Rabiatfeminism - början

Den lille mannen och jag disktuerar senaste turerna i våldtäktskulturen kring Stureplan. (Eller öht på krogar i Sverige.) Det verkar vara så att så länge man drogar sin partner kan man göra vad som helst med henne. Hon kommer ju ändå inte kunna tala om exakt vad det är man gjort, och om hennes skador är så stora att det är ställt utom allt tvivel att något ändå skett, så behöver det ju inte vara så att männen i fråga var medvetna om att hon inte ville bli skadad på detta sätt. Eller vilken av männen som egentligen gjort vad. De kan ju ha sovit, eller bara blundat lite.

Så, är det kanske dags att slå tillbaka? Säg att en liten Stureplansprofil skulle råka få något i sin drink en kväll och inte riktigt komma ihåg vad som hänt när han vaknar morgonen därpå i nån lägenhet nånstans i stan, dit han kommit på nåt sätt som han själv inte kommer ihåg. Och han upptäcker att det är något som saknas där nere mellan benen, att den lilla skinnfliken helt enkelt avlägsnats.

Kanske är det Hagakvinnorna, eller t o m Valerie Solanas S.C.U.M-systrar som varit framme och skurit lite? Kanske ville dom inte skära utan bara rispa lite? Ja, det kan man ju faktiskt inte veta. Och ingen skall ju dömas utan riktiga bevis. Det behöver faktiskt inte vara de kvinnor som bevisligen (genom SMS och annan teknisk bevisning) visat sig ha tillbringat natten med den lille Stureplansprofilen, som också har avlägsnat hans petterniklas. Eller det kan vara en av dem, eller den andra. Eller någon annan. Vem vet?

Inte du, inte jag, inte polisen, inte åklagaren och definitivt inte domstolen.

Så fallet kommer med största sannolikhet att läggas ner. Eller fallen.

Ja, så skulle det kunna se ut. Och dom små Stureplansprofilerna skulle vara precis lika rättslösa som de kvinnor dom drogar och skändar.  För vad är det egentligen som hindrar att män drogas, misshandlas och stympas av kvinnor?

En ordentlig uppfostran?