europeiska arbetsgivarvanor
Sitter på jäsmtälldhetskonferens med transportfederationen. Här finns kollegor från EU:s medlemsstater och från ansökarländer. Vi får höra skräckinjagande historier om hur våra fackföreningssystrar behandlas i sina jobb och uppdrag, både inom och utom EU.
Vi får höra om den kroatiska kvinnan som jobbade sig upp från stins till stationschef, den första kvinnliga, i en liten håla på gränsen mot Bosnien. Hennes manliga underställda vägrade acceptera henne som chef och efter att ha fått utstå trakasserier och mobbning så valde en av männen att misshandla henne så svårt på jobbet att hon fick tillbringa två månader på sjukhus. Vad gjorde arbetsgivaren, statliga järnvägsbolaget, med denne man? Samma som många andra arbetsgivare, ingenting. Kvinnan däremot omplacerades till en annan station. Sedermera kom hon dock tillbaka till sin tjänst som stationschef och hade nu insett värdet av att vara med i facket. Hon engagerade sig därmed som fackombud på jobbet. Vilket bemöttes med omplacering till stinsjobbet. Arbetsgivaren såg det som illojalt av henne som chef att engagera sig fackligt.
Nu har kroatiska JämO satt tänderna i fallet och det återstår att se vad som händer.
I Bulgarien kom en av våra kollegor i flygbranschen hem en sen kväll efter jobbet. Det är ofta sena kvällar i det jobbet. Utanför hennes hem väntade en man beväpnad med kniv. Bara genom att slåss och kämpa emot räddade hon livet. Hon och hennes kollegor har senare fått utstå telefonhot. Någon förövare har polisen inte lyckats gripa trots att denne inte ens brydde sig om att dölja sitt ansikte. Knivmannen i fråga verkar vara hyrd av kvinnans f d arbetsgivare, en man som står inför rätta för förskingring av företagets medel.
I Storbritannien har vi den kvinnliga kollegan som födde tvillingar men miste det ena barnet vid förlossningen. Det andra hamnade i intensivvård i tio månader, långt längre än kvinnan var föräldraledig. (Tror det är 14 veckor i Storbritannien.) Hon tvingades sålunda tillbaka i arbete innan hennes barn kommit hem. När barnet väl fick komma hem var han i behov av syrgas och det gick inte att få tag barnomsorg som kunde ta hand om ett så sjukt barn. Varpå kvinnan tvingades säga upp sig från sin fasta tjänst och nu jobbar på tillfälliga kontrakt. Staten bidrar inte med omsorg i sådana situationer utan det förväntas av kvinnan att hon skall sluta arbeta.
Vi får höra om den kroatiska kvinnan som jobbade sig upp från stins till stationschef, den första kvinnliga, i en liten håla på gränsen mot Bosnien. Hennes manliga underställda vägrade acceptera henne som chef och efter att ha fått utstå trakasserier och mobbning så valde en av männen att misshandla henne så svårt på jobbet att hon fick tillbringa två månader på sjukhus. Vad gjorde arbetsgivaren, statliga järnvägsbolaget, med denne man? Samma som många andra arbetsgivare, ingenting. Kvinnan däremot omplacerades till en annan station. Sedermera kom hon dock tillbaka till sin tjänst som stationschef och hade nu insett värdet av att vara med i facket. Hon engagerade sig därmed som fackombud på jobbet. Vilket bemöttes med omplacering till stinsjobbet. Arbetsgivaren såg det som illojalt av henne som chef att engagera sig fackligt.
Nu har kroatiska JämO satt tänderna i fallet och det återstår att se vad som händer.
I Bulgarien kom en av våra kollegor i flygbranschen hem en sen kväll efter jobbet. Det är ofta sena kvällar i det jobbet. Utanför hennes hem väntade en man beväpnad med kniv. Bara genom att slåss och kämpa emot räddade hon livet. Hon och hennes kollegor har senare fått utstå telefonhot. Någon förövare har polisen inte lyckats gripa trots att denne inte ens brydde sig om att dölja sitt ansikte. Knivmannen i fråga verkar vara hyrd av kvinnans f d arbetsgivare, en man som står inför rätta för förskingring av företagets medel.
I Storbritannien har vi den kvinnliga kollegan som födde tvillingar men miste det ena barnet vid förlossningen. Det andra hamnade i intensivvård i tio månader, långt längre än kvinnan var föräldraledig. (Tror det är 14 veckor i Storbritannien.) Hon tvingades sålunda tillbaka i arbete innan hennes barn kommit hem. När barnet väl fick komma hem var han i behov av syrgas och det gick inte att få tag barnomsorg som kunde ta hand om ett så sjukt barn. Varpå kvinnan tvingades säga upp sig från sin fasta tjänst och nu jobbar på tillfälliga kontrakt. Staten bidrar inte med omsorg i sådana situationer utan det förväntas av kvinnan att hon skall sluta arbeta.
Kommentarer
Trackback
