europeiska arbetsgivarvanor
Sitter på jäsmtälldhetskonferens med transportfederationen. Här finns kollegor från EU:s medlemsstater och från ansökarländer. Vi får höra skräckinjagande historier om hur våra fackföreningssystrar behandlas i sina jobb och uppdrag, både inom och utom EU.
Vi får höra om den kroatiska kvinnan som jobbade sig upp från stins till stationschef, den första kvinnliga, i en liten håla på gränsen mot Bosnien. Hennes manliga underställda vägrade acceptera henne som chef och efter att ha fått utstå trakasserier och mobbning så valde en av männen att misshandla henne så svårt på jobbet att hon fick tillbringa två månader på sjukhus. Vad gjorde arbetsgivaren, statliga järnvägsbolaget, med denne man? Samma som många andra arbetsgivare, ingenting. Kvinnan däremot omplacerades till en annan station. Sedermera kom hon dock tillbaka till sin tjänst som stationschef och hade nu insett värdet av att vara med i facket. Hon engagerade sig därmed som fackombud på jobbet. Vilket bemöttes med omplacering till stinsjobbet. Arbetsgivaren såg det som illojalt av henne som chef att engagera sig fackligt.
Nu har kroatiska JämO satt tänderna i fallet och det återstår att se vad som händer.
I Bulgarien kom en av våra kollegor i flygbranschen hem en sen kväll efter jobbet. Det är ofta sena kvällar i det jobbet. Utanför hennes hem väntade en man beväpnad med kniv. Bara genom att slåss och kämpa emot räddade hon livet. Hon och hennes kollegor har senare fått utstå telefonhot. Någon förövare har polisen inte lyckats gripa trots att denne inte ens brydde sig om att dölja sitt ansikte. Knivmannen i fråga verkar vara hyrd av kvinnans f d arbetsgivare, en man som står inför rätta för förskingring av företagets medel.
I Storbritannien har vi den kvinnliga kollegan som födde tvillingar men miste det ena barnet vid förlossningen. Det andra hamnade i intensivvård i tio månader, långt längre än kvinnan var föräldraledig. (Tror det är 14 veckor i Storbritannien.) Hon tvingades sålunda tillbaka i arbete innan hennes barn kommit hem. När barnet väl fick komma hem var han i behov av syrgas och det gick inte att få tag barnomsorg som kunde ta hand om ett så sjukt barn. Varpå kvinnan tvingades säga upp sig från sin fasta tjänst och nu jobbar på tillfälliga kontrakt. Staten bidrar inte med omsorg i sådana situationer utan det förväntas av kvinnan att hon skall sluta arbeta.
Vi får höra om den kroatiska kvinnan som jobbade sig upp från stins till stationschef, den första kvinnliga, i en liten håla på gränsen mot Bosnien. Hennes manliga underställda vägrade acceptera henne som chef och efter att ha fått utstå trakasserier och mobbning så valde en av männen att misshandla henne så svårt på jobbet att hon fick tillbringa två månader på sjukhus. Vad gjorde arbetsgivaren, statliga järnvägsbolaget, med denne man? Samma som många andra arbetsgivare, ingenting. Kvinnan däremot omplacerades till en annan station. Sedermera kom hon dock tillbaka till sin tjänst som stationschef och hade nu insett värdet av att vara med i facket. Hon engagerade sig därmed som fackombud på jobbet. Vilket bemöttes med omplacering till stinsjobbet. Arbetsgivaren såg det som illojalt av henne som chef att engagera sig fackligt.
Nu har kroatiska JämO satt tänderna i fallet och det återstår att se vad som händer.
I Bulgarien kom en av våra kollegor i flygbranschen hem en sen kväll efter jobbet. Det är ofta sena kvällar i det jobbet. Utanför hennes hem väntade en man beväpnad med kniv. Bara genom att slåss och kämpa emot räddade hon livet. Hon och hennes kollegor har senare fått utstå telefonhot. Någon förövare har polisen inte lyckats gripa trots att denne inte ens brydde sig om att dölja sitt ansikte. Knivmannen i fråga verkar vara hyrd av kvinnans f d arbetsgivare, en man som står inför rätta för förskingring av företagets medel.
I Storbritannien har vi den kvinnliga kollegan som födde tvillingar men miste det ena barnet vid förlossningen. Det andra hamnade i intensivvård i tio månader, långt längre än kvinnan var föräldraledig. (Tror det är 14 veckor i Storbritannien.) Hon tvingades sålunda tillbaka i arbete innan hennes barn kommit hem. När barnet väl fick komma hem var han i behov av syrgas och det gick inte att få tag barnomsorg som kunde ta hand om ett så sjukt barn. Varpå kvinnan tvingades säga upp sig från sin fasta tjänst och nu jobbar på tillfälliga kontrakt. Staten bidrar inte med omsorg i sådana situationer utan det förväntas av kvinnan att hon skall sluta arbeta.
franska morgonvanor
Vaknar på mitt inte fullt så fräscha hotellrum i Bryssel. Kliver in i duschen och drar på vattnet. Men själva duschmunstycket funkar inte. Trycker sisådär en 100 gånger på knappen som skall föra vattnet ut genom duschen, utan att lyckas. Med viss akrobatik lyckas jag sedan duscha under kranen i badkaret. Inte dåligt för en tjockis som undertecknad!
Nere i receptionen står den unge, fransktalande portiern. Jag förklarar problemet.
- Nooo, zat eez not pössibel!
Jo, jag ljuger inte. Det kommer inget vatten.
- Nooo, zat eez not pössibel!
Till slut tröttnar jag och säger till att det bör kollas. Något säger mig att jag även i morgon får tvätta mig under kranen.
Men musslorna är fina i allafall!
Torsdag: Kranproblemet löstes av portierns kvinnliga kollega som tipsade om att man skulle dra i stället för trycka på knappen. Mer uppbådande av alla mina krafter lyckades jag till sist få loss den tröga mojängen. Så nu är det full fart i duschen.
Nere i receptionen står den unge, fransktalande portiern. Jag förklarar problemet.
- Nooo, zat eez not pössibel!
Jo, jag ljuger inte. Det kommer inget vatten.
- Nooo, zat eez not pössibel!
Till slut tröttnar jag och säger till att det bör kollas. Något säger mig att jag även i morgon får tvätta mig under kranen.
Men musslorna är fina i allafall!
Torsdag: Kranproblemet löstes av portierns kvinnliga kollega som tipsade om att man skulle dra i stället för trycka på knappen. Mer uppbådande av alla mina krafter lyckades jag till sist få loss den tröga mojängen. Så nu är det full fart i duschen.
bob hansson lyser
i P1:s Filosofiska Rummet.
Tillsammans med en socialpsykolog (Lasse Dencik) och en idéhistoriker (Victoria Höög) från Lund med klar Nina Schattréus (Suzanne Reuter)-varning (d v s när man talar snobbig skånska utan tungrots-R) för han samtal om hur vi ser på arbete. Bl a är han lysande när han plockar ner idéhistorikern, som hela tiden svänger sig med abstrakta begrepp som determinerad (i stället för förutbestämd) och ontologi (i stället för sätt att betrakta världen), genom att be henne förklara sistnämnda begrepp. Något hon inte klarar. Medan dom andra två filosoferar så dom spricker, och så att lyssnarna måste ha studerat minst 120 poäng på universitetet för att hänga med, är Hansson tydlig och klarsynt och sätter fingret rätt på problemet, d v s att utan arbete är du ingenting värd. Då betraktas du som en dålig människa som till vilket pris som helst skall sättas i arbete för att återfå ditt värde som samhällsmedborgare. Hansson föreslår att vi kanske borde få vara människor först, snarare än anställda först.
Filosofi für alle!
http://www.sr.se/webbradio/?type=latestbroadcast&Id=793&BroadcastDate=&IsBlock=1
Tillsammans med en socialpsykolog (Lasse Dencik) och en idéhistoriker (Victoria Höög) från Lund med klar Nina Schattréus (Suzanne Reuter)-varning (d v s när man talar snobbig skånska utan tungrots-R) för han samtal om hur vi ser på arbete. Bl a är han lysande när han plockar ner idéhistorikern, som hela tiden svänger sig med abstrakta begrepp som determinerad (i stället för förutbestämd) och ontologi (i stället för sätt att betrakta världen), genom att be henne förklara sistnämnda begrepp. Något hon inte klarar. Medan dom andra två filosoferar så dom spricker, och så att lyssnarna måste ha studerat minst 120 poäng på universitetet för att hänga med, är Hansson tydlig och klarsynt och sätter fingret rätt på problemet, d v s att utan arbete är du ingenting värd. Då betraktas du som en dålig människa som till vilket pris som helst skall sättas i arbete för att återfå ditt värde som samhällsmedborgare. Hansson föreslår att vi kanske borde få vara människor först, snarare än anställda först.
Filosofi für alle!
http://www.sr.se/webbradio/?type=latestbroadcast&Id=793&BroadcastDate=&IsBlock=1
alfapetigt
- Hmmmm, kan jag bygga på röv till rövel?
- Rövel? Det är ju Fortum ju!
- Det är egennamn så det går inte!
- Fan också!
Muskampen
Läser på om musbekämpning. På Din Byggare kommer man med goda råd.
1. Var uppmärksam så att inte möss smiter in när du öppnar dörren för att gå in eller ut.
Tjoho! Dörren står ju öppen mest hela tiden när vi är på Torpet.
2. Se till så att fönster och dörrar sluter tätt, särskilt i källarplan.
Hahaha! Jo just. Vi har ju direkt ingång från grunden in i huset, som är byggt typ 1905...
3. Täta hål och sprickor i grunden med ett finmaskigt nät, inte plast.
Råden gäller uppenbarligen inte gamla torp...
4. Fogar mellan grund och fasadklädsel är ofta muspassager. Täta dessa fogar.
5. Sätt nät över luftningsspringor under taket.
6. En hård, slät och blank målningsyta ca 1 meter upp på väggen är ett effektivt hinder.
7. Ca 2 cm överhäng på en väggyta kan inte forceras, liksom metallkragar på lodräta rör.
8. Närväxande buskar, träd och klängväxter är passagebryggor för möss.
9. Möss skyr enris - både färskt och torrt. Lägg det i torpargrunden, vid ventilöppningar etc.
Det tipset fick jag idag från en kollega. Så nu blir det att ge sig ut på enrisplockning i helgen. Här skall förberedas.
Höst i paradiset
Så var det höst i paradiset då.
Helgen som gick var jag och maken ute på Torpet och krattade löv och eldade i spisen. Samt matade mössen. Fyra fällor vittjade dom små kräken, två gånger om. Nu är dom gillrade igen. Om inte det funkar får vi väl ta dit den grymma katten Miranda Johansson för extermination. Hon hör små möss på långt avstånd.
Till helgen blir det slutlig höststädning. Min syster har lovat att ta med sig hårdhandskarna mot mössen. Det kan nog behövas eftersom mössen bajsat på hennes trädgårdshandskar.
Och det bästa av allt, vår fantastiske farbror har kört iväg det gamla aset till husvagn till skroten.
ett dansant förbund
Och dansade gjorde dom natten lång. Här är det Charlotte från Hovmantorp som underhåller, till publikens stora förvåning.
ett brett förbund
I veckan som gick bildades förbundet Unionen av HTF och Sif. Därmed kommer vi organisera såväl medlemmar på Systembolaget som i nykterhetsrörelsen, såväl inom vapenindustrin som på Svenska Freds. Ja, till och med de anställda i Unionen får vara med, även om vissa kongressombud yrkade på annat i debatten om de anställdas valbarhet till olika organ inom förbundet. Som en klok man sa, även anställda är människor.
Så: Skål för Unionen!
(Med valfri dryck i glasen)
mellanlandning
Två intensiva veckor pågår i mitt liv. Veckan som gick tillbringades på jämställdhets- och mångfaldskonferens i den vackra staden Ljubljana där regnet öste ner. Väl hemma saknade jag den lille mannen så mycket att jag efter några timmars sömn begav mig ner till honom. Även här var vädergudarna purkna. På vägen regnade det så att ESP-systemet gick in och styrde upp situationen strax söder om Linköping.
Väl framme begav vi oss till sopstationen på väg till det nyöppnade Media Markt. När vi slängt våra säckar får vi se en kvinna komma släpande på två A2-stolar på väg mot containern.
- Stoppa henne!
vrålade jag.
Som en projektil kastade sig den lille mannen ur bilen och rusade efter kvinnan med stolarna. Så nu står här två helt OK stolar på balkongen och väntar på nästa sommar då dom får flytta ut till Torpet. Schysst. Undrar om de tidigare ägarna är medvetna om att dom brukar säljas dyrt på Blocket och att de kostar närmare 1 500 spänn nya.
Och turen fortsatte. På Media Markt la vi beslag på en 19-tums platt-TV för 2 890 kr. Trodde vi. För i kassan ville dom bara ha 1 990 kr. Det är i sådana lägen man håller käften.
Så nu sitter vi här med TV och stolar och väntar på att kaffet skall bli klart (Mollbergs blandning kvällen till ära). Detta kommer intas med ett glas Pleterska hruska (päronkonjak från Pleterje där päronen fått växa i flaskan).
En bra liten paus innan det nästa vecka är dags för kongress. Ja eller nej till Unionen? (www.unionen.se)
Väl framme begav vi oss till sopstationen på väg till det nyöppnade Media Markt. När vi slängt våra säckar får vi se en kvinna komma släpande på två A2-stolar på väg mot containern.
- Stoppa henne!
vrålade jag.
Som en projektil kastade sig den lille mannen ur bilen och rusade efter kvinnan med stolarna. Så nu står här två helt OK stolar på balkongen och väntar på nästa sommar då dom får flytta ut till Torpet. Schysst. Undrar om de tidigare ägarna är medvetna om att dom brukar säljas dyrt på Blocket och att de kostar närmare 1 500 spänn nya.
Och turen fortsatte. På Media Markt la vi beslag på en 19-tums platt-TV för 2 890 kr. Trodde vi. För i kassan ville dom bara ha 1 990 kr. Det är i sådana lägen man håller käften.
Så nu sitter vi här med TV och stolar och väntar på att kaffet skall bli klart (Mollbergs blandning kvällen till ära). Detta kommer intas med ett glas Pleterska hruska (päronkonjak från Pleterje där päronen fått växa i flaskan).
En bra liten paus innan det nästa vecka är dags för kongress. Ja eller nej till Unionen? (www.unionen.se)
dom kan köra upp sina rosa mobiler där solen inte skiner
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=763&a=371212
Skön läsning! Hoppas Siba läser också.
Skön läsning! Hoppas Siba läser också.
inge mer gram på tv!!!
Så sa min svägerska enligt uppgift när hon var liten och barnprogrammen på TV tagit slut. (Det tog tid för henne att slå sig till ro, och barnprogrammen varade bara typ en kvart...) Ungefär så känner jag efter sista avsnittet av Upp till kamp. Vilket jävla världsbäst gram på TV det varit!
Årets SMS inkom för övrigt kl 21.18 ikväll. Det var vid den tidpunkten Tommy ringde på dörren hos sin gamle knarklangare.
- Neeeeeej!
ropade min syster från soffan i lägenheten där nere vid Älvsborgsbron. (Jo, samma bro som byggs i serien.)
- Näääää!
hade jag just kvidit i soffan här i Bromma.
Hur många andra nej lyckades Birro och gänget frammana i vårt land arton minuter över nio ikväll?
Annars var Tommys gamle farsa lysande ikväll igen.
- Fan, då skall ni ju ha retroaktiv lön också!
Årets SMS inkom för övrigt kl 21.18 ikväll. Det var vid den tidpunkten Tommy ringde på dörren hos sin gamle knarklangare.
- Neeeeeej!
ropade min syster från soffan i lägenheten där nere vid Älvsborgsbron. (Jo, samma bro som byggs i serien.)
- Näääää!
hade jag just kvidit i soffan här i Bromma.
Hur många andra nej lyckades Birro och gänget frammana i vårt land arton minuter över nio ikväll?
Annars var Tommys gamle farsa lysande ikväll igen.
- Fan, då skall ni ju ha retroaktiv lön också!
prästollon inte av sexuell karaktär
Domkapitlet i stan som gett grabbigheten ett ansikte (eller ollon), Göteborg, kom fram till följande:
"Ärendet är dock inte av den karaktären att domkapitlet bör inleda ett tillsynsärende."
Nähä. Det är alltså helt OK att manliga präster springer runt och gnider sitt kön mot kvinnliga kollegors arbetsredskap. Den kvinnliga prästen borde kanske gnida sin fitta mot sin manlige kollegas bibel och sätta dit en rosa postit-lapp med texten: "Fittad".
Något säger mig dock att mörkemännen och -kvinnorna i Göteborg skulle funnit detta långt mer stötande.
Heder i stället åt Svenska Kyrkan i Stockholm som beslutat att inte tillåta att papporna lämnar över sina vuxna, sedan länge utflugna döttrar till deras blivande män, vid kyrkliga vigslar. En mamma var så arg att hon och hennes släkt skulle protestera genom att gå ur kyrkan. Ungefär som man går ur vilken förening som helst. För dem är kyrkan förmodligen bara ett schysst ställe där man håller sina ceremonier med inslag från Hollywood.
Källa: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_17141000.asp
kvinnor värda medalj
Igår läste jag högt för maken ur Maria Svelands Bitterfittan. Om hur huvudpersonen i boken kommer hem, som tonåring, och får se sin far på en ny dyr silverfärgad cykel som han köpt till sig själv. Hur hon ser sin mor framför sig, hur denna mamma alltid skjutsat henne och lillasyrran på sin gamla rostiga DBS. Henne på styret, syrran på pakethållaren. Balanserande alla kassar från affären. Medan pappa tog bilen till jobbet. Mamman som fortfarande kör sin gamla röda DBS.
Tänker på min egen mamma som först efter sisådär en trettio år tillsammans med pappa, köpte sig en egen bil. Under i stort sett hela min uppväxt var hon beroende av hans välvilja för att komma någon annanstans än dit buss nummer 15 från Kronoparken ledde. En gång om året tog vi bilen och åkte till mormor i Örebro, mamma, jag och från det att jag var elva, även min syster. Pappa följde aldrig med. Det var en av årets höjdpunkter när bara vi åkte iväg, när man hann läsa ett helt års utgåva av Hemmets Journal, gå på Krämaren och handla, åka till Wessels och handla. Ja, någon gång åkte vi dit på sommaren också och hade man tur kunde man övertala mamma och mormor att åka till Gustavsvik och bada.
Så igår kväll var vi på 50-årsfest fast föremålet för festen, Maria, redan fyllt och det egentligen var hennes kusin som fyllde igår. Med på festen var Marias systrar och moster och i allra högsta grad, mamma Asta, fast hon egentligen inte lever längre. Eller, det kan varje festdeltagare intyga, hon är väldigt levande i sina döttrars, sons, brors, systers, systersons liv. Och hennes liv påminner mycket om alla dom kvinnor den lille mannen och jag tycker oss se där bak i vår historia, där vi kommer från.
Kvinnor som fött fram generationer till den svenska industrin, som jobbat och slitit samtidigt som dom skjutsat sina ungar på cykeln till och från dagis. (Ja, där finns cykelskjutsande män också, som vår och som Åsa Linderborgs pappa.) Som skött markservicen hemma OCH jobbat heltid.
Det är när man tänker på detta som kommentarerna kring kungens oförmåga att se kvinnor lämpliga för medalj blir rätt platta. Kvinnor och män från Högern påstår att det hela inte handlar om att kungen bara väljer män utan att det inte finns några kvinnor att välja, för att dessa inte åstadkommit vad män åstadkommit.
Det är då jag ser Bitterfittans tidningsläsande, bilkörande pappa, och hennes trampande mamma där på cykeln med två ungar och matkassar, på väg hem för att laga middag åt den tidningsläsande mannen.
En blind kung. En blind höger. Men vem vill förresten ta emot en medalj från ett sådant system? Snart är dom blinda borta från makten.
Tänker på min egen mamma som först efter sisådär en trettio år tillsammans med pappa, köpte sig en egen bil. Under i stort sett hela min uppväxt var hon beroende av hans välvilja för att komma någon annanstans än dit buss nummer 15 från Kronoparken ledde. En gång om året tog vi bilen och åkte till mormor i Örebro, mamma, jag och från det att jag var elva, även min syster. Pappa följde aldrig med. Det var en av årets höjdpunkter när bara vi åkte iväg, när man hann läsa ett helt års utgåva av Hemmets Journal, gå på Krämaren och handla, åka till Wessels och handla. Ja, någon gång åkte vi dit på sommaren också och hade man tur kunde man övertala mamma och mormor att åka till Gustavsvik och bada.
Så igår kväll var vi på 50-årsfest fast föremålet för festen, Maria, redan fyllt och det egentligen var hennes kusin som fyllde igår. Med på festen var Marias systrar och moster och i allra högsta grad, mamma Asta, fast hon egentligen inte lever längre. Eller, det kan varje festdeltagare intyga, hon är väldigt levande i sina döttrars, sons, brors, systers, systersons liv. Och hennes liv påminner mycket om alla dom kvinnor den lille mannen och jag tycker oss se där bak i vår historia, där vi kommer från.
Kvinnor som fött fram generationer till den svenska industrin, som jobbat och slitit samtidigt som dom skjutsat sina ungar på cykeln till och från dagis. (Ja, där finns cykelskjutsande män också, som vår och som Åsa Linderborgs pappa.) Som skött markservicen hemma OCH jobbat heltid.
Det är när man tänker på detta som kommentarerna kring kungens oförmåga att se kvinnor lämpliga för medalj blir rätt platta. Kvinnor och män från Högern påstår att det hela inte handlar om att kungen bara väljer män utan att det inte finns några kvinnor att välja, för att dessa inte åstadkommit vad män åstadkommit.
Det är då jag ser Bitterfittans tidningsläsande, bilkörande pappa, och hennes trampande mamma där på cykeln med två ungar och matkassar, på väg hem för att laga middag åt den tidningsläsande mannen.
En blind kung. En blind höger. Men vem vill förresten ta emot en medalj från ett sådant system? Snart är dom blinda borta från makten.
sanningen om Filippa Reinfeldts mandelmusslor
Dom var köpebröd! http://www.aftonbladet.se/nyheter/article839155.ab
Minns hur jag skrev i december förra året om min mors mandelmusslor. Och vilka signaler dom sänder ut, när dom bakar mandelmusslor offentligt, karriärkvinnorna. Att jag är inte bara landstingsråd, jag är mamma också. Så att ingen behöver oroa sig.
Men nu kommer det fram att det var köpta mandelmusslor Filippa visade upp i Amelia. (Som om vi någonsin trott något annat.) Vilket känns ganska skönt. Synd dock att det inte framkom redan då, det hade sänt ut bra mycket trevligare vibbar!
Minns hur jag skrev i december förra året om min mors mandelmusslor. Och vilka signaler dom sänder ut, när dom bakar mandelmusslor offentligt, karriärkvinnorna. Att jag är inte bara landstingsråd, jag är mamma också. Så att ingen behöver oroa sig.
Men nu kommer det fram att det var köpta mandelmusslor Filippa visade upp i Amelia. (Som om vi någonsin trott något annat.) Vilket känns ganska skönt. Synd dock att det inte framkom redan då, det hade sänt ut bra mycket trevligare vibbar!
Coming Down Cold
http://www.youtube.com/watch?v=Vuk-4N-H9PY
Grym låt från grym TV-serie. Tredje delen i Upp till kamp var en lysande skildring av fackligt arbete, och skrämmande beskrivning av när staten, partiet, facket och arbetsgivaren var samma sak. Tommys farsa är min idol. Förmodligen för att han påminner så mycket om min egen. Utseendemässigt genom polisongerna och beteendemässigt genom sin rakryggade tro på samverkan.
Grym låt från grym TV-serie. Tredje delen i Upp till kamp var en lysande skildring av fackligt arbete, och skrämmande beskrivning av när staten, partiet, facket och arbetsgivaren var samma sak. Tommys farsa är min idol. Förmodligen för att han påminner så mycket om min egen. Utseendemässigt genom polisongerna och beteendemässigt genom sin rakryggade tro på samverkan.
pajaskonsterna fortsätter
Så fortsätter Cirkus Alliansen. Nu har KU kommit fram till att Bildts blogg är hans privata. Trots att den sköts av UD:s personal och inläggen diarieförs som offentlig handling...
Så jag är alltså med och betalar för att Carl Bildt skall kunna ha en privat blogg. Kan jag ringa regeringskansliet och be dem sköta min blogg kanske? Skulle behöva fixa till den lite så den såg snyggare ut, kanske en egen hemsida...
Andra får sparken när dom använder sig av arbetsgivarens resurser för privat bruk. Praxis är ganska solklar där. Men Carl Bildt han seglar arrogant vidare på sin räkmacka. Förhoppningsvis tar det stopp hos åklagaren.
Så jag är alltså med och betalar för att Carl Bildt skall kunna ha en privat blogg. Kan jag ringa regeringskansliet och be dem sköta min blogg kanske? Skulle behöva fixa till den lite så den såg snyggare ut, kanske en egen hemsida...
Andra får sparken när dom använder sig av arbetsgivarens resurser för privat bruk. Praxis är ganska solklar där. Men Carl Bildt han seglar arrogant vidare på sin räkmacka. Förhoppningsvis tar det stopp hos åklagaren.
tröstaren i mörkret
har slagit till med följande lilla kommentar:
"Kom ihåg Konrad Stettbachers "Om lidandet ska ha en mening"... den dag 2010 då Alliansen förlorar valet och KD och FP förlorat sina riksdagsplatser, då ska vi fira och "Go fuck yourselves Alliance from hell"... firandet kommer att hålla på ända till jul och alla pösmunkarna kommer att tvingas ut på beredskapsarbete i Sibirien..."
Det vore ju en nåd att stilla drömma om.
"Kom ihåg Konrad Stettbachers "Om lidandet ska ha en mening"... den dag 2010 då Alliansen förlorar valet och KD och FP förlorat sina riksdagsplatser, då ska vi fira och "Go fuck yourselves Alliance from hell"... firandet kommer att hålla på ända till jul och alla pösmunkarna kommer att tvingas ut på beredskapsarbete i Sibirien..."
Det vore ju en nåd att stilla drömma om.
asyl!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=694523
Överväger på fullt allvar att söka politisk asyl i Norge.
Överväger på fullt allvar att söka politisk asyl i Norge.
facebookhumor
senaste nytt i fallet madeleine
Är att de mediatillvända föräldrarna och deras släkt och vänner nu läckt info om den påstådda bevisningen till The Sun. I stället för att vänta på att utredningen har sin gång så pågår redan försvaret, redan innan de ens blivit formellt anhållna för brott. Är det inte ett ganska underligt beteende?
Det senaste motvärnet är att det DNA som hittats i föräldrarnas hyrbil kommer från tvillingarnas nappar och Madeleines svettiga sandaler. Napparna och sandalerna skall ha slängts in i trunken på bilen när familjen bytte hotell. Ursäkta en möjligen impertinent fråga, eller två:
- Du har tre små barn. Det ena barnet kidnappas när du själva sitter på krogen med dina vänner ett par hundra meter därifrån. Du spenderar sedan hela sommaren på semesterorten i fråga drivande en kampanj för att hitta det kidnappade barnet. Du och din partner beskrivs av släkt och vänner som otroligt kärleksfulla och omhändertagande. När du flyttar slänger du in dina kvarvarande barns nappar i bagageutrymmet på bilen tillsammans med svettiga sandaler, leksaker och andra ägodelar. Nice. OK, nappar kan ju hamna på de mest konstiga ställen, men slänger man dem verkligen på golvet i bilen? Lägger man dem inte i handväskan eller en skötväska eller på instrumentbrädan?
- Madeleines DNA skall ha kommit från svett i hennes sandaler. Men enligt uppgift har man ju hittat en stor mängd hår som matchar hennes DNA i facket för reservhjulet. Håriga fötter?
- Det säga att matchningen av DNA lika gärna kunde gälla hennes syskon. Men hon var väl inte deras trilling? Är inte DNA-träffar tillräckligt säkra för att skilja på syskon? Dessutom så bör väl syskonens DNA också skilja sig, då de uppenbarligen är tvåäggstvillingar?
Ja, inte vet jag, men det är väldigt mycket som känns väldigt skumt i detta fall. Och det är klart, polisen i frågan kanske är ett gäng klåpare, som för sitt liv inte kom på att ifrågasätta två läkare vars barn plötsligt försvunnit. Eller spärra av brottsplatsen.
Men jag kan inte rå för att fallet är otroligt spännande, som en polisroman som spelar upp sig i verkligheten. Bara att det är så mycket mer tragiskt när det sker på riktigt. Och en sak kan vi väl vara överens om, att media är ett dubbeleggat svärd.
Det senaste motvärnet är att det DNA som hittats i föräldrarnas hyrbil kommer från tvillingarnas nappar och Madeleines svettiga sandaler. Napparna och sandalerna skall ha slängts in i trunken på bilen när familjen bytte hotell. Ursäkta en möjligen impertinent fråga, eller två:
- Du har tre små barn. Det ena barnet kidnappas när du själva sitter på krogen med dina vänner ett par hundra meter därifrån. Du spenderar sedan hela sommaren på semesterorten i fråga drivande en kampanj för att hitta det kidnappade barnet. Du och din partner beskrivs av släkt och vänner som otroligt kärleksfulla och omhändertagande. När du flyttar slänger du in dina kvarvarande barns nappar i bagageutrymmet på bilen tillsammans med svettiga sandaler, leksaker och andra ägodelar. Nice. OK, nappar kan ju hamna på de mest konstiga ställen, men slänger man dem verkligen på golvet i bilen? Lägger man dem inte i handväskan eller en skötväska eller på instrumentbrädan?
- Madeleines DNA skall ha kommit från svett i hennes sandaler. Men enligt uppgift har man ju hittat en stor mängd hår som matchar hennes DNA i facket för reservhjulet. Håriga fötter?
- Det säga att matchningen av DNA lika gärna kunde gälla hennes syskon. Men hon var väl inte deras trilling? Är inte DNA-träffar tillräckligt säkra för att skilja på syskon? Dessutom så bör väl syskonens DNA också skilja sig, då de uppenbarligen är tvåäggstvillingar?
Ja, inte vet jag, men det är väldigt mycket som känns väldigt skumt i detta fall. Och det är klart, polisen i frågan kanske är ett gäng klåpare, som för sitt liv inte kom på att ifrågasätta två läkare vars barn plötsligt försvunnit. Eller spärra av brottsplatsen.
Men jag kan inte rå för att fallet är otroligt spännande, som en polisroman som spelar upp sig i verkligheten. Bara att det är så mycket mer tragiskt när det sker på riktigt. Och en sak kan vi väl vara överens om, att media är ett dubbeleggat svärd.
