Forskningsskymning i Moderaternas Sverige
Detta inlägg listas under kategorin 'politik'. Därför att orsakerna bakom nedläggningen av Arbetslivsinstitutet (ALI) är just politiska.
PÅ ALI finns 16 professorer, 119 forskare, 19 forskarassistenter och 29 doktorander. Det kände tydligen inte regeringen till när de fattade beslut om nedläggning. Inte så konstigt kanske då ingen konsekvensanalys gjorts, och då den utredning som just färdigställts, som framhåller ALI som mycket konkurrenskraftigt inom interntionell arbetslivsforskning, helt ignorerades. "Åh har ni doktorander också, hur skall vi göra med dem?" lär regeringens företrädare ha uttryckt enligt ett reportage i senaste numret av TCO-tidningen.
Den färska regeringen verkar inte vara så mycket för konsekvensanalyser, remissrundor och bakgrundsinfo. Stämmer det bara överens med deras nyliberala ideologi så är det bara att klubba och genomföra.
Nedläggningen av ALI är inget annat än ett övergrepp mot arbetslivsforskningen i Sverige. Självklart genomförs nedläggningen därför att de resultat forskarna kommit fram till inte gynnar eller stärker moderaternas bild av samhället. Meningsmotståndare skall tystas.
Därför är nu ALI:s bibliotek stängt. Tiotusentals böcker står där och samlar damm. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har tydligen raljerat om att böckerna inte skall brännas i alla fall. Det säger en del om arbetsmarknadsministerns syn på kunskap. Annars så är det lite så det känns med den här nedläggningen, som att man eldar upp bevisen.
Kritiken mot ALI från nyliberalt håll har ju annars varit att forskningen är för ensidig, för arbetstagarvänlig. Kanske hade detta kunnat motverkas om arbetsgivarna velat vara med i de samarbeten de erbjudits att delta i. Men det är ju ofta så att Svenskt Näringsliv, ALMEGA och gänget inte alltid vill delta när det gäller frågor som mänskliga rättigheter och arbetsmiljö. Det är så lite fokus på tillväxt och vinstmaximering där ju. Inte sällan tvingas vi inom facket avstå från deltagande i jämställdhets- och mångfaldsprojekt därför att de privata arbetsgivarna inte anser sig ha tid att delta. Och vad kan vi åstadkomma i samarbete med offentliga arbetsgivare som vi inte har några avtal med?
Nej, det hela handlar till syvende och sist om huruvida man när något intresse för frågor som arbetsmiljö och lika rättigheter oavsett sexuell läggning på jobbet. För intersektionalitetsforskning och en hälsosamt arbetsliv. Sådant som ALI sysslat med. Sådant som vår färska regering inte är intresserade av. Alla skall jobba, skit samma om dom har det bra på jobbet.
PÅ ALI finns 16 professorer, 119 forskare, 19 forskarassistenter och 29 doktorander. Det kände tydligen inte regeringen till när de fattade beslut om nedläggning. Inte så konstigt kanske då ingen konsekvensanalys gjorts, och då den utredning som just färdigställts, som framhåller ALI som mycket konkurrenskraftigt inom interntionell arbetslivsforskning, helt ignorerades. "Åh har ni doktorander också, hur skall vi göra med dem?" lär regeringens företrädare ha uttryckt enligt ett reportage i senaste numret av TCO-tidningen.
Den färska regeringen verkar inte vara så mycket för konsekvensanalyser, remissrundor och bakgrundsinfo. Stämmer det bara överens med deras nyliberala ideologi så är det bara att klubba och genomföra.
Nedläggningen av ALI är inget annat än ett övergrepp mot arbetslivsforskningen i Sverige. Självklart genomförs nedläggningen därför att de resultat forskarna kommit fram till inte gynnar eller stärker moderaternas bild av samhället. Meningsmotståndare skall tystas.
Därför är nu ALI:s bibliotek stängt. Tiotusentals böcker står där och samlar damm. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har tydligen raljerat om att böckerna inte skall brännas i alla fall. Det säger en del om arbetsmarknadsministerns syn på kunskap. Annars så är det lite så det känns med den här nedläggningen, som att man eldar upp bevisen.
Kritiken mot ALI från nyliberalt håll har ju annars varit att forskningen är för ensidig, för arbetstagarvänlig. Kanske hade detta kunnat motverkas om arbetsgivarna velat vara med i de samarbeten de erbjudits att delta i. Men det är ju ofta så att Svenskt Näringsliv, ALMEGA och gänget inte alltid vill delta när det gäller frågor som mänskliga rättigheter och arbetsmiljö. Det är så lite fokus på tillväxt och vinstmaximering där ju. Inte sällan tvingas vi inom facket avstå från deltagande i jämställdhets- och mångfaldsprojekt därför att de privata arbetsgivarna inte anser sig ha tid att delta. Och vad kan vi åstadkomma i samarbete med offentliga arbetsgivare som vi inte har några avtal med?
Nej, det hela handlar till syvende och sist om huruvida man när något intresse för frågor som arbetsmiljö och lika rättigheter oavsett sexuell läggning på jobbet. För intersektionalitetsforskning och en hälsosamt arbetsliv. Sådant som ALI sysslat med. Sådant som vår färska regering inte är intresserade av. Alla skall jobba, skit samma om dom har det bra på jobbet.
Kommentarer
Trackback
