Bland ryssar och konsthantverk i Karlstad
Åter på mitt hotell efter ännu en dag i solstaden Karlstad som idag faktiskt har gjort skäl för sitt namn. Hotellet kryllar av ryssar och igår hörde jag en man och två kvinnor stå i lobbyn och utgjuta sig kring detta. Mannen berättade om något hotell där ryska gäster stulit allt som går att stjäla. Skruvat ur lampor, metallsocklar som går att sälja o s v. Han varnade kvinnorna för att det kunde vara tomt på rummen när det var dags att städa.
Ryssarna är unga och jag misstänker att dom har något med universitetet att göra, säkert något slags utbyte. Ikväll stod dom och rökte och verkade vänta på att bli upplockade utanför hotellets entré. Ser ut att vara välartade unga män och kvinnor. Skulle inte förvåna mig om dom redan är långt mer välutbildade än mannen i lobbyn i går.
Men visst finns det fördomar om våra grannar i öster. För ett par år sedan på båten mellan Åbo och Stockholm (Silja Line) hade man satt upp skyltar vid efterrättsbuffén. De var endast författade på ryska men jag lyckades ändå tyda dem, om man bara kan tyda bokstäverna så är det ibland inte så svårt att gissa sig till innebörden. Det som stod ovanför tallrikarna var
"DE DJUPA TALLRIKARNA FÅR BARA ANVÄNDAS TILL DESSERTEN."
Inte på engelska. Inte på svenska. Inte på finska. Ergo, det är bara ryssar som äter buffé i djupa tallrikar. Jag som rest en hel del i Ryssland och Baltikum vet ju att smörgåsbordet är ganska utbrett även där. Jag har aldrig sett någon äta buffé i djupa tallrikar utom en estnisk lastbilschaufför på en Estlandsfärja en gång. Han hade öst upp från alla rätterna i samma tallrik. Å andra sidan är det inte ovanligt att se svenskar ösa på på samma sätt fast de använder flata tallrikar...
So what? Är det besvärligare att diska de djupa tallrikarna? Eller försökte Silja Line uppfostra sina ryska passagerare och lära dem bordsskick?
På jobbet har jag tampats med IT- och telefonservicen i Stockholm. Ingenting funkar som det skall och stackars Lasse på IT börjar väl tröttna på mig nu. De mejl som skickas till min gamla HTF-adress verkar ha försvunnit helt. Folk ringer och undrar om jag slutat. Sen dyker min nya mobiltelefon upp. Det är en vansinnigt avancerad historia med pekpinne, internet, mejl och GPS. Så nu kommer jag kunna ställa in den senare när jag skall hem.
"Tag höger ut på E18, kör sedan rakt fram i 310 kilometer."
Känns änna lite Ryssland där, raka vägen liksom.
Sen ville dom ändra mitt telefonnummer men då satte jag mig på tvären. Aldrig i livet. Det räcker med att tolv års kontakter inte kan nå mig per mejl. Så nu har jag tre mobiler. En privat, en som jag kan använda på jouren här i stan med nytt nummer och så den nya värstingen som mobiltelefon. Fast telefoni? Nä, det verkar ha ratats av vår arbetsgivare. På HTF hade vi IP-telefoni och det var ju lysande att ha allt på ett ställe. Nu har vi tre olika diariesystem att skriva i när vi tar emot samtal och lägger upp förhandlingsärenden. Dessa är inte synkade mot varandra.
Ja, det är lite rörigt rent tekniskt just nu.
Så till slut gav jag upp, då SIM-kort nummer tre inte anländer förrän i morgon. På vägen från jobbet passerar jag skulpturen Vindarnas boning som vi fick göra studiebesök till i tredje klass, på en rundtur i det historiska Karlstad. Skulpturen är en gåva från Finland till Sverige. Kung Karl IX (grundare av Karlstad medan han fortfarande var hertig av Värmland) gav finska invandrare fri jord och skattefrihet på 1500-talet. Skulpturen är tänkt som ett äreminne över alla de finländare som kom hit. De som ofta jobbade uppe i norra Värmland som svedjefinnar och inom träindustrin. Flottningen av trästockarna skedde sedan fritt på Klarälven och det är väl inte för inte som skulpturen står just invid en av älvfårorna i Karlstad. En av dessa invandrare var alltså min och makens ättling, som jag skrev om i förrgår. Undrar om också de bemöttes med misstänksamhet. Det ger i allafall lite perspektiv när man tänker på att både jag och den lille mannen finns här för att någon valde att söka sig utomlands.
Gick till puben the Leprechaun http://www.theleprechaun.se/ och åt en mycket god fish'n'chips och drack lite Staropramen. Trevlig service! Blev fort mätt och tog en liten promenad på stan. Bredvid mitt hotell finns en butik för värmländskt konsthantverk. Fullständigt livsfarligt. Ser mitt traktamente flyga all världens kos, inte bara på mat och fördyrade levnadskostnader, utan också på upprepade besök i detta Mecka för kosnthantverksintresserade. http://www.konsthantverk.net/
Snygg kudde med applikationer till min lammskinnsfåtölj och en elegant smidesljusstake till hallen blev det.
Och min kollega Barbros son gör hundskulpturer som man bara måste älska.
Maken himlar med ögonen nere i Jönköping och oroar sig för att hans fru skall förköpa sig... :)
