Journalister med självinsikt sökes
Belinda Olsson har varit på pressvisning av Viljornas kamp, Liv Weisbergs och Eva Cederstams (foto) film om Feministiskt initiativ. Filmen sänds i SVT 2 kl 20.00 på söndag. (Nästa del nästa söndag.) Kanske inte en film som Ebba Witt-Brattström kommer att älska? Där framgår nämligen hur hon gick ut i media samma dag som F! hade sitt första årsmöte och anklagade Tiina Rosenberg för att ha kallat henne heterosexuell borgarkäring. Detta är tydligen en vild tolkning av Witt-Brattström. En tolkning som ledde till ett sällan skådat mediadrev med mordhot mot Tiina Rosenberg. Belinda Olsson önskar att Liv Weisberg hade frågat Ebba Witt-Brattström varför hon valde att gå ut i media för att sänka F!. Behövs det verkligen? S Å R A D S T O L T H E T tror jag det stavas. I TV-studion den där dagen i september 2005 vald Ebba Witt-Brattström att hänga ut dels Tiina Rosenberg, dels Sofia Karlsson. Den ena en jämbördig forskare som ifrågasatt Witt-Brattströms totala avsaknad av intersektionellt perspektiv, den andra en student. Studenter brukar förmodligen niga och bocka för litteraturprofessorn, men det gjorde inte Sofia Karlsson. (Sofia är inte typen som niger.) I mitt huvud har jag en tydlig bild av professorn som är van vid respektfull behandling och den f d studentpolitikern som inte längre behöver fjäska för professorer. Men om detta vet jag inget egentligen, återstår alltså att se om söndagens film kan sprida ljus över mysteriet.
Ett annat mysterium är var Belinda Olsson lagt sin självinsikt. Finns den alls? Hon irriterar sig över att aktivisterna i filmen skyller på media för att de inte når ut. Samtidigt ger hon oss ändå cred för att vi gnetar på och sliter. Nu är det ju dock så att t o m medieforskare har slagit fast att medias valbevakning hade en hel del mer att ge. Att det varit ett enormt fokus på höger och vänster, blått och rött. Eller menar Belinda Olsson att alla partier som ställde upp i riksdagsvalet fick en allsidig och rättvis rapportering från media? Isåfall verkar självinsikten helt förlorad.
Vi har här ett parti bestående av kvinnor och män som i de flesta fall inte varit partipolitiskt aktiva tidigare. Som faktiskt gjort något för att förändra situationen. Som tagit Belinda Olsson och hennes journalistkollegor på orden när de efterlyst feministiska partier. Som vid sitt första årsmöte får se media släppa ut en sårad professor på bästa sändningstid och låta denna sprida lögner om andra styrelsemedlemmar. Där media drar igång ett sällan skådat mediedrev med nidbilder (i samma tidning som Belinda Olsson jobbar på) som beskriver feminister som ku klux-klan-medlemmar och med hår under armarna. Och där riksmedia under valrörelsen tidigt bestämmer sig för att bara skildra riksdagspartierna.
Att media var med och skildrade den första presskonferensen stämmer. Det är heller inte så konstigt då det de facto var första gången i världshistorien som ett feministiskt parti bildades. Det kan väl ändå ses som en nyhet.
Att det inte gick bättre för F! i valet har flera anledningar, en av dem är den allmänna diskurs där bara riksdagspartier räknas, och denna diskurs har Belinda Olsson och de flesta av hennes kollegor bevisligen valt att göda. Men det är svårt det där med självinsikt.
Vad gäller självinsikten i Feministiskt initiativ så kan jag lova att den är god. Låt oss hoppas att den inte är för god, och i stället övergår i misströstan över vår egen förmåga. Men snart är det dags för kongress. Dit media är inbjudna. Vissa skulle nog säga att denna inbjudan visar brist på självinsikt...
