kväsigt fack
Nu läser jag i VF att kollegorna på SJF (Journalistförbundet) riktar in sig extra mot just NWT. Gôtt.
Har f ö förundrats över hur lite det står i media om just SJF:s konflikt. Eller, kanske inte. Och är vi förvånade över att VF vinklar att deras anställdas fack konfliktar till att särskilt drabba konkurrenten? Nej, inte det heller.
Annars läste jag på lunchen en artikel i DN om dialekter där man beskrev uttrycket kväsig. Med stigande förvåning läste jag att det främst handlade om kvinnor som var lite för framfusiga. D v s något negativt. Men jag minns ju min pappas användande av ordet kväsig som något positivt. Det handlade ofta om någon av mina tjejkompisar som stack ut och var kul och framåt. På ett positivt sätt.
Så läser jag i Maret Koskinens artikel:
"Här uppstår omedelbart ett mysterium för den som är uppvuxen i södra Värmland, i det odefinierbara gränslandet mellan tunggumpig, enstavig västgötska och det flervokaliga gnällbältet österut. För här betyder ordet mest "lustig" eller "roande", som i till exempel: "Du skulle bare ha hört han, tokken kväsi en - ja, ja höll på att skratte på mä!" Observera, sagt uppskattande om låt säga någons förmåga att berätta historier.
Är man hemfallen åt spekulationer kring förment kynne i olika landsändar är detta onekligen ett tacksamt uppslag. Har ordet vandrat i tid och rum, från huvudstadens behov att etikettera och socialt stämpla snabbkäftade uppkomlingar ("vulgärt gentil", minsann), till en värmländskt omfamnande uppskattning inför den som har mål i mun och inte skäms för det (tänk Selma Lagerlöf, Göran Tunström)? Definitivt ett fall för Fredrik Lindström."
Och minsann, min far kommer ju från denna lilla Värmländska utpost på gränsen till Närke och Västergötland, fast med en mycket bred och tydlig värmländska.
Inte konstigt att man blivit rätt kväsig kanske?
Källor:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=676841
http://www.vf.se/vf/docs/showArtikel.asp?nyhetsID=efab9136045ced02c5df4edaa02d0306
Ann förgyllde min dag!
hur gick det för harry potter?
Ni som har ett tips på hur man får en skeptisk make att läsa första boken, kläm fram med det! :)
Och om ni läst hur jag gissade att det skulle gå och INTE vill veta om jag hade rätt eller ej, kan ni ju sluta läsa nu!
Andra kan scrolla ner.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Ja, man kan ju säga att jag i slutändan hade fel. Men innan dess rätt. JK Rowling har lyckats med konststycket att knyta ihop säcken. Och nu lär hon ha setts på ett café i Edinburgh skrivande på en deckare. Vi väntar med spänning.
när diskussionerna dör
Så berättar hon om den vilt främmande bloggaren som skickar ett paket fyllt av presenter till henne, som uppmuntran.
Och jag hulkar framför datorn. Gör det du också! Innan du går iväg och pratar riktigt länge med din partner/förälder/vän/syskon.
http://himlastigen.blogspot.com/
Min älskling är förmodligen på Centralen just nu i väntan på tåget mot Jönköping. Igår tittade vi på en lägenhet som faktiskt har potential att bli ett framtida hem. Påminde ganska mycket om stämningen i Stjärnhusen i Örebro. Snygga femtiotalsdetaljer och nära till allt. Så håll tummarna för att det inte drar iväg långt över miljonen...
På torsdag har vi första visningen här. Fönstren är putsade och allt i stort sett klart. Nu fattas bara den där lilla extra finishen. Kanske skall testa basilikatricket. D v s att ställa kryddor i kruka och fina vinägerflaskor i köket inför visningen. Annars tänkte jag köra på muttricket och ställa fram en skål godis i stället. Det är jobbigt att springa på visningar och gôtt när säljarna tänkt på oss med våra låga blodsocker... :)
I helgen blir det förmodligen sista sommarhelgen på Torpet. Sedan kommer nog hösten och det börjar bli dags att städa och fixa inför vinterstängningen av huset. Buskar skall klippas ner och min kryddodling skall tas hem till stan. Innerfönstren skall sättas i och frysen skall tömmas på bär och grillkorv. Pappa sa alltid att han gjorde allt ute vid Torpet för vår skull. Då när vi fortfarande var för unga för att uppskatta vad det innebar.
Hoppas han finns med oss där, i sädesärlan eller råbocken i åkerkanten kanske. Så att han ser hur mycket vi uppskattar det han och mamma gjorde. Tror han gillar vår nya panel i hallen. :)
ööööhhhh...
Men kul var det. Och gott. Och sent. Och tungt idag.
Undrar hur de här två juvelerna mår idag?
i believe in malcolm,
Själv dyrkar jag Michaels cheescake och hoppas att det bjuds på sådan ikväll efter kräftorna, som det brukar. Skönt i dessa tider av förändring, både privat och på jobbet, att något består, som t ex familjen Rongves årliga kräftskiva för gamla härdade ombudsmän. Bjuggis lär väl slå rekord i kräftätning igen, som alltid.
Tronande på bordet står alltid en flaska Absolut Mandarin med bara bottenskrapet kvar i. Som en påminnelse till ombisarna från det året de tömde familjens andra snapsflaskor och endast lämnade en skvätt Absolut Mandarin kvar. Något familjen lade märke till först på julafton när sillen serverades. Sill och mandarinvodka gifter sig liksom inte på samma sätt som min gom och Mickes cheescake.
På bilderna ser vi 2005 års cheescake och gänget från 2006 års skiva. Den alltid lika gästfria värdinnan står för solglasögonen.
you're a jerk, pc!
http://www.youtube.com/watch?v=Id_kGL3M5Cg
Måste nog ta en firefoxkurs hos min styrelsekollega Sara.
Eller spränga Comhem i luften.
Eller nåt.
*svär över datastrul*
När jag och Ina pluggade i Karlstad kom vi fram till ett mycket träffande motto:
HATA DATA, SKRIK ÅT STATISTIK!
Håller än.
skämta om vad som helst
Under SSU:s kongress underhöll Peter Wahbeck vid kongressmiddagen. Han lär ha skämtat om finska MC-killar som ser sina kvinnor som honor och som äter sådana som Pär Nuder till frukost. Typ. Skämten skall också ha innehållit förklenande kommentarer om feminister, HBT-personer och folk av en annan etnisk bakgrund. Under uppträdandet gick många tillhörande dessa grupper ut ur lokalen även om Wanja Lundby Wedin rapporteras ha suttit kvar och asgarvat. Vad sa Mona Sahlin?
Till slut fick SSU:s disktriksordförande i Örebro, vid namn Emma Lidell, nog och tog en mik och gick upp och sa till Peter Wahlbeck att han inte var rolig och borde lägga av. Wahlbeck är nu mycket kränkt. Samtidigt som han gör sig lustig över att alla andra blir så kränkta nu för tiden, att det inte går att skämta om någonting längre. (När han försvarar sig i radio gör han det genom att hela tiden avbryta Emma Lidell och inte låta henne prata, för att när programledaren väljer att till slut ge Emma sista ordet, ifrågasätta detta.)
Det påminner mig om den tillställning jag bevistade på våra personaldagar i höstas. Inbjuden var en norsk psykolog vid namn Jan Atle Andersen. Denne hade tidigare träffat alla våra chefer vid flera tillfällen och varit ganska provokativ. Nu skulle hela personalen utsättas för honom och hans teser, utan att vi visste något om han provokativa buskap. (Vi jobbar på facket, ett kollektiv, medan han för fram ett väldigt individualistiskt budskap utan någon som helst maktanalys.) Kanske var det ett slags test för att se vilka som lät sig provoceras?
Jan Atle Andersen predikar nämligen att man själv väljer om man vill ta åt sig och bli kränkt. Han anlitas av företag för att lösa personkonflikter. Bl a berättade han att barn som mobbas måste se sin egen del i mobbningen. Eller att sexuella inviter från chefen kan väljas att tolkas som komplimanger. ("Se det som en komplimang!" Hur många sextrakasserade tjejer har inte fått höra detta?) När han berättade om hur han träffat en kvinna som sextrakasserats av chefen och för oss alla beskriver hur hon 'sände signaler' till honom som om hom ville ha honom lämnade jag rummet. (Något jag senare fick veta var mycket olämpligt, min obligatoriska närvaro förväntades nämligen.)
Nu var jag inte ensam om att lämna rummet. Gemensamt för en del av oss som fick nog är kanske att vi är ovanligt känsliga. Eller att vi jobbar med jämställdhetsfrågor och är indoktrinerade att tolka allt som kränkningar. Eller var det kanske att vi inte stillatigande ville sitta och lyssna på den nakne kejsaren som blev allt mer uppskruvad och provocerad (!!!) av att publiken inte höll med honom.
Jag menar att vi alla har ett ansvar för att inte kränka andra människor. Jag menar också att vi alla har ett ansvar för att inte skuldbelägga den som anser sig ha blivit kränkt. Med Jan Atle Andersens resonemang är det nära till det resonemang som förs i svenska domstolar om hur kvinnor egentligen var klädda när de blev våldtagna. ("Låt oss lägga oss nakna på Stureplan och vila oss lite", som Gudrun Schyman sa under en manifestation mot domstolarnas kvinnosyn den 6 juni i år.)
Jag önskar att vi haft en Emma där på vår konferens som kunnat resa sig upp och säga att det här är inte roligt. Men med tanke på hur mycket skit man får efteråt (som vi kan se på olika bloggar i Emmas fall) så är det kanske förståeligt att alla skrattar och håller med. (Eller tiger still.) Det kanske finns en anledning att Wanja Lundby Wedin, LO:s första kvinnliga ordförande, väljer att skratta åt bastuskämten. Men vad gör Mona Sahlin?
Zzzömnigt på Mc Donald's
Har varit på radhusvisning i Akalla trädgårdsstad. Fint område och en grillgalning som undertecknad betalar ju gärna nån extra 100-tusing för att få möjlighet att grilla varje kväll hela sommarhalvåret. Däremot var lägenheterna inte så fräscha. Ja, den första var för liten, och den andra var otroligt sunkig och inrökt och på toa luktade det som om dom förberett visningen med att bajsa rejält. Men området är ju helt klart intressant!
Mellan visningarna besökte jag Mc Donald's vid avfarten mot Sollentuna. Där jobbade två killar i kassan. Den ene verkade inte riktigt ha alla flingor i paketet och den andre var helt enkelt det slöaste och mest uttråkade jag någonsin sett. En kvart i kön och allt gick i slow motion. Alla fick upprepa sina beställninga, och det var inte för att karln i fråga hade svårt med språket utan för att han verkade fullständigt väck. När jag lämnade detta etablissemang så hörde jag två unga män kommentera det hela med orden:
- Hans kropp är på Mc Donald's va, men han själv är nån annanstans.
Frågan är om han var sådär trött för att han jobbat hela dagen, eller om han var en knarkande straffarbetare på samhällstjänst eller om han helt enkelt var nåt inni helvete bakis. Något fel var det, och var tog cheferna dom brukade ha på Mc D vägen, dom där i vita skjortor som sprang runt och skrek på sin personal (i blå skjortor) att snabba på? Inte så kul arbetsmiljö kanske, men om alternativet är sömngångare i kassan så kan man ju undra lite.
trebarnsfar uppäten av lejon på öland!
Lejontämjerskan på bilden är min guddotter, som växer så det knakar och en stackars gudmor 45 mil bort inte hinner med i utvecklingen. Den yngre herrn på bilden är hennes alltid lika glade lillebror. Mannen som håller på att ätas upp av ett lejon är deras far. Maken kommenterade bilden med att utfordringen uppenbarligen inte är vad den varit i svenska djurparker. Båda barnen ser synnerligen förtjusta ut över att se sin far bli tuggad på av besten i fråga.
Frågan är dock om en lejonhanne alls klarat av att nedlägga ett byte. De brukar ju mest ligga och lata sig på savannen och förvänta sig att honorna drar hem käket. Snart 40-åriga familjefäder är förmodligen det en lejonhanne klarar av.
snart på hemnet
Snart kommer vår lägenhet att ligga ute på Hemnet. Och det är dags att på allvar börja se sig om efter nytt, billigare boende. Men det är fan inte lätt. Såg en fin lägenhet i området där jag bodde tidigare. Med utgångspris 795 000 kr. Som nu är uppe i 1 300 000 kr. D v s ett kvm-pris på 30 952. Men högt läge, utsikt och balkong drar ju upp. Vilket vi hoppas blir fallet även med vår lägenhet. Mäklaren berättade att hon just sålt en lägenhet i Sumpan till ett kvadratmeterpris på 59 000 kr/kvm. Något är sjukt med bostadsmarknaden här.
Ikväll ger jag mig ut på visningar. Maken befinner sig på sitt nya jobb och även han har ett antal lägenheter att besöka under veckan. Det är inte mycket billigare där, men då ligger ju lägenheterna å andra sidan mitt i stan.
Foto: Erik Olsson Fastighetsförmedling
våga vägra tonartshöjning
Hittar denna bild, från förra årets parad, på Åsa Petersens och Aftonbladets Prideblogg:
Man måste ju bara hjälpa till att sprida detta viktiga budskap!
Kom igen allihop: - Ingen schlager på våra gator, ingen schlager på våra gator!!!
fönster, blommor och vägar
Annars skulle man kunna tycka att kommunen skulle stå för bullerdämpning men dessa är av uppfattningen att det inte alls bullrar så mycket (de behöver ju inte sova här) och att bullret för övrigt försvinner tio meter från vägen. Att husen står i 90 grader mot vägen och att ljudet fortplantas mellan väggarna är det ingen som tar hänsyn till, vare sig på trafikkontoret eller miljöförvaltningen.
Så vi valde att betala 10 000 kr och bli av med hälften av bilbullret.
Annars går det framåt med homestagandet. Ett besök på Plantagen och de överblommade pelargonerna och döda småpenséerna som blommat som galna har fått sällskap respektive bytts ut av några små blåklockor. De röda pelargonerna som nästan dog frysdöden i våras har hämtat sig och blommar nu ordentligt. Tåliga blommor det där.
Makens näst äldste systerson är på besök då han jobbar vid nåt vägbygge norr om stan. Vilket innebär att han faktiskt är en av dessa som maken svär långa eder över när vi hamnar i bilkö. Fast det är ju rätt skönt när vägarna är klara. E18 mellan Stockholm och Karlstad till exempel. Med sina tre gigantiska vägbyggen för tillfället. Först väster om Västerås där man breddar vägen, sen väster om Örebro där man bygger helt ny väg. (Hur skall det gå för Shell i Lanna? Flytta?)
Sen öster om Karlstad, i min och Gustaf Frödings barndoms Alsterdal. Denna väg som jag åkt och kört regelbundet mellan hemmet och Torpet under första hälften av mitt liv. Där jag helt plötsligt inte kände igen mig när vi kom körande för två år sedan, då de börjat spränga bort berget. Berget där jag och kompisarna i villaområdet låg och kastade kottar på bilarna som körde förbi nere i klyftan på E18. Inte så smart, men som barn tänker man ju inte alltid på konsekvenser.
Det är rätt coolt att få uppleva detta vägbygge utvecklas. Först sprängningen av berget, sedan krossandet av nämnda berg för att få sten i tre storlekar och så byggandet av alla broar. Och plötsligt får Skattkärrsborna en stor och säkrare rondell.
Rondeller verkar vara det säkraste sättet att tillförsäkra sig EU-medel för övrigt. Under vår resa genom Europa förundrades vi över att Skövde fått konkurrens. Annars brukar jag ta denna västgötska metropol som exempel på rondellvansinne men nu verkar detta ha brutit fram överallt i Europa. Oavsett om man befinner sig mitt på en lite pluttväg ute på den languedocska landsbygden så kan man ge sig fan på att dom byggt en tre fyra fem rondeller där ute. Maken brukar ta dem som om de var vanliga korsningar...
Den som vet kan väl berätta om EU har någon särskild rondellpolicy.
hur ofta duschar du?
Denna sommar har Svenska Dagbladet förjupat sig i våra bajs- och duschvanor. Nu senast har det handlat om att svenskarna duschar alldeles för ofta. Personligen tycker jag det är kul med dessa artikelserier. Och med de kommentarer som läsarna ger. Det visar sig att man kanske inte är så udda som man trott ändå.
Jag tvättar håret 2-3 gånger i veckan och duschar samtidigt. Däremellan tvättar jag av mig efter behov. Maken har ännu inte rymt, i allafall inte av anledningen att jag skulle lukta konstigt. Tränar jag så duschar jag oftare, efter varje träning men definitivt inte hemma på morgonen dagar som jag skall träna.
Många av de som kommenterat verkar leva på samma sätt.
Läser dock i Svenskan hur en kvinna anser att det är oanständigt och hänsynslöst att inte duscha varje dag. Man kan fundera över vad det är för kroppsutsöndringar som hon är rädd för. De enda gånger jag upplever att folk i min omgivning luktar illa är när någon inte använt deodorant och luktar svett, eller när någon har taskig andedräkt (mot detta hjälper ju knappast duschande).
Fast det är klart, just nu skulle jag behöva en kall dusch efter att ha slitit med lägenheten hela dagen, inkl en shoppingrunda på stan i homestagingsyfte. Pust.
Bra inlägg för delad föräldraförsäkring!
some guys get all the buckets
Sitter och scannar bilder som min svärfar skall ha tillbaka. På bilden syns en doktor i statsvetenskap och en doktor i psykologi. Långt innan dom doktorerade. Om man studerar bilden noga kan man kanske förstå varför flickan på bilden valde just psykologi som sitt huvudämne senare i livet. Och om man noga studerar deras ansiktsuttryck så kan man också se en viss diskrepans i humöruttryck, vilket förmodligen hänger samman med antalet hinkar på den blivande statsvetarens styre.
Eller är det bara ett uttryck för könsmaktsordningen?
sallad och politik
Som sagt, Federley skulle lyssnat på Mats Odell.
*moahahahahahahaaaaa*
Kossnötter och andra
Drar mig till minnes ett möte jag en gång deltog i tillsammans med ett par personer på jobbet för ett antal år sedan. Jag hade läst Åsa Petersen och tyckte att hon var duktig på att uttrycka åsikter som delas av det förbund jag jobbar på. Särskilt i frågan om delad föräldraförsäkring. Då jag endast kände till Åsa som ledarskribent i Aftonbladet föreslog jag hennes namn till ett seminarium. Varpå en av kollegorna reagerade mycket starkt. Nej, det var ju omöjligt, Åsa Petersen kan ju inte prata inför folk, hon bara blir röd i ansiktet och stammar och ya da ya da...
Jag la ner det hela, och tänkte att kollegan i fråga vet väl något som jag inte vet. Men jag har inte glömt det eftertryck hon svarade med. Och hade jag vetat då, att hon pratade om en person med stamning hade jag förmodligen sagt att här brukar vi inte diskriminera folk p g a funktionshinder utan anpassa förutsättningarna i stället.
Det händer att man i jobbsammanhang träffar personer som kämpar med stamning, och det brukar sällan vara något problem. Vi är ju där för att kommunicera i jobbet, inte tävla i muntlig skicklighet. Och där är vi tillbaka i det som ledarfolket på Svenskan inte förstår. Det som feminister brukar kräva är att alla skall få plats, inte för att vi är kvinnor, blattar eller stammare, utan för att vi är människor som alla andra.
Och vad stamningen anbelangar, så hörde jag någon prata om Povel Ramel när denne just gått bort, att han ändrat stavningen i t ex kokosnöt till kossnöt för att få en stammande vän att säga just kokosnöt. Smart! :)
bruna sorgkanter och mord i midsomer
Så ser man ut som fan sen också... Borde lyssna på min syster, hon som använder diskhandskar...
Igår inträffade endast ett mord i Midsomer. Frågan är om inte fyrahundra elever i skolan i Midsomer Norton gärna såg ytterligare ett. Deras lärarinna passade på att under skolavslutningen läsa ett kapitel ur senaste boken om Harry Potter. Det sista. Varför? Ja, det finns väl ingen annan förklaring än att läraren i fråga är fullständigt dum i huvudet.
Svenska Dagbladet ligger inte långt efter. De skriver idag en krönika där dom varnar i rubriken, att man skall inte läsa denna om man inte vill veta hur det går för Harry. Tyvärr är man ju grymt nyfiken och läser iaf ingressen, som givetvis avslöjar hur det går, om ändå inte rakt på sak. Så, OM NI INTE VILL VETA HUR DET GÅR, INTE ENS VILL GISSA ER TILL DET, LÄS DÅ INTE ARTIKELN I SVENSKA DAGBLADET IDAG!!!
Å andra sidan är det som med filmen Sjätte sinnet. Jag hade redan listat ut hur det skulle gå innan jag såg filmen, eller i det här fallet, läst boken. Det är nog så att jag läst tillräckligt många böcker och sett tillräckligt många filmer för att ta till mig nyanserna. I fallet med Sjätte sinnet så visades en snutt i en recension i brittisk TV (bodde i Skottland vid tillfället), samtidigt som filmen marknadsfördes med att det skulle finnas en s k "twist" i slutet. Filmsnutten bestod i att killen i filmen ligger på sjukhus och tittar stort på Bruce Willis, som sitter bredvid och ser djup ut. Killen säger ansträngt: "I see dead people."
Jaha. Ja, så var det med den överraskningen. Så när väl min turkiska väninna Akca och jag gick och såg den fattade jag ju redan i starten vad som egentligen hände. Akca däremot blev fullständigt överraskad. "Men, men... Killens mamma såg honom ju...."
Därmed inte sagt att det inte är en jäkligt bra film. Men överraskningen var större i en annan "twist in the end"-film nämligen the Crying Game. Eller så hade jag inte ännu utvecklat detta sinne för att fatta hintar. Eller så var det helt enkelt så att jag då, 1992, inte ens kunde tänka tanken att en snygg tjej egentligen var en snygg kille.
Medan jag väntar på att betsen skall torka tror jag att jag skall ta och beställa hem senaste Harry Potter och se om jag har rätt i mina antaganden om vad som kommer hända med Harry i slutet. Skall jag avslöja vad jag tror?
Okej då... Den som vill veta hur jag tror att det går för Harry, scrolla ner:
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Jag tror att Joanne Rowling plockar upp tråden efter Astrid Lindgren och berättelsen om Bröderna Lejonhjärta. Harry kommer att gå en strid mot Voldemort, liksom Jonatan mot Katla, och bli dödligt skadad. Han kommer sedan dö och alla kommer vara sååå ledsna. Men det behöver vi inte vara för Harry kommer att komma till en annan dimension, nämligen den där hans föräldrar, Sirius och Dumbledore nu befinner sig. Där kommer det säkert finnas en fin öppning för fler böcker.
Så nu återstår att se om jag har rätt. :)
min man
