Rabiatfeminism - början

Ett tag trodde jag att Maria Abrahamsson sett ljuset, eller nåt. Tills jag läste sista stycket i denna krönika.

Tur då att det finns andra som kan skriva om ojämställdheten utan att i samma andetag behöva be om ursäkt genom att skälla efter dessa otäcka feminister.

"Men den perfekta kvinnan är en precis lika stor fiktion i Filippa Reinfeldts Täby som i Ira Levins Stepford. Hennes existens förutsätter nämligen övermänskliga krafter, antingen i form av science fiction eller hemhjälp från öst. Detta då hon inte är mänsklig. Det är det som är hela poängen. Hon är vad hon alltid har varit: det som mannen behöver för att hans samhälle ska gå ihop." (Katrine Kielos, Expressen, 19 december 2006)

Idag skriver DN om salladsbaren i Göteborg som vägrar teckna kollektivavtal. Detta sker i ett tonläge där det ser ut som att krav på kollektivavtal är en kränkning mot seriösa företagare. I stället för ett sätt att skapa fred på arbetsmarknaden. Jag undrar hur många företagare som hellre skulle se att alla anställda strejkade vilt varje gång de inte fick som de ville.

Att DN dessutom förtiger att salladsbarens anställningsvillkor redan granskats av en oberoende arbetsrättsjurist, en av de mest välrenommerade vi har i landet, Toivo Öhman, säger kanske en del om DN:s objektivitet på nyhetsplats.  

Och vad har egentligen Centrum för rättvisa för intresse i denna konflikt? Kanske dags att granska dessa också?

Världen största undersökning av samband mellan alkohol och högt blodtryck. Endast representativ för hälften av befolkningen.

Nästan som med gorillorna i Afrika där man under tjugo års tid studerat alfa-hannarna i flocken och tagit för givet att ungarna i flocken var deras avkomma. Det var ju dessa hannar som slog sig för bröstet och var dominanta och självklart även dom som fick komma till. Ända tills DNA-analyser gjorde det möjligt att kontrollera vem som verkligen var fadern. Döm om forskarnas förvåning när det inte var alfa-hannarna. Ej heller andra hannar i flocken.

Först då kom forskarna på att för att kontrollera vilka honorna parade sig med så borde man kanske studera... ja, typ honorna. (Wow! Vi pratar om människor med en viss grad av utbildningsnivå här!)

Vad upptäckte man då när fokus vändes mot honorna? Jo, att när dessa blev brunstiga så övergav dom flocken och sökte upp en lämplig partner annorstädes. Kanske någon som inte var upptagen med att springa runt och slå sig för bröstet och åma sig för de andra hannarna...

I Danmark har en kvinna uppfunnit en tratt som skall göra så att kvinnor inte behöver dra ner byxorna till anklarna och huka sig ner i skogen när de blir kissnödiga utomhus. Enligt Expressen skall tratten göra så att även kvinnor kan stå och kissa. Jag som trodde problemet var att män inte satt och kissade...

Nå, om nu nöden tränger på utomhus, vilket den ju gör ibland, och man inte har en toalett i närheten är det väl jättebra med valmöjligheter även för kvinnor.

Men se det tycker inte Expressens läsare. Debatt uppstod naturligtvis i anslutning till artikeln där dessa patetiska stackare utan liv som brukar frekventera dessa debattforum får utgjuta sig. Nu över att jämställdheten gått för långt. (Har vi hört det förut?) En 30+ kille från Lidingö är så förbannad att han ilsket skriker att det var det äckligast han sett och skulle någon i hans sällskap göra så så skulle han sluta umgås med dem. Han kvinnliga vänner kissar nog inte.

Det är ungefär som när min väninnas äldste son var i 4-årsåldern och stod inne på toaletten medan mamma satt ner på toastolen. (Om hon kissade eller bajsade eller både och förtäljer inte historien.) Sonen tittade länge på henne och frågade sedan:

- Mamma, bajsar bara du?

Han hade helt enkelt bara sett henne göra sina behov sittande.

Man skulle kunna begära lite mer av en 30-åring...

I TV3 går för närvarande ett fantastiskt program kallat Lyxfällan. Maken och jag drabbas varje torsdagkväll av en blandning av igenkännandets ångest över det svarta hål som pengarna försvinner i varje månad och ren och skär skadeglädje över män som får se sina prylar sålda.

För den som inte sett serien kan jag berätta att det handlar om två grymt råa killar, revisorstyper vid namn Mathias och Charlie, som besöker en ny familj varje vecka för att hjälpa dem rensa upp i sin ansträngda familjeekonomi.

Mathias och Charlie får familjerna att skriva på en total fullmakt. Varje vecka råflinar maken bredvid mig i soffan och riktigt gnuggar händerna. För vi vet ju vad det innebär. Mathias och Charlie kommer sälja männens motorcyklar och platt-TV:n. Och de till synes vuxna männen reagerar likadant varje gång, med snyftanden om att det är som att förlora en familjemedlem.

Detta är alltså män som sitter med fru och hus och ett antal ungar, igår fyra små barn, och skulder på hundratusentals kronor som de spenderat på teknik- och motorprylar.

Gårdagens program visade upp det största svinet hittills. En man som jobbar heltid (antar jag) som säljchef med 30 000 kr i månadslön netto och en kvinna som jobbar deltid som butiksbiträde med 10 000 kr i månadslön netto. De bor i en tremiljonersvilla (upplånad till max) i Åkersberga med fyra barn och en hund. När det flyttade in 2003 berättade besiktningsmannen att de hade en fuktskada i krypgrunden. Det har de struntat i och i stället byggt en pool som hittills kostat 130 000 kr. Hela trädgården ser ut som om de nyss byggt huset.

Varje månad köper mannen prylar till sig själv, verktyg, platt-TV i varje rum, DVD:s och nu senast en motorcykel för 70 000 kr. Hans mountainbike kostade 30 000 kr... Samtidigt pensionssparar han till sig själv med 500 kr i månaden. Till frun lägger han inte undan ett öre. Han har inte tänkt på det. Knappt några pengar till kläder och inte ett öre till gemensamt sparande till familjen. Han använder 15 000 kr till sin egen privatkonsumtion varje månad.

Mathias och Charlie samlar ihop alla killens statusprylar i vardagsrummet och kommer fram till att de kostat ca 200 000 kr. Exklusive motorcykeln för 80 000. 

Om han i stället betalat 500 kr i pensionsförsäkring till frun skulle det räckt till 13 årsinbetalningar. 

Och denne man är fortfarande gift och bor med sin familj. Men det är kanske som med karln i förra veckans program, att han fått sin tjej att skriva på en massa dyra kortkrediter som han sedan bränt på prylar till sig själv. Så om hon drar sitter hon kvar med en massa skulder. 

Min far hade alltid en kommentar till kvinnor som levde i sådana förhållanden, vad gör dom när han drar med sin sekreterare? Ingen karriär, inga pengar, ingen pension, bara skulder för något de själva knappt ens velat ha.

'Detta är en kvinnofälla' säger Mathias och Charlie och oj vad rätt dom har. 

Skadeglädjen fastnar plötsligt i halsen och det enda som känns någorlunda ok med hela situatuionen är kvinnans ansiktsuttryck (se länken) när hon slutligen inser hur deras situation ser ut. Inte glad.

Men samtidigt som dessa män riskerar sin verkliga familj står dom och gråter över att förlora en 'familjemedlem' när motorcykeln rullar iväg. Hur blir män sådana?

Marciej Zaremba får Stora Journalistpriset för sin artikelserie om den polske rörmokaren. Varför blir jag öht fövånad? Kan Evin Rubar få pris för Könskriget (som för övrigt kritiserades av granskningsnämnden) så kan väl Zaremba få det för sin nyliberalt okunniga artikel om svensk arbetsmarknad.
 

Så har ännu en s k "familjetragedi" utspelats. Nu i Norge. D v s en mansperson mördar kallblodigt tre personer i sin familj (här verkar det bl a röra sig om bl a mord på 14-årige sonen och mördarens egen far och mordförsök på sonens mor och hennes sambo).

Tänk att när en man blir massmördare och offren är hans egen familj handlar det helt plötsligt om en tragedi. Om han däremot hade gått ut på stan och mördat tre främmande personer och svårt skadat två andra hade ingen tidning fått för sig att använda ord som tragedi. Åtminstone inte inbegripande mannen själv. Snarare skulle det kallas 'besinningslöst vansinnesdåd'. Typ.

Jag blir så TRÖTT!

Tabloidpressen får det på detta sätt att låta som att familjen får skylla sig själva. Kanske har dom varit på kurs med Jan Atle Andersen. Kanske hade den 14-årige sonen och hans mor betett sig på ett sätt som gjort att dom dragit på sig faderns vrede?

Nähä? Inte det? Är det mördaren själv som är ansvarig för sina handlingar? Ja, men sluta då för bövelen att kalla brottet för tragedi* och börja kalla det vid dess rätta namn: Mord.

*: Härmed ingenting sagt om att effekterna av brottet inte är en tragedi för överlevande släktingar.

Idag slår nog Expressen rekord. Jag brukar beklaga mig över den låga nivån på allmänbildningen hos kvällspressens journalister. Man kan ibland undra om de ens klarat sig med godkända betyg genom gymnasiet. Här har vi en Jens Brandberg som tror att Storbritannien ligger i USA. Och någon mer måste väl läst artikeln innan den publicerades? Det geografikunskapsmässiga förfallet är sålunda omfattande på tidningen i fråga.

"Allt pekade på ännu en fällande dom för en lärarinna som haft oralsex med en elev i USA. Rebecca Poole från North Worchestershire i Storbritannien hade erkänt sexuellt umgänge med den 15-åriga pojken som filmade allt med sin mobiltelefon."

Sen kan man ju också undra om det bara är kvinnor som begår sexuella övergrepp mot sina elever (även om det i det här fallet rörde sig om en 15-åring som tilltvingat sig oralsex under hot om våld). Tabloidpressen (ja det är ju numera snarare fråga om innehåll än format) skriver mycket om just kvinnliga lärare som begår sådana brott. Någonting får mig att misstänka att det är mycket mer kittlande för de sexfixerade redaktörerna på dessa blaskor att visa upp blonda lärarinnor som skall ha förgripit sig på sina manliga elever, än att visa upp män som förgripit sig på sina kvinnliga elever. Det ena är kanske, i ojämställdhetens namn lite mer kittlande än det andra? Eller är det kanske så att, av samma orsak, man förväntar sig att män skall köpa tidningarna för att läsa dessa artiklar. Kanske finns där innerst inne en önskan om att det kunde varit de själva som som pubertetsyngel fått lägra sin lärarinna? (Ett besök på vilken sexsajt som helst visar att sex i skolmiljö mellan lärare-elev tydligen är något man gärna fantiserar om.)

Sex säljer. Oavsett om journalisterna har elementära kunskaper eller ej.

Fru Justitia sägs vara blind. Och skall så vara. Ibland hävdar folk att hon bara är skelögd, som när det t ex gäller bemötandet av våldtagna kvinnor eller av invandrade personer som döms inom vårt rättssystem. 

Jag har tidigare ropat på en mer fristående instans när det gäller tidsbestämda straff för livstidsdömda. Det skall inte vara en Gun Hellsvik eller Thomas Bodström som skall avgöra dessa fall utan en oberoende domstol, skild från den exekutiva och lagstiftande makten. Till skillnad mot regeringen krävs nämligen att domstolen motiverar sina beslut. Mina önskningar såg ut att gå i uppfyllelse i och med att man lade över denna hantering på tingsrätten i Örebro. När jag idag klickar in på DN:s sajt inser jag att den nya lagen i stället vill hjälpa Fru Justitia med synhjälpmedel. Lagen förser henne med ett eget braille-alfabet.

Idag kan vi nämligen läsa i DN att lagen öppnar för vittnesförhör med offrens anhöriga när en livstidsdömd vill få ett tidsbestämt straff. Plötsligt minns jag ramaskriken här i Sverige när Annika Östberg utsattes för en sådan behandling i sitt amerikanska fängelse. Hur de anhöriga pläderat för att hon skall stanna där hon sitter, livet ut, och hur domstolen föll dem till föga. Nu är vi alltså på väg att införa samma system i Sverige. Allt beror, som jag kan se det, på hur tingsrätten i Örebro hanterar sådana vittnesmål. Om det, som det framställs i dagens DN, är till för att bedöma om gärningsmannen/den livstidsdömde t ex trakasserat offrets anhöriga under tiden i fängelse. Eller om det är ett sätt för domstolen att ta hänsyn till anhörigas känslor i sina domslut. För vem skulle inte vilja se sitt barns eller förälders baneman ruttna i fängelse? Men det tar oss onekligen tillbaka till ett öga för öga system som känns rätt medeltida. Eller amerikanskt om ni så vill. (Det känns ibland som om det är svårt att skilja däremellan.)

Kommer ni ihåg Pär Nuder? Han som vägrade bemöta Fi:s förslag om fastighetsskatt därför att vi inte satt i Sveriges Riksdag och heller aldrig skulle göra, enligt Nuder. Nu har han slagit till igen. I P1:s lördagsintervju kallade han Aftonbladets ledarkrönikör Nisha Besara för pueril* därför att hon anser att det "skikt av ryggdunkare som accepterat en ledarstil som inneburit att ingen vågat opponera sig, att det inte förts någon som helst diskussion i partiet, måste gå” och samtidigt efterlyste ett mer öppet ledarskap som eftersträvar ”högt i tak och ett tolerant klimat där människor vågar säga sin mening...”.

Kan det bero på att Pär identifierar sig med nämnda ryggdunkare och gärna skulle vilja få sin egen rygg dunkad inom en inte alltför avlägsen framtid? Nå, som före detta finansminister kan han säkert läcka någon lite pikant detalj om sina kvinnliga konkurrenter till pressen. Sånt har ju lyckats förr?

*: Pueril = barnslig, enfaldig. Enligt Svenska Akademiens Ordbok vanligen använt med klandrande innebörd utmärkande karakteristisk för ett barn, en gosse, barnslig, naiv; äv. allmännare: (barnsligt) enfaldig.