Rabiatfeminism - början

Maken gillar Wagner. Jag är ett stort fan av Värmlandsoperan, f d Värmlands Musikteater. Min största gråtupplevelse på en teater hade jag då Björn Eduard, Cecilie Thorgersen, Marcus Jupither och gänget spelade Les Miserables i Karlstads gamla teater. En fint avskalad föreställning. Avskalat är det också i Karlstad Domkyrka där Värmlandsoperan flyttat in för att ge Parsifal av Richard Wagner.

Med anledning ovan befann vi oss i går i kyrkan.

Wagner har med detta verk anklagats för antisemitism. Vet inte om det skulle vara den alltmer imposante Marcus Jupither som Klingsor som skall föreställa judendomen. Det jag reagerar över är snarare kvinnosynen. Kvinnan skall kuvas. Från den vilda Kundry med flammande rött hår (på bilden gestaltad av AnnLouice Lögdlund, storartad i rollen) till ett blont mähä i fotsid vit särk. Om mannen nedlåter sig att bli intim med en varelse av kvinnokön, oavsett om det är de ariskt blonda blomsterflickorna med sina tuttar och stjärtar (i kyrkan, hehehe) eller amazonen Kundry, så störtas han i fördärvet och kan ej längre utföra nattvarden. Katolskt dravel, i mina öron. Först i samband med att Kundry gråter över Jesus på korset blir hon befriad. Först genom att kuva Kundry kan hjälten bli kung och förrätta nattvarden och förlösa den gamle av Kundry smittade kungen. Och Kundry, hon går med böjt , numera blont, huvud ner från scenen.

Kanske skildrar det varken kristendom eller buddism som någon föreslagit utan helt enkelt Wagners förhållande till sin första fru. Hon som tyckte att han skulle se till att tjäna pengar till familjens överlevnad medan han inte alls såg sig predestinerad för så mundana syften.

Fem timmar på en hård träbänk i Karlstad Domkyrka gav dock en musikupplevelse, både genom Värmlands Symfonietta och genom några av Sveriges bästa operaröster. Inte utan att man blir lite stolt som varande från denna musikmetropol. (Även om jag själv inte kan ta en ren ton. Vilket maken fick uppleva i bilen hem där han gavs Sunday Bloody Sunday av sin fru.) 

Och jag gillade nog den skrattande Kundry mer.