vem skapade matriarkatet?
"Matriarkat" hävader vissa råder inom hemmets fyra väggar. Detta i ett land där en förskräckande mängd kvinnor anger att dom någon gång fått utstå hot eller slag från den dom älskar. Där en kvinna varannan vecka (minst) slås ihjäl av sin partner, ofta efter år av misshandel i hemmet. Detta i ett land där kvinnor tvingas jobba halvtid därför att de dels måste ta hand om sina barn och sin friske man, dels inte får jobba heltid för att deras arbetsgivare tycker det är så praktiskt med deltidare vid schemaläggningen. Något som inte förekommer i samma utsträckning på manliga arbetsplatser. Att jobba i kassan på ICA ger sällan heltid medan jobbet på On-Off gör det. Detta i ett land där kvinnors ekonomiska självständighet har långt kvar till att nå upp till männens.
I maktutredningen på 1990-talet frågade man sig vad man allmänt anser en ekonomiskt oberoende man vara, och en ekonomiskt oberoende kvinna. Det förra är någon som har tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba mer i sitt liv. Det andra någon som har tillräckligt med pengar för att slippa bli försörjd av en man.
Ändå sägs ett matriarkat råda därför att kvinnor sedan urminnes tider ansetts vara mest lämpade att ta hand om hem och barn. Det är det enda område där kvinnor inte ifrågasätts annat än om dom försöker bryta sig loss ur denna norm, t ex genom att komma tillbaka till jobbet efter bara sex månaders föräldraledighet. Kvinnor vill vara hemma hela föräldraledigheten, heter det. Varför? Kanske för att dom har trista, lågbetalda deltidsjobb utan karriärmöjligheter i kassan på ICA? Och varför har dom det? För att matriarkatet bestämt så eller för att deras (ofta manliga) chefer vägrar att ge dem heltidsjobb eller karriärutveckling då de ändå antas vara borta mer från jobbet än deras manliga kollegor?
Vad är männens ansvar i detta? Dels männen som är chefer, dels männen kvinnorna är gifta/sambos med? Att börja se kvinnor på samma sätt som de ser män? Att stå upp mot sin partner när hon kräver hela ledigheten? Eller att bekvämt luta sig tillbaka och möjligen då och då skriva på Svenska Dagbladets sajt om att matriarkatet hindrar dem från att vara med sina barn?
Det enda sättet att krossa detta påstådda matriarkat vore ju att stå upp för sin vilja att vara hemma, vägra skriva över ledigheten på mamman och ta det bråk som eventuellt uppstår. Så har kvinnor i alla tider gjort för att få jobba.
Läste nyss en liten bok författad av en kvinna vid namn Gisela Chand. Hon var gift med en engelsk läkare som vägrade låta henne arbeta. I England kostar dagis skjortan, över 10 000 kr för deltid i månaden. Detta fick hon betala själv från sin obefintliga ekonomi för han vägrade betala för att hon skulle jobba. Ja, det ledde till skilsmässa och att hon tog barnen och flyttade hem till Sverige. Levde hon i ett matriarkat?
I Sverige ser det annorlunda ut. Ännu. Vi har dagis och föräldrapenning som går i lika delar till båda föräldrarna. Det enda som fattas nu är att man inför en lag där det inte blir tillåtet att överföra några dagar på den andra parten. DET om något skulle ge män som inte orkar stå upp mot sina kvinnor råg i ryggen.
Varför förespråkar inte alla män delad föräldraförsäkring? Det borde väl vara en självklarhet om man vill bli garanterad att få vara med sina barn. Varför låter så många män som nästan var fjärde bli att ta ut en enda dags ledighet? Om man nu så gärna vill vara ledig finns ju två månader som mamman inte kan ta ifrån en.
Frågor jag inte lär få några svar på. Annat än att det är viktigare att gapa om mansförtryck än att verkligen göra något åt det.
I maktutredningen på 1990-talet frågade man sig vad man allmänt anser en ekonomiskt oberoende man vara, och en ekonomiskt oberoende kvinna. Det förra är någon som har tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba mer i sitt liv. Det andra någon som har tillräckligt med pengar för att slippa bli försörjd av en man.
Ändå sägs ett matriarkat råda därför att kvinnor sedan urminnes tider ansetts vara mest lämpade att ta hand om hem och barn. Det är det enda område där kvinnor inte ifrågasätts annat än om dom försöker bryta sig loss ur denna norm, t ex genom att komma tillbaka till jobbet efter bara sex månaders föräldraledighet. Kvinnor vill vara hemma hela föräldraledigheten, heter det. Varför? Kanske för att dom har trista, lågbetalda deltidsjobb utan karriärmöjligheter i kassan på ICA? Och varför har dom det? För att matriarkatet bestämt så eller för att deras (ofta manliga) chefer vägrar att ge dem heltidsjobb eller karriärutveckling då de ändå antas vara borta mer från jobbet än deras manliga kollegor?
Vad är männens ansvar i detta? Dels männen som är chefer, dels männen kvinnorna är gifta/sambos med? Att börja se kvinnor på samma sätt som de ser män? Att stå upp mot sin partner när hon kräver hela ledigheten? Eller att bekvämt luta sig tillbaka och möjligen då och då skriva på Svenska Dagbladets sajt om att matriarkatet hindrar dem från att vara med sina barn?
Det enda sättet att krossa detta påstådda matriarkat vore ju att stå upp för sin vilja att vara hemma, vägra skriva över ledigheten på mamman och ta det bråk som eventuellt uppstår. Så har kvinnor i alla tider gjort för att få jobba.
Läste nyss en liten bok författad av en kvinna vid namn Gisela Chand. Hon var gift med en engelsk läkare som vägrade låta henne arbeta. I England kostar dagis skjortan, över 10 000 kr för deltid i månaden. Detta fick hon betala själv från sin obefintliga ekonomi för han vägrade betala för att hon skulle jobba. Ja, det ledde till skilsmässa och att hon tog barnen och flyttade hem till Sverige. Levde hon i ett matriarkat?
I Sverige ser det annorlunda ut. Ännu. Vi har dagis och föräldrapenning som går i lika delar till båda föräldrarna. Det enda som fattas nu är att man inför en lag där det inte blir tillåtet att överföra några dagar på den andra parten. DET om något skulle ge män som inte orkar stå upp mot sina kvinnor råg i ryggen.
Varför förespråkar inte alla män delad föräldraförsäkring? Det borde väl vara en självklarhet om man vill bli garanterad att få vara med sina barn. Varför låter så många män som nästan var fjärde bli att ta ut en enda dags ledighet? Om man nu så gärna vill vara ledig finns ju två månader som mamman inte kan ta ifrån en.
Frågor jag inte lär få några svar på. Annat än att det är viktigare att gapa om mansförtryck än att verkligen göra något åt det.
Kommentarer
Trackback
