Rabiatfeminism - början

"Jag är ett djur, som inte kan rå för vad jag gör." Så borde det kanske stått på skylten, och den hade då med fördel kunnat hängas runt halsen på de två s k Stureplanprofiler, ägare till baren med det talande namnet Grabbarnas, som frikänts för våldtäkt av Stockholms Tingsrätt. (Grabbarnas är det gamla sunkhaket Lion bar vid Fridhemsplan, så varför dom kallas Stureplansprofiler är svårt att förstå.)

Jag har ju själv fått det tvivelaktiga nöjet att vara med under en rättegång i nämnda tingsrätt, där min guddotter stod som kärande efter att ha blivit misshandlad av ett par andra tjejer. (Av vilka den ena satt häktad i London för att ha försökt smuggla in 100 kilo hasch på en resa från Afrika, det bara råkade hamna i hennes väska....) Domen var en sorglig historia som inte ens jag, som ägnat avsevärd tid åt att läsa domar och arbeta med juridik, begrep mig på. Det verkade som om nämndemännen inte lyssnat på vad som sagts i rätten, som om dom suttit och tänkt på annat. Domen innehöll rena sakfel om vad som avhandlats i rättssalen (t ex om hur mycket alkohol svaranden druckit under kvällen). Dessutom tror rätten mer på den svarande än på käranden och hennes vittne. I det här fallet var käranden en 17-årig tjej som var otroligt stark och sammanhängande i rätten. Med familj och vänner närvarande i rummet. Men det verkar snarare ha legat henne i fatet. Att läsa denna dom från en rättegång där jag själv närvarat gav min tro på rättssystemet en ordentlig törn. Inte för att jag inte var tveksam innan, men jag hade nog ändå trott att nämndemännen i allafall skulle lyssna på vad som sas i rätten.

Nu har alltså denna domstol kommit fram till att om två män ligger med en kvinna som är apfull, och kvinnan skriker, gråter och säger nej, så kan man inte automatiskt dra slutsaten att hon inte vill ha sex med dem. När en av männen kör upp en fjärrkontroll till TV:n i den 19-åriga flickans anal och hon skriker och gråter kanske hon i själva verket uttrycker njutning och medgivande. Så resonerar nämndemännen i Stockholms Tingsrätt när dom kommer fram till att det inte kan bevisas att männen förstod att tjejen inte vill ha sex med dem.

Om jag hade varit man hade jag förmodligen placerat mig utanför rådhuset i Stockholm i sovsäck och hungerstrejkat i frustration och ilska över den manssyn som tingsrätten uttrycker i sin dom. Dom säger ju att män är djur. Ja, lika djuriska som de andhannar jag sett gängvåldta andhonor och nästan dränka dem på kuppen. Andhannarna kan ju inte veta om honan vill eller ej. Hon flyger sig trött när de jagar henne, men det är förmodligen bara en del av parningsriten. (Ser fram emot att alla de män som varit så arga på Valerie Solanas och Ireen von Wachenfeldt nu kommer att protestera lika högljutt och ilsket mot Stockholms Tingsrätt.)

*väntar med spänning på mansupproret*