Rabiatfeminism - början

Idag har jag opererats. Har gått och oroat mig i veckor nu för detta ingrepp. Som bestod i att man gick in i min livmoder och slajsade upp ett myom och tog ut det. På internet kan man hitta allt, så jag har till och med sett hur det går till på film. (Två läkare i Örebro har lagt upp en sida där man kan se hur en hysteroskopi går till.) Men nervös var jag iaf. Mest för narkosen. Det är läskigt att ge upp kontrollen så fullständigt, att bara somna och inte veta säkert att man vaknar igen. Jo, det förstår man ju att man kommer göra, men oron är inte rationell.

Men det är bara att konstatera att på Huddinge Sjukhus lindras oron. Å, dessa fantastiska syrror som vet hur man lindrar ens rädsla. (För att travestera en känd sång.) Min väninna gynsyrran säger att det beror på att det är deras kall. Men kallet är möjligen orsaken till att man väljer sitt jobb och står ut år efter år, det måste vara nåt mer där. Förmodligen ligger det i själva yrkesrollen när man har med rätt ömkliga människor att göra. Det är ju svårt att vara otrevlig mot någon som måste underkasta sig helt...

Sen kan jag inte låta bli att fascineras av denna kvinnodominerade arbetsplats. En enda man såg jag till i mitt töcken efter att ha blivit väckt. Annars idel kvinnor. Kvinnor med ansvarsfulla jobb. Som lönemässigt värderas lägre än de som servar maskinerna. Ett exempel är när jag ligger med ett clip kring fingret för att mäta syresättningen i blodet och maskinen plötsligt börjar tjuta. Syret minskar från 99 till 82. En syrra rusar till. Och konstaterar lakoniskt att det ser hon ju på mig att det knappast stämmer. Det är maskinen som krånglar. Fast den var nyservad.

Arbetsdomstolens ledamöter får säga vad dom vill med sina lättsinniga uttalanden om "marknaden". Maskiner kan inte allena lindra oro.