Skönt stöd
Ibland känns det som om det inte är någon idé. När man inser att vi inte ens fick en procent i riksdagsvalet, att allt arbete med valsedlar (och hela kostnaden för dem) kommer att behöva göras om igen nästa val. Och att bara 0,68 procent av befolkningen ville ha oss i Riksdagen så mycket att de faktiskt röstade på oss. Att vilja är att göra sa en norsk psykolog nyligen... (Brukar annars inte gilla att citera honom men där har han förmodligen rätt.)
Men det känns tufft. När man ser Devrim Mavis sväljande inför frågan om hon fått ta emot hot. När man ser tjejernas utsatthet på torget i Köping (eller var det nu var) när machokillarna sparkar på våra grejer och slår på kameratjejen. När två av tjejerna i Östersund blev trakasserade och hotade av en homofob sexist till korvgubbe. När man själv tvekar om det är klokt att bära den fina mössan med F!-emblem när man ensam går rundan runt sjön.
Då känns det jobbigt. Och man frågar sig om det är värt priset. Men så på hemvägen idag läser jag Åsa Petersens krönika på ledarsidan i Aftonbladet. Man skulle kunna invända att det var lite sent, att Aftonbladets ledarsida skriver om oss först nu när vi inte utgör något hot mot Socialdemokraterna. Men jag skiter i sådana invändningar idag, för efter att ha kommit hem och blivit serverad en utsökt middag bestående av Shanghainesiska köttbullar och surfat in på Fi:s hemsida så kan man ju inte sitta och tjura. Då är det bara skönt att ta åt sig lite av berömmet. Vad goa ni är!
Men det känns tufft. När man ser Devrim Mavis sväljande inför frågan om hon fått ta emot hot. När man ser tjejernas utsatthet på torget i Köping (eller var det nu var) när machokillarna sparkar på våra grejer och slår på kameratjejen. När två av tjejerna i Östersund blev trakasserade och hotade av en homofob sexist till korvgubbe. När man själv tvekar om det är klokt att bära den fina mössan med F!-emblem när man ensam går rundan runt sjön.
Då känns det jobbigt. Och man frågar sig om det är värt priset. Men så på hemvägen idag läser jag Åsa Petersens krönika på ledarsidan i Aftonbladet. Man skulle kunna invända att det var lite sent, att Aftonbladets ledarsida skriver om oss först nu när vi inte utgör något hot mot Socialdemokraterna. Men jag skiter i sådana invändningar idag, för efter att ha kommit hem och blivit serverad en utsökt middag bestående av Shanghainesiska köttbullar och surfat in på Fi:s hemsida så kan man ju inte sitta och tjura. Då är det bara skönt att ta åt sig lite av berömmet. Vad goa ni är!
Det var det här vi fick
Istället för att rösta in lite feminister i Riksdagen fick vi dessa...
I Aftonbladet utvecklas detta av Gudrun Schyman och Sofia Karlsson:
"Och även om Maud säger att kvinnorna inte ska bli lottlösa så övertygar hon inte. Mer sanningsenlig är jämställdhetsministern, Nyamko Sabuni. Hon vägrar helt frankt att kalla sig feminist. Det hedrar henne, eftersom hon som del av regeringen har ansvar för antifeministiska reformer som vårdnadsbidrag och försämringar i a-kassan, bägge med förutsägbara och förödande konsekvenser för just gruppen kvinnor."
Rabiatfeministisk ordbok
Revolutionerande valfrihetsreform
(Uttalat av Socialminister Göran Hägglund i Ekot den 30 januari 2007)
Kvinnofälla. Könsstereotyp fördelning av hushållsarbete och omhändertagande av de egna barnen. Vård av frisk man och barn i hemmet.
(Uttalat av Socialminister Göran Hägglund i Ekot den 30 januari 2007)
Kvinnofälla. Könsstereotyp fördelning av hushållsarbete och omhändertagande av de egna barnen. Vård av frisk man och barn i hemmet.
Ventriloquism
Denna bild symboliserar Jane Fondas tal om journalister som det buktalande patriarkatets dockor. Alla likheter med verkliga personer är givetvis helt slumpmässiga. Ungefär som de frukter som brukar hänga i träd och frukdiskar på en blogg nära mig. Den som skulle få för sig att i anletsdragen på buktalaren och hans docka se en journalist som vid Feministiskt initiativs årsmöte slog rekord i korkade frågor i Aktuellt, eller en f d statsminister, ser givetvis spöken där dom inte finns. Ungefär som när vi rabiata feminister inbillar oss att det finns en könsmaktsordning.
Veckans boktips!
Kate Figes The Big Fat Bitch Book (Virago).
"Bitching can be clever, with far more wit and irony than sarcasm. It is also more subtle than the blunt instrument of insult. Joan Crawford once boasted that her first husband, Douglas Fairbanks Jr, had introduced her to the great plays, while her second husband, Franchot Tone, had taught her what they meant, along with "words like 'metaphor' and 'transference'". Jean Harlow's response when she heard this was, "And she taught him words like 'jump' and 'fuck'.""
"Bitching can be clever, with far more wit and irony than sarcasm. It is also more subtle than the blunt instrument of insult. Joan Crawford once boasted that her first husband, Douglas Fairbanks Jr, had introduced her to the great plays, while her second husband, Franchot Tone, had taught her what they meant, along with "words like 'metaphor' and 'transference'". Jean Harlow's response when she heard this was, "And she taught him words like 'jump' and 'fuck'.""
Journalisten och patriarkatet
Sitter i samma båt.
I gårdagens avsnitt av filmen Viljornas kamp, om Feministiskt initiativ intervjuas Jane Fonda. Hon kom tillsammans med andra feminister till Stockholm i september för att visa sitt stöd för det feministiska initiativet. Journalister från hela världen skrev om besöket. Bl a publicerade spanska El Pais en riktigt bra artikel.
De svenska och nordiska journalisterna valde dock att köra i samma gamla hjulspår. Med mer eller mindre explicita frågor om huruvida Fonda verkligen läst vårt program, om hon inte tyckte att det var väldigt extremrabiat att kräva lika lön och delad föräldraförsäkring, om det inte var så att feministiskt initiativ egentligen var ett gäng galna kärringar. Ja, en reporter med finsk brytning ställde en rad frågor som alla antydde att Fonda nog inte riktigt fattat vad hon givit sitt stöd till. Varpå Fonda, som ju jobbat med politisk aktivism de senaste fyrtio åren, reptilsnabbt replikerade att journalisternas sätt att formulera sina frågor visade att de bara var dockor i det buktalande patriarkatets knä.
Jubel i TV-soffan. Heja Fonda!
I gårdagens avsnitt av filmen Viljornas kamp, om Feministiskt initiativ intervjuas Jane Fonda. Hon kom tillsammans med andra feminister till Stockholm i september för att visa sitt stöd för det feministiska initiativet. Journalister från hela världen skrev om besöket. Bl a publicerade spanska El Pais en riktigt bra artikel.
De svenska och nordiska journalisterna valde dock att köra i samma gamla hjulspår. Med mer eller mindre explicita frågor om huruvida Fonda verkligen läst vårt program, om hon inte tyckte att det var väldigt extremrabiat att kräva lika lön och delad föräldraförsäkring, om det inte var så att feministiskt initiativ egentligen var ett gäng galna kärringar. Ja, en reporter med finsk brytning ställde en rad frågor som alla antydde att Fonda nog inte riktigt fattat vad hon givit sitt stöd till. Varpå Fonda, som ju jobbat med politisk aktivism de senaste fyrtio åren, reptilsnabbt replikerade att journalisternas sätt att formulera sina frågor visade att de bara var dockor i det buktalande patriarkatets knä.
Jubel i TV-soffan. Heja Fonda!
Sida vid sida, tillsammans stryker de fram
journalisten och patriarkatet, två vargar fromma som lamm
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar,
kittlar inte heller deras feta nackar.
journalisten och patriarkatet, två vargar fromma som lamm
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar,
kittlar inte heller deras feta nackar.
Åtta år och underkänd
Alliansregeringen fortsätter att fira triumfer. Nu är det skolminister Jan Björklund (fp) som öppnar dörren för att förstaklassare skall få skriftliga omdömen, som t ex icke godkänd. Man kan undra vad det är där i andra klass som ungarna skall göra för att bli godkända. Och man kan fråga sig vad det sänder för signaler till dessa små barn (för dom är ju faktiskt bara sju, åtta år). Är inte lärarna kompetenta nog att fånga upp elever som har det svårt i skolan, utan att man skall stämpla dem som icke godkända? Jo, det tror jag att dom är.
Rothsteins eldunderstöd till Rosenberg
Bo Rothstein skriver idag på DN Debatt om kärnfamiljen som antifeministiskt projekt. Han ger Tiina Rosenberg rätt, där hon i diskussion med Ebba Witt Brattström framhåller kärnfamiljen som ett hot mot jämställdheten. Jag håller i stort sett helt och hållet med Bo Rothstein (och förstås Tiina Rosenberg) om att det hela handlar om de val kvinnor gör. Om kvinnor lät bli att gå ner i arbetstid och stanna hemma och ta hand om barnen för att understödja makens karriär, så skulle de klara sig bättre på arbetsmarknaden. Glastaket och löneskillnaderna beror alltså till stor del, men inte enbart, på de val kvinnor gör. Och de val de flesta kvinnor gör tenderar att stämpla ALLA kvinnor som potentiella deltids- och föräldrafaror i arbetsgivarens ögon. Det spelar alltså ingen roll hur jag själv väljer att göra, jag är redan stämplad p g a mitt kön.
Men, Bo Rothstein missar en poäng... När han säger att detta beteende hos kvinnor beror på att de väljer att leva med män som är äldre och som har en stabilare position i yrkeslivet. För statistiken över uttag av föräldrapenning och VAB (vård av barn) visar att även i familjer där mannen tjänar mindre och familjer där mannen studerar eller är arbetslös tar kvinnor ut större delen av föräldraledigheten. Om det bara handlade om ekonomi borde ju mannen som tjänar mindre stanna hemma. Det måste alltså finnas något mer där, som Bo Rothstein väljer att blunda för.
Men lösningen, den är vi överens om, och den stavas DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING. Tills dess kvinnor slutar förstöra för varandra genom att uppträda precis så som förväntas av oss.
Och jag kan inte lösgöra mig från att detta bara är en sida av samma mynt, d v s det mynt som framträdde i kvällens film om F!. Där kvinnan i Rinkeby talade om för Devrim Mavi att hennes man bestämmer vad hon skall rösta på. Och såg ut som om hon tyckte det var ganska bekvämt att han tog det ansvaret. Är det månne lika bekvämt att mannen jobbar och drar hem pengarna medan man själv dricker latte med de andra mammorna?
Det är bara att konstatera: Vill du ha jämställda löner får du nog vara med och bidra till det själv! Och vill du inte vara jämställd så måste du nog inse att du samtidigt försvårar för alla andra som vill vara det.
Men, Bo Rothstein missar en poäng... När han säger att detta beteende hos kvinnor beror på att de väljer att leva med män som är äldre och som har en stabilare position i yrkeslivet. För statistiken över uttag av föräldrapenning och VAB (vård av barn) visar att även i familjer där mannen tjänar mindre och familjer där mannen studerar eller är arbetslös tar kvinnor ut större delen av föräldraledigheten. Om det bara handlade om ekonomi borde ju mannen som tjänar mindre stanna hemma. Det måste alltså finnas något mer där, som Bo Rothstein väljer att blunda för.
Men lösningen, den är vi överens om, och den stavas DELAD FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING. Tills dess kvinnor slutar förstöra för varandra genom att uppträda precis så som förväntas av oss.
Och jag kan inte lösgöra mig från att detta bara är en sida av samma mynt, d v s det mynt som framträdde i kvällens film om F!. Där kvinnan i Rinkeby talade om för Devrim Mavi att hennes man bestämmer vad hon skall rösta på. Och såg ut som om hon tyckte det var ganska bekvämt att han tog det ansvaret. Är det månne lika bekvämt att mannen jobbar och drar hem pengarna medan man själv dricker latte med de andra mammorna?
Det är bara att konstatera: Vill du ha jämställda löner får du nog vara med och bidra till det själv! Och vill du inte vara jämställd så måste du nog inse att du samtidigt försvårar för alla andra som vill vara det.
Storbritanniens skam
Diego Garcia heter en ö i Chagos-arkipelagen, mitt ute i Indiska Oceanen. Den är en del av vad de brittiska kolonisatörerna kallar British Indian Ocean Territory (BIOT). På denna ö bodde fram till 1973 tvåtusen glada människor som levde på fiske eller på att arbeta på öns kokosplantager. Där hade de bott sedan 1700-talet då fransmännen fört in detta kreolska folk som slavar till plantagerna. Öarna i arkipelagen övergick till brittiskt styre efter Napoleons nederlag 1815, och kring 1835 avskaffades slaveriet.
Den alltid like arge John Pilger har gjort film om hur Storbritannien behandlat chagossierna. Han har också gett ut boken Friheten får vänta (Ordfront) där ett av kapitlen, Att stjäla en nation, handlar om vad som hände chagossierna på Diego Garcia. Då när husse USA ropade på sin knähund och krävde att få ta över en ö för att bygga en militärbas på. Och liksom i dag kom naturligtvis brittiska regeringen springande med svansen viftande och tungan hängande till golvet. Först ville dom ge amerikanarna en annan ö, Aldabra. Men det kom till the Royal Societys kännedom. Vetenskapsmännen där var inte glada. Aldabra hade ett unikt bestånd av jättesköldpaddor och vinglösa fåglar som måste skyddas. De fick stöd från the Smithsonian Institution i Washington och djuren var räddade.
Det var däremot inte djuren på Diego Garcia. Eller människorna för den delen. Men vad är väl tvåtusen människor och deras hundar mot jättesköldpaddor? När människorna som bott på ön i generationer vägrade hörsamma britternas uppmaning att lämna sina hem började man med skrämseltaktik. Chagossierna är tydligen lika förtjusta i sina hundar som någonsin britterna. Och vilka skulle kunna komma på ett så fasansfullt straff för denna ohörsamhet än ett folk som verkligen vet vad sällskapshundar kan betyda? Britterna började jaga hundar, förgiftade dem, slog ihjäl dem och till slut samlade man ihop öns hundar i en lokal och gasade ihjäl dem. De som inte dog av gasen eldades upp på bål. Medan hundarnas lillmattar och lillhussar stod utanför och hörde sina husdjur gny medan de stektes på elden. Men jättesköldpaddan och de vinglösa fåglarna var räddade.
Beslutet om tvångsförflyttningen togs inte efter beslut i parlamentet utan drevs igenom via the Privy Council (drottningen beslutar). En fullkomligt bizarr kvarleva från Wilhelm Erövrarens tid där nuvarande och f d premiärministrar står böjda framför drottningen, 'som druider' som Pilger uttrycker det...
Sedan tvångsförflyttades befolkningen till Mauritius. Där de inte längre kunde leva på fiske utan drevs in i arbetslöshet. Där deras barn dog 'av sorg' som dom själva uttrycker det. Där de brittiska medborgarna fortfarande kämpar för att få komma tillbaka till sitt paradis, som nu är amerikansk militärbas.
Brittiska högsta domstolen har givit dem rätt. Varpå regeringen lyckades driva igenom ett dekret i the Privy Council (jo, det är igång fortfarande...) om att de inte alls skulle få återvända. 2006 beslutade domstolen att the Privy Councils beslut inte var giltigt, men chagossierna väntar fortfarande på att få återvända.
Shame on you!
Barbro Hedvall recenserade av någon anledning Pilgers nya bok i Aftonbladet igår, och fann honom som lite pinsam då han alltid ställer sig på de svagas sida och ser allt i svart eller vitt. När det gäller befolkningen på Diego Garcia finns det väl dock inte så många andra sätt att se det hela? Skulle väl snarare säga att John Pilger skriver om sådant som andra journalister väljer att blunda för. Kanske för att det känns så obekvämt för dem att skriva om så uppenbara maktövergrepp. Hur förhåller man sig objektiv i situationer som den på Diego Garcia? Måste man blunda för sanningen för att upprätthålla sin objektivitet? Vad kan rimligen vara rätt med Storbritanniens beteende? Att världen bättre behövde ännu en amerikansk militärbas? Att världen har större nytta av jättesköldpaddor och vinglösa fåglar än av att 2 000 människor skall få bo kvar i sina hem?
Ja, jag måste nog ställa mig på John Pilgers sida och förespråka dessa människors rättigheter framför amerikanska militärens och jättesköldpaddornas. Det ter sig synnerligen vitt för mig.
Polis, polis potatisgris!
På en mig närstående blogg dansar polisen breakdance. I Landskrona ägnar dom sig åt att ta illa vid sig av häcklande musikstycken. En rap-grupp har dristat sig att på publikens begäran sjunga en nidvisa om polisen. Enligt Aktuellt skall de ha sjungit om att starta krig mot polisen och yttrat sådant som 'jävla snutjävel'. Indignationen är stor hos lagens långa arm, och åklagaren som valt att väcka åtal mot rapparna. (Betänk även att detta är staden där man vill förbjuda folk från att tala andra språk än svenska i Gustaf Adolfsskolan, även om förslaget nu tagits tillbaka av rektorn. Han blev väl upplyst om svensk diskrimineringslagstiftning.)
Alltså, vi har här krafter som stämmer ungdomar för att dom sjunger elaka sånger om polisen, och som vill förbjuda folk att tala andra språk än svenska. På något sätt blir det lätt surrealistiskt när man tar till sådana kraftmätningar från statens sida för att hindra yttrandefriheten. Här kan vi konstatera att det i Sverige finns människor som flytt från sitt hemland (Turkiet) därför att staten förbjuder dem att tala sitt eget språk, kurdiska. Nu skulle alltså samma sak ske I SKOLAN...
Och när det nu gäller rapparna i Landskrona så sökte jag på 'Polis polis potatisgris' på Google och fick 601 träffar. En kvinna vid namn Siv Cedering har t o m skrivit en bok men denna titel. Man kan inte annat än att undra hur det gick för upphovsmännen till 'I fought the law', 'I shot the sheriff' och 'Anarchy in the UK' när dessa odödliga musikstycken först framfördes på scen. Blev Bob Marley stämd?
Med risk för att bli arresterad bjuder jag härmed på dagens sång. Och var glada att detta inte är radio... ;)
Alltså, vi har här krafter som stämmer ungdomar för att dom sjunger elaka sånger om polisen, och som vill förbjuda folk att tala andra språk än svenska. På något sätt blir det lätt surrealistiskt när man tar till sådana kraftmätningar från statens sida för att hindra yttrandefriheten. Här kan vi konstatera att det i Sverige finns människor som flytt från sitt hemland (Turkiet) därför att staten förbjuder dem att tala sitt eget språk, kurdiska. Nu skulle alltså samma sak ske I SKOLAN...
Och när det nu gäller rapparna i Landskrona så sökte jag på 'Polis polis potatisgris' på Google och fick 601 träffar. En kvinna vid namn Siv Cedering har t o m skrivit en bok men denna titel. Man kan inte annat än att undra hur det gick för upphovsmännen till 'I fought the law', 'I shot the sheriff' och 'Anarchy in the UK' när dessa odödliga musikstycken först framfördes på scen. Blev Bob Marley stämd?
Med risk för att bli arresterad bjuder jag härmed på dagens sång. Och var glada att detta inte är radio... ;)
(I shot the sheriff
But I didn't shoot no deputy, oh no! oh!
I shot the sheriff
But I didnt shoot no deputy, ooh, ooh, oo-ooh.)
Yeah! all around in my home town,
Theyre tryin to track me down;
They say they want to bring me in guilty
For the killing of a deputy,
For the life of a deputy.
But I say:
Oh, now, now. oh!
(I shot the sheriff.) - the sheriff.
(but I swear it was in selfdefence.)
Oh, no! (ooh, ooh, oo-oh) yeah!
I say: I shot the sheriff - oh, lord! -
(and they say it is a capital offence.)
Yeah! (ooh, ooh, oo-oh) yeah!
Sheriff John Brown always hated me,
For what, I don't know:
Every time I plant a seed,
He said kill it before it grow -
He said kill them before they grow.
And so:
Read it in the news:
(I shot the sheriff.) oh, lord!
(but I swear it was in self-defence.)
Where was the deputy? (oo-oo-oh)
I say: I shot the sheriff,
But I swear it was in selfdefence. (oo-oh) yeah!
Freedom came my way one day
And I started out of town, yeah!
All of a sudden I saw sheriff John Brown
Aiming to shoot me down,
So I shot - I shot - I shot him down and I say:
If I am guilty I will pay.
(I shot the sheriff,)
But I say (but I didnt shoot no deputy),
I didn't shoot no deputy (oh, no-oh), oh no!
(I shot the sheriff.) i did!
But I didn't shoot no deputy. oh! (oo-oo-ooh)
Reflexes had got the better of me
And what is to be must be:
Every day the bucket a-go a well,
One day the bottom a-go drop out,
One day the bottom a-go drop out.
I say:
I - I - I - I shot the sheriff.
Lord, I didnt shot the deputy. yeah!
I - I (shot the sheriff) -
But I didnt shoot no deputy, yeah! no, yeah!
(Bob Marley)
But I didn't shoot no deputy, oh no! oh!
I shot the sheriff
But I didnt shoot no deputy, ooh, ooh, oo-ooh.)
Yeah! all around in my home town,
Theyre tryin to track me down;
They say they want to bring me in guilty
For the killing of a deputy,
For the life of a deputy.
But I say:
Oh, now, now. oh!
(I shot the sheriff.) - the sheriff.
(but I swear it was in selfdefence.)
Oh, no! (ooh, ooh, oo-oh) yeah!
I say: I shot the sheriff - oh, lord! -
(and they say it is a capital offence.)
Yeah! (ooh, ooh, oo-oh) yeah!
Sheriff John Brown always hated me,
For what, I don't know:
Every time I plant a seed,
He said kill it before it grow -
He said kill them before they grow.
And so:
Read it in the news:
(I shot the sheriff.) oh, lord!
(but I swear it was in self-defence.)
Where was the deputy? (oo-oo-oh)
I say: I shot the sheriff,
But I swear it was in selfdefence. (oo-oh) yeah!
Freedom came my way one day
And I started out of town, yeah!
All of a sudden I saw sheriff John Brown
Aiming to shoot me down,
So I shot - I shot - I shot him down and I say:
If I am guilty I will pay.
(I shot the sheriff,)
But I say (but I didnt shoot no deputy),
I didn't shoot no deputy (oh, no-oh), oh no!
(I shot the sheriff.) i did!
But I didn't shoot no deputy. oh! (oo-oo-ooh)
Reflexes had got the better of me
And what is to be must be:
Every day the bucket a-go a well,
One day the bottom a-go drop out,
One day the bottom a-go drop out.
I say:
I - I - I - I shot the sheriff.
Lord, I didnt shot the deputy. yeah!
I - I (shot the sheriff) -
But I didnt shoot no deputy, yeah! no, yeah!
(Bob Marley)
Tungvrickningsövning
Testa hur snabbt du kan upprepa följande mening:
Three witches watch three Swatch watches. Which witch watch which Swatch watch?
Och för en trans-version:
Three switched witches watch three Swatch watch switches. Which switched witch watch which Swatch watch switch?
Three witches watch three Swatch watches. Which witch watch which Swatch watch?
Och för en trans-version:
Three switched witches watch three Swatch watch switches. Which switched witch watch which Swatch watch switch?
anna-karin hjärta ulrika kärnborg
Ulrika Kärnborg framstår åter som en av få som klarar att uttrycka exakt det jag tänker. Senast var i samband med Könskriget. Så skööönt mitt i all Expressen-journalistik.
Och Anna Larsson är som vanligt klockren.
Och Anna Larsson är som vanligt klockren.
Magplask av Expressen
Idag visar Expressen upp sin allra finaste "journalistik". En skribent vid namn Karin Wik har tagit sig an att skriva en artikel om gårdagens film om Fi. Artikeln är nog en av de mest felfyllda tidningen har åstadkommit.
"Storbråket i Fi rasar ikväll vidare..." skriver Wik. Vi talar här om ett bråk som utspelade sig för ett och ett halvt år sedan... Det är ju knappast så att bråket pågår idag. Inte inom Fi i allafall.
"... växer hätska intriger fram mellan Ebba Witt-Brattström och de andra medlemmarna..." Vid det laget hade Fi 2 000 medlemmar. Oj, det måste varit jobbigt för Ebba...
Sofia Karlsson heter inget annat än Sofia Karlsson. Sofia B Karlsson är en helt annan person, också aktiv i Fi. Men hon figurerar inte i filmen, det har Expressens Karin Wik tagit helt ur luften.
Inför filmens visning sa skaparen Liv Weisberg i Bang och i Etc att hon aldrig mer kommer kunna tro på vad hon läser i tidningen. Då hon varit med under hela tiden med Fi och inte alls känner igen sig i medias skildring. Hon lär ju inte få lättare för det när hon läser Expressen. Dessvärre är det nog desto fler som tror att det tabloiden vräker ur sig är sant. Och det är väl också meningen.
"Storbråket i Fi rasar ikväll vidare..." skriver Wik. Vi talar här om ett bråk som utspelade sig för ett och ett halvt år sedan... Det är ju knappast så att bråket pågår idag. Inte inom Fi i allafall.
"... växer hätska intriger fram mellan Ebba Witt-Brattström och de andra medlemmarna..." Vid det laget hade Fi 2 000 medlemmar. Oj, det måste varit jobbigt för Ebba...
Sofia Karlsson heter inget annat än Sofia Karlsson. Sofia B Karlsson är en helt annan person, också aktiv i Fi. Men hon figurerar inte i filmen, det har Expressens Karin Wik tagit helt ur luften.
Inför filmens visning sa skaparen Liv Weisberg i Bang och i Etc att hon aldrig mer kommer kunna tro på vad hon läser i tidningen. Då hon varit med under hela tiden med Fi och inte alls känner igen sig i medias skildring. Hon lär ju inte få lättare för det när hon läser Expressen. Dessvärre är det nog desto fler som tror att det tabloiden vräker ur sig är sant. Och det är väl också meningen.
...
Så har jag just sett första delen i filmen om bildandet av Feministiskt initiativ. Är snudd på mållös. Maken och jag satt bara och stirrade på varandra i soffan. "Jag är ju intellektuell..." "Jag tänker inte nämna några namn." "Jag är inte den som vill ha presskonferenser." "Gudrun och hennes dvärgar."
Mest obetalbar var nog ändå Lasse Bengtssons min i TV 4:s soffa. Karln behövde ju inte ens ställa frågor...
Nästa del nästa söndag, 28 januari kl 20.00 på SVT 2.
Mest obetalbar var nog ändå Lasse Bengtssons min i TV 4:s soffa. Karln behövde ju inte ens ställa frågor...
Nästa del nästa söndag, 28 januari kl 20.00 på SVT 2.
Besynnerligt, indeed!
En av mina favoriter i bloggvärlden, Vänstra Stranden, har liksom jag regagerat över statsvetarprofessorn Tommy Möllers debattartikel om Mona Sahlin i DN i veckan som gick.
Besynnerligt att Möller ifrågasätter kravet på en kvinna som ordförande för socialdemokratin. Eller kanske inte. Med tanke på den kritik Möller fick för första upplagan av Svensk Politisk Historia 1809-1975, så är det kanske inte så besynnerligt. (Möllers historieskrivning rörde nämligen bara halva befolkningen. Gissa vilken.) Som Vänstra Stranden påpekar är heller inte det parti som Möller tillhör några jämställdhetsivrare. (Det kan bl a ses på sammansättningen av den halvfärska regeringen, eller deras lönesättning av manliga och kvinnliga sakkunniga i regeringskansliet, eller deras syn på att sätta upp mål för jämställdhet.)
Men minst besynnerligt är kanske att Dagens Nyheter med en regelbundenhet som anstår en liberal tidning, låter den moderate professorn skriva helsidor på DN Debatt. I sin roll av statsvetarprofessor. Skulle t ex genusprofessorn Tiina Rosenberg få samma utrymme för att skriva om Moderaternas val av män, män, män i ledande ställning? Tillåt mig tvivla.
Besynnerligt att Möller ifrågasätter kravet på en kvinna som ordförande för socialdemokratin. Eller kanske inte. Med tanke på den kritik Möller fick för första upplagan av Svensk Politisk Historia 1809-1975, så är det kanske inte så besynnerligt. (Möllers historieskrivning rörde nämligen bara halva befolkningen. Gissa vilken.) Som Vänstra Stranden påpekar är heller inte det parti som Möller tillhör några jämställdhetsivrare. (Det kan bl a ses på sammansättningen av den halvfärska regeringen, eller deras lönesättning av manliga och kvinnliga sakkunniga i regeringskansliet, eller deras syn på att sätta upp mål för jämställdhet.)
Men minst besynnerligt är kanske att Dagens Nyheter med en regelbundenhet som anstår en liberal tidning, låter den moderate professorn skriva helsidor på DN Debatt. I sin roll av statsvetarprofessor. Skulle t ex genusprofessorn Tiina Rosenberg få samma utrymme för att skriva om Moderaternas val av män, män, män i ledande ställning? Tillåt mig tvivla.
Tobias Billström pedofilmisstänkt!
Idag var Jan Guillou riktigt kul i sin söndagskrönika i Aftonbladet. Om det inte varit för att det hela är så satans allvarligt. D v s Billströms ignorans, inte Guillous debattstil.
Filmen om Fi klockan 20.00 på SVT idag
Här hemma har vi mindre förståelse för Aftonbladets rop (på kultursidorna i pappersupplagan idag) på att media och Ebba Witt-Brattström skall ges utrymme att yttra sig. Med reservation för att vi ännu inte sett Liv Weisbergs film, men hade inte Witt-Brattström och media tolkingsföreträde före Fi under hela valrörelsen? Witt-Brattström har ju tillåtits kommentera den förening hon inte längre är med i ett flertal gånger. Bl a i ett inslag i Rapport som blev ordentligt anmält till Granskningsnämnden, men givetvis friat. Ja, hon har t o m fått kommentera filmen som sänds ikväll. Inte för att hon sett den eller tänker se den, utan, får man förmoda, därför att media tycker att det är intressant att skildra påstådda konflikter.
Nej, förhoppningsvis får vi ikväll se en skildring av Fi, gjord av en person som faktiskt funnits på plats även efter föreningens första årsmöte. (Witt-Brattström hoppade som bekant av redan innan detta möte.) Det är faktiskt inte mer än rättvist. Den klaustrofobi vi kände under hela valrörelsen, orsakad av att vi skildras på ett sätt som ingen av oss känner igen, säger sig nu Aftonbladets skribent känna inför filmen. Förmodligen grämer sig mediemänniskorna över att någon tar ifrån dem deras självpåtagna tolkningsföreträde.
Gôtt.
Forskningsskymning i Moderaternas Sverige
Detta inlägg listas under kategorin 'politik'. Därför att orsakerna bakom nedläggningen av Arbetslivsinstitutet (ALI) är just politiska.
PÅ ALI finns 16 professorer, 119 forskare, 19 forskarassistenter och 29 doktorander. Det kände tydligen inte regeringen till när de fattade beslut om nedläggning. Inte så konstigt kanske då ingen konsekvensanalys gjorts, och då den utredning som just färdigställts, som framhåller ALI som mycket konkurrenskraftigt inom interntionell arbetslivsforskning, helt ignorerades. "Åh har ni doktorander också, hur skall vi göra med dem?" lär regeringens företrädare ha uttryckt enligt ett reportage i senaste numret av TCO-tidningen.
Den färska regeringen verkar inte vara så mycket för konsekvensanalyser, remissrundor och bakgrundsinfo. Stämmer det bara överens med deras nyliberala ideologi så är det bara att klubba och genomföra.
Nedläggningen av ALI är inget annat än ett övergrepp mot arbetslivsforskningen i Sverige. Självklart genomförs nedläggningen därför att de resultat forskarna kommit fram till inte gynnar eller stärker moderaternas bild av samhället. Meningsmotståndare skall tystas.
Därför är nu ALI:s bibliotek stängt. Tiotusentals böcker står där och samlar damm. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har tydligen raljerat om att böckerna inte skall brännas i alla fall. Det säger en del om arbetsmarknadsministerns syn på kunskap. Annars så är det lite så det känns med den här nedläggningen, som att man eldar upp bevisen.
Kritiken mot ALI från nyliberalt håll har ju annars varit att forskningen är för ensidig, för arbetstagarvänlig. Kanske hade detta kunnat motverkas om arbetsgivarna velat vara med i de samarbeten de erbjudits att delta i. Men det är ju ofta så att Svenskt Näringsliv, ALMEGA och gänget inte alltid vill delta när det gäller frågor som mänskliga rättigheter och arbetsmiljö. Det är så lite fokus på tillväxt och vinstmaximering där ju. Inte sällan tvingas vi inom facket avstå från deltagande i jämställdhets- och mångfaldsprojekt därför att de privata arbetsgivarna inte anser sig ha tid att delta. Och vad kan vi åstadkomma i samarbete med offentliga arbetsgivare som vi inte har några avtal med?
Nej, det hela handlar till syvende och sist om huruvida man när något intresse för frågor som arbetsmiljö och lika rättigheter oavsett sexuell läggning på jobbet. För intersektionalitetsforskning och en hälsosamt arbetsliv. Sådant som ALI sysslat med. Sådant som vår färska regering inte är intresserade av. Alla skall jobba, skit samma om dom har det bra på jobbet.
PÅ ALI finns 16 professorer, 119 forskare, 19 forskarassistenter och 29 doktorander. Det kände tydligen inte regeringen till när de fattade beslut om nedläggning. Inte så konstigt kanske då ingen konsekvensanalys gjorts, och då den utredning som just färdigställts, som framhåller ALI som mycket konkurrenskraftigt inom interntionell arbetslivsforskning, helt ignorerades. "Åh har ni doktorander också, hur skall vi göra med dem?" lär regeringens företrädare ha uttryckt enligt ett reportage i senaste numret av TCO-tidningen.
Den färska regeringen verkar inte vara så mycket för konsekvensanalyser, remissrundor och bakgrundsinfo. Stämmer det bara överens med deras nyliberala ideologi så är det bara att klubba och genomföra.
Nedläggningen av ALI är inget annat än ett övergrepp mot arbetslivsforskningen i Sverige. Självklart genomförs nedläggningen därför att de resultat forskarna kommit fram till inte gynnar eller stärker moderaternas bild av samhället. Meningsmotståndare skall tystas.
Därför är nu ALI:s bibliotek stängt. Tiotusentals böcker står där och samlar damm. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har tydligen raljerat om att böckerna inte skall brännas i alla fall. Det säger en del om arbetsmarknadsministerns syn på kunskap. Annars så är det lite så det känns med den här nedläggningen, som att man eldar upp bevisen.
Kritiken mot ALI från nyliberalt håll har ju annars varit att forskningen är för ensidig, för arbetstagarvänlig. Kanske hade detta kunnat motverkas om arbetsgivarna velat vara med i de samarbeten de erbjudits att delta i. Men det är ju ofta så att Svenskt Näringsliv, ALMEGA och gänget inte alltid vill delta när det gäller frågor som mänskliga rättigheter och arbetsmiljö. Det är så lite fokus på tillväxt och vinstmaximering där ju. Inte sällan tvingas vi inom facket avstå från deltagande i jämställdhets- och mångfaldsprojekt därför att de privata arbetsgivarna inte anser sig ha tid att delta. Och vad kan vi åstadkomma i samarbete med offentliga arbetsgivare som vi inte har några avtal med?
Nej, det hela handlar till syvende och sist om huruvida man när något intresse för frågor som arbetsmiljö och lika rättigheter oavsett sexuell läggning på jobbet. För intersektionalitetsforskning och en hälsosamt arbetsliv. Sådant som ALI sysslat med. Sådant som vår färska regering inte är intresserade av. Alla skall jobba, skit samma om dom har det bra på jobbet.
Språklig orsak och verkan
I Landskrona har skolledningen på Gustaf Adolfsskolan kommit fram till att det måste finnas ett direkt orsakssamband mellan språk och benägenheten att skjuta av smällare i skolans lokaler. Personer som endast pratar svenska smäller inte smällare. Så måste man ju tolka deras beslut att endast svenska får talas i skolans lokaler.
Wow! Revolutionerande nyheter måste jag säga. Låt oss nu skicka George W Bush och hans anhang på en nybörjarkurs i svenska. BUMS!
Wow! Revolutionerande nyheter måste jag säga. Låt oss nu skicka George W Bush och hans anhang på en nybörjarkurs i svenska. BUMS!
Frukostcitat
"Man går i krig över 3 000 döda i World Trade Center men när tio gånger så många mördas varje år i det egna landet har man inte för avsikt att skärpa vapenlagarna." (En frustrerad make om USA:s politik, vid dagens frukostdiskussion)
Lakritstrollet
Finska Fazer har beslutat att byta ut sin lille negerpojke från godisförpackningarna. Jo, jag anser att det är en liten pojke. Fast nu har strid utbrutit kring könet på denna figur. Det är ju jobbigt med könlösa figurer...
Tidningen Gringo har länge uppmärksammat denna koloniala kvarleva till godisförpackning. Personligen tycker jag det är rätt fantastiskt att den hängt med så länge. Och jag kan riktigt höra hur harmsna folk kommer att bli. "Nu har väl den där antirasismen ändå gått för långt!" kommer dom att säga, där i sina vita medelklasshem. Och påminna oss alla om hur otroligt dumma dom där människorna på Centrum mot rasism var när dom gav sig på nationalikonglassen Nogger. Only in Sweden. Eller?
Det kanske inte är så att det bara är i Sverige och Finland som folk reagerar över detta lilla lakritstroll på godisförpackningen. Som det påminner oss om små mörkhyade träbetjänter med bricka att ställa sin G&T på. Till och med Fazers VD Jesper Åberg har noterat detta:
- Den kan bli svår att lansera internationellt, säger Åberg till E24.
Aha, så när man skall sälja reglisse i Frankrike går det inte att ha lille svarte sambo på paketet? Där ser man!
Kapporna fladdrar vilt i vinden
När politikerna svänger i dansen kring Mona Sahlin. Sa hon inte något syrligt på presskonferensen idag om just detta?
Här i Göteborgs-Posten är det Göran Johansson som beskriver Mona Sahlin i klart positivare ordalag än vad som var fallet häromsistens...
Surt för övrigt att man inte satte en tusing på Sahlin hos Ladbrokes under Almedalsveckan i somras. Det hade gett 1000 gånger pengarna. Men å andra sidan hade jag satsat på Wanja Lundby-Wedin och det visade sig ju inte ge ett öre...
Alla tips på hur man kan tjäna pengar mottages annars tacksamt! Januari är verkligen inte en höjdarmånad...
Här i Göteborgs-Posten är det Göran Johansson som beskriver Mona Sahlin i klart positivare ordalag än vad som var fallet häromsistens...
Surt för övrigt att man inte satte en tusing på Sahlin hos Ladbrokes under Almedalsveckan i somras. Det hade gett 1000 gånger pengarna. Men å andra sidan hade jag satsat på Wanja Lundby-Wedin och det visade sig ju inte ge ett öre...
Alla tips på hur man kan tjäna pengar mottages annars tacksamt! Januari är verkligen inte en höjdarmånad...
Den raljerande statsministern
Idag kan läsas följande i Aftonbladet:
"Det är väldigt mycket ett oskrivet blad i dag vem Mona Sahlin är och vad hon tycker. I alla fall kan inte jag på mina fem fingrar räkna upp vad hon gjorde som statsråd alla dessa år. Jag kan faktiskt inte nämna någonting." (Fredrik Reinfeldt, statsminister)
Av någon anledning har Aftonbladet valt att ta bort denna kommentar från sin hemsida, men den finns med i pappersupplagan.
Vad säger detta om mannen som är statsminister här i landet? Han vet knappt vem Mona Sahlin är... Sover han i riksdagen? Sahlin har ju suttit där bra mycket längre än han själv. Och vad säger det om hans intresse för jämställdhets- och mångfaldsfrågor? Nyamko Sabuni ger i samma artikel Sahlin credit för att hon jobbat hårt med dessa frågor men klagar över att Göran Persson inte alls intresserat sig för dessa frågor. Nej, det gör uppenbarligen inte hennes chef heller. Annars hade han förmodligen utsett en annan jämställdhets- och integrationsminister. Och vetat vad Mona Sahlin gjort under sina år som statsråd.
Tror att Fredrik Reinfeldt skall tala väldigt tyst om Göran Perssons debattstil, eller börja leva som han lär.
"Det är väldigt mycket ett oskrivet blad i dag vem Mona Sahlin är och vad hon tycker. I alla fall kan inte jag på mina fem fingrar räkna upp vad hon gjorde som statsråd alla dessa år. Jag kan faktiskt inte nämna någonting." (Fredrik Reinfeldt, statsminister)
Av någon anledning har Aftonbladet valt att ta bort denna kommentar från sin hemsida, men den finns med i pappersupplagan.
Vad säger detta om mannen som är statsminister här i landet? Han vet knappt vem Mona Sahlin är... Sover han i riksdagen? Sahlin har ju suttit där bra mycket längre än han själv. Och vad säger det om hans intresse för jämställdhets- och mångfaldsfrågor? Nyamko Sabuni ger i samma artikel Sahlin credit för att hon jobbat hårt med dessa frågor men klagar över att Göran Persson inte alls intresserat sig för dessa frågor. Nej, det gör uppenbarligen inte hennes chef heller. Annars hade han förmodligen utsett en annan jämställdhets- och integrationsminister. Och vetat vad Mona Sahlin gjort under sina år som statsråd.
Tror att Fredrik Reinfeldt skall tala väldigt tyst om Göran Perssons debattstil, eller börja leva som han lär.
Journalister med självinsikt sökes
Belinda Olsson har varit på pressvisning av Viljornas kamp, Liv Weisbergs och Eva Cederstams (foto) film om Feministiskt initiativ. Filmen sänds i SVT 2 kl 20.00 på söndag. (Nästa del nästa söndag.) Kanske inte en film som Ebba Witt-Brattström kommer att älska? Där framgår nämligen hur hon gick ut i media samma dag som F! hade sitt första årsmöte och anklagade Tiina Rosenberg för att ha kallat henne heterosexuell borgarkäring. Detta är tydligen en vild tolkning av Witt-Brattström. En tolkning som ledde till ett sällan skådat mediadrev med mordhot mot Tiina Rosenberg. Belinda Olsson önskar att Liv Weisberg hade frågat Ebba Witt-Brattström varför hon valde att gå ut i media för att sänka F!. Behövs det verkligen? S Å R A D S T O L T H E T tror jag det stavas. I TV-studion den där dagen i september 2005 vald Ebba Witt-Brattström att hänga ut dels Tiina Rosenberg, dels Sofia Karlsson. Den ena en jämbördig forskare som ifrågasatt Witt-Brattströms totala avsaknad av intersektionellt perspektiv, den andra en student. Studenter brukar förmodligen niga och bocka för litteraturprofessorn, men det gjorde inte Sofia Karlsson. (Sofia är inte typen som niger.) I mitt huvud har jag en tydlig bild av professorn som är van vid respektfull behandling och den f d studentpolitikern som inte längre behöver fjäska för professorer. Men om detta vet jag inget egentligen, återstår alltså att se om söndagens film kan sprida ljus över mysteriet.
Ett annat mysterium är var Belinda Olsson lagt sin självinsikt. Finns den alls? Hon irriterar sig över att aktivisterna i filmen skyller på media för att de inte når ut. Samtidigt ger hon oss ändå cred för att vi gnetar på och sliter. Nu är det ju dock så att t o m medieforskare har slagit fast att medias valbevakning hade en hel del mer att ge. Att det varit ett enormt fokus på höger och vänster, blått och rött. Eller menar Belinda Olsson att alla partier som ställde upp i riksdagsvalet fick en allsidig och rättvis rapportering från media? Isåfall verkar självinsikten helt förlorad.
Vi har här ett parti bestående av kvinnor och män som i de flesta fall inte varit partipolitiskt aktiva tidigare. Som faktiskt gjort något för att förändra situationen. Som tagit Belinda Olsson och hennes journalistkollegor på orden när de efterlyst feministiska partier. Som vid sitt första årsmöte får se media släppa ut en sårad professor på bästa sändningstid och låta denna sprida lögner om andra styrelsemedlemmar. Där media drar igång ett sällan skådat mediedrev med nidbilder (i samma tidning som Belinda Olsson jobbar på) som beskriver feminister som ku klux-klan-medlemmar och med hår under armarna. Och där riksmedia under valrörelsen tidigt bestämmer sig för att bara skildra riksdagspartierna.
Att media var med och skildrade den första presskonferensen stämmer. Det är heller inte så konstigt då det de facto var första gången i världshistorien som ett feministiskt parti bildades. Det kan väl ändå ses som en nyhet.
Att det inte gick bättre för F! i valet har flera anledningar, en av dem är den allmänna diskurs där bara riksdagspartier räknas, och denna diskurs har Belinda Olsson och de flesta av hennes kollegor bevisligen valt att göda. Men det är svårt det där med självinsikt.
Vad gäller självinsikten i Feministiskt initiativ så kan jag lova att den är god. Låt oss hoppas att den inte är för god, och i stället övergår i misströstan över vår egen förmåga. Men snart är det dags för kongress. Dit media är inbjudna. Vissa skulle nog säga att denna inbjudan visar brist på självinsikt...
Feminism
Finansminister Anders Borgs definition av feminism:
”Den klassiska definitionen är att man anser att det finns en skillnad mellan män och kvinnor, där män har bättre tillgång till olika typer av resurser och makt, och att man därtill anser att det förhållandet är fel och att man bör göra något åt det.” (SvD)
Svenska dagbladet ger följande historiska definition:
"1892 lanserades ordet feminism som benämning på kvinnosakskamp vid den internationella kvinnokonferensen i Paris. Feminism: (Åsikts)riktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet med mannen, iblan i organiserad form. Feminist: anhängare av feminismen."
Feministiska partier i riksdagen: Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet.
Finansministerns ministerkollegor som inte ställer upp på att kalla sig feminister:
Statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Biståndsminister Gunilla Carlsson (m)
MigrationsministerTobias Billström (m)
Utrikesminister Carl Bildt (m)
Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (kd)
Socialminister Göran Hägglund (kd)
Försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Miljöminister Andreas Carlgren (c)
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Infrastrukturminister Åsa Torstensson,
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Handelsminister Sten Tolgfors (m)
Tydligare än så kan det väl inte sägas. Moderaterna är inte feminister, de moderata ministrarna är det inte heller, med undantag för Anders Borg. Inte ens om man som Lena Adelsohn Liljeroth verkligen fått se hur könsmaktsordningen slår mot kvinnor i Sverige (och i andra länder). Men att män slår kvinnor är väl ingen struktur, det handlar förmodligen om enskilda kvinnliga individer som har den dåliga smaken att välja fel män. Som Jan Atle Andersen förmodligen skulle sett det, de har själva valt.
Men att ministrar som representerar Centerpartiet och Folkpartiet öppet kan motsätta sig sina partiers feministiska grund är än mer oroande. Att Sveriges jämställdhetsminister inte vågar kalla sig feminist, att hon ens har mage att kalla sig liberal utan att skriva under på definitionerna ovan, är patetiskt. Men ingen är förvånad, människan är förmodligen inte antirasist heller. Frågan är vad det är hon inte håller med om, könsmaktsordningen eller att vi bör göra något åt den?
Vad skall man vänta sig av en regering vars chef inte ens inser att hans val av bil (Chrysler Voyager om jag inte missminner mig) har ett signalvärde där han öppet talar om att vi inte behöver vidta några miljöförbättrande åtgärder så länge det finns länder som har ett ännu sämre miljömedvetande. Vi pratar här om ett parti där huvudstadens främsta borgarråd stryker sin mans skjortor och ser det som den yttersta lyxen att (själv) lämna in makens skjortor till tvättinrättningen. Man börjar förstå varför de moderata kvinnorna ropar på skattelättnader för hushållsnära tjänster, varken de eller deras män tycks ha fattat poängen med att dela lika på hemarbetet. Men varför skulle dom, det är ju bra som det är. (Så länge ingen ser att Jeppa super.)
”Den klassiska definitionen är att man anser att det finns en skillnad mellan män och kvinnor, där män har bättre tillgång till olika typer av resurser och makt, och att man därtill anser att det förhållandet är fel och att man bör göra något åt det.” (SvD)
Svenska dagbladet ger följande historiska definition:
"1892 lanserades ordet feminism som benämning på kvinnosakskamp vid den internationella kvinnokonferensen i Paris. Feminism: (Åsikts)riktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet med mannen, iblan i organiserad form. Feminist: anhängare av feminismen."
Feministiska partier i riksdagen: Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet.
Finansministerns ministerkollegor som inte ställer upp på att kalla sig feminister:
Statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Biståndsminister Gunilla Carlsson (m)
MigrationsministerTobias Billström (m)
Utrikesminister Carl Bildt (m)
Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (kd)
Socialminister Göran Hägglund (kd)
Försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Miljöminister Andreas Carlgren (c)
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Infrastrukturminister Åsa Torstensson,
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Handelsminister Sten Tolgfors (m)
Tydligare än så kan det väl inte sägas. Moderaterna är inte feminister, de moderata ministrarna är det inte heller, med undantag för Anders Borg. Inte ens om man som Lena Adelsohn Liljeroth verkligen fått se hur könsmaktsordningen slår mot kvinnor i Sverige (och i andra länder). Men att män slår kvinnor är väl ingen struktur, det handlar förmodligen om enskilda kvinnliga individer som har den dåliga smaken att välja fel män. Som Jan Atle Andersen förmodligen skulle sett det, de har själva valt.
Men att ministrar som representerar Centerpartiet och Folkpartiet öppet kan motsätta sig sina partiers feministiska grund är än mer oroande. Att Sveriges jämställdhetsminister inte vågar kalla sig feminist, att hon ens har mage att kalla sig liberal utan att skriva under på definitionerna ovan, är patetiskt. Men ingen är förvånad, människan är förmodligen inte antirasist heller. Frågan är vad det är hon inte håller med om, könsmaktsordningen eller att vi bör göra något åt den?
Vad skall man vänta sig av en regering vars chef inte ens inser att hans val av bil (Chrysler Voyager om jag inte missminner mig) har ett signalvärde där han öppet talar om att vi inte behöver vidta några miljöförbättrande åtgärder så länge det finns länder som har ett ännu sämre miljömedvetande. Vi pratar här om ett parti där huvudstadens främsta borgarråd stryker sin mans skjortor och ser det som den yttersta lyxen att (själv) lämna in makens skjortor till tvättinrättningen. Man börjar förstå varför de moderata kvinnorna ropar på skattelättnader för hushållsnära tjänster, varken de eller deras män tycks ha fattat poängen med att dela lika på hemarbetet. Men varför skulle dom, det är ju bra som det är. (Så länge ingen ser att Jeppa super.)
Photoshop med oanade möjligheter
Gör revolution med Photoshop!
(Undersökningen gjord på etc.se)
(Undersökningen gjord på etc.se)
Många stolar för Alvendal
Stockholms bostadsborgarråd Kristina Alvendal (m) har också ansvar för integrationsfrågor. Samtidigt sitter hon som ordförande i Svenska Bostäder. Allt enligt Dagens Nyheter idag.
Är det bara jag som tycker det är konstigt att en ordförande för ett allmännyttigt bolag som äger massor av fastigheter i miljonprojektets områden i rollen som bostadsborgarråd är i full färd med att driva på utförsäljningen av dessa lägenheter? Lägenheter som håller på att vittra sönder eftersom fastighetsägaren Svenska Bostäder inte underhållit dem ordentligt.
För Dagens Nyheter verkar det inte vara något problem, de berättar bara i förbigående om Alvendals olika uppdrag.
I Moderaternas Sverige verkar allt möjligt just nu. Utrikesministrar tar utan hinder emot pengar från företag (eller företag som ministern själv investerat pengar i) som vill gräva ner oljeledningar i Östersjön. Bostadsborgarråd kan ge sig själva order om att sälja ut renoveringsobjekt till marginaliserade hyresgäster i förorten. Men det är klart, samma borgarråd är ju också ansvarig för integrationen och det kanske ingår i Moderaternas plan att integrera dom där invandrarna genom att dom får äran att köpa sina egna bostäder utan att ha en susning om vad det kommer kosta att renovera dem.
Är det bara jag som tycker det är underligt när man först kan ge fan i att underhålla de bostäder man hyr ut och sedan, på en annan stol, besluta om att bostäderna skall säljas? För att på en tredje stol hävda att försäljningen är bra för integrationen.
Är det bara jag som börjar känna att vi lever i ett samhälle som styrs av ett gäng naiva studenter, som sitter där i studentkorridoren på Sparta och delar ut uppdrag till varandra. På skoj, liksom. För det är väl inte på allvar?
Är det bara jag som tycker det är konstigt att en ordförande för ett allmännyttigt bolag som äger massor av fastigheter i miljonprojektets områden i rollen som bostadsborgarråd är i full färd med att driva på utförsäljningen av dessa lägenheter? Lägenheter som håller på att vittra sönder eftersom fastighetsägaren Svenska Bostäder inte underhållit dem ordentligt.
För Dagens Nyheter verkar det inte vara något problem, de berättar bara i förbigående om Alvendals olika uppdrag.
I Moderaternas Sverige verkar allt möjligt just nu. Utrikesministrar tar utan hinder emot pengar från företag (eller företag som ministern själv investerat pengar i) som vill gräva ner oljeledningar i Östersjön. Bostadsborgarråd kan ge sig själva order om att sälja ut renoveringsobjekt till marginaliserade hyresgäster i förorten. Men det är klart, samma borgarråd är ju också ansvarig för integrationen och det kanske ingår i Moderaternas plan att integrera dom där invandrarna genom att dom får äran att köpa sina egna bostäder utan att ha en susning om vad det kommer kosta att renovera dem.
Är det bara jag som tycker det är underligt när man först kan ge fan i att underhålla de bostäder man hyr ut och sedan, på en annan stol, besluta om att bostäderna skall säljas? För att på en tredje stol hävda att försäljningen är bra för integrationen.
Är det bara jag som börjar känna att vi lever i ett samhälle som styrs av ett gäng naiva studenter, som sitter där i studentkorridoren på Sparta och delar ut uppdrag till varandra. På skoj, liksom. För det är väl inte på allvar?
Pralinmännen anfaller
Pralinmannen har slagit till igen. Denna gång i form av Tingrsätten i Karlskoga. Anna Larsson tar upp detta i sin krönika i Svenska Dagbladet:
"Mest problematisk är ändå tingsrätten manssyn. För ärligt talat, om man nu som vuxen man tillsammans med två andra vuxna män vill ha analt, oralt och vaginalt sex med en 15-årig flicka, kan man väl inte bara förutsätta att hon är med på det? Det är väl tvärtom läge att verkligen försäkra sig om att det är hennes önskan också? Och om 15-åringen dessutom är full på sprit man själv försett henne med, kanske det vettigaste rent av är att avstå?
Vi skriver 2007 och vi måste kunna utgå ifrån att män i Sverige förstår det här. Den absoluta majoriteten av svenska män skulle aldrig tvinga sig på en kvinna. Män vet att ett nej är ett nej och förstår att bara för att det var ja en gång betyder det inte fritt fram för evigt. Män är nämligen inte så korkade som rättsväsendet vill göra dem till.
Det är dags att uppgradera synen på mäns intelligens. Och börja döma därefter."
Jag tycker nog fortfarande att det mest problematiska är att tingrsätten resonerar precis som Pralinmannen gjorde på 1970-talet. D v s att har man en gång gett en pralin till en man så skall man inte klaga om samme man eller andra män, gärna samtidigt, låter sig smaka av ens praliner närhelst dom känner för det. DET är problematiskt. Sen håller jag med Anna Larsson om att vårt rättsväsende fullkomligt idiotförklarar den manliga delen av befolkningen. Man skulle kunna tro att dom alla gått på kurs hos Rigmor Robert.
"Mest problematisk är ändå tingsrätten manssyn. För ärligt talat, om man nu som vuxen man tillsammans med två andra vuxna män vill ha analt, oralt och vaginalt sex med en 15-årig flicka, kan man väl inte bara förutsätta att hon är med på det? Det är väl tvärtom läge att verkligen försäkra sig om att det är hennes önskan också? Och om 15-åringen dessutom är full på sprit man själv försett henne med, kanske det vettigaste rent av är att avstå?
Vi skriver 2007 och vi måste kunna utgå ifrån att män i Sverige förstår det här. Den absoluta majoriteten av svenska män skulle aldrig tvinga sig på en kvinna. Män vet att ett nej är ett nej och förstår att bara för att det var ja en gång betyder det inte fritt fram för evigt. Män är nämligen inte så korkade som rättsväsendet vill göra dem till.
Det är dags att uppgradera synen på mäns intelligens. Och börja döma därefter."
Jag tycker nog fortfarande att det mest problematiska är att tingrsätten resonerar precis som Pralinmannen gjorde på 1970-talet. D v s att har man en gång gett en pralin till en man så skall man inte klaga om samme man eller andra män, gärna samtidigt, låter sig smaka av ens praliner närhelst dom känner för det. DET är problematiskt. Sen håller jag med Anna Larsson om att vårt rättsväsende fullkomligt idiotförklarar den manliga delen av befolkningen. Man skulle kunna tro att dom alla gått på kurs hos Rigmor Robert.
Avundsjuka män
Linda Skugge har tydligen skrivit en krönika i Expressen om hur Edsbacka Krog reagerat på att hon ammat sitt barn på deras restaurang. Innan familjen gick dit ringde hon och berättade att hon skulle ha med en bäbis. Väl på krogen skall tydligen hennes bäbis ha blivit anvisad att äta bakom ett skynke, inte med familjen vid bordet. (Idag sker ju amning väldigt diskret utan att brösten ens syns.)
Måste ändå delge er alla ett brev som Linda Skugge tydligen fått med anledning av sin krönika. Det är nästan lika bra som det brev Inga-Lisa Sangregorio en gång på 1970-talet fick från en domare hon kallade Pralinmannen. En man som ansåg att kvinnors kön var praliner, och om de nu bjöd ut dessa till höger och vänster kunde det väl inte vara så farligt om en man fick för sig att smaka på en pralin objuden. (Det vi kalllar våldtäkt idag.)
Edsbacka krog tackade förresten mejlskrivaren för stödet, vilket vi får anta betyder att krogen i fråga håller med honom.
"Från: Richard D. [mailto:[email protected]]
Skickat: den 30 december 2006 16:29
Till: [email protected]
Ämne: Skäms på Er, Linda Skugge!
Hejsan Linda!
Jag måste bara få tacka för ännu en skrattretande krönika. Det är roligt att du vill fortsätta att roa det Svenska folket med dina puerila krönikor. Jag förstår att det du skriver om endast är en fabrikation, skapad för att få reaktioner. Och det måste jag säga, reaktioner får du.
Men...Jag tror att det som så att du verkligen har upplevt detta och att du fortfarande inte förstår att du har gjort ett ganska stort faux-pas. För jag är inte det minsta förvånad att du anser att du har blivit diskriminerad enkom för att du har ammat ditt spädbarn på en restaurang.
Det är nämligen som så att du är en egocentrisk person som tror att hela världen roterar runt dig och din familj. Du har inte den empatiska känsla som krävs för att du ska förstå hur andra personer kan uppfatta det faktum att du ammar ditt barn på en restaurang, vars klientel består av personer som går dit för att njuta av maten, lokalen och stämningen. Hade dessa personer velat se barn och mammor som ammar dessa barn så hade dom vill inte sökt sig till Edsbacka krog. Utan då hade de snarare sökt sig till ett dagis eller någon annan instutition inom barnomsorgen.
Du ska vara tacksam att personalen gav dig en möjlighet att amma ditt barn inomhus, om så bakom en skärm. Hade jag varit gäst på den krogen så hade jag bett att du skulle bli uteskorterad. Och hade inte personalen velat göra mig till lags så hade jag utan tvekan gått fram och bett dig att stoppa undan ditt bröst.
En sådan brist på respekt för sin omgivning som du uppvisat i ditt beteende gentemot Edsbacka Krog är skrämmande. En sådan brist på respekt för sin omgivning som du uppvisat i ditt beteende gentemot de besökare som Edsbacka Krog hade den kväll du var där är skrämmande. Det här handlar inte om diskriminering från Edsbacka Krogs sida gentemot nyblivna mammor. Detta handlar enkom om din uppenbara brist på uppfostran och ett patetiskt försök att rebellisk från din sida.
Att du inte kan få in i ditt huvud att de andra betalande gästerna inte betalar dyra pengar för att få äta i ett rum fyllt med dina avkommor och sedan behöva sitta där och tappa aptiten för att du tycker att det är acceptabelt att visa dina mjölkstinna, alabastervita bröst. Det är det som gör att jag är rädd för att dina barn kommer att växa upp och vara lika ouppfostrade som sin mor.
Nej, jag hoppas att fler krögare kommer att göra som Edsbacka Krog och ge alla ammande mödrar, som anser det vara lämpligare att ta med sina ouppfostrade barn på krogen än att se till så att dessa får vara hemma och komma i säng i en vettig tid, ett område avskilt från den primära matsalen. Detta för att inte kränka de andra restauranggästerna.
En annan sak som jag tycker är pinsam i hela denna situation är hur Expressen bestämmer sig att publicera en krönika som uppenbarligen är avsedd att skada en privat verksamhet. För Linda Skugge har inget annat skäl för att namnge krogen i sin krönika än ett rent vedergällande sådant. Och att Expressen finner det vara lämpligt att tillåta Linda Skugge att inte skriva bara en utan TVÅ krönikor angående hennes dåliga uppförande på Edsbacka Krog, är rent skrämmande och löjeväckande. Det faller väldigt långt ifrån den publicistiska idé.
"Vi ifrågasätter makten och ogillar allt som gör tillvaron trång och tråkig.
Vi bekämpar alla idéer som försöker krympa människan och hennes möjligheter - kvinnoförakt, klassförakt, främlingsfientlighet, fördomsfullhet.
Vi värnar yttrandefrihet, förnuft och lusten att gå barfota när det regnar.
Vi tror på varje individs rätt att i frihet forma sitt liv
och fylla det med mening och glädje.
Detta är Expressens skäl och själ."
Var i dessa två krönikor tar ni till vara Edsbacka Krogs rätt till yttrandefrihet? Var i krönikorna tar ni tillvara det förnuft som krögaren uppvisade när han bad Linda Skugge att inte amma i direkt anknytning till de andra gästerna?
Nej, det enda rätta är att ni ger krögaren på Edsbacka Krog exakt lika mycket tidningsutrymme i er tabloid som Linda Skugge har fått. Jag vill också att ni ger lika mycket utrymme i er tabloid för personer som ogillar ammande mammor på krogen som ni har gett mammor som vill ha rättigheten att amma på krogen.
Jag vill också göra er medvetna om att jag kommer att publicera hela eller delar av detta mail på ett eller flera olika fora på internet.
Med vänliga hälsningar
Richard D."
Det är ju inte utan att man tror att mannen i fråga är lite smått avis på Lindas bäbis. Han kanske själv vällustigt hade velat låta smaka de "alabastervita"? Eller är det helt enkelt så att när kvinnor använder sina bröst för det de egentligen är till för så ställs män som skribenten ovan utanför. Det är kanske roligare när reklambyråmännen får bestämma över hur och var kvinnors bröst skall få synas? Snuskhumrar är dom hur som helst!
Måste ändå delge er alla ett brev som Linda Skugge tydligen fått med anledning av sin krönika. Det är nästan lika bra som det brev Inga-Lisa Sangregorio en gång på 1970-talet fick från en domare hon kallade Pralinmannen. En man som ansåg att kvinnors kön var praliner, och om de nu bjöd ut dessa till höger och vänster kunde det väl inte vara så farligt om en man fick för sig att smaka på en pralin objuden. (Det vi kalllar våldtäkt idag.)
Edsbacka krog tackade förresten mejlskrivaren för stödet, vilket vi får anta betyder att krogen i fråga håller med honom.
"Från: Richard D. [mailto:[email protected]]
Skickat: den 30 december 2006 16:29
Till: [email protected]
Ämne: Skäms på Er, Linda Skugge!
Hejsan Linda!
Jag måste bara få tacka för ännu en skrattretande krönika. Det är roligt att du vill fortsätta att roa det Svenska folket med dina puerila krönikor. Jag förstår att det du skriver om endast är en fabrikation, skapad för att få reaktioner. Och det måste jag säga, reaktioner får du.
Men...Jag tror att det som så att du verkligen har upplevt detta och att du fortfarande inte förstår att du har gjort ett ganska stort faux-pas. För jag är inte det minsta förvånad att du anser att du har blivit diskriminerad enkom för att du har ammat ditt spädbarn på en restaurang.
Det är nämligen som så att du är en egocentrisk person som tror att hela världen roterar runt dig och din familj. Du har inte den empatiska känsla som krävs för att du ska förstå hur andra personer kan uppfatta det faktum att du ammar ditt barn på en restaurang, vars klientel består av personer som går dit för att njuta av maten, lokalen och stämningen. Hade dessa personer velat se barn och mammor som ammar dessa barn så hade dom vill inte sökt sig till Edsbacka krog. Utan då hade de snarare sökt sig till ett dagis eller någon annan instutition inom barnomsorgen.
Du ska vara tacksam att personalen gav dig en möjlighet att amma ditt barn inomhus, om så bakom en skärm. Hade jag varit gäst på den krogen så hade jag bett att du skulle bli uteskorterad. Och hade inte personalen velat göra mig till lags så hade jag utan tvekan gått fram och bett dig att stoppa undan ditt bröst.
En sådan brist på respekt för sin omgivning som du uppvisat i ditt beteende gentemot Edsbacka Krog är skrämmande. En sådan brist på respekt för sin omgivning som du uppvisat i ditt beteende gentemot de besökare som Edsbacka Krog hade den kväll du var där är skrämmande. Det här handlar inte om diskriminering från Edsbacka Krogs sida gentemot nyblivna mammor. Detta handlar enkom om din uppenbara brist på uppfostran och ett patetiskt försök att rebellisk från din sida.
Att du inte kan få in i ditt huvud att de andra betalande gästerna inte betalar dyra pengar för att få äta i ett rum fyllt med dina avkommor och sedan behöva sitta där och tappa aptiten för att du tycker att det är acceptabelt att visa dina mjölkstinna, alabastervita bröst. Det är det som gör att jag är rädd för att dina barn kommer att växa upp och vara lika ouppfostrade som sin mor.
Nej, jag hoppas att fler krögare kommer att göra som Edsbacka Krog och ge alla ammande mödrar, som anser det vara lämpligare att ta med sina ouppfostrade barn på krogen än att se till så att dessa får vara hemma och komma i säng i en vettig tid, ett område avskilt från den primära matsalen. Detta för att inte kränka de andra restauranggästerna.
En annan sak som jag tycker är pinsam i hela denna situation är hur Expressen bestämmer sig att publicera en krönika som uppenbarligen är avsedd att skada en privat verksamhet. För Linda Skugge har inget annat skäl för att namnge krogen i sin krönika än ett rent vedergällande sådant. Och att Expressen finner det vara lämpligt att tillåta Linda Skugge att inte skriva bara en utan TVÅ krönikor angående hennes dåliga uppförande på Edsbacka Krog, är rent skrämmande och löjeväckande. Det faller väldigt långt ifrån den publicistiska idé.
"Vi ifrågasätter makten och ogillar allt som gör tillvaron trång och tråkig.
Vi bekämpar alla idéer som försöker krympa människan och hennes möjligheter - kvinnoförakt, klassförakt, främlingsfientlighet, fördomsfullhet.
Vi värnar yttrandefrihet, förnuft och lusten att gå barfota när det regnar.
Vi tror på varje individs rätt att i frihet forma sitt liv
och fylla det med mening och glädje.
Detta är Expressens skäl och själ."
Var i dessa två krönikor tar ni till vara Edsbacka Krogs rätt till yttrandefrihet? Var i krönikorna tar ni tillvara det förnuft som krögaren uppvisade när han bad Linda Skugge att inte amma i direkt anknytning till de andra gästerna?
Nej, det enda rätta är att ni ger krögaren på Edsbacka Krog exakt lika mycket tidningsutrymme i er tabloid som Linda Skugge har fått. Jag vill också att ni ger lika mycket utrymme i er tabloid för personer som ogillar ammande mammor på krogen som ni har gett mammor som vill ha rättigheten att amma på krogen.
Jag vill också göra er medvetna om att jag kommer att publicera hela eller delar av detta mail på ett eller flera olika fora på internet.
Med vänliga hälsningar
Richard D."
Det är ju inte utan att man tror att mannen i fråga är lite smått avis på Lindas bäbis. Han kanske själv vällustigt hade velat låta smaka de "alabastervita"? Eller är det helt enkelt så att när kvinnor använder sina bröst för det de egentligen är till för så ställs män som skribenten ovan utanför. Det är kanske roligare när reklambyråmännen får bestämma över hur och var kvinnors bröst skall få synas? Snuskhumrar är dom hur som helst!
Äktenskap att ge efter för patriarkatet?
När jag berättade för mina vänner att jag hade gift mig varierade deras reaktioner. Allt från klagan över att inte bli bjudna på bröllop (vi vigdes ju i största hemlighet på en lunchrast i Stockholms rådhus), att bli snuvade på en fest till spontana kommentarer som 'din jävla borgarbracka'. Starkast reagerade nog min feministiska väninna som plötsligt såg mig i en annan dager. Hur kunde jag ge efter för patriarkatet på detta sätt. Det trodde hon inte om mig.
Det trodde förmodligen inte jag och maken om oss själva heller, i synnerhet inte han. Men i färskt minne hade jag min farbrors bortgång. Han var sambo sedan många år och bodde i farmor och farfars gamla hus. Alltså hade min far och andre farbror kunnat göra anspråk på huset när onkel Bengan dog. Vilket de nu inte gjorde, utan lät sitt föräldrahem skrivas över på Bengts sambo. Vilket för mig framstår som det enda alternativet.
Detta är dock inte alltid alternativet för giriga släktingar. Författaren Stieg Larssons bror och far till exempel. Läser i DN idag hur en arvstvist pågår mellan Larssons sambo sedan 32 år och hans bror och far. Om två människor valt att leva sina liv tillsammans i samma bostad borde det väl vara självklart att sörja för den andres framtid om den ene skulle dö. Så är det dock inte. Som sambo ärver du inte. Du får din del av boet men resten går till syskon och föräldrar. Eller barn om sådana finns. Detta kan leda till situationer där de gemensamma barnen ärver allt och blir rika medan den kvarvarande föräldern tvingas flytta för att ha klara ekonomin.
Nu tror vi inte att vare sig mina eller makens släktingar skulle börja bråka om någon av oss skulle falla ifrån. Men det vet man ju inte. Kanske skulle min syster plötsligt se en två och en halvmiljonersvåning i Bromma som ett schysst arv. (Även om det mesta är pantsatt.) Då är några minuter på rådhuset förmodligen den smidigaste vägen att förebygga detta.
Eller så gör vi som Feministiskt initiativ föreslagit och avskaffar äktenskapet och inför ett partnerskap i stället, där man själv väljer vilka och hur många som skall ingå i den ekonomiska gemenskapen. (Vill man sedan ha det där stora kyrkbröllopet med tillhörande fest så vassego, men det skall inte ha något med juridiken att göra.)
Det trodde förmodligen inte jag och maken om oss själva heller, i synnerhet inte han. Men i färskt minne hade jag min farbrors bortgång. Han var sambo sedan många år och bodde i farmor och farfars gamla hus. Alltså hade min far och andre farbror kunnat göra anspråk på huset när onkel Bengan dog. Vilket de nu inte gjorde, utan lät sitt föräldrahem skrivas över på Bengts sambo. Vilket för mig framstår som det enda alternativet.
Detta är dock inte alltid alternativet för giriga släktingar. Författaren Stieg Larssons bror och far till exempel. Läser i DN idag hur en arvstvist pågår mellan Larssons sambo sedan 32 år och hans bror och far. Om två människor valt att leva sina liv tillsammans i samma bostad borde det väl vara självklart att sörja för den andres framtid om den ene skulle dö. Så är det dock inte. Som sambo ärver du inte. Du får din del av boet men resten går till syskon och föräldrar. Eller barn om sådana finns. Detta kan leda till situationer där de gemensamma barnen ärver allt och blir rika medan den kvarvarande föräldern tvingas flytta för att ha klara ekonomin.
Nu tror vi inte att vare sig mina eller makens släktingar skulle börja bråka om någon av oss skulle falla ifrån. Men det vet man ju inte. Kanske skulle min syster plötsligt se en två och en halvmiljonersvåning i Bromma som ett schysst arv. (Även om det mesta är pantsatt.) Då är några minuter på rådhuset förmodligen den smidigaste vägen att förebygga detta.
Eller så gör vi som Feministiskt initiativ föreslagit och avskaffar äktenskapet och inför ett partnerskap i stället, där man själv väljer vilka och hur många som skall ingå i den ekonomiska gemenskapen. (Vill man sedan ha det där stora kyrkbröllopet med tillhörande fest så vassego, men det skall inte ha något med juridiken att göra.)
Veckans bättre sent än aldrig
Liberala Ungdomsförbundet har kommit till insikt. Bättre sent än aldrig, kanske man kan kalla det. Annars är vi rätt många som insett detta för länge sedan.
Veckans flatgarv
Grabbarnas grabb, patriarken som får Göran Persson att framstå som ett under av emancipativ kreativitet, Göran Johansson (varför heter dom alla Göran?) i Göteborg har uttalat sig om Mona Sahlin.
"- Man måste inte vara kvinna för att leda partiet fram till nästa val. Vi har många män som också är dugliga, säger Johansson och nämner Thomas Östros och Sven-Erik Österberg."
Säger Göran Johansson i Dagens Nyheter.
Moahahahahaha! Vi vet ju alla, med tanke på hur Göran Johansson styrt sitt påvedöme på Västkusten att man inte får vara kvinna, man måste snarare vara man för att leda partiet. Notera att hans eget partidistrikt tydligen förespråkat Mona Sahlin, men det skiter såklart Johansson i. Det är ju han som är partiet i Göteborg. Eller?
Gubbarna i partiet kommer ta till alla medel för att stoppa att en av dem inte får ta över efter Persson. Det kan vara en orsak till att Margot Wallström, Carin Jämtin m fl valt att inte ställa upp som kandidat till ordförandeposten. Jag saknar för övrigt fortfarande ett uttömmande undersökande reportage om hur det verkligen gick till när Sahlin föll på mållinjen sist. Vi vet ju alla vem som seglade upp på ordförandeposten, helt otippad, efter den famösa tobleroneaffären. Vi vet vem som är hans favorit och påläggskalv, men som inte nämns som duglig av Johansson här ovan. Mellan raderna finns säkert en hel del att syna.
"- Man måste inte vara kvinna för att leda partiet fram till nästa val. Vi har många män som också är dugliga, säger Johansson och nämner Thomas Östros och Sven-Erik Österberg."
Säger Göran Johansson i Dagens Nyheter.
Moahahahahaha! Vi vet ju alla, med tanke på hur Göran Johansson styrt sitt påvedöme på Västkusten att man inte får vara kvinna, man måste snarare vara man för att leda partiet. Notera att hans eget partidistrikt tydligen förespråkat Mona Sahlin, men det skiter såklart Johansson i. Det är ju han som är partiet i Göteborg. Eller?
Gubbarna i partiet kommer ta till alla medel för att stoppa att en av dem inte får ta över efter Persson. Det kan vara en orsak till att Margot Wallström, Carin Jämtin m fl valt att inte ställa upp som kandidat till ordförandeposten. Jag saknar för övrigt fortfarande ett uttömmande undersökande reportage om hur det verkligen gick till när Sahlin föll på mållinjen sist. Vi vet ju alla vem som seglade upp på ordförandeposten, helt otippad, efter den famösa tobleroneaffären. Vi vet vem som är hans favorit och påläggskalv, men som inte nämns som duglig av Johansson här ovan. Mellan raderna finns säkert en hel del att syna.
Filippa Reinfeldt - en robot?
Ett tag trodde jag att Maria Abrahamsson sett ljuset, eller nåt. Tills jag läste sista stycket i denna krönika.
Tur då att det finns andra som kan skriva om ojämställdheten utan att i samma andetag behöva be om ursäkt genom att skälla efter dessa otäcka feminister.
"Men den perfekta kvinnan är en precis lika stor fiktion i Filippa Reinfeldts Täby som i Ira Levins Stepford. Hennes existens förutsätter nämligen övermänskliga krafter, antingen i form av science fiction eller hemhjälp från öst. Detta då hon inte är mänsklig. Det är det som är hela poängen. Hon är vad hon alltid har varit: det som mannen behöver för att hans samhälle ska gå ihop." (Katrine Kielos, Expressen, 19 december 2006)
Tur då att det finns andra som kan skriva om ojämställdheten utan att i samma andetag behöva be om ursäkt genom att skälla efter dessa otäcka feminister.
"Men den perfekta kvinnan är en precis lika stor fiktion i Filippa Reinfeldts Täby som i Ira Levins Stepford. Hennes existens förutsätter nämligen övermänskliga krafter, antingen i form av science fiction eller hemhjälp från öst. Detta då hon inte är mänsklig. Det är det som är hela poängen. Hon är vad hon alltid har varit: det som mannen behöver för att hans samhälle ska gå ihop." (Katrine Kielos, Expressen, 19 december 2006)
DN och kollektivavtalen
Idag skriver DN om salladsbaren i Göteborg som vägrar teckna kollektivavtal. Detta sker i ett tonläge där det ser ut som att krav på kollektivavtal är en kränkning mot seriösa företagare. I stället för ett sätt att skapa fred på arbetsmarknaden. Jag undrar hur många företagare som hellre skulle se att alla anställda strejkade vilt varje gång de inte fick som de ville.
Att DN dessutom förtiger att salladsbarens anställningsvillkor redan granskats av en oberoende arbetsrättsjurist, en av de mest välrenommerade vi har i landet, Toivo Öhman, säger kanske en del om DN:s objektivitet på nyhetsplats.
Och vad har egentligen Centrum för rättvisa för intresse i denna konflikt? Kanske dags att granska dessa också?
Att DN dessutom förtiger att salladsbarens anställningsvillkor redan granskats av en oberoende arbetsrättsjurist, en av de mest välrenommerade vi har i landet, Toivo Öhman, säger kanske en del om DN:s objektivitet på nyhetsplats.
Och vad har egentligen Centrum för rättvisa för intresse i denna konflikt? Kanske dags att granska dessa också?
Saffran och ohängda mobilsäljare
Har ni också undrat varför man alltid glömmer köpa saffran och förargats över att telefonförsäljarna nu dyker på dig varje gång du besöker Coop eller något köpcentrum... Jan Berglin har såklart fångat dessa i-landsproblem...
Gendergapet
På jobbet idag surfade jag in på World Economic Forum för att kolla deras Global Gender Gap Report. Plockar på måfå ut ett antal länder i olika världsdelar: Sydafrika, Storbritannien, Ukraina, Mongoliet, USA, Argentina, Tyskland, Sverige, Island, Frankrike och Kambodja.
WEF rankar här olika länder utifrån kvinnors deltagande i betalt arbete, kvinnors utbildningsnivå, kvinnors hälsa och kvinnors politiska inflytande. Allt i förhållande till männens dito. Man kan hamna någonstans på skalan 0 - 2 där 0 betyder ojämställt till kvinnornas nackdel, 1 jämställt och 2 ojämställt till kvinnornas fördel.
Räknade med att finna skillnader mellan de olika länderna men också likheter. Men att mönstret var SÅ tydligt överraskar till och med en rabiatfeminist som yours sincerely.
Genomgående så uppvisar nämnda länder följande likheter:
* Kvinnor når högst värdering när det gäller utbildning och lägst när det gäller politiskt inflytande.
* Kvinnor deltar i varierande grad i arbetslivet men ett mönster som är mycket tydligt är att deras representation bland 'legislators, senior officials, and managers' inte är represenativ för deltagandet i arbetslivet. Kvinnor kan som i Sverige, Ukraina, Mongoliet, USA, Argentina och på Island vara överrepresenterade bland 'professional and technical workers' men är utan undantag lågt representerade bland tidigare nämnda makthavare. Bäst är USA, sämst är Frankrike.
* Kvinnors deltagande i eftergymnasial utbildning lönar sig inte om man tror att man skall få ett större politiskt inflytande eller hamna bland 'legislators osv'. De två länder som de senaste femtio åren kan visa upp en kvinnlig 'head of state' under längre tid är Island och Storbritannien. Sverige scorar här noll.
Jämför här två faktorer med varandra, eftergymnasial utbildning och representation i parlamentet. Med skillnaden inom parentes.
Första talet visar "enrolement in tertiary education", andra "women in parliament", tredje skillnaden mellan det första och andra. Länderna rankas utifrån skillnaderna.
Mongoliet: 1,64 - 0,07 - (1,57)
USA: 1,39 - 0,18 - (1,21)
Storbritannien: 1,37 - 0,25 - (1,12)
Frankrike: 1,28 - 0,14 - (1,14)
Island: 1,78 - 0,50 - (1,28)
Ukraina: 1,19 - 0,10 - (1,09)
Argentina: 1,51 - 0,54 - (0,97)
Sverige: 1,55 - 0,90 - (0,65)
Sydafrika: 1,17 - 0,49 - (0,68)
Tyskland: 1,00 - 0,47 - (0,53)
Kambodja: 0,46 (extremt få även bland männen) - 0,11 - (0,35)
(Med reservation för att jag kan ha missat något i min huvudräkning, matte var inte mitt starkaste ämne...)
Nu säger vissa säkert att man inte väljs in i parlamentet utifrån sin akademiska kompetens. Det är helt riktigt. Inte ens våra ministrar har ju valts på sina akademiska meriter. (Återkommer till detta i senare inlägg.) Kvinnors underrepresentation i parlamentet kan bero på själva valsystemet, som i Storbritannien där majoritetsval i enmansvalkretsar tendrar att producera manliga MP:s. Men icke desto mindre är det ju ett bevis på att systemet på något sätt är konstigt, när man kan producera en massa högutbildade kvinnor men kvinnor sedan inte finns representerade ett av landets högsta styrande organ. (Med reservation för att maktdelning och statsskick i ovanstående länder varierar!) Kom då också ihåg att denna höga utbildning inte i något land visar sig i att kvinnor är lika representerade på höga poster i arbetslivet, heller.
Det är något ruttet i samhället. Överallt.
Forskningens enögdhet
Världen största undersökning av samband mellan alkohol och högt blodtryck. Endast representativ för hälften av befolkningen.
Nästan som med gorillorna i Afrika där man under tjugo års tid studerat alfa-hannarna i flocken och tagit för givet att ungarna i flocken var deras avkomma. Det var ju dessa hannar som slog sig för bröstet och var dominanta och självklart även dom som fick komma till. Ända tills DNA-analyser gjorde det möjligt att kontrollera vem som verkligen var fadern. Döm om forskarnas förvåning när det inte var alfa-hannarna. Ej heller andra hannar i flocken.
Först då kom forskarna på att för att kontrollera vilka honorna parade sig med så borde man kanske studera... ja, typ honorna. (Wow! Vi pratar om människor med en viss grad av utbildningsnivå här!)
Vad upptäckte man då när fokus vändes mot honorna? Jo, att när dessa blev brunstiga så övergav dom flocken och sökte upp en lämplig partner annorstädes. Kanske någon som inte var upptagen med att springa runt och slå sig för bröstet och åma sig för de andra hannarna...
Nästan som med gorillorna i Afrika där man under tjugo års tid studerat alfa-hannarna i flocken och tagit för givet att ungarna i flocken var deras avkomma. Det var ju dessa hannar som slog sig för bröstet och var dominanta och självklart även dom som fick komma till. Ända tills DNA-analyser gjorde det möjligt att kontrollera vem som verkligen var fadern. Döm om forskarnas förvåning när det inte var alfa-hannarna. Ej heller andra hannar i flocken.
Först då kom forskarna på att för att kontrollera vilka honorna parade sig med så borde man kanske studera... ja, typ honorna. (Wow! Vi pratar om människor med en viss grad av utbildningsnivå här!)
Vad upptäckte man då när fokus vändes mot honorna? Jo, att när dessa blev brunstiga så övergav dom flocken och sökte upp en lämplig partner annorstädes. Kanske någon som inte var upptagen med att springa runt och slå sig för bröstet och åma sig för de andra hannarna...
Apropå GWB:s demokratisyn
"George W. Bush, qui ne sait ni pourquoi maintenir ses 140 000 soldats en Irak ni comment les retirer, a salué l'exécution de Saddam Hussein comme "une étape importante sur le chemin de la démocratie". C'est une conception de la démocratie. Elle n'est pas la nôtre." (Le Monde, 30 december 2006)
Gott Nytt År!
Här syns maken blåsa in det nya året på vår balkong vid tolvslaget. Med tanke på hur glad han var i sin tuta kan man misstänka att det var någon slags kompensation för trumman som försvann. Trumman han som femåring fick i julklapp av sin snälla farmor och farfar, trumman som efter en kvälls intensivt trummande bara försvann medan han sov.
Där gick vi kanske miste om en stor trummis, men å andra sidan så slutade han inte som John Bonham heller...
