutdelning skall ske med hjälp av två blonda brudar med urringningar (ner till naveln) och silikonbröst (som höll på att hoppa ur klänningarna) som bättre passar en stripshow. PINSAMT!
Årets mest sexistiska reklamkampanj: Ryan Air klär av "sina" flygvärdinnor och visar upp dem i underkläder i en reklamkalender som andas sunkigt 70-tal, byggbaracker och tjeckiska hockeygubbar. Om man inte skall bojkotta detta bolag för sin unkna personalpolitik och bristande säkerhet så kan man göra det p g a deras kvinnosyn.
Årets film: Den jag inte hann se, This is Britain, förmodligen. Men i brist på att ännu inte hunnit se denna utser jag ändå American Gangster. Så snygg, så bra.
Årets plats: Torpet. Världens bästa.
Årets man: Min. Den bästa.
Årets fusion: HTF och SIf blev Unionen. (www.unionen.se) Egentligen skedde den först 1/1 2008 men beslutet togs 2007.
Årets "jag önskar jag hade mer tid": Mitt styrelseuppdrag i Feministiskt initiativ som delvis fick ge vika för mitt fackliga uppdrag i HTF.
Årets mesta boende: Vårt. Lägenheter i Jönköping och Västerort har nu utvidgats till Karlstad under 2008.
Årets mat: Libanesiskt. Varje gång. Bäst på Taboulli på Norra Agnegatan med lille mannen, mindre systern och Andreas efter flytt från Bromma till Vällingby.
Årets sysselsättning nummer 1: Möten. Ständiga.
Årets fest: Katharinas och Hamish bröllop i Düsseldorf i mars.
(Kan komma att fyllas på när minnet klarnat ytterligare.)
vitlök, enris och elektroniska katter
Ser dock fram emot en vår i närhet av vårt älskade torp. Det blir ju så mycket lättare att odla och fixa och dona om man faktiskt jobbar tre mil därifrån i stället för 30.
Längtar oerhört efter sommaren. Eller åtminstone våren. Allt är bara mörkt och blött just nu. Den mindre systern skickade igår ett desperat nödrop över vädertillståndet. Hon älskar Göteborg förutom avsaknaden av snö och avskyr när folk hela tiden refererar till att dom minsann hade snö under stormen 1995.
MEN, NU BLIR DET LJUSARE!
Comhemhelvetet
Idag har vi fattat beslutet att byta bredbands- och telefonleverantör. Comhem har helt enkelt bevisat sig vara fullständigt omöjliga. Maken har bredband och telefon via dessa och jag har bredband. Det rör sig väl om ca 700 kr i månaden som vårt hushåll lägger på dem. Men icke mer.
I slutet av november fick maken en påminnelse från dem på 97 kr. Denna lades snabbt in för betalning, dock först den 25/12 efter misstag från mig. (Jag råkade helt enkelt knappa in samma datum som alla andra räkningar.) Den 25/12 betalade vi också 123 kr för mycket till dem, eftersom vi lagt in en räkning för mycket. Detta skedde även i november då vi betalade december två gånger på mitt abonnemang.
Det innebär att från vår familj ligger Comhem på plus, då de trots påstötning inte betalt tillbaka det jag betalat dubbelt.
Det hindrar dock inte Comhem från att skicka 97-kronorskravet till inkasso. De tio dagar vi drog över med betalningen kostade 211 kronor extra. Mer än 100 procent alltså. Nu funderar jag på hur många procent Comhem kommer betala mig för att de ligger på mina dubbelinbetalade pengar. Inget förmodligen. Får väl inte ens se dem igen. (De gör väl somTele 2, tar 400 spänn betalt för att avsluta abonnemanget trots att man inte bundit upp sig på en viss tid.) När maken betalade för mycket till Comhem för någon månad sedan kom det en postavi vilket ledde till att han fick betala mer för att lösa ut pengarna än det fanns på avin. I stället för att Comhem bara drog motsvarande summa på nästa avi.
Och för vad är det som vi har allt detta krångel? I Vällingby får jag allt som oftast felanmäla för att utrustningen som skall skicka signaler mellan Comhem och mitt modem inte är helt up to date. Ständiga avbrott som följd.
Så, just nu är vi på jakt efter ett prisvärt, trådlöst alternativ där man kan vara uppkopplad oavsett var man befinner sig. Tips mottages tacksamt.
Bye bye, Comhemhelvetet.
(Årets nyårsönskning är att det blev fritt även att välja nät när det gäller elleveranserna, då kunde vi även sparka vårt andra hatobjekt i röven, Fortum.)
Baba Ganoush
Jag är såld på baba ganoush. Skulle kunna äta det till allt. Skulle jag någonsin bli gravid lovar jag att jag kommer skicka ut den lille mannen mitt i natten efter just detta.
Ingredienser
2 st auberginer
1 msk tahini (sesampasta)
0.5 st citron, saften
0.5 tsk malen spiskummin
1 st vitlöksklyfta
2 msk olivolja
salt
peppar
Gör så här
1. Värm ugnen till 250 grader.
2. Skär ett par snitt i skinnet på auberginerna, lägg dem på en plåt och ställ in i ugnen. Rulla runt dem då och då. Auberginerna är klara när de är riktigt mjuka och har fått lite grillfärg. Dra av skinnet och pressa ut överflödig vätska med hjälp av ett durkslag.
3. Lägg inkråmet från auberginerna i en matberedare tillsammans med tahini, citronsaft, spiskummin och vitlök. Mixa till en jämn röra. Blanda eventuellt i en skätt olivolja och smaka av med salt och peppar. Om man tycker konsistensen blir för lös kan man mixa i lite vitt bröd.
Agraffritt jublieum
Idag firar jag och den lille mannen treårsjubiléum. Tre år sedan är det som jag på väg mot julfirande med systern i Karlstad passade på att stanna till hos den där trevlige Örebroaren som jag mött på en gaysajt (http://www.qruiser.se/) på nätet. Utanför Hälls konditori stod han i sin Spaldingmössa och väntade i vinterkvällen. Och kvar blev jag så jag kom till systern först kl 3 på natten. Båda upplever att det känns mycket längre än tre år. Så mycket har ju hänt!
Idag är jag dessutom fri från agraffer och frågan är om vi inte kan finna en libanesisk middag för att fira dagen.
Dagens roligaste, och förmodligen mest mitt i prick, är Bertil Torekull på Expressens debattsida:
http://www.expressen.se/debatt/1.979339/darfor-vill-ulf-adelsohn-tysta-svenska-dagbladet
