Rabiatfeminism - början

I går tillbringade jag och maken kvällen i TV-soffan. SVT2 sände helkväll om vårt otroliga behov av att göra kön. Där skymtade två favoriter förbi, Tiina Rosenberg och Sara Lund (alias Claes Schmidt). Den förra undvek smidigt att gå i fällan att börja debattera med biologistläkaren bredvid henne. Det är som hon så lugnt och eftertänksamt konstaterade ingen framkomlig väg att hålla på och göra skillnad mellan könen. Vi bör ha kommit längre idag, år 2007. Slås av kontrasten mellan medias bild av Tiina Rosenberg och min egen. Här har vi en tänkande människa som gärna tar en diskussion, men gör det i resonerande ton. Ta första delen i Viljornas Kamp (filmen om F!) där Ebba Witt Brattström går i taket och lägger ord i Tiina Rosenbergs mun. Ord som EWB sedan saluför som sanna i all media som vill låta henne tala offentligt (bland annat DN och TV4). Ord som Tiina Rosenberg inte ens yppat. (Det där med könsförrädare var alltså Ebbas påhitt/tolkning, inte Tiinas.)

Så farlig är tydligen Tiina Rosenbergs argumenterande för upplösning av könsrollerna. Även för gamla liberala feminister, som ju av tradition haft fokus på att bekämpa just dessa roller. Baka bullar kvinna, om du inte vill bli betraktad som manshatande lebba. 

Efter Tiina Rosenberg kommer så Sara Lund. Sara Lund är Claes Schmidts mer kvinnliga könsuttryck. Claes Schmidt är såvitt jag förstått heterosexuell i praktiken (då han är gift med en kvinna) och man i sin könsidentitet. Ändå betraktas han som en kvinnlig bög. Contradiction in terms? Jo, som Sara Lund sa igår, och som filmen Mitt liv i rosa visade, människor klarar inte att skilja på kön och sexuell läggning. En människa med en annan könsidentitet (vad man känner sig som i själ och hjärta) eller annat könsuttryck (hur man väljer att manifestera sitt kön i klädsel, frisyr, gester osv) än de som förväntas av dem (det biologiska könet) ifrågasätts ofta i sin sexuella läggning. När Claes Schmidt kom ut som Sara Lund trodde många att han var bög. Som om könsuttrycket sitter samman med den sexuella läggningen.

Detta skildras lysande i filmen om lille Ludovic igår. Som var en flicka född i en pojkes kropp, och in i familjens och samhällets förväntningar på hur pojkar är. Som ville gifta sig med sin killkompis, men först när han själv blivit kvinna. "Jag vill nog vänta och se hurdan kvinna du blir först" var kompisens solklara svar. Ludovic är alltså heterosexuell men född med fel kropp. Så länge samhället inte tillåter honom att rätta till detta kommer han alltså att betraktas som bög. Efter ett könsbyte kommer han dock vara en heterosexuell kvinna.

Det är sålunda våra etiketter och föreställningar som gör att människor blir avvikare. För att dom inte passar in i vår mall. Vårt kön sitter inte bara mellan benen, det sitter på pappret (juridiskt), i samhällets förväntningar (socialt) och framförallt i vår egen själ (var den nu sitter). Om nu själen drar mot ett annat håll än biologin eller samhällets förväntningar, kan vi då inte vara storsinta nog att respektera detta fullt ut? I stället för att, liksom Ludovics familj och sippa grannar, kämpa emot med näbbar och klor för att göra kön rätt. Som om det fanns något rätt och fel.