fönster, blommor och vägar
Ikväll har två trevliga (vad annars?) killar från Kil (Värmland) varit här ikväll och installerat isolerfönster hos oss, så nu har vi tre fönster i sovrum och bibliotek. Skall bli spännande att se hur det påverkar bullrandet från Kvarnbacksvägen. Förhoppningsvis tar det bort just det lågintensiva mullret från dubbdäck mot grusig asfalt som stör på vintermorgnarna. Inte för att vi väl lär uppleva det, men det är skönt för den som köper lägenheten.
Annars skulle man kunna tycka att kommunen skulle stå för bullerdämpning men dessa är av uppfattningen att det inte alls bullrar så mycket (de behöver ju inte sova här) och att bullret för övrigt försvinner tio meter från vägen. Att husen står i 90 grader mot vägen och att ljudet fortplantas mellan väggarna är det ingen som tar hänsyn till, vare sig på trafikkontoret eller miljöförvaltningen.
Så vi valde att betala 10 000 kr och bli av med hälften av bilbullret.
Annars går det framåt med homestagandet. Ett besök på Plantagen och de överblommade pelargonerna och döda småpenséerna som blommat som galna har fått sällskap respektive bytts ut av några små blåklockor. De röda pelargonerna som nästan dog frysdöden i våras har hämtat sig och blommar nu ordentligt. Tåliga blommor det där.
Makens näst äldste systerson är på besök då han jobbar vid nåt vägbygge norr om stan. Vilket innebär att han faktiskt är en av dessa som maken svär långa eder över när vi hamnar i bilkö. Fast det är ju rätt skönt när vägarna är klara. E18 mellan Stockholm och Karlstad till exempel. Med sina tre gigantiska vägbyggen för tillfället. Först väster om Västerås där man breddar vägen, sen väster om Örebro där man bygger helt ny väg. (Hur skall det gå för Shell i Lanna? Flytta?)
Sen öster om Karlstad, i min och Gustaf Frödings barndoms Alsterdal. Denna väg som jag åkt och kört regelbundet mellan hemmet och Torpet under första hälften av mitt liv. Där jag helt plötsligt inte kände igen mig när vi kom körande för två år sedan, då de börjat spränga bort berget. Berget där jag och kompisarna i villaområdet låg och kastade kottar på bilarna som körde förbi nere i klyftan på E18. Inte så smart, men som barn tänker man ju inte alltid på konsekvenser.
Det är rätt coolt att få uppleva detta vägbygge utvecklas. Först sprängningen av berget, sedan krossandet av nämnda berg för att få sten i tre storlekar och så byggandet av alla broar. Och plötsligt får Skattkärrsborna en stor och säkrare rondell.
Rondeller verkar vara det säkraste sättet att tillförsäkra sig EU-medel för övrigt. Under vår resa genom Europa förundrades vi över att Skövde fått konkurrens. Annars brukar jag ta denna västgötska metropol som exempel på rondellvansinne men nu verkar detta ha brutit fram överallt i Europa. Oavsett om man befinner sig mitt på en lite pluttväg ute på den languedocska landsbygden så kan man ge sig fan på att dom byggt en tre fyra fem rondeller där ute. Maken brukar ta dem som om de var vanliga korsningar...
Den som vet kan väl berätta om EU har någon särskild rondellpolicy.
Annars skulle man kunna tycka att kommunen skulle stå för bullerdämpning men dessa är av uppfattningen att det inte alls bullrar så mycket (de behöver ju inte sova här) och att bullret för övrigt försvinner tio meter från vägen. Att husen står i 90 grader mot vägen och att ljudet fortplantas mellan väggarna är det ingen som tar hänsyn till, vare sig på trafikkontoret eller miljöförvaltningen.
Så vi valde att betala 10 000 kr och bli av med hälften av bilbullret.
Annars går det framåt med homestagandet. Ett besök på Plantagen och de överblommade pelargonerna och döda småpenséerna som blommat som galna har fått sällskap respektive bytts ut av några små blåklockor. De röda pelargonerna som nästan dog frysdöden i våras har hämtat sig och blommar nu ordentligt. Tåliga blommor det där.
Makens näst äldste systerson är på besök då han jobbar vid nåt vägbygge norr om stan. Vilket innebär att han faktiskt är en av dessa som maken svär långa eder över när vi hamnar i bilkö. Fast det är ju rätt skönt när vägarna är klara. E18 mellan Stockholm och Karlstad till exempel. Med sina tre gigantiska vägbyggen för tillfället. Först väster om Västerås där man breddar vägen, sen väster om Örebro där man bygger helt ny väg. (Hur skall det gå för Shell i Lanna? Flytta?)
Sen öster om Karlstad, i min och Gustaf Frödings barndoms Alsterdal. Denna väg som jag åkt och kört regelbundet mellan hemmet och Torpet under första hälften av mitt liv. Där jag helt plötsligt inte kände igen mig när vi kom körande för två år sedan, då de börjat spränga bort berget. Berget där jag och kompisarna i villaområdet låg och kastade kottar på bilarna som körde förbi nere i klyftan på E18. Inte så smart, men som barn tänker man ju inte alltid på konsekvenser.
Det är rätt coolt att få uppleva detta vägbygge utvecklas. Först sprängningen av berget, sedan krossandet av nämnda berg för att få sten i tre storlekar och så byggandet av alla broar. Och plötsligt får Skattkärrsborna en stor och säkrare rondell.
Rondeller verkar vara det säkraste sättet att tillförsäkra sig EU-medel för övrigt. Under vår resa genom Europa förundrades vi över att Skövde fått konkurrens. Annars brukar jag ta denna västgötska metropol som exempel på rondellvansinne men nu verkar detta ha brutit fram överallt i Europa. Oavsett om man befinner sig mitt på en lite pluttväg ute på den languedocska landsbygden så kan man ge sig fan på att dom byggt en tre fyra fem rondeller där ute. Maken brukar ta dem som om de var vanliga korsningar...
Den som vet kan väl berätta om EU har någon särskild rondellpolicy.
Kommentarer
Trackback
