vår på torpet
I helgen som gick har maken och jag utvecklat våra sidor som inredningssnickare och vägbyggare. En säng har snickrats ihop så att vi nu kan vräka oss på 140 cm i stället för 105 som tidigare. Helt ihopsnickrat efter modell som fanns i huvudet på maken, med design och finish av undertecknad. Vägen är inte längre två djupa hjulspår utan har förvandlats till vad som i Mongoliet skulle benämnas highway nämligen en jämn fin väg av grus och gräs.
Fåglarna har också återvänt och vår vän den svartvite flugsnapparen är på plats med sin partner för att installera sig i någon av holkarna. Får se om det blir samma som förra året. Herr och fru Sädesärla (eller hade jag rätt när jag trodde det var två hannar som slagit sig ihop?) har också inspekterat omgivningarna. För att inte tala om den högljudde talgoxen.
På lördagen petade jag ner rotknölar till alla mina tänkta perenner. Det gick bra. Bortsett från att något djur under natten till söndagen irriterat sig på trädgårdsirisen och nävan och helt sonika grävt upp dem och slängt dem åt sidan. Grävde envist ner dem igen och vi får se om drygt en vecka om vi vann kampen om att perennknölar skall vara i jorden, inte ovanför.
Tanken att åka in till Molkom och titta på valborgsbrasan lade vi ner, och lika bra var kanske det med tanke på de vettvillingar som körde runt på gatorna där den kvällen. Svårt att tänka sig hur sorgen så plötsligt kan slå till i ett samhälle som på dagen var så soligt, där vi satt och åt glass utanför Konsum.
