Vilnius international airport - den sista sovjetstaten
Upp med tuppen klockan halv fem på morgon. Taxin väntar som den skall utanför hotellet. Tio minuter till flygplatsen. Jag har tagit gott om tid på mig om något skulle krångla med taxin och är på flygplatsen två timmar innan flyget skall gå.
Det är här jag drabbas av de sista kvarlämningarna av en svunnen tid. Sura kärringar i alla åldrar i alla funktioner. Byråkrati som får fransmän och ryssar att avundas. Service icke existerande. Engelska något konstigt språk som ingen haft anledning att lära sig.
Det börjar i incheckningen. Glad över att kunna checka in så tidigt möts jag av beskedet att sedan december så måste alla passagerare som vill checka in bagage betala 25 lita (ca 70 kr) per väska. Jag skall gå upp en trappa till dörr två och betala hos Air Baltic, ljushuvudena som beslutat om detta. Det är bara när man flyger FRÅN Vilnius man behöver betala. Detta får givetvis till följd att folk låter bli att shoppa i landet och tar med sig väskan ombord på de små Fokker 50-planen i stället. Smart, Air Baltic!
Jag skickas fram och tillbaka mellan två kontor fyllda av sura brudar för att de inte är sifferkunniga och inte ser min flygplanskod. Väl tillbaka vid incheckningen en trappa ner för att lämna kvittot, så är jag ganska sur. Den stackars människan i incheckningen får ta emot mina funderingar över det vettiga i detta nya system, när det egentligen är Air Baltics ledning som skulle ha skiten! Beundrar markpersonalen för att dom orkar med att ta det som chefer i andra bolag slipper där dom gömmer sig uppe på kontoren.
Så var det då dags att ta sig genom säkerhetskontrollen. Gate nummer 4 säger alla tavlor. Ingången till gate nummer 1-4 är släckt och stängd. Jag frågar en kvinna som ser ut som en vakt om den är öppen men denna anställda på Vilnius internationella flygplats talar inte engelska utan pekar buttert mot informationsdisken. Där huserar Litauens suraste människa. En sådan som blir skitsur när man stör henne för att få information. Om det står en 4 på tavlan är det dit jag skall gå. "Men det ser stängt ut" säger jag. Det är dit jag skall gå. Så jag går dit, med bestämda steg.
Och stoppas bryskt av den icke engelsktalande vakten. Som skickar över mig till dagens förste manlige anställde (förutom portieren och taxichauffören). Han talar engelska och kan meddela att jag skall gå genom säkerhetskontrollen vid gate 11-14 i stället. Därför att jag kan gå runt till nummer 4. Doh! Som om jag som passagerare skulle kunna veta detta.
Säkerhetskontrollen går OK. Inte ens några pip från skorna.
När jag kommer ut på andra sidan känner jag att här vill jag inte spendera några mer pengar så alla mynten åker ner i Rädda Barnens bössa innanför säkerhetskontrollen. Det är innan jag upptäcker att det klockan 6 på morgonen inte finns ett enda öppet kafé och taxfreeaffärerna säljer bara Red Bull. Jag blir helt enkelt tvungen att köpa något för att skaffa mynt. Protesterar grinigt mot den litauiska flygplatsen genom att köpa en liter Stolichnaya, inget lokalt. 120 kr. Rätt billigt.
Mungiporna upp och fem litas i handen. Stoppar in myntet i en dryckesautomat. Som genast sväljer 2,50 utan att ge något tillbaka. Till sist får jag för motsvarande 15 svenska kronor 33 cl vatten. Vodkan är minsann inte mycket dyrare. Vilket även min kollega bekräftat under konferensen, det enda som inte blir dyrare i det här landet är vodka.
Kanske finns det här en anledning till de sura kvinnorna. Låga löner, 3 400 svenska kronor netto i månaden är medellönen för kvinnor (män tjänar såklart 25 procent mer). Vodkan intas med stor sannolikhet i större utsträckning av män. Vilket i förlängningen drabbar deras kvinnor. Tänker på folkomröstningen om införande av motbok. Den första folkomröstning kvinnor fick delta i. Varpå vissa män föreslog att kvinnorna bara skulle få en halv röst eftersom de förväntades rösta emot. Vilket de gjorde, och motboken infördes.
Nu väntar en färd över Östersjön som jag inte ser fram emot. Är ordentligt flygorolig. Inte rädd, det finns dom som har det värre, men jag gillar inte att flyga. Och inte blir det bättre av den tur med Air Baltic som jag hade hit. Där maten föll av faten och vinet skvimpade ur glasen i turbulensen. Nu lär vi väl dessutom ha motvind hem vilket förlänger pinan. Om inte bilen stod och väntade på Arlanda skulle jag kunnat ta en hutt Stolichnaya tillsammans med mitt dyra vatten. ;)
