Skönt stöd
Ibland känns det som om det inte är någon idé. När man inser att vi inte ens fick en procent i riksdagsvalet, att allt arbete med valsedlar (och hela kostnaden för dem) kommer att behöva göras om igen nästa val. Och att bara 0,68 procent av befolkningen ville ha oss i Riksdagen så mycket att de faktiskt röstade på oss. Att vilja är att göra sa en norsk psykolog nyligen... (Brukar annars inte gilla att citera honom men där har han förmodligen rätt.)
Men det känns tufft. När man ser Devrim Mavis sväljande inför frågan om hon fått ta emot hot. När man ser tjejernas utsatthet på torget i Köping (eller var det nu var) när machokillarna sparkar på våra grejer och slår på kameratjejen. När två av tjejerna i Östersund blev trakasserade och hotade av en homofob sexist till korvgubbe. När man själv tvekar om det är klokt att bära den fina mössan med F!-emblem när man ensam går rundan runt sjön.
Då känns det jobbigt. Och man frågar sig om det är värt priset. Men så på hemvägen idag läser jag Åsa Petersens krönika på ledarsidan i Aftonbladet. Man skulle kunna invända att det var lite sent, att Aftonbladets ledarsida skriver om oss först nu när vi inte utgör något hot mot Socialdemokraterna. Men jag skiter i sådana invändningar idag, för efter att ha kommit hem och blivit serverad en utsökt middag bestående av Shanghainesiska köttbullar och surfat in på Fi:s hemsida så kan man ju inte sitta och tjura. Då är det bara skönt att ta åt sig lite av berömmet. Vad goa ni är!
Men det känns tufft. När man ser Devrim Mavis sväljande inför frågan om hon fått ta emot hot. När man ser tjejernas utsatthet på torget i Köping (eller var det nu var) när machokillarna sparkar på våra grejer och slår på kameratjejen. När två av tjejerna i Östersund blev trakasserade och hotade av en homofob sexist till korvgubbe. När man själv tvekar om det är klokt att bära den fina mössan med F!-emblem när man ensam går rundan runt sjön.
Då känns det jobbigt. Och man frågar sig om det är värt priset. Men så på hemvägen idag läser jag Åsa Petersens krönika på ledarsidan i Aftonbladet. Man skulle kunna invända att det var lite sent, att Aftonbladets ledarsida skriver om oss först nu när vi inte utgör något hot mot Socialdemokraterna. Men jag skiter i sådana invändningar idag, för efter att ha kommit hem och blivit serverad en utsökt middag bestående av Shanghainesiska köttbullar och surfat in på Fi:s hemsida så kan man ju inte sitta och tjura. Då är det bara skönt att ta åt sig lite av berömmet. Vad goa ni är!
Kommentarer
Trackback
