de stackars männen
Vad Pär Ström blundar för är följande:
* Kvinnor tjänar mindre än män i samma och likvärdiga yrken.
* Över nittio procent av alla lagförda våldsbrott (mot kvinnor, män, barn) begås av män.
* Kvinnor riskerar sämre anställningar eller deltidsanställning p g a att de endera arbetar inom en kvinnodominerad bransch eller att de med rätta antas ta ut mer av föräldraledigheten.
* Män skriver oftare över sina föräldraledighetsdagar på sina fruar/sambor än tvärtom. (Detta leder sedan till att kvinnorna anses vara de som är mest lämpade att ta hand om barnen vid en skilsmässa, något som enligt Pär Ström är feministernas fel, inte männens som valde jobbet framför barnen.)
Det Pär Ström beskriver i sin artikel är snarare baksidan av ovanstående. Bara att det inte blir lika fina rubriker om Pär Ström hade varit hederlig nog att skilja sexism från feminism. En riktig högerman kan ju inte skriva en bok som ger feministerna rätt. Å ena sidan är sexism något rebiatfeministerna fått för sig, å andra sidan kan man, som Pär Ström, skylla sexismen på feministerna. Damned if you do, damned if you don't. Klassiskt.
Vad det hela egentligen handlar om är att Pär Ström inte vill dela med sig. Liksom så många andra män. De inser förstås, för dom är inte så korkade som dom ibland framstår, att ökad jämställdhet innebär minskat utrymme för männen. Det finns t ex en lönekaka att dela på och om vi inte skall fortsätta att betala kvinnor mindre så måste vi ta av det gemensamma utrymmet vilket lämnar mindre åt männen.
Om män tog större del i vårdnanden av sina barn skulle de ha en starkare position vid en skilsmässa. Om kvinnor lät bli att ta större delen av föräldraledigheten skulle de ha en starkare position på arbetsmarknaden. Män och kvinnor som delar lika på föräldraledigheten och hushållsarbetet skiljer sig dessutom i mindre utsträckning så vårdnadstvister och låga löner behöver inte ens uppstå om man lever jämställt.
Detta innebär såklart att även män kommer betraktas som föräldrafaror och kanske erhålla en sämre löneutveckling (något sådant har vi dock inte kunnat se ännu, män som är föräldralediga tenderar att ses som hyvens grabbar de också).
Nej, om Pär Ström ägt någon slags hederlighet hade han visat att det är vårt ojämställda och sexistiska samhälle som skapar de problem han belyser. Inte feminister som vill ha jämställdhet. Men sådan nyansering säljer ju inga böcker.
"...eller att de med rätta antas ta ut mer av föräldraledigheten.
Män skriver oftare över sina föräldraledighetsdagar på sina fruar/sambor än tvärtom. (Detta leder sedan till att kvinnorna anses vara de som är mest lämpade att ta hand om barnen vid en skilsmässa, något som enligt Pär Ström är feministernas fel, inte männens som valde jobbet framför barnen.)"
Nu blundar du själv. De undersökningar jag har sett visar att det generellt är mammorna som styr fördelningen av föräldradagarna, således är det varken männen eller feministerna, utan mammorna som är orsaken.
Väl talat! Pär Ström blundar ju för att de flesta feminister varit först med att uppmärksamma att också män förlorar på könsrollerna - sämre chanser att få vårdnaden om barnen, krogmisshandel osv. Tror f.ö. knappast att en feminist skulle motsätta sig att också kvinnor gjorde lumpen, när den nu existerar... Som Schyman påpekade vet han ju knappast vad en feminist är..
Håller dock med Per Gårdebrink om att man måste poäntera att det är mammorna som styr fördelningen av föräldraförsäkringen - såg ett konkret exempel på detta under juldagarna, då en kvinna aktivt nekade sin sambo att få vara hemma med deras dotter. Han kan ju så klart kräva sin rätt, men det är nog inte så lätt när samhället präglas av de könsroller som vi har.
Per,
Nej jag blundar inte. Det är papporna som har rätten till dagarna men de facto undertecknar ett dokument där de överlåter dessa på mammorna. Om pappor skall ses som rättssubjekt, vilket de väl ska, så kan vi inte bortse från detta.
Att skylla på att frun tvingar dom är i min mening bara en bortförklaring, rent juridiskt fattar dom själva beslutet, inte frun.
(Sen är det självklart så att om kvinnor nu anses bäst på ett enda område i livet så kan det förklara en viss obenägenhet att släppa på denna makt. Men det har jag redan tagit upp i mitt inlägg genom att säga att kvinnor måste släppa efter.)
Anna-Karin, läs gärna här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=383166&previousRenderType=1 (och om du vill ha riktigt skrämmande åsikter från en del mammor kan du titta på http://www.familjeliv.se)
Om du har levt i en relation så vet du nog säkert lika väl som jag att sina juridiska rättigheter kan vara svårt att kräva i praktiken. Kanske speciellt när man befinner sig i underläge mot det matriarkat som råder i "barnvärlden" där man förväntas stiga åt sidan som pappa.
Jag kan förstå de mammor som vill styra föräldraledigheten till sig själva, för jag skulle själv gärna vara hemma 100% med mitt barn som kommer i mars, men jag får helt enkelt nöja mig med 50% så att min fru också får vara hemma... ;)
Per,
Varför ignorerar du att jag hela tiden på min blogg, även i detta inlägg, skriver att mammor måste dela med sig. Om inte annat så för sin egen skull?
Dessutom, jag har igår bloggat om just detta att "släppa månader" till den andre föräldern. Karl-Petter Thorvaldsson är väl medveten om att det inte är mammor som inte släpper månader till pappor, utan att det är pappor som släpper månader till mammor. Ändå uttrycker han sig som han gör i artikeln, eller citeras fel.
I min senaste blogg i ämnet blundar jag inte för att mammor försöker behålla den lilla makt dom
har där dom är oifrågasatta av normen. Men jag blundar inte heller för att det är dags för män att stå upp för att dom vill vara lediga, precis som du gör, Per.
Jag ber om ursäkt att jag inte läst mer från din blogg, jag hittade till detta specifika blogginlägg från startsidan på feministiskt initiativ.
Det jag reagerade på var att du kontrade Pär Ströms uttalande om att det var feministernas fel med att lägga ansvaret på männen när istället för på kvinnorna (mammorna).
(det jag syftade på var slutet på denna mening: "Detta leder sedan till att kvinnorna anses vara de som är mest lämpade att ta hand om barnen vid en skilsmässa, något som enligt Pär Ström är feministernas fel, inte männens som valde jobbet framför barnen")
Självklart är det upp till oss pappor att stå upp för det vi har rätt till, men det är kraftig motvind ska jag säga (jag har mött mycket förlegade uppfattningar, framförallt från äldre kvinnor) och det känns inte som om det finns någon som riktigt driver de problem pappor har (förutom småuppror som Ronny Olovssons "skötbord-på-herrarnas-uppror" och liknande)
Jo, det finns såklart ett motstånd, både mot att kvinnor är hemma kort tid och att män är hemma öht. Men ibland blir jag lite trött på att man, som Ström, inte ser helheten. Och när folk poängterar denna helhet kontrar han med att han visst "trampat på ömma tår". Nej, tårna är rätt oömma vid det här laget, men ren dumhet måste man reagera mot.
Sen när det gäller Feministiskt initiativ, så har vi tidigare svarat Pär Ström om bl a värnplikten efter att han påstått att vi inte tagit i mot att bara män måste göra värnplikt. Det har vi, vi kräver samhällsplikt för alla i stället för värnplikt.
När det gäller frågan om samhällsbyggande är Ström ohederlig även där. Han hänger upp sig på att vi skrivit att denna måste ske utifrån kvinnors villkor, och där inte nämner män. Men den sker ju i allra högsta grad redan utifrån mäns villkor. Det förtiger han såklart.
Med sådan argumentation blir han svår att ta på allvar.
Hur ofta hör man feminister säga att problemet för kvinnor på arbetsmarknaden orsakas av att kvinnor jobbar för lite (dvs. tar ut för mycket föräldraledighet)? Jag tycker det mest verkar vara så att feminister tycker att det är männen som ska ändra sitt beteende.
Ganska ofta faktiskt. Om man lyssnar på fler än Pär Ström och dylika debattörer. Anna Thorsie är en forskare och debattör som fört fram tesen att enskilda kvinnors val bildar ett mönster som gör att det för arbetsgivare blir rationellt att anta att kvinnor tar ut mer ledighet (vilket dom ju gör) än män och därmed kostar med att anställa och producerar mindre. Det drabbar ALLA kvinnor även dem som dela lika med sina män, och kallas statistisk diskriminering.
Feministiskt intiativ har hållit seminarier kring detta, bl a i Almedalen. Fackförbundet HTF (numera Unionen) har också genomfört en mängd seminarier om detta då våra medlemmar inte gärna kan vänta sig både högre lön och att vara borta från jobbet långa perioder.
...och lösningen brukar alltid heta att männen måste ändra sitt beteende (och vara hemma mer) eller att arbetsgivarna måste sluta med sitt rationella diskrimineringsbeteende. Eller har alla dessa seminarier gått ut på hur man ska få kvinnor att ändra sitt beteende och jobba mer och vara hemma mindre?
Allt detta hänger såklart ihop. Män måste ju vara hemma mer för att kvinnor skall kunna jobba. Men ja, det har varit ett tydligt fokus på kvinnors eget ansvar för sin karriär. Sen bör arbetsgivare kanske inse att det faktum att man har barn inte nödvändigtvis gör en till en sämre anställd, tvärtom snarare.
Byter ämne en smula: feminister säger att dom vill ha jämställdhet mellan könen. Borde ju vara världens enklaste ideologi att förespråka och bilda parti på, för vem är egentligen emot jämställdhet? Ingen, som Schyman brukar säga. Ändå "lyckas" feminismen och Fi bli så föraktade och rent ut sagt hatade av många, både män och kvinnor. Hur lyckas ni? (eller rättare sagt: hur misslyckas ni?) Finns det inte någon liten självrannsakande tvivelsådra som funderar på vad sjutton som skapar sådan ilska? Jag vet att standardsvar 1A är att män är negativa till feminism för att dom inte vill förlora makt, men det är ett svar som inte duger.
Jag sitter inte inne på svaret, men ett delsvar kan vara att feminister utpekar personer (män) som skyldiga för något som dom inte känner sig skyldiga till. Då går man såklart i försvarsläge. Som många feminister gör nu också efter Ströms påhopp på feminismen - då känner ni er oskyldigt påhoppade. Kanske en nyttig erfarenhet för er, vem vet...
Självklart känner sig männen påhoppade, endera för att de inte vill släppa på de privilegier de har, eller för att de inte är medvetna om att sådana privilegier finns för män. Men mest tror jag det handlar om att män inte vill ta ansvar för att vi har ett ojämställt samhälle och aktivt jobba för at det skall bli bättre. Det är ju en "kvinnofråga".
"Kärringsnack" var det någon som skrev här, ett inlägg som jag raderat. Feminister är ju både män och kvinnor men vi behandlas som om vi är ett gäng hysteriska kärringar alternativt, i Ströms fall, illvilliga maktmänniskor.
Och makt vill vi ha, på lika villkor. Både hemma och på jobbet.
Jag menar att det finns all anledning i världen att svartmåla feminister och mörka att vi driver frågan om jämställdhet, inte om matriarkat. Därför att om folk i allmänhet endera är rädda för oss eller tycker vi är löjliga så lyssnar dom inte på vad vi faktiskt säger. Och männen slipper bry sig. (Och, det gäller inte alla män, men tillräckligt många).
Hur många män anser att jämställdhet berör dem? Att det är något de faktiskt har något att vinna på?
Det jag säger är alltså att det finns en faktisk diskurs som går ut på att förlöjliga alt svartmåla dem som driver en linje som man av en eller annan anledning inte håller med om. Om detta skrev redan Foucault.
Grattis, du använder det som alltid går att använda inom alla strukturella saker.
Dvs, att vända på det.
Det tror jag inte han hymlar med, han påstår inte heller att det inte sker förtryck mot kvinnor.
Men, han säger att det förekommer mot båda, och att eftersom detta inte erkänns i media så skadas sann jämställdhet.
det fanns en gång en tid då man kunde öppna dörren för en kvinna och -
hon uppskattade det genom ett vänligt leende.... det kan man ju kalla matriarkalt, maktdemonstration eller bara ren vänlighet
i vilket fall som helst så händer inte detta längre.....
är det kvinnligt eller manligt?
någonstans längs denna linje förlorar vi vanlig vänlig mänsklighet , det är en ren förlust att polarisera, sekulera, i det kriget finns bara förlorare...
Med dagens debatt och många - kanske allas rentav - kvinnors outtömliga kravlistor blir ju resultat att en man absolut skall avstå från göra en kvinna gravid. När han väl gjort detta grova misstag så fängslas han mentalt och blir förintad som man,
eller så blir han omvandlad till en slags rättslös betalmaskin åt en kvinna som inte ville ha barn alls egentligen.
Det finns alternativ till den svenska kvinnan - se österut - se österut.
Innan det är försent.
