Rabiatfeminism - början

Sådana glada besked får maken med jämna mellanrum från arbetsförmedlingen. Dessa jobbanvisningar måste man ta på allvar, annars kan ersättningen dras in. Tidigare har han fått anvisningar om att söka sekreterarjobb på facket, undervisningsråd på skolverket och andra små kuliga jobb. Idag fick han en anvisning om att söka följande jobb:

Amanuens i samhällsvetenskap vid tekniska högskolan i Ronneby - deltid 25-50%. Grundläggande behörighetskrav att man är antagen till en grundutbildning, önskvärt att man läst minst två år samhällsvetenskap vid Blekinge Tekniska Högskola.

Här har vi alltså en doktor i statsvetenskap, boende i Stockholm tillsammans med en fru som har ett fast heltidsjobb med en lön på 32 500 kr i månaden. Han har avsevärd erfarenhet av undervisning och slår de flesta med liknande kvalifikationer när det gäller antalet lektorstimmar. Hans utbildningstid överstiger kvalifikationskravet med sisådär en sju-åtta år alla undervisningstimmar oräknade.

Låt säga att han skulle få denna deltidstjänst, avsedd för studenter på grundnivå, på högskolan i Ronneby. Är då meningen att hans fru skall säga upp sin hyfsat välbetalda (det är snart dags för löneförhandlingar på jobbet så jag tänker inte skriva bara "välbetalda") jobb i Stockholm för att vara arbetslös i Ronneby tillsammans med en man som fyllnadsstämplar och har ett jobb där han kanske tjänar högst 10 000 brutto i månaden?

Är det så jobb skapas i Alliansens Sverige? Och vad säger det om arbetsförmedlingens intresse för att matcha just denne arbetssökande mot ett kvalificerat jobb? Eller är det så att arbetsförmedlaren sett ordet "samhällsvetenskap" och tänkt att 'oj, ett jobb för just denne man!"? Jaga arbetslösa med blåslampa kan man, men bemöta dem med en viss respekt och värdighet det verkar inte ingå i konceptet.

I Svenska Dagbladet intervjuas idag Ingela Wadbring, forskare vid institutionen för journalistik och medier vid Göteborgs universitet angående Bo Rothsteins debattartikel i DN igår. Det var ju i själva verket Bo Rothstein som sammanställt den artikel som jag hyllade här i förra veckan. (Dessutom hyllade jag helt fel journalist, vilket jag nogsamt meddelat i en not i inlägget.)

Wadbring sätter fingret på något som jag ofta funderat över.

"Det är nog vanligare inom Bo Rothsteins disciplin än i andra ämnen. Statsvetenskap är ett mer allmängiltigt område medan medicinsk forskning kräver mer precisa specialistkunskaper och därmed även ursprungskällor."

*skrattar rått åt maken som tar sig för pannan och ser uppbragd ut*

Tolkar det ändå som att Wadbring inte själv, som ändå har en fil kand i statsvetenskap, anser att det inte krävs specialistkunskaper för att forska inom statsvetenskap. Utan att det hon säger är att journlister gärna tror sig kunna tolka och beskriva politiska skeenden utan att egentligen ha några större kunskaper inom ämnet. Och det är väl egentligen det som är problemet. Att vi alla tror oss vara små statsvetare med samma förmåga att både beskriva och tolka världen som de som ägnar hela sina liv åt detta ämne vid våra universitet. 

"Ja, precis", säger maken nu. "När jag säger att Sarkozy vinner så är det välgrundat!" (Jag, med lite färre statsvetenskapliga poäng i bagaget är nämligen inte lika övertygad.)

Det är överhuvudtaget ett bekymmer när man är speciliserad på ett "allmängiltigt" område. Att alla tror sig veta bättre. Åtskilliga är de diskussioner jag haft med vänner vid middagar där någon ansett sig veta "hur det är", där dom kan sitta och dissa vedertagna begrepp inom "mina" specialistområden medan jag aldrig skulle ifrågasätta en kompis kunskaper inom t ex biologi, för att det inte är lika lättillgänglig helt enkelt.

För övrigt är det Dagens Nyheter gjort mot Bo Rothstein nästan att jämföra med stöld. Svinpälsar!

Igår tog Kerstin Berminge (Motvallsbloggen) upp ett intressant ämne som jag länge funderat över. Sedan jag började delta i debatter på nätet har jag fascinerats över att mina motdebattörer på högerkanten ofta har så svårt att formulera motargument att dom i stället måste ta till personangrepp. När folk på vänsterkanten vill göra detsamma är nålsticken oftare lite mer subtila, med glimten i ögat. Har ibland funderat på om det inte är så att människor som har svårt att se nyanser, läsa mellan raderna och möta argument (låter nästan lite autistiskt) ofta återfinns bland män med borgerliga åsikter. Det är inte helt sällan som dessa blir så uppretade att de börjar tugga fradga av desperation över att inte hitta de rätta orden. När orden tryter blir motståndarna "pissluder" som i vår utrikesministers bloggkommentarsarkiv. (Härmed inte sagt att vänsterdebattören i den debatt jag länkade till var alltför subtil! Men det ger en bra bild av hur den s k liberale debattören blir alltmer desperat och, trots att han själv säger att alla åsikter skall få uttryckas hur otäcka dom än är, ber sin antagonist att kräla tillbaka under sin sten och hålla käften!)

Ovanstående funderingar är givetvis helt ovetenskapliga men jag skulle inte bli alltför förvånad om just män med oförmåga att se nyanser återfinns bland borgerliga väljare, då deras politiska retorik är rätt nyanslös. Rätt eller fel. Ording och reda. Skriver män, då jag sällan ser borgerliga kvinnor uttrycka sig på samma sätt. Det är alltså inte alla borgerliga väljare som kallar sina motdebattörer för svinpäls, gråsugga, feg sopa eller pissluder. Däremot verkar (i stort sett) alla som använder dessa ord vara borgerliga väljare. Kan det vara så att en politik som kommunicerar svart eller vitt, rätt eller fel appelerar särskilt till män(niskor) som inte gärna läser mellan raderna och när dom försöker göra det läser in något helt annat. Sådana som tycker det är läskigt när man t ex säger att man skall "hoppa över efterrätten idag".

Ja, det är funderingar man kan ha såhär på måndagsmorgon innan man snör på sig skorna och vandrar iväg mot jobbet. (Blev sittande här i stället för att komma ut runt sjön, så då blir det att gå till jobbet i stället.)

(Och ja, jag är självklart färgad av att mina åsikter ofta återfinns till vänster på vänster-högerskalan. Men det förtar inte min känsla av att subtiliteten skiftar enligt ovan redovisade mönster. Det måste väl lite mer subtilt orienterade högerdebattörer se också?)

De igår så glada och stolta pelargonerna klarade inte natten. Trodde ju för mitt liv inte att dom var SÅ känsliga. Nu står fyra balkonglådor med ledsna pelargoner på vardagsrumsgolvet och deppar. Får se om dom tar sig, annars får jag se det som en 250-kronors läxa i blomhantering. Håller ju på att lära mig allt om växter. Perenner står på schemat just nu. I kylen ligger påsar med rotknölar som skall bli prunkande pioner, jättevallmo, höstflox och trädgårdsiris i sommar. Och på Torpet bidar förhoppningsvis lökarna sin tid i rabatten där ståtliga gladioler skall resa sig. 

I Frankrike har tre miljoner fler hittat till valurnorna än vad som är vanligt. Kan man hoppas att det är tre miljoner kvinnor som äntligen har en kvinna att lägga sin röst på? Låt oss åtminstone innerligen hoppas att detta är ett tecken, att ökat valdeltagande ger mindre makt åt Le Pen och hans anhang. 

Hemma i Sverige pågår den s k "väskdebatten" fortfarande. Och jag börjar nästan känna mig lite kommunistiskt lagd när jag tänker på att det finns människor som lägger 500 000 kronor på en jävla handväska! Det är nämligen vad man kan få ge för en Bottega Veneta. Snygga väskor är det förvisso men att betala mer för en handväska än en villa i Småland kostar är inget annat än löjligt. En halv miljon kronor är f ö tre årslöner för den som erhåller avtalsenlig minimilön. Jag tycker det är äckligt att någon skall kunna bära en handväska som motsvarar tre årslöner. I Sverige vill säga. Hur många årslöner det motsvarar i t ex Kambodja vågar man ju inte tänka på... Väskan på bilden, som är slutsåld, kostar dock "endast" 40 000 kr. Inser plötsligt att det där att köpa ett gäng nya pelargoner inte är särskilt iögonfallande...

    

I Sverige har vi en utrikesminister som är en ivrig bloggare. På hans blogg kan människor kommentera det utrikesministern skriver. Ibland tar utrikesministern intryck av det folk skriver. Det har han själv sagt.

På Bildts blogg kan vi läsa grovt rasistiska och sexistiska inlägg där kvinnliga debattörer kallas för "horor" och "fittor" och där utrotning av alla palestinier förespråkas. Inläggen är så grova att jag väljer att inte återge dem här, även om jag faktiskt tycker att man får svära om man vill. Bloggaren Jinge har däremot valt att citera några av inläggen. Carl Bildt har dessutom valt att låta dem ligga kvar. Det innebär att vår utrikesminister på sin blogg saluför dessa vedervärdiga åsikter. Frågan är om det är förenligt med lagen. Varför också Jinge polisanmält Bildt.

Varför har communities på nätet abusemasters, varför har tidningarna folk anställda för att rensa bort de värsta inläggen i deras forum? Jo, för att de faktiskt är ansvariga utgivare för sina sajter.

Är det ett problem att Sveriges utrikesminister inte rensar upp eller stänger av dessa skribenter? Ja, jag tycker det. Carl Bildt kan givetvis inte anses stå för allt som någon skriver på hans blogg, men han kan åtminstone rensa bort det som kan anses utgöra hets mot folkgrupp. Men det gör han inte. I hans fall är det banne mig ännu allvarligare än om Nisse från Hökarängen varit bloggaren i fråga. Det är högsta chefen för vår utrikesförvaltning vi talar om här.

När förrförra högsta chefen för utrikesförvaltningen tog i mot rasistiska hemsidor fick hon gå. Nu har hennes efterträdare en egen hemsida där rasismen får blomma ut i all sin glans. Vad ÄR det här? Och vad gör den där osynlige stackar'n till statsminister? Har han öht något att säga till om i förhållande till sin arrogante utrikesminister? En utrikesminister som börjar bli en skam för ett demokratiskt samhälle som värnar om allas lika rättigheter och om fred och frihet.

I andra länder dör människor för sin rätt till yttrandefrihet, här pissar folk  på denna rätt genom att hävda rätten att kalla schyssta debattörer för "pissluder" eller att palestinierna skall flytta till Jordanien "eller så gör vi slut på dessa djävulens avkommor en gång för alla". Att denna arrogans mot demokratiska rättigheter får utlopp på en utrikesministers blogg är fullständigt förryckt.  

På alla tidningars hemsidor frågar man idag om vad läsarna tycker om förslaget att kvotera VAB-uttaget. Ca 80 procent tycker, givetvis, att det är ett dåligt förslag. Det tycker alltid en majoritet. Det är nämligen så att sådana förslag slår direkt mot ens innersta. Hur beter jag mig egentligen som pappa, är jag tillräckligt mycket med mina barn eller prioriterar jag jobbet? Hur gör jag som mamma, delar jag med mig av ledigheten eller kräver jag att få allt själv, då det iaf är ett område jag är bäst på? I arbetslivet är ju sällan mammor bäst, eftersom dom inte är där så mycket... Åtminstone om man skall se det ur arbetsgivarens ögon. Håller man med om att det är idealt att mamma är hemma och pappa är the male breadwinner, innerst inne? Eller tycker man att det är lite pinsamt? Att man fallit så totalt för könsrollstrycket. Det tänkte vi ju inte, då innan vi fick barn, då ville vi ju dela lika. Det blev bara inte så. Pinsamt nog. Men att erkänna att det är man själv som försatt sig i en situation där man lever en 1950-talskönsroll, det kostar på. 

Nu är det ju dock inte så att män inte vabbar. 36 procent av dagarna tas ut av män. Mot 19,5 procent när det gäller uttag av  föräldraledighet. Det är många fler än de ca 15 procent som tycker att det vore ok att man delade lika på vabbandet. Bland de 80 procent som säger tvärnej till kvotering, finns alltså åtskilliga som delar hyfsat lika, redan idag. Så vad är dom rädda för? Att deras valmöjlighet skall försvinna, om dom skulle vilja köra på 50-talsidealet ett tag? Förmodligen. Men till lika stor del tror jag att det också handlar om det där dåliga samvetet.

Lars Adaktusson vill sätta dit Janne Josefsson, som han inte gillar. Nu genom att intervjua föräldrarna till en svårt psykiskt störd man som misshandlade och våldtog sin dotter från det att hon var 10 år. Vilket Josefsson och Uppdrag Granskning visat i fallet om Louise. Adaktusson ifrågasätter däremot inte att pappan skulle ha förgripit sig sexuellt på sin dotter. Nej, det är han ju dömd för så det är lite svårt att ifrågasätta utan att ifrågasätta domstolens dom.

Jag undrade också varför famodern inte fick uttala sig i Josefssons program. Möjligen för att det inte gynnade hans framställning av den misär socialen lät flickan leva i. Men oavsett detta, att föräldrarna till denna grovt kriminelle man nu går ut och säger att dom minsann tog hand om sin sondotter får väl ändå tas med en viss nypa salt? Där tror jag faktiskt mer på socialens och polisens uppgifter än på mannens föräldrars. Har polisen angett att flickan varit närvarande i lägenheten när dom gripit fadern så är det nog så. Dessutom, flickan hade inte varit i skolan på åratal. Vad är det för farföräldrar som inte kollat att ens barnbarn, om hon nu bor hos dem, går i skolan? (Där hon bevisligen inte varit.)

Frågan är också vad Lars Adaktusson vill åstadkomma med hela denna journalistsåpa. Förmodligen försöka få tittare till sin obskyra kanal som inte ens går att få in. Som Josefsson mycket riktigt påpekade.

Idag kan man i Svenska Dagbladet läsa att Fp vill kvotera dagarna med tillfällig föräldrapenning, d v s VAB-dagarna. (Vård av sjukt barn.) 64 procent av dessa tas ut av mamman. Men själva föräldraförsäkringen, där mammor tar 80 procent av ledigheten den vågar inte Fp röra, det är för "infekterat". Ynkliga fegisar, vill man skrika. Höjningen av a-kassan var också infekterad men det vågade ni! Vårdnadsbidrag vågar ni gå med på!

I veckan har också Försäkringskassan meddelat det som vi redan visste, att en höjning av taket inte skulle öka pappornas uttag. För det första är de högavlönade papporna redan hemma med sina barn i större utsträckning, för det andra har forskningen sedan länge visat att ekonomin bara är ett hinder som föräldrarna sätter upp, en förevändning. Inte ett reellt skäl till varför man delar så ojämt.

När jag satt i väntrummet på HS igår läste jag ett gammalt nummer av Kommunalarbetaren från i höstas. Där hade unga mammor i Finland intervjuats. I Finland har man haft vårdnadsbidrag i 15 år och kvinnors situation på arbetsmarknaden har förändrats betydligt. De får inga fasta jobb så länge dom är i fertil ålder eftersom dom kan välja att föda tre barn och stanna hemma till yngsta ungen är 3 år. Rena öststatssocialismen. Så gick det nämligen till där, innan dom började snegla mot väst och fundera på om inte kvinnorna behövs på arbetsmarknaden. Men dessa unga mammor VILL inte jobba. De trivs med att vara hemma och ha maten klar när mannen kommer hem från jobbet. "Min man tyckte jag var så splittrad när jag jobbade, han tycker det är bättre när jag är hemma och städar och håller rent." Var kontentan av deras syn på sig själva och sin roll på finsk arbetsmarknad.

Finland har på femton år gått tillbaka till 1950-talet. Och de finska mammorna gör inte revolution utan finner sig och tycker det är sååå bra. Men tycker vi att denna uppdelning är bra i vårt samhälle? Eller tycker vi det är bättre med ett samhälle där alla jobbar sida vid sida och ens kön inte skall styra vad man får och inte får göra? Om vi verkligen står för en humanistisk människosyn där män och kvinnor är lika mycket värda och skall ha samma möjligheter i livet så borde vi kvotera föräldraförsäkringen rakt av NU och slopa allt vad vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster heter. Ta det finska exemplet som ett avskräckande exempel och börja ställa krav på de svenska männen! De klarar det.

Idag har jag opererats. Har gått och oroat mig i veckor nu för detta ingrepp. Som bestod i att man gick in i min livmoder och slajsade upp ett myom och tog ut det. På internet kan man hitta allt, så jag har till och med sett hur det går till på film. (Två läkare i Örebro har lagt upp en sida där man kan se hur en hysteroskopi går till.) Men nervös var jag iaf. Mest för narkosen. Det är läskigt att ge upp kontrollen så fullständigt, att bara somna och inte veta säkert att man vaknar igen. Jo, det förstår man ju att man kommer göra, men oron är inte rationell.

Men det är bara att konstatera att på Huddinge Sjukhus lindras oron. Å, dessa fantastiska syrror som vet hur man lindrar ens rädsla. (För att travestera en känd sång.) Min väninna gynsyrran säger att det beror på att det är deras kall. Men kallet är möjligen orsaken till att man väljer sitt jobb och står ut år efter år, det måste vara nåt mer där. Förmodligen ligger det i själva yrkesrollen när man har med rätt ömkliga människor att göra. Det är ju svårt att vara otrevlig mot någon som måste underkasta sig helt...

Sen kan jag inte låta bli att fascineras av denna kvinnodominerade arbetsplats. En enda man såg jag till i mitt töcken efter att ha blivit väckt. Annars idel kvinnor. Kvinnor med ansvarsfulla jobb. Som lönemässigt värderas lägre än de som servar maskinerna. Ett exempel är när jag ligger med ett clip kring fingret för att mäta syresättningen i blodet och maskinen plötsligt börjar tjuta. Syret minskar från 99 till 82. En syrra rusar till. Och konstaterar lakoniskt att det ser hon ju på mig att det knappast stämmer. Det är maskinen som krånglar. Fast den var nyservad.

Arbetsdomstolens ledamöter får säga vad dom vill med sina lättsinniga uttalanden om "marknaden". Maskiner kan inte allena lindra oro.

Ikväll delas guldägget ut. Feministiskt initiativ är nominerade tillsammans med Jonas Ekstrand och Maria Fredriksson för bästa utomhusreklam. Hoppas vi vinner! Men en annan favorit är Delicatos reklam för dammsugare. Garanterat högt glukemiskt index!

Eller svensk för den delen? Jag har vänner som är födda i andra länder. Om t ex Anna, som kom hit i lågstadiet, skulle springa in på Mc Donalds och meja ner alla gäster med en Pistol 88 (som den tydligen heter i Sverige), skulle då Svenska Dagbladet skriva att det var en kvinna från Polen som begick detta dåd? Nej, knappast. Möjligen skulle man skriva att hon var "svensk medborgare" för att på detta sätt signalera till läsarna att hallå, här har vi en sån där invandrare igen! Eller omnämns jag som värmländska, eller från Värmland, trots att jag bott längre utanför det länet än inom? Nej. Det skulle med största sannolikhet stå att jag är från Stockholm, där jag är skriven.

I fallet med Cho Seung-Hui, mannen som misstänks ha mördat 32 personer på Virginia Tech i USA, har Svenska Dagbladet inga sådana skrupler. Där skriver man rakt ut att det är en man från Sydkorea som pekas ut som mördaren. Trots att killen spenderat två tredjedelar av sitt liv i USA och kommer från Centerville i Virginia. (Han kom tydligen till USA med sin familj när han var 8 år.) Att killen för sexton år sedan kom från Sydkorea har väl för fasen inget med saken att göra, eller menar Svenska Dagbladet att det är orsaken till att han helt fritt kunde köpa ett vapen i en affär och gå in på skolan och börja skjuta sina medstudenter? 

Man kan ju undra. I mina ögon var det en amerikansk student som sköt på de andra studerna. Med ett amerikanskt vapen. Som han p g a de amerikanska vapenlagarna lätt kunde inhandla. Varför skall då Sydkoreas regering frukta hämndattacker mot "asiater" (som Svenskan väljer att kalla dem, som om det nu var ett enhetligt utseende...)? Borde det inte vara NRA - National Rifle Association - som har något att frukta i stället? Eller kommer USA att forsätta hävda att det är människor, inte vapen, som dödar människor?

COMHEM SUGER! (Dumt att länka eftersom deras sajt ändå inte fungerar...)

I början av mars skrev jag en blogg och en artikel i Nerikes Allehanda där Ireen von Wachenfeldt intervjuas. Här har Svenskan gjort samma sak. En ganska bra artikel som lyfter fram det som hände från hennes eget perspektiv. Som omväxling till Könskriget.

I TV igår kunde man se klipp från en dold kamera där fikarumssnack på behandlingshemmet Baggershus skildrades. Bara de kommentarer som den anställde fällde om somailer (med en somalisk kollega närvarande) var grovt rasistiska. "Du ser inte ut som andra somalier, dom har ju kroppar som en åra och huvud som en apelsin." Ledningen för Baggershus (och företaget Baggium) tillbakavisar kritiken i ett pressmeddelande genom att anklaga reportrarna i fråga för jäv och hänga ut dem som dåliga journalister. Det är kanske sant. Vi vet ju hur vinklat reportaget Könskriget var. Men det som ROKS knappast gjorde i det fallet var att tillbakavisa kritiken genom att bekräfta den.

Reportrarna lyfter fram att personalen på Baggershus saknar adekvat utbildning. Detta besvarar ledningen med att det beror på att akademiker inte klarar av att jobba med besvärliga ungar samt att invandrare har en lägre utbildningsnivå än svenskar. Det verkar dessutom vara så att de intagnas kultur är en del i deras problem... Eller är det värstingkulturen som den invandrade personalen har bättre erfarenhet av?

"Tyvärr har det visat sig att arbetsmiljön i perioder varit tuff för akademisk personal. /.../ En annan förklaring till att Baggershus har en något lägre utbildningsnivå är att hälften av personalen har invandrarbakgrund (Baggiums fetstil). Kulturkompetensen kan ibland kompensera den formella kompetensbrist(en)..."

I Svenska Dagbladet pågår en debatt om att Scandic nu går före och tar bort biblarna från hotellrummen. I stället skall den, tillsammans med bl a koranen, finnas att låna i receptionen vid behov. Det känns som ett steg i rätt riktning i ett sekulariserat samhälle där alla skall ha rätt att tro på vad dom vill utan pekpinnar från samhället. (Scandic är mig veterligen ingen kristen hotellrörelse utan en religiöst obunden affärsverksamhet?)

Jag har länge irriterat mig på bruket med biblar på hotellrummen. Eftersom det signalerar att en majoritet av gästerna skulle vara troende kristna. Eller varför annars ha dem där? Då skulle där ju i rättvisans namn också finnas skrifter som tillfredsställer andra minoritetsreligioner. För det är vad kristendomen i själv verket är i Sverige, om man skall se till antal aktiva utövare och jämföra med antal invånare i landet. Tror mig ha läst att ca 20 procent av Sveriges befolkning säger sig vara troende kristna.

Nu används förvisso kristendomen med hänvisning till något slags "kulturarv" av många fler. T ex när förstagluttare varje vår tvingas in i kyrkan för att fira skolavslutning, och förväntas sjunga om "guds godhets rikedom". Hade vi haft barn hade vi haft mycket svårt med detta. Maken blev buddist som 12-åring då han började läsa böcker om buddismen i protest mot sina fundamentalistisk-kristna (i meningen att de skulle tvinga på sin tro på eleverna) lärare i Lillåns skola. Gissa om han var poppis bland lärarna? 

I Svenska Dagbladet lyckas Göran Skytte, av alla människor, kalla oss i F! för "extremfeminister" och samtidigt förespråka någon slags bibelkanon för alla hotellgäster i vårt sekulariserade samhälle. Han går till och med så långt som att uppmana till bojkott av hotell som inte tillhandahåller denna handbok i folkmord (som ju gamla testamentet de facto är). Bra! Så har ju vi "extremfeminister" gjort länge, bojkottat hotell som visar porrfilm. Det står oss helt fritt. Numera är det ju dessutom lika lätt att ta med en porrfilm i sin egen dator, som att stoppa ner bibeln i portföljen om man nu vill läsa den.

Men sådana fiffigheter ligger förmodligen inte för Göran Skytte, denna man som säger åt folk att flytta sig från "hans plats" på ståplatsläktaren på Malmö Stadium. På "hans hotell" skall man väl tillhandahålla en fin mix av sex och gud, också. Till den minoritet som ser på porrfilm alternativt/och läser bibeln efter dagens affärsmöten.

Undrar om jag kan begära att hotellen lägger in senaste exet av min bibel, Lantliv, och på videokanalen visar brittiska polisserier dygnet runt? Är säker på att denna tidning och dessa program ses av fler! *funderar på att skriva brev till Scandic*

   

Idag vågade vi oss ända till Bredäng. Skönt dock att se att Bromma låg kvar där på andra sidan Mälarens vatten.

Skönt att läsa något annat än om skillnader mellan män och kvinnor. Tack, Karin Bojs. En yttepyttedel av all hjärnforskning bedrivs för att påvisa skillnader mellan könen, ändå får den ett enormt genomslag när den förs fram. Det står helt enkelt inte i proportion till hur forskningen bedrivs. Men har förmodligen med vårt våldsamma behov av att göra kön att göra. Det är väl tryggt på något vis, särskilt för kvinnor tror jag, att "veta" att man är bättre på något, när man hela tiden matats med att man är det andra könet.

Men varför sitta inne och fundera över detta en dag som denna, när solen skiner och utflykt väntar på mig och maken. Han som var så snäll och åkte iväg och skiftade hjul igår, fast det egentligen är min uppgift. (Det är ju min bil och han sköter det mesta av markservicen hemma.) När jag kom hem från styrelsemötet igår möttes jag av dukat bord med mat som var helt underbart god. Sen såg vi Elementarpartiklarna på DVD vilket ju var en intressant film. Om män som inte riktigt vågar. Och när dom vågar blir dom tillrättavisade av livet. Eller snarare av författaren, Michel Houellebecq.

UPPDATERAD: Äras den som äras bör! Det var INTE Karin Bojs som var upphov till artikeln i fråga. Utan Maria Gunther Axelsson. Med ovärderligt stöd från Bo Rothstein. Något Rothstein utvecklar i en debattartikel i DN den 23 april. Bojs fejs måste ha legat intill artikeln när jag läste den på nätet...