Rabiatfeminism - början

Som ni tidigare kunnat läsa på bloggen fick maken när han var fem år en trumma i julklapp av sin snälla farmor och farfar. En trumma som natten till juldagen försvann och återfanns först när maken var i tonåren, längst in på vinden. Mina föräldrar hade andra planer för sin dotter. Här syns mina julklappar när jag var i 4-5-årsåldern. Kassaapparat och docksäng samt strykbräda.

Ack så besvikna mina föräldrar måste blivit. De försökte böja i tid men i vissa fall är det nog lönlöst, det blir inte sådär krokigt som man tänkt sig... (Om dom nu tänkte alls...) Se så frågande jag ser ut på bilderna. Vad skall jag göra med allt det här? Va? Och vad blev det av den lilla hemmafrun in spe? Rabiatfeminist utan barn med svag tvåa i matte. (Kan ju iofs bero på att jag råkade få stora bröst...) Som aldrig stryker och som alltid har mer månad kvar i slutet av pengarna än vice versa...

Så kan det gå.

(PS: Jo, det KAN ju ha varit så att jag faktiskt önskat mig dessa grejer i julklapp...)