Min man är laktosintolerant. Denna intolerans mot mejeriprodukter har förmodligen triggats av att han rest mycket i Mongoliet. Där förväntas man dricka nationaldrycken airag. Den tillagas genom att man först tager en lädersäck. I denna häller man stomjölk som mjölkas efter att stona fölat på sommaren. (Som råmjölk till kalvdans fast från hästar.) Det krävs rätt många ston för att få ihop ordentligt med mjölk, och det är därför dyrbara droppar det handlar om. Sedan skall stomjölken jäsa i lädersäcken. Denna hänger ofta på väggen inne i geren (den traditionella bostaden). Där förväntas alla som träder in eller ut röra i mjölken. En bra airag rörs 1 000 gånger på en dag. När drycken jäst är det dags för avsmakning. Maken säger att det smakar som ett dåligt städat stall luktar. Och det är inte OK att tacka nej. (Om inte den mongoliske vännens lilla dotter, 5 år, gladeligen dricker upp den lätt alkoholhaltiga drycken.)
Igår inleddes Mongoliets nationella firande, Naadam, och i
Stockholm fick mongolerna fira utan airag. Stackarna!
På bilderna syns airagsäcken och maken med en skål airag under firandet av Naadam 2004. Framför honom ligger mumsigt mjölkgodis som man kan äta när airagen druckits ur.
