Rabiatfeminism - början

I någon av tabloiderna läste jag i helgen som gått en insändare. Någon trodde sig veta att feministerna nu är glada eftersom Anna Nicole Smith är död. Här har vi alltså en person som känner ett stort behov av att få synas på tabloidtidningens insändarsida. För att visa respekt mot Anna Nicole? Nej, för att hacka på feminister, som vederbörande anser ogillar just denna kvinna. Men se, jag är feminist och jag gillade Anna Nicole skarpt. För att hon sällan bad om ursäkt för sig själv. För att hon VAR, och dessutom var så himla mycket. Utan att skämmas. (Åtminstone inte när vi såg.) Oavsett om det var bilden där hon vandrar in till Oscarsgalan iklädd ett turkost tält till sammetsklänning, draperad kring en hundrakiloskropp, eller om det var när hon först dök upp i vårt svenska medvetande, i H&M:s enda kampanj som faktiskt fått mig att vilja köpa deras kläder. Även om kvinnor som jag och Anna Nicole knappast kommer i H&M:s sorgligt små och taskigt hopsydda underkläder. Det måste ha varit en kampanj där de fick sy om kläderna för att hon skulle kunna ha dem…

Så något helt annat, långt från supande och drogande kändisar. Mikaela Robsahm har varit på ett seminarium i Bryssel och känner ett visst illamående efter vad hon fått se där. Det borde fler göra. Besök gärna the Fistula Foundation, bli mer upplysta och bidra till att göra skillnad!