Rabiatfeminism - början

Surfar runt på några av mina favoritbloggar innan det är dags för lördagsmiddag (tacos, tortillas m m) med maken. Försöker att inte lägga märke till att fönstren inte blev putsade idag. Heller. Men min ex-sambo Helena säger att det  bara är dumt att tvätta dem såhär tidigt, så då väntar jag. Lite till. Det är bra med kloka råd. I går var det vårt skyddsombud Karin som anbefallde öl efter jobbet, och det kan man ju inte säga nej till. Inte ens som huvudskyddsombud. 

         

På Eva-Lena Janssons blogg läser jag om liknelsen mellan Alliansregeringen och de fyra stånden. Adel som Carl Bildt och dom där som bor i Sagerska med husa, borgare som i Lars Leijonborg och Jan Björklund, bönder som i hon med badtunnan, från Ö-vik och prästerskapet som helst skulle vilja föra åter kvinnorna till spisen och införa förbud mot abort (om det bara var möjligt). Liknelsen är faktiskt ganska klockren. Åtminstone om man tar del av deras politik, som ju framstår som något som krälat upp från under nån historisk sten.

I media idag får vi veta att en av Guantanamo-fångarna erkänt att han är hjärnan bakom 11 september. I Svenska Dagbladet kan vi läsa att han sagt sig ligga bakom allt från 'A till Z'. Som en figur tagen ur en polisserie på TV, dom där som erkänner allt men aldrig är skyldiga, har han till och med erkänt att han försökt mörda förre Påven och Jimmy Carter. Han har varit USA:s fånge i fyra år. Och plötsligt har han fått för sig att lätta sitt hjärta? Tillåt mig tvivla.

Mina tankar går till fångarna i Röda Khmerernas fängelse och tortyrcentral Toul Sleng. Som skulle erkänna att de var statens fiende. Som skrev under långa bekännelser om att de företagit sig saker som de aldrig ens varit i närheten av. Allt för att slippa den infernaliska tortyr som dom utsattes för av sina torterare. Där fanns ett moment som jag inte är säker på finns på Guantanamo, nämligen att torterarna visste att om de inte fick fångarna att erkänna skulle de själva hamna i tortyroffrens situation. Så långt har förmodligen inte USA gått. Ännu. Däremot finns samma rättfärdigande genom erkännande hos båda regimerna. D v s att om man får sina fångar att erkänna det dom anklagats för så ser man det som att det rättfärdigar hela operationen. Se där, det var rätt att föra krig i Afghanistan, se där det var rätt att hålla fångar i läger utan rättegång i fyra år, se där USA har haft rätt hela tiden.

Och vem fan skulle inte erkänna vad dom än bad en om efter fyra år i amerikanskt förvar?

Rop hörs i bakgrunden: - Vad ska vi göra? Krossa sexismen!
Zelda: - Och därför har 8 mars ett viktigt symbolvärde för kvinnokampen och...
Journalisten: - Men vi lever ju i världens mest jämställda land! Hur hjälper du kvinnor i typ Afghanistan, som är förtryckta på riktigt, genom att stå här och skräna?
Zelda: - Men vad i... Så förbannat typiskt er journalister att springa patriarkatets ärenden! Hur fan hjälper du Afghanistans kvinnor genom att ifrågasätta mej som i allafall gör nåt!!?
Journalisten: - Nej vet du vad! Här är man schysst och ger er lite uppmärksamhet, och vad får man tillbaka? Ett påhopp! Så typiskt alla bittra feminister att jämt generalisera oss män!

Befinner mig i Närke och läser således Nerikes Allehanda till frukost. Man har intervjuat Ireen von Wachenfeldt två år efter att hon blev rikskänd geom Evin Rubars svartmålning av ROKS i SVT:s dokumentär Könskriget. von Wachenfeldt berättar om hur familjen varit hennes stöd under de här åren men hur t o m hennes sjuåriga barnbarn fått höra i skolan att farmor är konstig. (Ungarna har ju knappast sett programmet så det är alltså vuxna människor som berättat detta för sina barn, att din klasskompis farmor är konstig.)

När jag läser läser jag med en vetskapen att intervjun tillkom under väldigt underliga former. Evin Rubar hade förespeglat ROKS att hon skulle göra ett program om hur kvinnorna inom rörelsen arbetade för utsatta och misshandlade kvinnor. Ungefär ett program i stil med det som Liv Weisberg gjorde om Feministiskt initiativ. Det var dock inte vad Evin Rubar hade i åtanke. Här hade hon nämligen en möjlighet att få klippa till en organisation som hon sedan tidigare inte varit riktigt ense med. Programmet var egentligen klart för sändning långt tidigare. ROKS hade fått besked om att det skulle sändas mycket tidigare än vad som blev fallet. Man hade t o m kontaktat Rubar och gänget med frågan om när det skulle sändas. Nu sändes den strax efter att ett helt annat kvinnoinitiativ kommit ut, Feministiskt initiativ. Som inte på något vis är länkat till ROKS mer än att båda driver frågan om att stoppa mäns våld mot kvinnor. 

På våren 2005 kom dock Rubar på att hon skulle göra en kompletterande intervju med von Wachenfeldt. Hon kommer därför upp på ROKS kontor med en fotograf och börjar ställa frågor om en recension i ROKS tidning. En recension av Valerie Solanas SCUM-manifest i översättning av Sara Stridsberg. (Som nu fått Nordiska Rådets litteraturpris för SIN bok om Solanas.) Solanas har ingenting med ROKS att göra, ingenting med svenska kvinnojourer att göra. Recensenten var också fristående och recensioner innehåller endast recensentens åsikter, inte tidningens. En rad dagstidningar hade liksom ROKS tidning haft recensioner som prisade Solanas bok. Det vet givetvis Evin Rubar. Ändå pressar hon ROKS ordförande om åsikter som en amerikansk kvinna haft i USA 30 år tidigare, och som om recensenten i ROKS tidning var ensam om att lovorda SCUM-manifestet.

Den som verkligen lyssnar på vad som sägs i intervjun blir förvirrad. Allehandas journalist skriver idag att det är en underlig intervju. Jo, för svaren hänger liksom inte riktigt ihop med frågorna. Det är uppenbart att von Wachenfeldt inte begriper vad Rubars syfte är. Eller hur Rubar gör sina sammankopplingar.

Det enda von Wachenfeldt kan anklagas för är att hon inte helt enkelt lyfte ut Rubar från kontoret direkt.

Här följer en utskrift av ordväxlingen mellan Rubar och Wachenfeldt:

Evin Rubar: Det här är eran tidning.

Ireen von Wachenfeldt: Mmm.

E.R: Här står det att kalla en man ett djur är att smickra honom.

I.W: Säger? vad..vad tänker du på nu?

E.R: Ja, det här är väl Roks tidning?

I.W: Ja, det är Roks tidning..

E.R: Det står här i er tidning "att kalla en man ett djur är att smickra honom. Han är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit." Varför skriver ni så här i eran tidning?

I.W: Ja, men är inte det utifrån mäns tankar?

E.R: Men det här är ju vad ni skriver om män.

I.W: Ja.

E.R: Är det så här ni ser på män?

I.W: Ja.

E.R: Så du står för att säga att ?att kalla en man ett djur är att smickra honom??

I.W: Fast nu har du tagit ut härifrån, det är Lina som har skrivit här, utifrån en bok, eller hur?

E.R: Mmm.

I.W: Det här är våran feministiska tidning, men det här är ju ett reportage, och jag tror till och med att hon har skrivit utifrån en bok, hon har skrivit utifrån SCUM Manifesto här.

E.R: Vad är SCUM Manifesto?

I.W: Ja men?det är en bok.

E.R: Ja, Society for cutting up men.

I.W: Ja just det.

E.R: Varför hyllar ni den i eran tidning?

I.W: Vi lyfter allt som kommer med feministiskt, det här är en feministisk bra tidning, jag tror den enda som finns i Sverige.

E.R: Så du tycker att det är okej att hylla en bok där det står att kalla en man ett djur är att smickra honom?

I.W: Ja, fast det är ju ett reportage, det är ju utifrån vad hon skriver här.

E.R: Men den här boken?

I.W: Så då menar du så här att bara för att den är med i våran tidning, då står hela vår rörelse för just det uttalandet. Det är ju en skildring utifrån boken.

E.R: Ja men det uttalandet hyllas ju här i eran tidning.

I.W: Ja, och så här upplever vi, om vi tittar på hela sambandet som finns i vårat samhälle idag, med all sexistisk reklam, så går det ju igen, och då är det precis så som hon skriver där. Så framställs män, och det är det här som hela tiden fortsätter historiskt om män, och män ska ha den bilden, alltså det är ju vad män får med sig. Det är precis det här som vi menar med utbildning. Det här kan ju få den yttersta konsekvensen att män känner att de har fullständig makt och kontroll.

E.R: Du tycker att det är okej att ni hyllar en bok som säger att manlighet är en bristsjukdom och att mannen är en biologisk olycka?

I.W: Fast jag vill inte kommentera det, eftersom det här är en insändare i tidningen och jag vill inte gå ut och kommentera och prata för hela rörelsen att den står under, förstår du .

E.R: Ja, men i eran tidning.

I.W: Ja.

E.R: Så hyllar ni det här manifestet?

I.W: Ja, så har de lyft upp det.

E.R: Att det är...att män är djur och maskiner och vandrande dildos, står du för det?

I.W: Ja, det står jag för.

E.R: Män är djur.

I.W: Män är djur...tycker inte du? Tycker inte du det?

* Stöd till kvinnors organisering har beslutats av en enhällig riksdag i december 2005. Tidigare var det stöd till kvinnoorganisationers centrala verksamhet. 

* Stöd har utdelats sedan 1982.

* Stödet till kvinnors organisering ska jämföras med t.ex. stödet till Idrottsrörelsen och handikapporganisationerna.

* Organisationen i fråga skall ha en demokratisk uppbyggnad och inte ha en verksamhet som strider mot demokratiska värden. De skall också bedriva verksamhet nationellt, inte bara lokalt.

* Bidragets storlek bestäms med utgångspunkt i antalet medlemmar.

* Bidraget är ett stöd till central verksamhet och kan användas för att bekosta ett kansli, medlemskontakter, löpande organisationsutveckling, ordinarie löpande internationella kontakter samt annan central utåtriktad verksamhet.

Såhär skriver man om varför Fi beviljades etableringsbidrag:

"Den 19 januari 2007 beviljades Fi 400 000 kronor i etableringsbidrag. Utifrån de uppgifter som Fi lämnat i sin ansökan om bidrag anser delegationen att de framför allt är en ideell kvinnoorganisation och att de inte är ett politiskt parti enligt den definition som förordningen ger. Bidraget har villkorats med att ?om organisationen under 2007 beslutar sig för att ställa upp i EU-parlamentsvalet 2009 eller riksdagsvalet 2010 så ska hela bidraget betalas tillbaka till delegationen.? Fi väntar med att rekvirera sitt bidrag till efter organisationens kongress i mars eftersom de då vet vilka beslut som medlemmarna har fattat." (Min fetstil)

Genom den här bestämmelsen får inte bidraget för kvinnors organisering användas till att bekosta valrörelser. Riksdagspartiernas kvinnoorganisationer får bidrag direkt från Integrations- och jämställdhetsdepartementet. För år 2007 är det 3 500 000 kronor.

Det innebär alltså att om Feministiskt initiativ skulle vilja ställa upp i val får vi inga pengar, såvida vi inte kommer in i Riksdagen. (Eller uppnår 2,5% i riksdagsvalet som Sverigedemokraterna gjorde i senaste valet, då får man statsstöd.) Det får alltså till följd att man bakbinder händerna på organisationer som vill ställa upp i parlamentariska val. I alla fall om dessa saknar pengar. Vilket kvinnoorganisationer av någon underlig outgrundlig anledning alltid gör.  

Får då Fi aldrig mer ställa upp i val för att vi får etableringsstöd under 2007?

"Det är upp till Fi:s medlemmar att besluta om de ska ställa upp i val. Om de däremot vill behålla etableringsbidraget får Fi under 2007 inte fatta ett beslut om att ställa upp i något kommande allmänt val ? i praktiken 2009 och 2010. De blir då återbetalningsskyldiga. Om beslut om att ställa upp i val istället fattas under 2008 får de behålla bidraget för 2007 men kan inte beviljas bidrag för 2008." 

Alltså, om vi tror oss kunna genomföra en valrörelse utan pengar kan vi alltså fatta beslut om att ställa upp i val igen. Det är den krassa verkligheten.