låt oss förstöra samhället!
I Svenska Dagbladet igår skrev rikshemmafrun Elise Claeson på ledarplats om bittra samhällsförstörare och avsåg därmed Gudrun Schyman och, förmodar vi, oss andra i Feministiskt initiativ. Claeson tar oftast i så att till och med denna ledarsida måste gardera sig med att presentera henne som "fri skribent".
Men självklart är vi samhällsförstörare. Om det samhälle Elise Claeson omhuldar är det nu rådande. För samtidigt drar jag mig till minnes ord från en upprörd och ledsen kvinna, nära den 19-åring som våldtogs av de s k "Stureplansprofilerna". Kvinnan i fråga beskriver sin frustration över att männen har tolkningsföreträde. Där domstolarna tillåts att bete sig som om dom alla vore pralinmän. Jag har tidigare skrivit flera gånger här om pralinmannen som tillskrev journalisten Inga-Lisa Sangregorio på 1970-talet och berättade att kvinnors lössläppta beteende givetvis får män att tro att dom kan ta för sig. Enligt denne domare, för det var han, så var det som att bjuda på praliner. Om jag öppnar en ask med Leonidas praliner, inköpt på nån resa till Bryssel, och bjuder Jonas och Jesper på jobbet på varsin pralin så är det väl inte så konstigt, ej heller fel, att även Mattias och Bosse tar sig en pralin ur min pralinask. Så såg denne domare på kvinnors kön. Att om jag låter vem som helst tränga in sin kuk där, inte sparar mig åt den äkta mannen, så signalerar jag samtidigt till alla män att de är välkomna in, de också.
Och det är precis så, 30 år senare, som Stockholms Tingsrätt resonerar. Att kvinnan skriker har männen rätt att omtolka som att hon njuter, att kvinnan gråter har de rätt att omtolka som att hon är kåt. Och ingen ifrågasätter detta. Inte åklagaren, inte målsägarbiträdet, inte domaren. För i Tingsrätten är alla pralinmän- och kvinnor.
Ett sådant samhälle är jag gärna med och förstör. Bl a genom att delta i manifestationer som den ovan. Där vi på nationaldagen protesterade mot att kvinnor skall behöva ändra på sig, att män ses som potentiella våldtäktsmän. Mot ett samhälle som präglas av biologism och pralinism, för ett samhället som ger alla frihet och lika rättigheter. Låt oss lägga oss nakna på Stureplan och vila ut, som Gudrun Schyman sa.
På något sätt känns det som om Gudrun befinner sig närmare det goda samhället än Elise.
