arg
http://www.youtube.com/watch?v=X0T3jMRNwV8
Oavsett vad man tycker i frågan, så grips man av den lilla tjejens ilska och frustration. Barn skall inte behöva känna så.
Den 7 juni kl 17.00 är det manifestation på Sergels Torg mot 40 år av ockupation av Palestina.
Tal av bland annat: Per Gahrton ordf PGS, Carin Jämtin Socialdemokraterna, Lars Ohly vänsterpartiet, Anita Brodén folkpartiet, Mattias Gardell, religionshistoriker. Via länk från Västbanken - Mustafa Barghouthi, informationsminister Musik och kulturinslag |
fotbollens feta fyllon och deras belackare
Men svenska fotbollskrönikörer är inte betalda för att besinna sig. Svenska Dagbladet räknar idag upp Mats Olssons, Simon Banks m fl omnämnande av ovanstående huligan. (http://www.svd.se/dynamiskt/sport/did_15653220.) *** Min laptop klarar inte att göra länkar så jag får helt enkelt klippa in dem tills vi fixat hårddisken på huvuddatorn här hemma ***
Danska Extra-Bladet och svenska Jennifer Wegerup väljer i stället att rikta in sig på beteendet, både hos Poulsen som orsakade allt med sin raka höger i magen på Rosenberg, och hos mannen på läktaren. De använder epitetet "idiot". Och det kan man väl ändå hålla med om. Om man med idiot menar en person som gör idiotiska saker.
Jag håller just nu på att läsa boken Fettpaniken om hur BMI tillåts styra uppfattningen om och behandlingen av människor i vårt samhälle. Hur ingen hänsyn tas till hälsotillstånd utan bara till var nålen hamnar på vågen. Författaren Marie Carlsson menar att detta i grunden beror på att det är fult att vara fet. Och så länge det är fult kan det aldrig någonsin vara förenat med god hälsa. Därmed kan läkarvetenskapen fortsätta att diskriminera d v s särbehandla personer med för högt BMI under förevändningen att dom gör det för vår hälsas skull.
När min far strålades för sin cancer irriterade han sig över att patienter som var inne och strålades för lungcancer samtidigt som han, senare stod utanför sjukhusets entré och rökte. Dom skulle inte ha någon behandling, tyckte min ibland kategoriske far. Men det får dom. Rökning är väl ännu inte lika fult som att vara överviktig. (Men jag vågar påstå att det är skillnad på att lägga bort ciggen och att lägga bort maten.)
Jag har en känsla av att fertilitetsvården t ex, inte kräver av sina patienter att dessa skall sluta röka för att få behandling, trots att rökningen väl är minst lika farlig för barnet som om modern är överviktig. Det går ju åtminstone inte att kontrollera genom några BMI-uträkningar.
Det fulaste som finns är att vara fet. Att inte kunna behärska sitt matintag. Då saknar man karaktär. Och är således fritt villebråd för fotbollsjournalister, läkare och andra i fettpaniksmobben.
I belong in London!
I just knew it! According to http://www.blogthings.com/whatcitydoyoubelonginquiz/
I belong in London!
A little old fashioned, and a little modern.
A little traditional, and a little bit punk rock.
A unique soul like you needs a city that offers everything.
No wonder you and London will get along so well.
What City Do You Belong In?
Demonstrera hela dan på republikens dag!
SVERIGE ÄR FANTASTISKT!
- här blev 4 206 kvinnor våldtagna 2006
- här blir kvinnor kränkta i domstolen
- här styrs domslut av mäns normer och värderingar
- här vågar inte kvinnor lita på rättsväsendet
Tillsammans, män och kvinnor, visar vi onsdag 6 juni att vi inte accepterar rättsväsendets diskriminering av kvinnor!
Samling Humlegården 11.00
Avmarsch mot Sergels torg 11.30
Tal vid Sergelstorg 12.00 med bla Maria Carlshamre (Fi)
Avslut 13.00
Ingen organisation eller politiskt parti står bakom manifestationen men Fi är inbjudna deltagare. Alla är välkomna att kalla ihop sina olika nätverk och kompisar för att delta, så sprid gärna vidare informationen!
FIRA 6 JUNI MED OSS!
Den 6 juni firar Republikanska Föreningen traditionsenligt Republikens dag. På programmet står bl.a. utdelning av utmärkelsen Årets republikan.
I år ses vi på Mynttorget i Gamla stan i Stockholm kl 12.30 till 14.30. Mer information kommer inom kort på http://www.repf.se/
Computer says noooo!
Så nu gäller att hitta någon billig firma som kan rädda hårddisken. Tips mottages tacksamt! Det får gärna vara billigare än det är att köpa en ny dator...
Och ja, jag brukar köra backuper på datorn men nu har det inte skett på ett halvår eller så...
Så för att trösta oss åker vi till Måleributiken och köper nya tapeter och sen en sväng till IKEA...
Kissar inte flygvärdinnor?
Men det är kanske med de borgerliga journalisternas och bloggarnas världsbild som med min väninnas sons. När han var i fyraårsåldern och stod inne på toaletten samtidigt som hans mor satt på toastolen och gjorde nummer två. Gabriel tittar på sin mor och ser fundersam ut och så frågar han:
- Mamma, bajsar bara du?
(Förklaring: Mamma har ingen snopp, alltså kan hon inte kissa.)
Man skulle ju kunna tro att även borgerliga debattörer skulle ha nått längre än fyraåringen.
om att kasta flygplan i flyghangarer
"Men det är sorgligt att vägen hit blev som den blev. Det här avtalet borde vi ha kunnat vara klara med långt tidigare och utan konflikt Och eftersom vi skrev på så sent kommer flygplanen att stå på marken också under tisdagen."
Får man tolka detta som självkritik? Något annat kan det ju inte vara, eftersom förhandlingsframställan skickades från HTF i november förra året och avtalet löpte ut den 28 februari i år och SAS inte velat komma till förhandlingsbordet förrän strejken var ett faktum.
Så är det nog.
helg igen
Så var det äntligen helg igen då! Även denna helg kommer spenderas på Torpet. Sovande i vår nysnickrade säng, pyssland med mina perenner som nu kommer få vatten från vår nya tunna och snickrande i vår hall som kommer bli grymt fin med gråmålad panel och linoljade golv så småningom. Det ger ett extra rum att sitta och läsa i eller bara se ut över åkrarna.
Och ikväll blir det favoritmat, libanesiskt med baklava och en flaska Ksara.
Sänder dock en tanke till mina kollegor som tvingas jobba med att få SAS att skriva på ett vettigt avtal. Lustigt att strejken kallas lyxstrejk, på samma sätt som när piloterna strejkar. Det visar sig att folk fortfarande ser yrket som väldigt glamoröst. När dessa manliga kunder sitter och utgjuter sig på debattforum på nätet om att kabinpersonalen bara är servitriser i luften och egentligen tjänar för mycket, så kan man faktiskt förstå att dom behöver en och annan paus från dessa gubbar/grabbar. För attityden är förmodligen densamma i luften. "Lilla gumman, kan du fixa fram en whisky till mig." Nej, det är nog snarare som HTF:s viceordförande Cecilia Fahlberg uttrycker det. Röra sig som en krabba i sidled i mittgången, ständigt vara trött, sakna sina barn. Och att då kräva att få gå och kissa när man är kissnödig och få sitta ner när man äter är väl knappast någon lyx.
"En organisation behöver motiverade medarbetare för att komma på fötter igen. För att SAS ska få luft under vingarna krävs en förbättring av arbetsmiljövillkoren för de som arbetar närmast passagerarna. Bättre möjlighet till pauser, måltidsuppehåll och återhämtning mellan flygningarna. Rimliga arbetstider och möjlighet att planera sin fritid." (Cecilia Fahlberg, HTF:s hemsida)
Minnen från Norge
Bilden föreställer mig, 10 år gammal, i en skidtävlingen i Danebu i Norge. Sitter och scannar bilder och inser att inte bara var jag smalare på den tiden, jag hade grymt snygga skidkläder. Mina föräldrar körde alltid med knickers, knästrumpor och anorack, och så gjorde jag. Med ett par hederliga gamla pjäxor.
Kommer ihåg att jag tyckte tävlingen var jättejobbig och att vi tvingades skida långt. Men inser idag att det förmodligen rörde sig om typ 500 meter...
Stilfullt ser det ut iaf.
ett fackligt hjärta
När jag är på jobbet är jag feminist, när jag sitter i F!:s styrelse är jag fackkämpe. Rollerna växlar lustigt nog beroende på sammanhang. Brukar jag säga. Men när det är dags för stridsåtgärder klappar det fackliga hjärtat lite extra snabbt. För det är ju så ovanligt. Inte en enda gång under min fackliga karriär, som nu är inne på 17:e året, har jag varit med om att en strejk verkligen blivit av. Kanske blir den det inte nu heller. Men under tiden vet vi att vi har ett massivt stöd från medlemmar och kollegor runt om i världen. När man läser danska kabinklubbens brev till sina svenska kollegor trillar faktiskt en och annan tår ur de fackliga tårkanalerna. Och feministen glädjer sig över att en kvinnodominerad arbetsplats sätter ner foten för bättre arbetsmiljö. Även kabinpersonalen behöver ju mat och kisspaus ibland, och som dom säger, vem vill flyga med trött och hungrig personal?
"Den kamp i förer er våres kamp, de krav i har er vores krav." (Ur fax, ovan, från SAS kabinklubb i Danmark.)
Vackert.
fackmotståndet insnöat
"Snömos" säger centerpartisten Fredrick Federlay om förhandsbeskedet från EU-domstolen att det inte strider mot EU:s fria rörlighet att ge baltiska arbetare samma villkor som svenska. (Nä, det borde däremot strida mot EU-stadgan och Europakonventionen att inte göra det.)
Har Federlay ens läst utlåtandet? Eller tycker han bara ryggmärgsreflexmässigt att det är snömos med ett visst skydd för anställda. Ja, just det, det är ju det han gör, denne fackmotståndets Don Quijote.
"Detta [att systemet kan leda till ett oförutsägbart resultat, eller till och med i vissa situationer orimliga lönekrav] är dock en nödvändig del av en arbetsmarknadsmodell som är baserad på och främjar förhandling mellan arbetsmarknadens parter och därmed avtalsfrihet snarare än den nationella lagstiftarens ingripande. Jag tror inte att det på gemenskapsrättens nuvarande stadium finns fog för att med åberopande av en av de grundläggande rättigheterna till fri rörlighet enligt fördraget ifrågasätta en medlemsstats beslut att organisera arbetsmarknaden på ett sådant sätt." (ur generaladvokat Paolo Mengozzis förslag till avgörande, mål 341-05)
Word!
Jarmusch bästa!
Det här är förmodligen den roligaste filmscenen någonsin.
hur buddistisk är du?
Min man blev buddist vid 12 års ålder i protest mot sina kristna lärare på Lillåns skola i Örebro. Dessa förutsatte nämligen att alla barnen delade den kristna tron och särbehandlade dem som inte gjorde det. Vid ett tillfälle hade 12-åringen uteblivit från morgonbönen och rektorn var mycket förgrymmad över en sådan slapphet bland dåtidens ungdom. Som ett gott exempel berättade han därför om sin son, jämnårig med maken, som varje dag cyklade in till sina bibelstudier i stan. Varpå maken svarade:
- Jamen då får han väl skylla sig själv?
I det läget tvingade maken att snabbt lämna rektorns kontor då läroplanen för grundskolan kom flygande mot honom genom luften.
Nu är det i stället han som plågar mig med sina buddistiska resonemang. Senast i går då vi skulle sova. Han låg och läste i en filosofiskt inriktad bok om djurens rättigheter. (Av Tom Regan) Jag har terroriserats med anekdoter och livsviktiga frågor om djurs rättigheter i veckor nu. Boken verkar aldrig ta slut. I går var det dock nära att jag fick den i huvudet.
Tom Regan ställer tydligen en fråga i boken. Fem individer befinner sig i en båt på ett hav och båten håller på att sjunka. De väger alla lika mycket. En av dem måste lämna båten. Hur anser jag att de skall agera. Fyra är människor, den femte en hund.
Min kommentar var att det förmodligen endast vore av sentimentala skäl någon av dem skulle välja att behålla hunden i båten. Det är dock fel sätt att angripa frågan. Jag måste själv välja hur de fyra skall agera. Min kommentar var fortfarande att jag ju inte kan tvinga dem att göra på annat sätt än vad jag själv skulle klara att göra, och jag skulle förmodligen ha svårare att se en människa drunkna än en hund. Tror jag. Om inte, så är jag åter tillbaka i diskussionen om sentimentalitet.
Maken tittade på mig med förtvivlan i blicken. Hade han fått in en utilitarist i sin säng? Döda hunden för att rädda människorna? Låta människorna leva för att de har en större funktion i samhället? Sätter jag människor före djur? Förmodligen. Därmed inte sagt att jag gillar att döda djur. Har aldrig gjort det, annat än med getingar och mygg och flugor. Kan inte ens ta mig för att sätta ut en musfälla för att döda musen som huserar i vårt kök på Torpet och förmodligen kommer föda miljarder nya möss där bakom spisen. Och jag grinar precis lika mycket när Lassie kommer hem som när jag läste Åsa Linderborgs bok om sin far. Män och hundar berör, tydligen.
Men det är klart, det beror ju iofs helt på vilka människorna i båten är. När jag tänker efter. Säg att det är en pedofilring som är ute och seglar med min egen hund... Men så kan man förmodligen inte heller resonera om alla subjekt är lika mycket värda...
Nu förstår jag dock varför jag läser kriminalromaner i stället, när jag skall sova.
Fotnot: Regans svar på frågan är att alla fem drar lott.
Rättelse!
När jag gör en enkel googling upptäcker jag dock att gränsen går vid BMI 35. D v s 100 kilo i mitt fall. Därmed blir gråzonen för när man får hjälp av Fertilitetsenheten och när man får hjälp av Överviktsenheten "bara" 15 kilo, inte 55 som vi först trodde.
Det säger dock en del om seriositeten hos Fertilitetsenhetens personal.
Annars finns det en metod som jag ännu inte prövat. (Wow! Trodde jag testat allt!) Kan det vara så att Annika Dahlkvist har rätt?
Guldkorn funnet i Molkom!
Molkom. Denna lilla håla med 2 000 invånare mellan Karlstad och Filipstad. Senast nämnt i pressen när en vettvilling i Volvo körde ihjäl två män på valborgsmässoafton.
När vi vistas på Torpet kan vi välja mellan Konsum i Molkom och ICA i Väse när det gäller att införskaffa dagens tidning, glass eller enstaka matvaror. (Storköp sker på Obs! i Bergvik eller på Willys på Våxnäs, d v s inne i Karlstad.)
Många gånger har jag lagt märke till skylten vid korsningen mellan Filipstadsvägen och Kristinehamnsvägen i Molkom, den som säger "Antikt". Har undrat om det verkligen är antikviteter eller loppis. Så i helgen var vi på mârten i Molkom. Det brukar inte vara så mycket att se, men det livar ju upp en lördag på landet att gå runt och titta på stånd med foppatofflor och plastpåsar.
Plötsligt får vi se en skylt som pekar ut en stor gul villa som antikvitetshandel. Nu skall vi kolla in om det är något att ha, tänker vi. Något att ha? Det måste vara ett av årets understatements. Är osäker på om jag tidigare sett något liknande. En mer smakfull antikhandel tror jag inte jag sett. Den är dessutom gigantisk. Fylld med konst, möbler, glas och porslin. Kvaliteten förstärks förstås av ett par ex av Björnjägarns alster. :) (Jag härstammar ju faktiskt från Bergslagen där han cyklade runt.)
Som vanligt vände vi oss till farbrodern för upplysningar. Och fick veta att Svennis köpt sitt möblemang på detta antikpalats, när han köpte sin herrgård i Torsby. Karln har uppenbarligen smak, även om man inte alltid kan tro det...
Åk dit! Eller hälsa på dem på nätet. På bilden syns en serveringsvagn som vi skulle köpt direkt om vi haft råd.
You can't always get what you want
Sjöng en åldrad Mick Jagger för oss från en liveinspelning när vi körde hem från Huddinge sjukhus igår eftermiddag. Ironiskt kan tyckas med tanke på det möte med en läkare vi just haft.
I höstas inledde vi en utredning på Fertilitetsenheten för att undersöka varför vi inte blir med barn, samt om det går att få hjälp. Det är ju inte direkt så att någon av oss någonsin varit noggranna med skydden?
Utredningen inleddes i sista sekunden, innan jag fyllde 39, som är gränsen för att få hjälp. Vi blev snabbt varse att det finns en annan gräns, som jag skrivit om här på bloggen tidigare. Nämligen att ingen med ett BMI över 30 slinker genom landstingets finmaskiga nät. I mitt fall handlar det om att inte väga över 85 kilo. Då jag väger ett antal kilon mer än 85 inleddes steg tre i den förändringsprocess som påbörjades i januari 2006.
Steg ett var att ta sig till gymmet 2-3 gånger i veckan. Väl där stod konditionsträning, styrketräning och simning på schemat. Mycket träning, få gånger i veckan. Det hade ingen större effekt på min vikt. Steg två blev därför att gå med i Viktväktarna för vilken gång i ordningen vet jag inte. Där tappade jag i rask takt, som alltid, tio kilo. Sen tog det, som alltid, stopp.
Jag lider, som kanske en femtedel av alla svenska kvinnor, av polycystiska äggstockar (PCO) vilket bl a påverkar vikten så att man lätt går upp och har svårare än normalt att gå ner. Vad som är hönan eller ägget vet man inte; om det är hormonrubbningen som gör att man blir fet eller att man är fet som gör att man har en rubbning. Men läkarvetenskapen börjar luta mer och mer åt det förra.
När vi så fick veta att ytterligare viktminskning krävdes inleddes steg tre som innebar träning 4-6 dagar i veckan och lite kortare pass på 1-1,5 timme per dag samt lämnande av Viktväktarnas svältkost till förmån för GI-metoden. Tidningarna och Anna Skipper har ju sagt att man tappar massor i vikt. Så jag körde åtta veckor ungefär som Anna Skippers offer i Du är vad du äter. Och tappade två kilon. Något måste ju vara fel när man äter ca 1 600 kcal om dagen, tränar för 700 kcal och ändå inte går ner mer i vikt.
(Av den läkare vi träffade igår fick jag veta att det beror på ens gener, då det finns kvinnor i ökenländer som tidigare fått klara sig på lite dadlar, men nu när dom äter mer normalt går upp i vikt. Jo, han sa faktiskt så. Konstigt att den absoluta majoriteten av mina släktingar i tre led inte alls var/är särskilt överviktiga. Har f ö släktforskat ner till 1600-talet men därinnan finns kanske någon ökenkvinna?)
Sedan dess har jag mer eller mindre gett upp, äter kontrollerat och försöker hålla nere snabba kolhydrater. Ligger kanske kring 2 000 kcal i snitt i veckan. Samt har fortsatt träna minst fyra dagar i veckan. (Crosstraining på gymet, stavgång runt sjön, vattengympa med styrketräning två gånger i veckan.) Och vikten ligger still. Under tiden har Fertilitetsenheten på Huddinge sjukhus skickat runt mig på olika undersökningar och behandlingar och ändrat min medicinering för att göra mig mer fertil. Jag har till och med opererat bort ett myom som satt i vägen.
Så igår var det dags för återbesök nummer 1. Trodde vi. Det visade sig vara sista besöket. Utan förvarning eller förklaring hade vår läkare bytts ut mot en annan. Denne hade inte läst vår journal utan satt och läste innantill från densamma. Ena sekunden frågar han maken om han lämnat spermaprov, vilket han gjort två gånger, andra sekunden tittar läkaren på datorskärmen och säger att han helt frankt måste säga att dessa spermier duger inte. För naturlig befruktning vill säga. Därmed faller allt tillbaka på mig.
För att få assisterad befruktning eller IVF (provrörsbefruktning) måste man som sagt väga under 85 kilo. Orsaken till övervikten, om den beror på sjukdom eller att man ligger på soffan och äter praliner och aldrig rör sig är i sammanhanget irrelevant. Om man är helt frisk, har låg puls och ok blodtryck, spelar ingen roll. (Det undersöks inte ens.) En graviditet bedöms vara förenad med livsfara om man går upp till ca 110 kilo. (Rugbyspelande eller kultötande kvinnor göre sig icke besvär.)
Här finns alltså en gråzon på 55 kilo där många, kanske de flesta, PCO-kvinnor befinner sig. Man kan inte tolka det på annat sätt än att om man drabbas av PCO så får man skylla sig själv eller se det som tough luck.
Lösningar? Adoption är inte möjligt då vi även där faller för ännu en gräns, åldersgränsen. Om vi inte gör som Keith och David i Six Feet Under och adopterar äldre barn. Vilket denna fantastiska serie, som vi kommer sakna oerhört, faktiskt slår ett slag för. (Russel och Anthony är ju egentligen toppenungar, det ser ju alla.)
Men, det är ju så, att även om vi inte kan få allt som vi vill, så har vi ju det vi behöver, varandra. Oavsett vad vi väljer att fylla våra liv med.
You can't always get what you want, no!
You can't always get what you want (tell ya baby)
You can't always get what you want (no)
But if you try sometimes you just might find
You get what you need
Oh yes! Woo!
F! och EU
Bra artikel där Gudrun Schyman intervjuas i Svenskan idag. Bara lite sent att konstatera att Schyman "släppt EU-motståndet". F! har aldrig haft något EU-motstånd i sitt program.
en resa fram och tillbaka i årstiderna
Men med detta resande fram och tillbaka får vi uppleva vårens alla skiftningar om och om igen, till helgen reser vi tillbaka ett par veckor i tiden igen.
jubiléum
okunskap och arrogans
"Är man kompetent behöver man ju knappast besöka Af alltför ofta. Speciellt inte under en högkonjunktur."
Skriver en anonym person i en kommentar till mitt inlägg om Bo Bylunds dubbla budskap i en debattartikel härförleden. Som läsarna av min blogg vet är min man är doktorerad i just det ämne den anonyme kommentatören rekommenderar mig att läsa, statsvetenskap (lektorsbehörig). Han är en av alla arbetssökande statsvetare. Vid varje ansökan finns där åtminstone ett par docenter före honom i turordningen.
Han är en mycket kompetent person, som är utbildad inom ett område där det råder konkurrens om platserna.
Jag tycker nog snarare att kompetensbristen ligger hos den arbetsförmedling som anvisar honom en deltidstjänst som amanuens (vikt för studenter på grundnivå) på en högskola i andra änden av landet. (Som jag tidigare skrivit om här på bloggen men inte ids länka till nu.) Sådana jobb måste man söka.
Min kunskap om hur det är att vara arbetslös i Sverige bygger helt på den verklighet min man lever i. Det behöver jag inte läsa statsvetenskap för att förstå. (Har ju för övrigt redan åtskilligt med poäng i detta ämne.) När man är arbetslös måste man besöka arbetsförmedlingen för att få behålla sin akassa. Oavsett om man, som maken, har ett beting på att söka 10 jobb i veckan för att behålla sin ersättning. (Vilket han gör, han vill ju inget hellre än att få jobba.)
Felet ligger fortfarande i att folk, både inom och utom AMS, ser jobb som en skyldighet, inte en rättighet. Och att arbetssökande betraktas som slöa idioter som inte vill jobba.
