Hemma igen, till glädje och sorg
Skall just till att stänga datorn och gå och lägga mig. Kom hem från semestern för en timme sedan efter att vi har kört från Kassel. (Och innan dess Spanien. Mer om detta senare.)
På ett lunchhak i norra Spanien fick jag via mobiltelefon beskedet om att Rita Creightons stora bullriga stämma tystnat för alltid. Rita som jag första gången mötte på ett Fi-möte där hon vägrade prata i mikrofon, hon hördes minsann ändå och menade att vi kvinnor måste 'speak up'. I detta ögonblick fick hon också en särskild plats i mitt hjärta, eftersom jag ständigt ägnat mig åt just detta (och fått ta en hel del skit för det också), nämligen att höras och synas. Vi bullriga kvinnor behöver varandra, och det kommer bli tystare utan Rita.
Så, efter att ha gråtit en skvätt över alla vackra hälsningar till Rita på hennes sida på Qruiser så surfade jag in på Mikaela Robsahms blogg just innan sovdags. http://tokfeminist.blogspot.com/2007/07/just-married.html Och upp åkte mungiporna igen. Grattis Mikaela! (Och Daniel, såklart.)
På ett lunchhak i norra Spanien fick jag via mobiltelefon beskedet om att Rita Creightons stora bullriga stämma tystnat för alltid. Rita som jag första gången mötte på ett Fi-möte där hon vägrade prata i mikrofon, hon hördes minsann ändå och menade att vi kvinnor måste 'speak up'. I detta ögonblick fick hon också en särskild plats i mitt hjärta, eftersom jag ständigt ägnat mig åt just detta (och fått ta en hel del skit för det också), nämligen att höras och synas. Vi bullriga kvinnor behöver varandra, och det kommer bli tystare utan Rita.
Så, efter att ha gråtit en skvätt över alla vackra hälsningar till Rita på hennes sida på Qruiser så surfade jag in på Mikaela Robsahms blogg just innan sovdags. http://tokfeminist.blogspot.com/2007/07/just-married.html Och upp åkte mungiporna igen. Grattis Mikaela! (Och Daniel, såklart.)
Kommentarer
Trackback
