det som göms vid flytt kommer fram vid nästa
När jag flyttade från Ulvsunda till Riksby försvann min Mina Vänner-bok. D v s den för vuxna, med vuxenpoäng i. Som jag letat! Nu när vi skall flytta vidare från Riksby till Vällingby så dyker den plötsligt upp ur en kartong i en bokhylla. Och jag inser att vi i denna bok i början av 2000-talet skrivit vad vi tror att vi kommer göra om fem år.
Hur kul som helst!
Jag själv har skrivit att jag arbetar centralt eller internationellt på facket och endera är singel eller särbo. Detta var våren 2001. Nu hösten 2007 kan jag konstatera att jag minsann är särbo igen. Men lyckligt gift, något som jag definitivt aldrig trott. Och jag jobbar både centralt och internationellt. På facket.
Dubbelhakorna består ännu, kontokortet är lika överansträngt som alltid och Lundgrens Lager är fortfarande en klar favorit. Men jag har nog glömt vad det var Hans-Göran och Linda gjorde på Mac Kinlay's som var pinsamt? Förmodligen var det samma kväll som jag missade att whiskyn saknades i min Irish...
Linda i sin tur, hon påstod i augusti 2001 att hon skulle bo i andrahandslägenhet, inte ha några barn men resa mer. Hon som är inne på sin andra bostadsrätt, bor med sin sambo och förvisso reser en hel del.
Anna, som då var singel och jobbade på Exportrådet, skrev att hon skulle bo i lägenhet med en trevlig kille och ha ett barn och tjäna massor. I dagsläget söker hon jobb men bor på Majorstuen i Oslo med trevlige Henrik och sin dotter-klon. Tips till Anna är annars att hon då ville jobba som arkeolog eller hotellägare.
Den yngre systern hade förhoppningen att ha tagit examen och fått ett jobb. Vilket hon ju har, snart i Unionen (www.unionen.se) Yrken hon då kunde tänka sig var annars ombudsman, ekonom eller riksbankschef.
Helena som då gillade reklamfilmen med Lotto-Åke tänkte bo i villa med sin blivande man och ha två döttrar som skulle heta Liv och Viola. Barnen heter Arvin och Samuel och den där villan den har dom svårt att hitta den rätta. Men det är köparnas marknad nu, hörrni!
Tror jag skall plocka med mig boken på min 40-årsfest. Kan ju alltid ge upphov till skratt, om inte annat. ;)
Och den där berättelsen om när Helena och jag blev haffade av FBI på JFK, eller när Helena berättade om a special kind of fish in a special kind of lake that comes and bites off your thing, den får vi ta nån annan gång...
