fundering kring en stureplansprofil
Den lille mannen och jag disktuerar senaste turerna i våldtäktskulturen kring Stureplan. (Eller öht på krogar i Sverige.) Det verkar vara så att så länge man drogar sin partner kan man göra vad som helst med henne. Hon kommer ju ändå inte kunna tala om exakt vad det är man gjort, och om hennes skador är så stora att det är ställt utom allt tvivel att något ändå skett, så behöver det ju inte vara så att männen i fråga var medvetna om att hon inte ville bli skadad på detta sätt. Eller vilken av männen som egentligen gjort vad. De kan ju ha sovit, eller bara blundat lite.
Så, är det kanske dags att slå tillbaka? Säg att en liten Stureplansprofil skulle råka få något i sin drink en kväll och inte riktigt komma ihåg vad som hänt när han vaknar morgonen därpå i nån lägenhet nånstans i stan, dit han kommit på nåt sätt som han själv inte kommer ihåg. Och han upptäcker att det är något som saknas där nere mellan benen, att den lilla skinnfliken helt enkelt avlägsnats.
Kanske är det Hagakvinnorna, eller t o m Valerie Solanas S.C.U.M-systrar som varit framme och skurit lite? Kanske ville dom inte skära utan bara rispa lite? Ja, det kan man ju faktiskt inte veta. Och ingen skall ju dömas utan riktiga bevis. Det behöver faktiskt inte vara de kvinnor som bevisligen (genom SMS och annan teknisk bevisning) visat sig ha tillbringat natten med den lille Stureplansprofilen, som också har avlägsnat hans petterniklas. Eller det kan vara en av dem, eller den andra. Eller någon annan. Vem vet?
Inte du, inte jag, inte polisen, inte åklagaren och definitivt inte domstolen.
Så fallet kommer med största sannolikhet att läggas ner. Eller fallen.
Ja, så skulle det kunna se ut. Och dom små Stureplansprofilerna skulle vara precis lika rättslösa som de kvinnor dom drogar och skändar. För vad är det egentligen som hindrar att män drogas, misshandlas och stympas av kvinnor?
En ordentlig uppfostran?
htf och sif bildar unionen
www.unionen.se
Och bland oss anställda på dessa organisationer har dagen präglats av galghumor. Vår ordförande har stolt gått runt i en t-shirt med unionen-tryck på bröstet och överallt har namnet på det nya förbundet diskuterats och debatterats. "Unionen, vad tycker du om det?"
Den första kommentaren i morse var: - Skööönt, det kunde varit värre! D v s man kunde ha valt något i stil med SURF eller PUFF eller något annat innehållslöst. För mig säger unionen att det här är en union mellan två stora förbund. På engelska blir det desto kaxigare: The Union. Rätt coolt, men lite svårt att förklara på mina möten ute i Europa att jag kommer från "The Union", som om inte alla gjorde det.
Eller som min syster, anställd på det andra förbundet, uttryckte det hela:
- Skall vi säga typ 'vill du vara med i Unionen' så kommer ju folk att svara att 'det är jag ju redan'.
Dagens roligaste var kanske den som ledde oss från Unionen till The Union till The Onion... Så nu är jag Storlöken och den lilla systern Lillöken.
Men på det stora hela blir det nog bra, nu skall namnet fyllas med innehåll, och startskottet till det går egentligen först den 1-3 oktober på kongressen i Västerås. Det blir minst lika tungt som att representera The Union.
ännu en tragisk familjehändelse
Polisen har återigen valt att förminska en mans mord på sin fru, inför ögonen på deras barn, till en tragisk familjehändelse.
När skall man börja omnämna mäns våld mot kvinnor som vad det är, bestialiska mord? I det här fallet följt av den enkla utvägen, självmord.
Källa: http://www.aftonbladet.se/norrkoping/article664623.ab
När skall man börja omnämna mäns våld mot kvinnor som vad det är, bestialiska mord? I det här fallet följt av den enkla utvägen, självmord.
Källa: http://www.aftonbladet.se/norrkoping/article664623.ab
höst i luften
Det är höst i luften. Det har det varit ända sedan i måndags morse. Budgivningen på lägenheten förefaller avslutad och på fredag morgon skall vi skriva kontrakt. Kanske är jag för blödig, eller lättsmickrad, men denna liksom förra gången jag sålde en lägenhet, vill jag sälja till någon som verkligen gillar min lägenhet lite extra. I stället för att avvakta och se om marknadsläget är ett annat om någon månad.
Att TV och tidningar har stort inflytande på folks handlande vet vi ju alla som är med i Feministiskt Initiativ. Så också när det gäller köpvilja, tydligen. I helgen visade nyheterna ett inslag om att köpviljan sjunkit bland potentiella lägenhetsköpare. Och vips! Så sjönk priserna som en sten. Efter bara ett program. Minus 200 000 på en vecka... Likadant var det tydligen när Alliansen vann valet förra hösten. Men priserna verkar ju återhämta sig igen.
Men det väntar inte vi på. Nu säljer vi och flyttar vidare. I mitt fall har jag siktet inställt på Vällingby. Är grymt förälskad i deras 50-talshus och det nyrenoverade centrumet. Och en bra sim- och motionshall har dom också. Plus alla grönområden. Och jag får stanna i mitt älskade Västerort, det känns viktigt. Fy vad läskigt att flytta t ex Söder om Söder... Huuuu! (Håret reser sig på mina armar.)
Så nu gäller det att se om min plats i bostadskön räcker till. Den lille mannen står inför ett renoveringsprojekt nere i Jönköping och i helgen skall vi göra ett besök på Måleributiken. Det brukar sluta i att vi blir lite harmsna på varandra. Som den gången då han påstod att en blå tapet var grön och tog det som en förolämpning av hans artistiska geni att jag framhärdade att den var blå. (Den VAR blå, det är bara det att han fått för sig att allt som är turkosblått egentligen är grönt.)
Veckan hjälte är vår farbror Jan. Han har i trettio kilometer i timmen kört vår gamla ruttna (eller snarare vår mors gamla ruttna) husvagn genom hela Karlstad, förbi vägarbetena på E18, ända ut till Skåre och skroten där. Så nu är aset som förpestat utsikten på vår tomt borta. Fast vi tror att vår gamle far stretade emot på nåt sätt. Det var nämligen svårt att få loss den. Inte ens bonden med traktor lyckades. Så till slut fick vi plocka bort bromsarna helt.
Så till våren är det dags att köpa A2-stolar och inreda ytterligare en uteplats. :)
Men innan dess har vi en lååång vinter framför oss. Hoppas den dröjer och att vi istället får njuta av långa sköna höstdagar med hög luft och klarblå himmel. Så kan vi ju i tanken dra oss tillbaka till den där sista sommarkvällen på Torpet i lördags (se bild ovan).
Att TV och tidningar har stort inflytande på folks handlande vet vi ju alla som är med i Feministiskt Initiativ. Så också när det gäller köpvilja, tydligen. I helgen visade nyheterna ett inslag om att köpviljan sjunkit bland potentiella lägenhetsköpare. Och vips! Så sjönk priserna som en sten. Efter bara ett program. Minus 200 000 på en vecka... Likadant var det tydligen när Alliansen vann valet förra hösten. Men priserna verkar ju återhämta sig igen.
Men det väntar inte vi på. Nu säljer vi och flyttar vidare. I mitt fall har jag siktet inställt på Vällingby. Är grymt förälskad i deras 50-talshus och det nyrenoverade centrumet. Och en bra sim- och motionshall har dom också. Plus alla grönområden. Och jag får stanna i mitt älskade Västerort, det känns viktigt. Fy vad läskigt att flytta t ex Söder om Söder... Huuuu! (Håret reser sig på mina armar.)
Så nu gäller det att se om min plats i bostadskön räcker till. Den lille mannen står inför ett renoveringsprojekt nere i Jönköping och i helgen skall vi göra ett besök på Måleributiken. Det brukar sluta i att vi blir lite harmsna på varandra. Som den gången då han påstod att en blå tapet var grön och tog det som en förolämpning av hans artistiska geni att jag framhärdade att den var blå. (Den VAR blå, det är bara det att han fått för sig att allt som är turkosblått egentligen är grönt.)
Så till våren är det dags att köpa A2-stolar och inreda ytterligare en uteplats. :)
Men innan dess har vi en lååång vinter framför oss. Hoppas den dröjer och att vi istället får njuta av långa sköna höstdagar med hög luft och klarblå himmel. Så kan vi ju i tanken dra oss tillbaka till den där sista sommarkvällen på Torpet i lördags (se bild ovan).
"karlstad, nu även i karlstad"
Stod det på en reklampelare för IKEA-soffan Karlstad på stationen i Krillehôla i helgen. IKEA har äntligen slagit upp sina portar på Bergvik, väster om Karlstad. Efter tjugo års käbbel om var varuhuset skulle ligga. För tjugo år sedan, då jag lämnade den värmländska metropolen för huvudstaden, hette det att varuhuset skulle ligga ute i mina hemtrakter i Välsviken, öster om stan. Det blev det aldrig något av.
Soligt men kallt var det i Karlstad när köerna ringlade sig fram över parkeringen. Som dom har längtat värmlänningarna. Nu är det slut på resandet till Örebro! Och vid Stora Torget har man till och med inrett busskurerna med IKEA-prylar.
Grattis, Karlstad!
Bilderna har jag lånat från Värmlands Folkblad (Martina Eriksson) och NWT (Hanna Isaksson). Den kvinnliga kvartetten med sågen på högra bilden är kommunalrådet (s), IKEA-chefen, landshövdingen och Margaretha Kamprad.
justitemord i lockerbie-fallet?
När jag bodde i Skottland var jag medlem i the Photo Society på universitetet i Edinburgh. Vi arrangerade utflykter och gjorde studiebesök. Bl a till polishögkvarteret i Fettes. Jo, jag har varit där, där John Rebus högre chefer brukar hänga. ;) (Kan någon förresten förklara varför TV:s presentatör envisas med att kalla honom för 'ribass', när karln heter 'ribuss'?)
Vi fick iaf träffa polisens fotografer. De visade diabilder. Det tog månader innan jag lyckades få bort dessa bilder från näthinnan. Trodde att jag var ganska tuff men det var inga kul bilder. Bl a så visade man bilder från Lockerbie-katastrofen. Det var förmodligen deras största "fall" som forensic photographers. Men när dom kom till brottsplatsen upptäckte dom att deras utrustning brast på ett väsentligt område. De saknade nämligen rätt skor. I lasten på planet hade en stor sändning synålar befunnit sig och dessa låg över hela området och trängde genom räddningspersonalens och polisernas skor. Det var dock tydligt, av deras bilder att döma, vad som händer med människor som sitter i ett plan som sprängs högt uppe i luften. Och vad som händer med de människor som befinner sig på marken.
Vart vill jag komma med detta? Jo, att denna flygbombning, när planet damp ner i huvudet på inte ont anande skottar, kanske inte är vad man sagt att den är. Vi vet ju redan att bombningen var riktad mot USA, inte mot Storbritannen, men varför?
Den lille mannen har alltid hävdat att det är fråga om en direkt iransk hämndaktion för nerskjutningen av en iransk Boeing 747 över Persiska viken ca 6 månader före bombningen över Lockerbie. I denna nedsjkutning dog 290 personer varav 66 barn. Neskjutningen skedde med en kryssningsmissil från USS Vincennes. USA betalde ersättning men vägrade be om ursäkt. Bush d ä var då vicepresident och lär ha sagt:
"I will never apologize for the United States of America. I don't care what the facts are."
Sex månader senare dog 270 personer i Lockerbie.
Nu har ett av huvudvittnena i fallet ändrat sig och prövningstillstånd beviljats den libyer som dömts för bombdådet. Å andra sidan passar det väl utmärkt för USA, nu när huvudfienden är Iran.
Själv tänker jag gå till tandläkaren.
Källa:
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_16893987.asp
http://berndtbrikell.webblogg.se/1188301336_reflexion_ver_lockerb.html
Vi fick iaf träffa polisens fotografer. De visade diabilder. Det tog månader innan jag lyckades få bort dessa bilder från näthinnan. Trodde att jag var ganska tuff men det var inga kul bilder. Bl a så visade man bilder från Lockerbie-katastrofen. Det var förmodligen deras största "fall" som forensic photographers. Men när dom kom till brottsplatsen upptäckte dom att deras utrustning brast på ett väsentligt område. De saknade nämligen rätt skor. I lasten på planet hade en stor sändning synålar befunnit sig och dessa låg över hela området och trängde genom räddningspersonalens och polisernas skor. Det var dock tydligt, av deras bilder att döma, vad som händer med människor som sitter i ett plan som sprängs högt uppe i luften. Och vad som händer med de människor som befinner sig på marken.
Vart vill jag komma med detta? Jo, att denna flygbombning, när planet damp ner i huvudet på inte ont anande skottar, kanske inte är vad man sagt att den är. Vi vet ju redan att bombningen var riktad mot USA, inte mot Storbritannen, men varför?
Den lille mannen har alltid hävdat att det är fråga om en direkt iransk hämndaktion för nerskjutningen av en iransk Boeing 747 över Persiska viken ca 6 månader före bombningen över Lockerbie. I denna nedsjkutning dog 290 personer varav 66 barn. Neskjutningen skedde med en kryssningsmissil från USS Vincennes. USA betalde ersättning men vägrade be om ursäkt. Bush d ä var då vicepresident och lär ha sagt:
"I will never apologize for the United States of America. I don't care what the facts are."
Sex månader senare dog 270 personer i Lockerbie.
Nu har ett av huvudvittnena i fallet ändrat sig och prövningstillstånd beviljats den libyer som dömts för bombdådet. Å andra sidan passar det väl utmärkt för USA, nu när huvudfienden är Iran.
Själv tänker jag gå till tandläkaren.
Källa:
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_16893987.asp
http://berndtbrikell.webblogg.se/1188301336_reflexion_ver_lockerb.html
insikt
Läser en intervju i senaste Arena där Per Wirtén intervjuar Ursula Berge och Per T Ohlsson angående opinionstappet för den snart ettåriga regeringen. Ursula tar, helt riktigt, upp att många sossar röstade på Alliansen för att de trodde att Moderaterna var ett nytt arbetarparti, men sedan när Alliansen vann var det samma gamla moderater. Men Per T Ohlsson slår verkligen huvudet på spiken:
"Jag tror att de fundamentala orsakerna är att Alliansen på två sätt tolkade valsegern fullständigt fel. För det första såg de segern som ett mandat för genomgripande förändring. Så var det ju inte. Marginalen var inte stor, bara ett par procent och sju mandat i riksdagen. Det är den minsta någonsin vid ett regeringsskifte, tror jag. Den feltolkningen kan förklara deras oförmåga att förstå opinionsläget. När Reinfeldt sade att han hade svenska folket med sig för stora förändringar tog han alltså fel. Det andra, och intressantaste misstaget, var föreställningen att 2006 var ett vanligt riksdagsval, när det egentligen var en folkomröstning om Göran Persson. Och när Persson sedan meddelar sin avgång på valnatten så beseglar han, på ett förunderligt sätt, den tillträdande och mandatmässigt ganska bräckliga regeringens öde. I det ögonblicket föll den viktigaste orsaken att stödja Alliansen för alla de socialdemokrater som avgjort valet genom att byta sida."
Eller när Ursula Berge analyserar regeringen "fort men fel"-metoder:
"Ännu en orsak till raset är att delar av den förda politiken är så hafsig. Man kan inte göra stora förändringar i alla möjliga system utan att det görs ordentliga utredningar och konsekvensanalyser. Nu ordnar man en hearing, ger alla en veckas betänketid och sedan genomförs förslagen med argumentet att folket sagt sitt genom att rösta för Alliansens politik. Statsmannakonst ska vara lite större än så. Jag tror folk ser det och tänker att Persson var i varje fall inte slarvig."
Källa: http://www.arenagruppen.se/ag5/default.asp?ID=2965&type=2&cat=arenagruppen
"Jag tror att de fundamentala orsakerna är att Alliansen på två sätt tolkade valsegern fullständigt fel. För det första såg de segern som ett mandat för genomgripande förändring. Så var det ju inte. Marginalen var inte stor, bara ett par procent och sju mandat i riksdagen. Det är den minsta någonsin vid ett regeringsskifte, tror jag. Den feltolkningen kan förklara deras oförmåga att förstå opinionsläget. När Reinfeldt sade att han hade svenska folket med sig för stora förändringar tog han alltså fel. Det andra, och intressantaste misstaget, var föreställningen att 2006 var ett vanligt riksdagsval, när det egentligen var en folkomröstning om Göran Persson. Och när Persson sedan meddelar sin avgång på valnatten så beseglar han, på ett förunderligt sätt, den tillträdande och mandatmässigt ganska bräckliga regeringens öde. I det ögonblicket föll den viktigaste orsaken att stödja Alliansen för alla de socialdemokrater som avgjort valet genom att byta sida."
Eller när Ursula Berge analyserar regeringen "fort men fel"-metoder:
"Ännu en orsak till raset är att delar av den förda politiken är så hafsig. Man kan inte göra stora förändringar i alla möjliga system utan att det görs ordentliga utredningar och konsekvensanalyser. Nu ordnar man en hearing, ger alla en veckas betänketid och sedan genomförs förslagen med argumentet att folket sagt sitt genom att rösta för Alliansens politik. Statsmannakonst ska vara lite större än så. Jag tror folk ser det och tänker att Persson var i varje fall inte slarvig."
Källa: http://www.arenagruppen.se/ag5/default.asp?ID=2965&type=2&cat=arenagruppen
sensommar
Tar paus. Sitter och filar på pratmanus inför ett möte på torsdag. Och tycker det är dags för kaffe.
I helgen lämnade jag lägenheten i mäklarens händer och åkte till Torpet. Hämtade upp den lille mannen i Krillehôla (Kristinehamn enligt Tabita i Roll On som snart kommer på TV!). Där lämnade jag honom tidigt i morse också för vidare tranport med Swebus till Jönköping.
Däremellan har vi njutit av sommarens sista värmebölja. 28 grader varmt när vi anlände i fredags kväll. Lördagen ägnades åt ännu ett besök på Torgnys Trä, där vi är stammisar. Lister och panel inhandlades och den redan uppspikade panelen grundades med ett första lager färg.
På kvällen njöt vi av vår vanliga konsensusmiddag. Den lille mannen vill alltid ha sill till kvällsmat och jag tycker det är lunchmat. Anledningen till hans önskan är att till sill hör nubbe och det vill han inte dricka på dagen. Jag vill hellre grilla till middag, då jag inte dricker nubbe utan hellre vin. Så vår konsensusmiddag består av matjessill till förrätt och grillat till varmrätt. Gräslöken är finare än någonsin där ute och maken hade satt ett par potatisar i början av sommaren som nu gav skörd. Inte så stora men oj så goda! På grillen ligger ett par fina fläskkarréskivor.
Utsikten från vår uteplats är bedårande. (se bild ovan) Solen går ner över fälten bakom huset och värmer fram till åttatiden på kvällen.
Igår målade jag ännu ett lager och det blir sååååå snyggt! En strykning till och filande i kanterna så blir det perfekt!
Så igår kväll blev det pizza från Väse på uteplatsen. Lagom tills det var uppätet och vi skulle gå in kom regnet som varnats för redan i lördags. Det regnade katter och hundar i en kvart innan solen kom åter. Men inte lika varm som innan.
Så i morse när vi klev upp klockan halv fem var det fyra grader ute. Burrrrr! Kändes lite sorgligt att lämna Torpet efter vad som förmodligen var sista riktigt fina varma helgen i sommar. Skall försöka hinna med ännu en helg innan det är dags för höststädning. Hur nu det skall gå till. (Schemat är späckat.)
Så har budgivningen på lägenheten satt igång. Pirrigt. Sista visningen äger rum ikväll så då är det bäst att hålla sig borta. Blir väl att ta en sushi nere på Brommaplan.
Nu åter till jobbet.
Tyskland fängslar barn i Sverige
Bloggaren Jinge (www.jinge.se) har tagit upp greppet att byta ut Israel mot Danmark och Palestina mot Skåne i svensk nyhetstext. Det kan användas även om andra länders beteenden.
Typ:
Klädda i orange träningskläder slussas de mellan lektioner i geografi, matte och engelska på en bas i Stockholm. Tyskland håller här 800 barn som fångar i ett försök till omskolning.
Barnen och ungdomarna på basen är mellan 10 och 17 år gamla. De ses som säkerhetsrisker i krigets Sverige. De flesta har tillfångatagits när de tillverkat eller placerat ut vägbomber eller när de agerat springpojkar åt bombare och krypskyttar.
Skolan de nu tvingas gå i är välförsedd med skolbänkar, dvd, Harry Potter på svenska och varma luncher.
Antalet svenskar som fängslats för att de utgör en säkerhetsrisk har skjutit i höjden under första halvåret i år.
I början av året påbörjade Tyskland en truppförstärkning och i dag finns 165.000 tyska soldater i Sverige. I början av året hölls 16.000 svenskar som säkerhetsfångar i dag är siffran 24.000, uppger tysk militär.
Soldater griper varje månad över 100 barn, fyra gånger så många som förra året.
I de brandgula kläderna, som för tankarna till Guantanchenbasen på ön Sylt, springer barnen barfota efter bollen på den grusiga fotbollsplanen, övervakade från ett torn. Spelet blåses av. Ungdomarna beordras lägga händerna på huvudet och förflytta sig till nästa lektion.
I klassrummet tar svenska lärare över. Tyska soldater i solglasögon övervakar lektionerna, beväpnade med pepparspray.
Eleverna är i stor utsträckning analfabeter. Många av dem har förlorat pappa, mamma och äldre bröder. De har sett dem dödas, säger en lärarinna.
- Många kan inte ens skriva sina namn.
- Några av dem har gjort dumma saker. De flesta säger att de gripits av en slump eller på grund av att deras pappa, farbröder eller bröder gripits.
På teckningslektionerna ritar eleverna svenska flaggor med appeller som "Alla svenskar enade, Göteborgare och Stockholmare tillsammans" och "Ja till demokrati, ja till frihet"
- Men när jag säger till dem att de ska ange dåliga människor, säger de: "Vi är rädda för att ange, de kommer att döda oss", säger lärarinnan.
Den genomsnittliga ungdomsfången hålls i 133 dagar. General Horst Müller säger att alla frihetsberövade barn och ungdomar utgör en säkerhetsrisk. Han är övertygad om att det är rätt att följa upp våldsverkan med schemalagd aktivitet för att bekämpa den okunskap som blir rekryteringsgrund för extremister.
Lärarinnan oroar sig för hur det ska gå för hennes elever utanför basen. Massarbetslöshet och krig väntar en skrämmande frihet i Skåne.
Typ:
Klädda i orange träningskläder slussas de mellan lektioner i geografi, matte och engelska på en bas i Stockholm. Tyskland håller här 800 barn som fångar i ett försök till omskolning.
Barnen och ungdomarna på basen är mellan 10 och 17 år gamla. De ses som säkerhetsrisker i krigets Sverige. De flesta har tillfångatagits när de tillverkat eller placerat ut vägbomber eller när de agerat springpojkar åt bombare och krypskyttar.
Skolan de nu tvingas gå i är välförsedd med skolbänkar, dvd, Harry Potter på svenska och varma luncher.
Antalet svenskar som fängslats för att de utgör en säkerhetsrisk har skjutit i höjden under första halvåret i år.
I början av året påbörjade Tyskland en truppförstärkning och i dag finns 165.000 tyska soldater i Sverige. I början av året hölls 16.000 svenskar som säkerhetsfångar i dag är siffran 24.000, uppger tysk militär.
Soldater griper varje månad över 100 barn, fyra gånger så många som förra året.
I de brandgula kläderna, som för tankarna till Guantanchenbasen på ön Sylt, springer barnen barfota efter bollen på den grusiga fotbollsplanen, övervakade från ett torn. Spelet blåses av. Ungdomarna beordras lägga händerna på huvudet och förflytta sig till nästa lektion.
I klassrummet tar svenska lärare över. Tyska soldater i solglasögon övervakar lektionerna, beväpnade med pepparspray.
Eleverna är i stor utsträckning analfabeter. Många av dem har förlorat pappa, mamma och äldre bröder. De har sett dem dödas, säger en lärarinna.
- Många kan inte ens skriva sina namn.
- Några av dem har gjort dumma saker. De flesta säger att de gripits av en slump eller på grund av att deras pappa, farbröder eller bröder gripits.
På teckningslektionerna ritar eleverna svenska flaggor med appeller som "Alla svenskar enade, Göteborgare och Stockholmare tillsammans" och "Ja till demokrati, ja till frihet"
- Men när jag säger till dem att de ska ange dåliga människor, säger de: "Vi är rädda för att ange, de kommer att döda oss", säger lärarinnan.
Den genomsnittliga ungdomsfången hålls i 133 dagar. General Horst Müller säger att alla frihetsberövade barn och ungdomar utgör en säkerhetsrisk. Han är övertygad om att det är rätt att följa upp våldsverkan med schemalagd aktivitet för att bekämpa den okunskap som blir rekryteringsgrund för extremister.
Lärarinnan oroar sig för hur det ska gå för hennes elever utanför basen. Massarbetslöshet och krig väntar en skrämmande frihet i Skåne.
kväsigt fack
Min farbror vägrar att kalla Nya Wermlands-Tidningen (NWT) för sitt egentliga namn, och har döpt om den till Ander-organet. Dels för att den ägs av familjen Ander, dels för att det är organ nummer två (ander låter som andre) för oss i familjen Johansson. Nummer ett är självklart Värmlands Folkblad (VF).
Nu läser jag i VF att kollegorna på SJF (Journalistförbundet) riktar in sig extra mot just NWT. Gôtt.
Har f ö förundrats över hur lite det står i media om just SJF:s konflikt. Eller, kanske inte. Och är vi förvånade över att VF vinklar att deras anställdas fack konfliktar till att särskilt drabba konkurrenten? Nej, inte det heller.
Annars läste jag på lunchen en artikel i DN om dialekter där man beskrev uttrycket kväsig. Med stigande förvåning läste jag att det främst handlade om kvinnor som var lite för framfusiga. D v s något negativt. Men jag minns ju min pappas användande av ordet kväsig som något positivt. Det handlade ofta om någon av mina tjejkompisar som stack ut och var kul och framåt. På ett positivt sätt.
Så läser jag i Maret Koskinens artikel:
"Här uppstår omedelbart ett mysterium för den som är uppvuxen i södra Värmland, i det odefinierbara gränslandet mellan tunggumpig, enstavig västgötska och det flervokaliga gnällbältet österut. För här betyder ordet mest "lustig" eller "roande", som i till exempel: "Du skulle bare ha hört han, tokken kväsi en - ja, ja höll på att skratte på mä!" Observera, sagt uppskattande om låt säga någons förmåga att berätta historier.
Är man hemfallen åt spekulationer kring förment kynne i olika landsändar är detta onekligen ett tacksamt uppslag. Har ordet vandrat i tid och rum, från huvudstadens behov att etikettera och socialt stämpla snabbkäftade uppkomlingar ("vulgärt gentil", minsann), till en värmländskt omfamnande uppskattning inför den som har mål i mun och inte skäms för det (tänk Selma Lagerlöf, Göran Tunström)? Definitivt ett fall för Fredrik Lindström."
Och minsann, min far kommer ju från denna lilla Värmländska utpost på gränsen till Närke och Västergötland, fast med en mycket bred och tydlig värmländska.
Inte konstigt att man blivit rätt kväsig kanske?
Källor:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=676841
http://www.vf.se/vf/docs/showArtikel.asp?nyhetsID=efab9136045ced02c5df4edaa02d0306
Nu läser jag i VF att kollegorna på SJF (Journalistförbundet) riktar in sig extra mot just NWT. Gôtt.
Har f ö förundrats över hur lite det står i media om just SJF:s konflikt. Eller, kanske inte. Och är vi förvånade över att VF vinklar att deras anställdas fack konfliktar till att särskilt drabba konkurrenten? Nej, inte det heller.
Annars läste jag på lunchen en artikel i DN om dialekter där man beskrev uttrycket kväsig. Med stigande förvåning läste jag att det främst handlade om kvinnor som var lite för framfusiga. D v s något negativt. Men jag minns ju min pappas användande av ordet kväsig som något positivt. Det handlade ofta om någon av mina tjejkompisar som stack ut och var kul och framåt. På ett positivt sätt.
Så läser jag i Maret Koskinens artikel:
"Här uppstår omedelbart ett mysterium för den som är uppvuxen i södra Värmland, i det odefinierbara gränslandet mellan tunggumpig, enstavig västgötska och det flervokaliga gnällbältet österut. För här betyder ordet mest "lustig" eller "roande", som i till exempel: "Du skulle bare ha hört han, tokken kväsi en - ja, ja höll på att skratte på mä!" Observera, sagt uppskattande om låt säga någons förmåga att berätta historier.
Är man hemfallen åt spekulationer kring förment kynne i olika landsändar är detta onekligen ett tacksamt uppslag. Har ordet vandrat i tid och rum, från huvudstadens behov att etikettera och socialt stämpla snabbkäftade uppkomlingar ("vulgärt gentil", minsann), till en värmländskt omfamnande uppskattning inför den som har mål i mun och inte skäms för det (tänk Selma Lagerlöf, Göran Tunström)? Definitivt ett fall för Fredrik Lindström."
Och minsann, min far kommer ju från denna lilla Värmländska utpost på gränsen till Närke och Västergötland, fast med en mycket bred och tydlig värmländska.
Inte konstigt att man blivit rätt kväsig kanske?
Källor:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=676841
http://www.vf.se/vf/docs/showArtikel.asp?nyhetsID=efab9136045ced02c5df4edaa02d0306
Ann förgyllde min dag!
Min kollega har just förgyllt min dag idag med följande bild:
robust stofil
Vid min dagliga genomgång av tidningarna på nätet ramlar jag över en krönika i Svenska Dagbladet av en man vid namn Richard Swartz.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16800077.asp
Denne påstår att lite stryk aldrig skadat, det har snarare gjort människorna i hans generation robusta och godmodiga.
Denna krönika kommer dagen efter att (förra) regeringens utredare presenterat sin rapport om hur de som utsattes för just aga i fosterhem och på barnhem under företrädesvis 1950- och 60-talet mår idag.
"Likaså är det osant att vi tog skada av att luggas eller stå i skamvrå. Istället gjorde det oss till robusta och godmodiga medborgare. "
Heller är det inte sant att Swartz fått lära sig onödiga saker i skolan. Han kan rabbla Hallands floder (?) på de bättre middagar han bevistar, utan att ta internet till hjälp. Frågan varför man nu skall känna till fyra små vattendrag i Halland berör han dock inte. Kanske för att briljera om man spelar Trivial Pursuit?
Jag har också en ganska bred allmänbildning, jag snappade också upp Lagan, Nissan, Ätran och Viskan i skolan. Det har ännu inte haft någon annan betydelse än att man just kan rabbla dem i bilen när man passerar någon av dem på väg mot Skåne.
Jag upplever nog mig själv som både robust (kroppsligt som själsligt) och godmodig (utom när jag läser bigotta krönikor i Svenska Dagbladet). Detta trots att jag växte upp med 70- och 80-talens s k flumpedagogik. Jag kan också placera ut många städer på blindkarta, även om jag inte, som Swartz, kan kasta slungboll eller leda Pythagoras sats i bevis. (Det senare var på min tid snarare ett skämt, vad är det som är vitt och kletigt och ligger i matteboken?)
Så vad är det Swartz försöker leda i bevis? Att han är en gammal mossig stofil?
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16800077.asp
Denne påstår att lite stryk aldrig skadat, det har snarare gjort människorna i hans generation robusta och godmodiga.
Denna krönika kommer dagen efter att (förra) regeringens utredare presenterat sin rapport om hur de som utsattes för just aga i fosterhem och på barnhem under företrädesvis 1950- och 60-talet mår idag.
"Likaså är det osant att vi tog skada av att luggas eller stå i skamvrå. Istället gjorde det oss till robusta och godmodiga medborgare. "
Heller är det inte sant att Swartz fått lära sig onödiga saker i skolan. Han kan rabbla Hallands floder (?) på de bättre middagar han bevistar, utan att ta internet till hjälp. Frågan varför man nu skall känna till fyra små vattendrag i Halland berör han dock inte. Kanske för att briljera om man spelar Trivial Pursuit?
Jag har också en ganska bred allmänbildning, jag snappade också upp Lagan, Nissan, Ätran och Viskan i skolan. Det har ännu inte haft någon annan betydelse än att man just kan rabbla dem i bilen när man passerar någon av dem på väg mot Skåne.
Jag upplever nog mig själv som både robust (kroppsligt som själsligt) och godmodig (utom när jag läser bigotta krönikor i Svenska Dagbladet). Detta trots att jag växte upp med 70- och 80-talens s k flumpedagogik. Jag kan också placera ut många städer på blindkarta, även om jag inte, som Swartz, kan kasta slungboll eller leda Pythagoras sats i bevis. (Det senare var på min tid snarare ett skämt, vad är det som är vitt och kletigt och ligger i matteboken?)
Så vad är det Swartz försöker leda i bevis? Att han är en gammal mossig stofil?
hur gick det för harry potter?
I helgen läste jag ut sista Harry Potter-boken. Fast jag har försökt suga på karamellen så länge det bara gick. Och trogna läsare av bloggen vet ju kanske hur jag trodde det skulle sluta.
Ni som har ett tips på hur man får en skeptisk make att läsa första boken, kläm fram med det! :)
Och om ni läst hur jag gissade att det skulle gå och INTE vill veta om jag hade rätt eller ej, kan ni ju sluta läsa nu!
Andra kan scrolla ner.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Ja, man kan ju säga att jag i slutändan hade fel. Men innan dess rätt. JK Rowling har lyckats med konststycket att knyta ihop säcken. Och nu lär hon ha setts på ett café i Edinburgh skrivande på en deckare. Vi väntar med spänning.
Ni som har ett tips på hur man får en skeptisk make att läsa första boken, kläm fram med det! :)
Och om ni läst hur jag gissade att det skulle gå och INTE vill veta om jag hade rätt eller ej, kan ni ju sluta läsa nu!
Andra kan scrolla ner.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Ja, man kan ju säga att jag i slutändan hade fel. Men innan dess rätt. JK Rowling har lyckats med konststycket att knyta ihop säcken. Och nu lär hon ha setts på ett café i Edinburgh skrivande på en deckare. Vi väntar med spänning.
när diskussionerna dör
I helgen ramlade jag över en blogg, fråga inte hur, författad av Elisabeth vars 49-årige man, "SE", drabbats av Alzheimers. Fullständigt hudlöst och öppet skriver hon om deras gemensamma resa mot mörkret, tillsammans med den tonåriga dottern Carolina och hunden Pontus P. Hur de njuter av de små ögonblicken, korta samtal som tidigare var långa diskussioner.
Så berättar hon om den vilt främmande bloggaren som skickar ett paket fyllt av presenter till henne, som uppmuntran.
Och jag hulkar framför datorn. Gör det du också! Innan du går iväg och pratar riktigt länge med din partner/förälder/vän/syskon.
http://himlastigen.blogspot.com/
Min älskling är förmodligen på Centralen just nu i väntan på tåget mot Jönköping. Igår tittade vi på en lägenhet som faktiskt har potential att bli ett framtida hem. Påminde ganska mycket om stämningen i Stjärnhusen i Örebro. Snygga femtiotalsdetaljer och nära till allt. Så håll tummarna för att det inte drar iväg långt över miljonen...
På torsdag har vi första visningen här. Fönstren är putsade och allt i stort sett klart. Nu fattas bara den där lilla extra finishen. Kanske skall testa basilikatricket. D v s att ställa kryddor i kruka och fina vinägerflaskor i köket inför visningen. Annars tänkte jag köra på muttricket och ställa fram en skål godis i stället. Det är jobbigt att springa på visningar och gôtt när säljarna tänkt på oss med våra låga blodsocker... :)
I helgen blir det förmodligen sista sommarhelgen på Torpet. Sedan kommer nog hösten och det börjar bli dags att städa och fixa inför vinterstängningen av huset. Buskar skall klippas ner och min kryddodling skall tas hem till stan. Innerfönstren skall sättas i och frysen skall tömmas på bär och grillkorv. Pappa sa alltid att han gjorde allt ute vid Torpet för vår skull. Då när vi fortfarande var för unga för att uppskatta vad det innebar.
Hoppas han finns med oss där, i sädesärlan eller råbocken i åkerkanten kanske. Så att han ser hur mycket vi uppskattar det han och mamma gjorde. Tror han gillar vår nya panel i hallen. :)
Så berättar hon om den vilt främmande bloggaren som skickar ett paket fyllt av presenter till henne, som uppmuntran.
Och jag hulkar framför datorn. Gör det du också! Innan du går iväg och pratar riktigt länge med din partner/förälder/vän/syskon.
http://himlastigen.blogspot.com/
Min älskling är förmodligen på Centralen just nu i väntan på tåget mot Jönköping. Igår tittade vi på en lägenhet som faktiskt har potential att bli ett framtida hem. Påminde ganska mycket om stämningen i Stjärnhusen i Örebro. Snygga femtiotalsdetaljer och nära till allt. Så håll tummarna för att det inte drar iväg långt över miljonen...
På torsdag har vi första visningen här. Fönstren är putsade och allt i stort sett klart. Nu fattas bara den där lilla extra finishen. Kanske skall testa basilikatricket. D v s att ställa kryddor i kruka och fina vinägerflaskor i köket inför visningen. Annars tänkte jag köra på muttricket och ställa fram en skål godis i stället. Det är jobbigt att springa på visningar och gôtt när säljarna tänkt på oss med våra låga blodsocker... :)
I helgen blir det förmodligen sista sommarhelgen på Torpet. Sedan kommer nog hösten och det börjar bli dags att städa och fixa inför vinterstängningen av huset. Buskar skall klippas ner och min kryddodling skall tas hem till stan. Innerfönstren skall sättas i och frysen skall tömmas på bär och grillkorv. Pappa sa alltid att han gjorde allt ute vid Torpet för vår skull. Då när vi fortfarande var för unga för att uppskatta vad det innebar.
Hoppas han finns med oss där, i sädesärlan eller råbocken i åkerkanten kanske. Så att han ser hur mycket vi uppskattar det han och mamma gjorde. Tror han gillar vår nya panel i hallen. :)
ööööhhhh...
Men kul var det. Och gott. Och sent. Och tungt idag.
Undrar hur de här två juvelerna mår idag?
i believe in malcolm,
you sexy thing. Sjöng min man när han var yngre i tron om att Hot Chocolate dyrkade någon vid namn Malcolm. Numera sjunger vi alltid denna sång när vi kör från Torpet till Molkom för att köpa glass. Fast då förstås med orden "I believe in Molkolm".
Själv dyrkar jag Michaels cheescake och hoppas att det bjuds på sådan ikväll efter kräftorna, som det brukar. Skönt i dessa tider av förändring, både privat och på jobbet, att något består, som t ex familjen Rongves årliga kräftskiva för gamla härdade ombudsmän. Bjuggis lär väl slå rekord i kräftätning igen, som alltid.
Tronande på bordet står alltid en flaska Absolut Mandarin med bara bottenskrapet kvar i. Som en påminnelse till ombisarna från det året de tömde familjens andra snapsflaskor och endast lämnade en skvätt Absolut Mandarin kvar. Något familjen lade märke till först på julafton när sillen serverades. Sill och mandarinvodka gifter sig liksom inte på samma sätt som min gom och Mickes cheescake.
På bilderna ser vi 2005 års cheescake och gänget från 2006 års skiva. Den alltid lika gästfria värdinnan står för solglasögonen.
Själv dyrkar jag Michaels cheescake och hoppas att det bjuds på sådan ikväll efter kräftorna, som det brukar. Skönt i dessa tider av förändring, både privat och på jobbet, att något består, som t ex familjen Rongves årliga kräftskiva för gamla härdade ombudsmän. Bjuggis lär väl slå rekord i kräftätning igen, som alltid.
Tronande på bordet står alltid en flaska Absolut Mandarin med bara bottenskrapet kvar i. Som en påminnelse till ombisarna från det året de tömde familjens andra snapsflaskor och endast lämnade en skvätt Absolut Mandarin kvar. Något familjen lade märke till först på julafton när sillen serverades. Sill och mandarinvodka gifter sig liksom inte på samma sätt som min gom och Mickes cheescake.
På bilderna ser vi 2005 års cheescake och gänget från 2006 års skiva. Den alltid lika gästfria värdinnan står för solglasögonen.
ny jämo ändrar inte regeringens politik
Till ny vikarierande JämO har regeringen utsett Ann-Marie Bergström, kammaråklagare. Hon vill ännu inte uttala sig om vilka viktiga frågor hon skall driva, då hon just kommit tillbaka från sin semester.
Däremot passar den s k jämställdhetsministern Nyamko Sabuni på att tala om att det blir jättebra när JämO avskaffas och en enda diskrimineringsmyndighet införs i stället. (I Aftonbladet Kvinna idag). Vi har nämligen kommit så långt med jämställdheten idag att denna kan tjäna som föredöme, enligt Sabuni.
Kanske är det därför hon hittills endast använt pengar till att bekämpa hedersvåld, kanske är det därför hon anser att ingenting bör göras mer, att vi kan sätta oss ner och vila och vara nöjda, kanske är det därför hon inte vågar driva frågan om delad föräldraförsäkring.
Detta i landet som redan är jämställt, trots att kvinnor tjänar mindre än män för samma jobb, trots att kvinnor tar ut 80 procent av föräldraledigheten, trots att kvinnor (även etniskt svenska) mördas av sina män eller våldtas av sina s k kompisar.
För i Nyamko Sabunis lilla värld är vi ju redan jämställda.
Källor:
http://aftonbladet.se/kvinna/article577952.ab
Däremot passar den s k jämställdhetsministern Nyamko Sabuni på att tala om att det blir jättebra när JämO avskaffas och en enda diskrimineringsmyndighet införs i stället. (I Aftonbladet Kvinna idag). Vi har nämligen kommit så långt med jämställdheten idag att denna kan tjäna som föredöme, enligt Sabuni.
Kanske är det därför hon hittills endast använt pengar till att bekämpa hedersvåld, kanske är det därför hon anser att ingenting bör göras mer, att vi kan sätta oss ner och vila och vara nöjda, kanske är det därför hon inte vågar driva frågan om delad föräldraförsäkring.
Detta i landet som redan är jämställt, trots att kvinnor tjänar mindre än män för samma jobb, trots att kvinnor tar ut 80 procent av föräldraledigheten, trots att kvinnor (även etniskt svenska) mördas av sina män eller våldtas av sina s k kompisar.
För i Nyamko Sabunis lilla värld är vi ju redan jämställda.
Källor:
http://aftonbladet.se/kvinna/article577952.ab
you're a jerk, pc!
http://www.youtube.com/watch?v=Id_kGL3M5Cg
Måste nog ta en firefoxkurs hos min styrelsekollega Sara.
Eller spränga Comhem i luften.
Eller nåt.
*svär över datastrul*
När jag och Ina pluggade i Karlstad kom vi fram till ett mycket träffande motto:
HATA DATA, SKRIK ÅT STATISTIK!
Håller än.
en ny anna sjödin
På Svenskans Brännpunkt idag berättar en man
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_16712647.asp om hur han och två vänner misshandlats av sju (!) dörrvakter utanför den lilla nattklubben The Lab. Oavsett vad som startade bråket, om det skett några hot mot vakterna, så har man ju inte som enskild individ, som dessa vakter faktiskt är i lagens mening, rätt att slå folk sönder och samman. Det enda vakterna har rätt att göra är att sätta handfängsel och hålla kvar tills Polisen dyker upp med sin personal.
Och visst är det ett tecken på att Stockholmspolisen gett upp att ingen undersökning av brottsplatsen eller dörrvakterna görs. Bara det faktum att folk skickas med ambulsans från platsen borde ju innebära att ett brott kan ha blivit begånget. Att ambulansen kom snabbare fram än polispiketen är också intressant, eftersom de senare kallades dit av mannen som sedan blev nedslagen och körd i ambulans.
Ovanstående borde vara självklart, OAVSETT vad de tre gästerna hittat på.
Är det fortfarande någon som tror att det var den blåslagna Anna Sjödin som klådde upp dörrvakten på Crazy Horse? Han som senare inte kunde uppvisa ett enda litet blåmärke.
När tänker Carin Götblad och hennes kollegor rensa upp på Stureplan?
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_16712647.asp om hur han och två vänner misshandlats av sju (!) dörrvakter utanför den lilla nattklubben The Lab. Oavsett vad som startade bråket, om det skett några hot mot vakterna, så har man ju inte som enskild individ, som dessa vakter faktiskt är i lagens mening, rätt att slå folk sönder och samman. Det enda vakterna har rätt att göra är att sätta handfängsel och hålla kvar tills Polisen dyker upp med sin personal.
Och visst är det ett tecken på att Stockholmspolisen gett upp att ingen undersökning av brottsplatsen eller dörrvakterna görs. Bara det faktum att folk skickas med ambulsans från platsen borde ju innebära att ett brott kan ha blivit begånget. Att ambulansen kom snabbare fram än polispiketen är också intressant, eftersom de senare kallades dit av mannen som sedan blev nedslagen och körd i ambulans.
Ovanstående borde vara självklart, OAVSETT vad de tre gästerna hittat på.
Är det fortfarande någon som tror att det var den blåslagna Anna Sjödin som klådde upp dörrvakten på Crazy Horse? Han som senare inte kunde uppvisa ett enda litet blåmärke.
När tänker Carin Götblad och hennes kollegor rensa upp på Stureplan?
när förändringar ändrar attityder
Här ovan ser vi en fråga på dn.se där man frågat om det är bra att det är rökförbud på svenska krogar. Att bara 588 personer svarat än spelar inte så stor roll, resultatet brukar hålla i sig med så många svaranden. 91 procent svarar ja.
Så lät det inte när förbudet infördes. Då skulle krogarna gå i konkurs och rökarna gå under. Så har inte skett. Tvärtom förmodligen.
Likadant var det med förbudet mot barnaga. Att man skulle ingripa så i familjernas egna val av livsstil att man skulle förbjuda dem att uppfostra sina barn som dom ville. Det var verkligen en fråga som familjerna borde kunna avgöra själva.
Undrar vad svaret skulle bli på frågan "bör vi återinföra barnaga"?
Så, det är kanske dags för delad föräldraförsäkring ändå! Om ett par år vill vi inte ha det på något annat vis.
skämta om vad som helst
Under SSU:s kongress underhöll Peter Wahbeck vid kongressmiddagen. Han lär ha skämtat om finska MC-killar som ser sina kvinnor som honor och som äter sådana som Pär Nuder till frukost. Typ. Skämten skall också ha innehållit förklenande kommentarer om feminister, HBT-personer och folk av en annan etnisk bakgrund. Under uppträdandet gick många tillhörande dessa grupper ut ur lokalen även om Wanja Lundby Wedin rapporteras ha suttit kvar och asgarvat. Vad sa Mona Sahlin?
Till slut fick SSU:s disktriksordförande i Örebro, vid namn Emma Lidell, nog och tog en mik och gick upp och sa till Peter Wahlbeck att han inte var rolig och borde lägga av. Wahlbeck är nu mycket kränkt. Samtidigt som han gör sig lustig över att alla andra blir så kränkta nu för tiden, att det inte går att skämta om någonting längre. (När han försvarar sig i radio gör han det genom att hela tiden avbryta Emma Lidell och inte låta henne prata, för att när programledaren väljer att till slut ge Emma sista ordet, ifrågasätta detta.)
Det påminner mig om den tillställning jag bevistade på våra personaldagar i höstas. Inbjuden var en norsk psykolog vid namn Jan Atle Andersen. Denne hade tidigare träffat alla våra chefer vid flera tillfällen och varit ganska provokativ. Nu skulle hela personalen utsättas för honom och hans teser, utan att vi visste något om han provokativa buskap. (Vi jobbar på facket, ett kollektiv, medan han för fram ett väldigt individualistiskt budskap utan någon som helst maktanalys.) Kanske var det ett slags test för att se vilka som lät sig provoceras?
Jan Atle Andersen predikar nämligen att man själv väljer om man vill ta åt sig och bli kränkt. Han anlitas av företag för att lösa personkonflikter. Bl a berättade han att barn som mobbas måste se sin egen del i mobbningen. Eller att sexuella inviter från chefen kan väljas att tolkas som komplimanger. ("Se det som en komplimang!" Hur många sextrakasserade tjejer har inte fått höra detta?) När han berättade om hur han träffat en kvinna som sextrakasserats av chefen och för oss alla beskriver hur hon 'sände signaler' till honom som om hom ville ha honom lämnade jag rummet. (Något jag senare fick veta var mycket olämpligt, min obligatoriska närvaro förväntades nämligen.)
Nu var jag inte ensam om att lämna rummet. Gemensamt för en del av oss som fick nog är kanske att vi är ovanligt känsliga. Eller att vi jobbar med jämställdhetsfrågor och är indoktrinerade att tolka allt som kränkningar. Eller var det kanske att vi inte stillatigande ville sitta och lyssna på den nakne kejsaren som blev allt mer uppskruvad och provocerad (!!!) av att publiken inte höll med honom.
Jag menar att vi alla har ett ansvar för att inte kränka andra människor. Jag menar också att vi alla har ett ansvar för att inte skuldbelägga den som anser sig ha blivit kränkt. Med Jan Atle Andersens resonemang är det nära till det resonemang som förs i svenska domstolar om hur kvinnor egentligen var klädda när de blev våldtagna. ("Låt oss lägga oss nakna på Stureplan och vila oss lite", som Gudrun Schyman sa under en manifestation mot domstolarnas kvinnosyn den 6 juni i år.)
Jag önskar att vi haft en Emma där på vår konferens som kunnat resa sig upp och säga att det här är inte roligt. Men med tanke på hur mycket skit man får efteråt (som vi kan se på olika bloggar i Emmas fall) så är det kanske förståeligt att alla skrattar och håller med. (Eller tiger still.) Det kanske finns en anledning att Wanja Lundby Wedin, LO:s första kvinnliga ordförande, väljer att skratta åt bastuskämten. Men vad gör Mona Sahlin?
Zzzömnigt på Mc Donald's
Har varit på radhusvisning i Akalla trädgårdsstad. Fint område och en grillgalning som undertecknad betalar ju gärna nån extra 100-tusing för att få möjlighet att grilla varje kväll hela sommarhalvåret. Däremot var lägenheterna inte så fräscha. Ja, den första var för liten, och den andra var otroligt sunkig och inrökt och på toa luktade det som om dom förberett visningen med att bajsa rejält. Men området är ju helt klart intressant!
Mellan visningarna besökte jag Mc Donald's vid avfarten mot Sollentuna. Där jobbade två killar i kassan. Den ene verkade inte riktigt ha alla flingor i paketet och den andre var helt enkelt det slöaste och mest uttråkade jag någonsin sett. En kvart i kön och allt gick i slow motion. Alla fick upprepa sina beställninga, och det var inte för att karln i fråga hade svårt med språket utan för att han verkade fullständigt väck. När jag lämnade detta etablissemang så hörde jag två unga män kommentera det hela med orden:
- Hans kropp är på Mc Donald's va, men han själv är nån annanstans.
Frågan är om han var sådär trött för att han jobbat hela dagen, eller om han var en knarkande straffarbetare på samhällstjänst eller om han helt enkelt var nåt inni helvete bakis. Något fel var det, och var tog cheferna dom brukade ha på Mc D vägen, dom där i vita skjortor som sprang runt och skrek på sin personal (i blå skjortor) att snabba på? Inte så kul arbetsmiljö kanske, men om alternativet är sömngångare i kassan så kan man ju undra lite.
trebarnsfar uppäten av lejon på öland!
Lejontämjerskan på bilden är min guddotter, som växer så det knakar och en stackars gudmor 45 mil bort inte hinner med i utvecklingen. Den yngre herrn på bilden är hennes alltid lika glade lillebror. Mannen som håller på att ätas upp av ett lejon är deras far. Maken kommenterade bilden med att utfordringen uppenbarligen inte är vad den varit i svenska djurparker. Båda barnen ser synnerligen förtjusta ut över att se sin far bli tuggad på av besten i fråga.
Frågan är dock om en lejonhanne alls klarat av att nedlägga ett byte. De brukar ju mest ligga och lata sig på savannen och förvänta sig att honorna drar hem käket. Snart 40-åriga familjefäder är förmodligen det en lejonhanne klarar av.
snart på hemnet
Snart kommer vår lägenhet att ligga ute på Hemnet. Och det är dags att på allvar börja se sig om efter nytt, billigare boende. Men det är fan inte lätt. Såg en fin lägenhet i området där jag bodde tidigare. Med utgångspris 795 000 kr. Som nu är uppe i 1 300 000 kr. D v s ett kvm-pris på 30 952. Men högt läge, utsikt och balkong drar ju upp. Vilket vi hoppas blir fallet även med vår lägenhet. Mäklaren berättade att hon just sålt en lägenhet i Sumpan till ett kvadratmeterpris på 59 000 kr/kvm. Något är sjukt med bostadsmarknaden här.
Ikväll ger jag mig ut på visningar. Maken befinner sig på sitt nya jobb och även han har ett antal lägenheter att besöka under veckan. Det är inte mycket billigare där, men då ligger ju lägenheterna å andra sidan mitt i stan.
Foto: Erik Olsson Fastighetsförmedling
lev i celibat! förbli singel!
Det är min uppmaning till alla kvinnor. Läser i Expressen idag om den SMS-trafik som förekommit mellan den s k Stureplansprofilen och hans senaste offer. Mannens och hans kompis advokater hävdar att det kommer visa sig att tjejen själv tagit första kontakten via SMS med männen, dagen efter att våldtäkten skulle ha ägt rum. Detta verkar, enligt advokaterna, betyda att inget övergrepp ägt rum.
Samtidigt läser jag på SvD:s Brännpunkt en förtvivlad mors rop på hjälp. Hennes dotter går gång på gång tillbaka till en man som slår henne. Modern fruktar för att han kommer att slå ihjäl hennes dotter om hon stannar, och dottern fruktar för att han kommer att slå ihjäl henne om hon går. Det har han nämligen sagt att han skall göra. Så hon stannar.
Gemensamt för dessa två fall är att båda kvinnorna kan uppvisa skador som visar att de de facto blivit misshandlade. Det är inte normalt att man blöder massor i dagar efter att ha haft sex. (Såvida man inte råkar få mens just under sexakten.) Det är inte normalt att man i ett förhållande uppvisar blåmärken, jack och svullnader i ansiktet p g a att man lever med en annan människa.
Att tillfoga en annan människa sådana skador måste ses som misshandel.
Dessa skador får dock sekundär betydelse. Så länge kvinnan visar upp motstridiga känslor för den som misshandlat henne så är inte hennes skador avgörande, utan hennes beteende, före, under och efter misshandeln. Vad hon gjort tidigare, med denne man eller andra, hur hon agerat under misshandeln och om hon sökt upp honom efteråt. Allt detta ges mycket större betydelse i domstolarnas bedömning av bevis än att hon de facto har blivit misshandlad.
För männen i fråga kunde ju inte veta att det inte var ok att slå sönder en kvinnas ansikte eller slita sönder hennes underliv eller analöppning. Dom kunde ju inte veta att det antas ingå i en sexakt att tjejen i fråga blir blöt i underlivet av upphetsning. (Det har väl aldrig inträffat under deras övergrepp.) Dom kunde ju inte veta att det inte är tillåtet att misshandla en annan människa. För män ingår inte i gruppen medborgare som antas veta vad man får och inte får göra enligt lagen. I stället tillämpar svenska talibandomstolar en slags Sharia-lagtolkning, där det är kvinnan som antas förleda mannen att bete sig på ett okontrollerat sätt.
Så, tills en förändring sker kan bara uppmaningen till alla kvinnor bli att leva i celibat och förbli singlar. Det är förmodligen det säkraste sättet att inte utsättas för övergrepp, vare sig från män eller från samhället i stort. Alternativet är kanske att vi alla börjar bära burkha.
Samtidigt läser jag på SvD:s Brännpunkt en förtvivlad mors rop på hjälp. Hennes dotter går gång på gång tillbaka till en man som slår henne. Modern fruktar för att han kommer att slå ihjäl hennes dotter om hon stannar, och dottern fruktar för att han kommer att slå ihjäl henne om hon går. Det har han nämligen sagt att han skall göra. Så hon stannar.
Gemensamt för dessa två fall är att båda kvinnorna kan uppvisa skador som visar att de de facto blivit misshandlade. Det är inte normalt att man blöder massor i dagar efter att ha haft sex. (Såvida man inte råkar få mens just under sexakten.) Det är inte normalt att man i ett förhållande uppvisar blåmärken, jack och svullnader i ansiktet p g a att man lever med en annan människa.
Att tillfoga en annan människa sådana skador måste ses som misshandel.
Dessa skador får dock sekundär betydelse. Så länge kvinnan visar upp motstridiga känslor för den som misshandlat henne så är inte hennes skador avgörande, utan hennes beteende, före, under och efter misshandeln. Vad hon gjort tidigare, med denne man eller andra, hur hon agerat under misshandeln och om hon sökt upp honom efteråt. Allt detta ges mycket större betydelse i domstolarnas bedömning av bevis än att hon de facto har blivit misshandlad.
För männen i fråga kunde ju inte veta att det inte var ok att slå sönder en kvinnas ansikte eller slita sönder hennes underliv eller analöppning. Dom kunde ju inte veta att det antas ingå i en sexakt att tjejen i fråga blir blöt i underlivet av upphetsning. (Det har väl aldrig inträffat under deras övergrepp.) Dom kunde ju inte veta att det inte är tillåtet att misshandla en annan människa. För män ingår inte i gruppen medborgare som antas veta vad man får och inte får göra enligt lagen. I stället tillämpar svenska talibandomstolar en slags Sharia-lagtolkning, där det är kvinnan som antas förleda mannen att bete sig på ett okontrollerat sätt.
Så, tills en förändring sker kan bara uppmaningen till alla kvinnor bli att leva i celibat och förbli singlar. Det är förmodligen det säkraste sättet att inte utsättas för övergrepp, vare sig från män eller från samhället i stort. Alternativet är kanske att vi alla börjar bära burkha.
våga vägra tonartshöjning
Sitter och kollar på bilder från Pride på webben, då jag för första gången på många år inte medverkade i år. Då jag jobbar med dessa frågor har jag alltid jobbat på Pride, trots att det varje år infaller under min semester. (Jo, jag brukar vilja ha semester från sista veckan i juli och fem veckor framåt.) Så i år bestämde jag mig helt enkelt för att bara vara ledig. Därför var jag på Torpet och byggde spaljé och målade köksskåp när paraden gick av stapeln i Stockholm.
Hittar denna bild, från förra årets parad, på Åsa Petersens och Aftonbladets Prideblogg:
Man måste ju bara hjälpa till att sprida detta viktiga budskap!
Kom igen allihop: - Ingen schlager på våra gator, ingen schlager på våra gator!!!
Hittar denna bild, från förra årets parad, på Åsa Petersens och Aftonbladets Prideblogg:
Man måste ju bara hjälpa till att sprida detta viktiga budskap!
Kom igen allihop: - Ingen schlager på våra gator, ingen schlager på våra gator!!!
fönster, blommor och vägar
Ikväll har två trevliga (vad annars?) killar från Kil (Värmland) varit här ikväll och installerat isolerfönster hos oss, så nu har vi tre fönster i sovrum och bibliotek. Skall bli spännande att se hur det påverkar bullrandet från Kvarnbacksvägen. Förhoppningsvis tar det bort just det lågintensiva mullret från dubbdäck mot grusig asfalt som stör på vintermorgnarna. Inte för att vi väl lär uppleva det, men det är skönt för den som köper lägenheten.
Annars skulle man kunna tycka att kommunen skulle stå för bullerdämpning men dessa är av uppfattningen att det inte alls bullrar så mycket (de behöver ju inte sova här) och att bullret för övrigt försvinner tio meter från vägen. Att husen står i 90 grader mot vägen och att ljudet fortplantas mellan väggarna är det ingen som tar hänsyn till, vare sig på trafikkontoret eller miljöförvaltningen.
Så vi valde att betala 10 000 kr och bli av med hälften av bilbullret.
Annars går det framåt med homestagandet. Ett besök på Plantagen och de överblommade pelargonerna och döda småpenséerna som blommat som galna har fått sällskap respektive bytts ut av några små blåklockor. De röda pelargonerna som nästan dog frysdöden i våras har hämtat sig och blommar nu ordentligt. Tåliga blommor det där.
Makens näst äldste systerson är på besök då han jobbar vid nåt vägbygge norr om stan. Vilket innebär att han faktiskt är en av dessa som maken svär långa eder över när vi hamnar i bilkö. Fast det är ju rätt skönt när vägarna är klara. E18 mellan Stockholm och Karlstad till exempel. Med sina tre gigantiska vägbyggen för tillfället. Först väster om Västerås där man breddar vägen, sen väster om Örebro där man bygger helt ny väg. (Hur skall det gå för Shell i Lanna? Flytta?)
Sen öster om Karlstad, i min och Gustaf Frödings barndoms Alsterdal. Denna väg som jag åkt och kört regelbundet mellan hemmet och Torpet under första hälften av mitt liv. Där jag helt plötsligt inte kände igen mig när vi kom körande för två år sedan, då de börjat spränga bort berget. Berget där jag och kompisarna i villaområdet låg och kastade kottar på bilarna som körde förbi nere i klyftan på E18. Inte så smart, men som barn tänker man ju inte alltid på konsekvenser.
Det är rätt coolt att få uppleva detta vägbygge utvecklas. Först sprängningen av berget, sedan krossandet av nämnda berg för att få sten i tre storlekar och så byggandet av alla broar. Och plötsligt får Skattkärrsborna en stor och säkrare rondell.
Rondeller verkar vara det säkraste sättet att tillförsäkra sig EU-medel för övrigt. Under vår resa genom Europa förundrades vi över att Skövde fått konkurrens. Annars brukar jag ta denna västgötska metropol som exempel på rondellvansinne men nu verkar detta ha brutit fram överallt i Europa. Oavsett om man befinner sig mitt på en lite pluttväg ute på den languedocska landsbygden så kan man ge sig fan på att dom byggt en tre fyra fem rondeller där ute. Maken brukar ta dem som om de var vanliga korsningar...
Den som vet kan väl berätta om EU har någon särskild rondellpolicy.
Annars skulle man kunna tycka att kommunen skulle stå för bullerdämpning men dessa är av uppfattningen att det inte alls bullrar så mycket (de behöver ju inte sova här) och att bullret för övrigt försvinner tio meter från vägen. Att husen står i 90 grader mot vägen och att ljudet fortplantas mellan väggarna är det ingen som tar hänsyn till, vare sig på trafikkontoret eller miljöförvaltningen.
Så vi valde att betala 10 000 kr och bli av med hälften av bilbullret.
Annars går det framåt med homestagandet. Ett besök på Plantagen och de överblommade pelargonerna och döda småpenséerna som blommat som galna har fått sällskap respektive bytts ut av några små blåklockor. De röda pelargonerna som nästan dog frysdöden i våras har hämtat sig och blommar nu ordentligt. Tåliga blommor det där.
Makens näst äldste systerson är på besök då han jobbar vid nåt vägbygge norr om stan. Vilket innebär att han faktiskt är en av dessa som maken svär långa eder över när vi hamnar i bilkö. Fast det är ju rätt skönt när vägarna är klara. E18 mellan Stockholm och Karlstad till exempel. Med sina tre gigantiska vägbyggen för tillfället. Först väster om Västerås där man breddar vägen, sen väster om Örebro där man bygger helt ny väg. (Hur skall det gå för Shell i Lanna? Flytta?)
Sen öster om Karlstad, i min och Gustaf Frödings barndoms Alsterdal. Denna väg som jag åkt och kört regelbundet mellan hemmet och Torpet under första hälften av mitt liv. Där jag helt plötsligt inte kände igen mig när vi kom körande för två år sedan, då de börjat spränga bort berget. Berget där jag och kompisarna i villaområdet låg och kastade kottar på bilarna som körde förbi nere i klyftan på E18. Inte så smart, men som barn tänker man ju inte alltid på konsekvenser.
Det är rätt coolt att få uppleva detta vägbygge utvecklas. Först sprängningen av berget, sedan krossandet av nämnda berg för att få sten i tre storlekar och så byggandet av alla broar. Och plötsligt får Skattkärrsborna en stor och säkrare rondell.
Rondeller verkar vara det säkraste sättet att tillförsäkra sig EU-medel för övrigt. Under vår resa genom Europa förundrades vi över att Skövde fått konkurrens. Annars brukar jag ta denna västgötska metropol som exempel på rondellvansinne men nu verkar detta ha brutit fram överallt i Europa. Oavsett om man befinner sig mitt på en lite pluttväg ute på den languedocska landsbygden så kan man ge sig fan på att dom byggt en tre fyra fem rondeller där ute. Maken brukar ta dem som om de var vanliga korsningar...
Den som vet kan väl berätta om EU har någon särskild rondellpolicy.
hur ofta duschar du?
Denna sommar har Svenska Dagbladet förjupat sig i våra bajs- och duschvanor. Nu senast har det handlat om att svenskarna duschar alldeles för ofta. Personligen tycker jag det är kul med dessa artikelserier. Och med de kommentarer som läsarna ger. Det visar sig att man kanske inte är så udda som man trott ändå.
Jag tvättar håret 2-3 gånger i veckan och duschar samtidigt. Däremellan tvättar jag av mig efter behov. Maken har ännu inte rymt, i allafall inte av anledningen att jag skulle lukta konstigt. Tränar jag så duschar jag oftare, efter varje träning men definitivt inte hemma på morgonen dagar som jag skall träna.
Många av de som kommenterat verkar leva på samma sätt.
Läser dock i Svenskan hur en kvinna anser att det är oanständigt och hänsynslöst att inte duscha varje dag. Man kan fundera över vad det är för kroppsutsöndringar som hon är rädd för. De enda gånger jag upplever att folk i min omgivning luktar illa är när någon inte använt deodorant och luktar svett, eller när någon har taskig andedräkt (mot detta hjälper ju knappast duschande).
Fast det är klart, just nu skulle jag behöva en kall dusch efter att ha slitit med lägenheten hela dagen, inkl en shoppingrunda på stan i homestagingsyfte. Pust.
Bra inlägg för delad föräldraförsäkring!
some guys get all the buckets
Sitter och scannar bilder som min svärfar skall ha tillbaka. På bilden syns en doktor i statsvetenskap och en doktor i psykologi. Långt innan dom doktorerade. Om man studerar bilden noga kan man kanske förstå varför flickan på bilden valde just psykologi som sitt huvudämne senare i livet. Och om man noga studerar deras ansiktsuttryck så kan man också se en viss diskrepans i humöruttryck, vilket förmodligen hänger samman med antalet hinkar på den blivande statsvetarens styre.
Eller är det bara ett uttryck för könsmaktsordningen?
sallad och politik
Det var för jobbigt att driva salladsbar, har Fredrik Federley meddelat. Den roligaste kommentaren hittills återfinns på denna sajt: http://app.webblogg.se/index.bd?fa=article.edit&ar_id=1748861.
Som sagt, Federley skulle lyssnat på Mats Odell.
*moahahahahahahaaaaa*
Som sagt, Federley skulle lyssnat på Mats Odell.
*moahahahahahahaaaaa*
hurra för ikea!
Förra årets mamma, pappa, barn Årets mångfald
Förra året, exakt denna vecka skrev jag en blogg om Ikea och heteronormen. http://app.webblogg.se/index.bd?fa=article.edit&ar_id=1748861 Mitt i Pridefestivalen damp ikeakatalogen ner i våra brevlådor och trots att företaget var med och sponsrade Pride så kunde man av katalogen att döma tro att alla deras kunde var vita, heterosexuella kärnfamiljer i 30-årsåldern. Häcklad blev jag förstås för denna blogg, på antifeministiska bloggar. Men det var de facto en extremt svensk och kärnfamiljsintriktad produkt man producerat på Ikea. Långt ifrån deras kundkrets.
I år har nån tänkt till. Eller så blev det rätt ändå.
Där man förra året kunde se mamma, pappa och två pojkar får vi i år se singel (?) tjej i soffa, två mörka män i sitt (?) kök tillsammans med kvinna, två barn som leker, en guldlockig, en svartpippilottig. Till och med den inte helt vanliga kinesiska nakenhunden har ersatt förra årets mer tillrättalagda, på sidan 29.
Skönt att Ikea i sitt livstilsmagasin, som katalogen ändå utgör, speglar den värld vi lever i. Nämligen en där det finns många olika sätt att leva. Och där man inte nödvändigtvis trycks på EN enda livsstil utan kan tolka bilderna som man vill. (Det står en förstås alltid fritt, men är mer eller mindre lätt.)
Så, hurra för Ikea. Nu kan vi fortsätta handla där med gott samvete.
"Vart skall vi kärnfamiljer ta vägen då?" hör jag en uppbragd stämma från en väninna i mitt huvud. Till Ikea, föreslagsvis. Om kärleken klarar det test det innebär att vandra genom ett Ikeavaruhus med partner och barn så sitter man nog lika fint i varsin Ektorp-fåtölj vare sig familjen består av två mammor eller två pappor eller en av varje.
Kossnötter och andra
Läser Åsa Petersens blogg (http://app.blogg.se/trackback/ping/7626406) om hur en ledarskribent i Svenska Dagbladet sågar hennes nya bok och tycker att Åsa i stället skulle skrivit en bok om sin stamning. Som om blattar bara ska skriva böcker om hur det är att vara blattar, eller kvinnor om hur det är att vara kvinnor eller flator om hur det är att vara flator. Men vad annat kan man vänta sig från Svenska Dagbladets ledarsida? I deras värld existerar inga normer eller strukturer.
Drar mig till minnes ett möte jag en gång deltog i tillsammans med ett par personer på jobbet för ett antal år sedan. Jag hade läst Åsa Petersen och tyckte att hon var duktig på att uttrycka åsikter som delas av det förbund jag jobbar på. Särskilt i frågan om delad föräldraförsäkring. Då jag endast kände till Åsa som ledarskribent i Aftonbladet föreslog jag hennes namn till ett seminarium. Varpå en av kollegorna reagerade mycket starkt. Nej, det var ju omöjligt, Åsa Petersen kan ju inte prata inför folk, hon bara blir röd i ansiktet och stammar och ya da ya da...
Jag la ner det hela, och tänkte att kollegan i fråga vet väl något som jag inte vet. Men jag har inte glömt det eftertryck hon svarade med. Och hade jag vetat då, att hon pratade om en person med stamning hade jag förmodligen sagt att här brukar vi inte diskriminera folk p g a funktionshinder utan anpassa förutsättningarna i stället.
Det händer att man i jobbsammanhang träffar personer som kämpar med stamning, och det brukar sällan vara något problem. Vi är ju där för att kommunicera i jobbet, inte tävla i muntlig skicklighet. Och där är vi tillbaka i det som ledarfolket på Svenskan inte förstår. Det som feminister brukar kräva är att alla skall få plats, inte för att vi är kvinnor, blattar eller stammare, utan för att vi är människor som alla andra.
Och vad stamningen anbelangar, så hörde jag någon prata om Povel Ramel när denne just gått bort, att han ändrat stavningen i t ex kokosnöt till kossnöt för att få en stammande vän att säga just kokosnöt. Smart! :)
Drar mig till minnes ett möte jag en gång deltog i tillsammans med ett par personer på jobbet för ett antal år sedan. Jag hade läst Åsa Petersen och tyckte att hon var duktig på att uttrycka åsikter som delas av det förbund jag jobbar på. Särskilt i frågan om delad föräldraförsäkring. Då jag endast kände till Åsa som ledarskribent i Aftonbladet föreslog jag hennes namn till ett seminarium. Varpå en av kollegorna reagerade mycket starkt. Nej, det var ju omöjligt, Åsa Petersen kan ju inte prata inför folk, hon bara blir röd i ansiktet och stammar och ya da ya da...
Jag la ner det hela, och tänkte att kollegan i fråga vet väl något som jag inte vet. Men jag har inte glömt det eftertryck hon svarade med. Och hade jag vetat då, att hon pratade om en person med stamning hade jag förmodligen sagt att här brukar vi inte diskriminera folk p g a funktionshinder utan anpassa förutsättningarna i stället.
Det händer att man i jobbsammanhang träffar personer som kämpar med stamning, och det brukar sällan vara något problem. Vi är ju där för att kommunicera i jobbet, inte tävla i muntlig skicklighet. Och där är vi tillbaka i det som ledarfolket på Svenskan inte förstår. Det som feminister brukar kräva är att alla skall få plats, inte för att vi är kvinnor, blattar eller stammare, utan för att vi är människor som alla andra.
Och vad stamningen anbelangar, så hörde jag någon prata om Povel Ramel när denne just gått bort, att han ändrat stavningen i t ex kokosnöt till kossnöt för att få en stammande vän att säga just kokosnöt. Smart! :)
bruna sorgkanter och mord i midsomer
Sitter här och väntar på att betsen skall torka. Håller på att brunbetsa köksbänkarna. Något jag borde gjort mycket tidigare. Eftersom det blir så himla snyggt. Nagelbanden och huden kring och under naglarna är också brunbetsade. Jag är inte riktigt typen som tar på mig handskar när jag jobbar inomhus. I rabatterna på Torpet är det små blommiga bomullshandskar som gäller. Och ja, jag har just förnyat min prenumeration på tidningen Lantliv.
Så ser man ut som fan sen också... Borde lyssna på min syster, hon som använder diskhandskar...
Igår inträffade endast ett mord i Midsomer. Frågan är om inte fyrahundra elever i skolan i Midsomer Norton gärna såg ytterligare ett. Deras lärarinna passade på att under skolavslutningen läsa ett kapitel ur senaste boken om Harry Potter. Det sista. Varför? Ja, det finns väl ingen annan förklaring än att läraren i fråga är fullständigt dum i huvudet.
Svenska Dagbladet ligger inte långt efter. De skriver idag en krönika där dom varnar i rubriken, att man skall inte läsa denna om man inte vill veta hur det går för Harry. Tyvärr är man ju grymt nyfiken och läser iaf ingressen, som givetvis avslöjar hur det går, om ändå inte rakt på sak. Så, OM NI INTE VILL VETA HUR DET GÅR, INTE ENS VILL GISSA ER TILL DET, LÄS DÅ INTE ARTIKELN I SVENSKA DAGBLADET IDAG!!!
Å andra sidan är det som med filmen Sjätte sinnet. Jag hade redan listat ut hur det skulle gå innan jag såg filmen, eller i det här fallet, läst boken. Det är nog så att jag läst tillräckligt många böcker och sett tillräckligt många filmer för att ta till mig nyanserna. I fallet med Sjätte sinnet så visades en snutt i en recension i brittisk TV (bodde i Skottland vid tillfället), samtidigt som filmen marknadsfördes med att det skulle finnas en s k "twist" i slutet. Filmsnutten bestod i att killen i filmen ligger på sjukhus och tittar stort på Bruce Willis, som sitter bredvid och ser djup ut. Killen säger ansträngt: "I see dead people."
Jaha. Ja, så var det med den överraskningen. Så när väl min turkiska väninna Akca och jag gick och såg den fattade jag ju redan i starten vad som egentligen hände. Akca däremot blev fullständigt överraskad. "Men, men... Killens mamma såg honom ju...."
Därmed inte sagt att det inte är en jäkligt bra film. Men överraskningen var större i en annan "twist in the end"-film nämligen the Crying Game. Eller så hade jag inte ännu utvecklat detta sinne för att fatta hintar. Eller så var det helt enkelt så att jag då, 1992, inte ens kunde tänka tanken att en snygg tjej egentligen var en snygg kille.
Medan jag väntar på att betsen skall torka tror jag att jag skall ta och beställa hem senaste Harry Potter och se om jag har rätt i mina antaganden om vad som kommer hända med Harry i slutet. Skall jag avslöja vad jag tror?
Okej då... Den som vill veta hur jag tror att det går för Harry, scrolla ner:
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Jag tror att Joanne Rowling plockar upp tråden efter Astrid Lindgren och berättelsen om Bröderna Lejonhjärta. Harry kommer att gå en strid mot Voldemort, liksom Jonatan mot Katla, och bli dödligt skadad. Han kommer sedan dö och alla kommer vara sååå ledsna. Men det behöver vi inte vara för Harry kommer att komma till en annan dimension, nämligen den där hans föräldrar, Sirius och Dumbledore nu befinner sig. Där kommer det säkert finnas en fin öppning för fler böcker.
Så nu återstår att se om jag har rätt. :)
Så ser man ut som fan sen också... Borde lyssna på min syster, hon som använder diskhandskar...
Igår inträffade endast ett mord i Midsomer. Frågan är om inte fyrahundra elever i skolan i Midsomer Norton gärna såg ytterligare ett. Deras lärarinna passade på att under skolavslutningen läsa ett kapitel ur senaste boken om Harry Potter. Det sista. Varför? Ja, det finns väl ingen annan förklaring än att läraren i fråga är fullständigt dum i huvudet.
Svenska Dagbladet ligger inte långt efter. De skriver idag en krönika där dom varnar i rubriken, att man skall inte läsa denna om man inte vill veta hur det går för Harry. Tyvärr är man ju grymt nyfiken och läser iaf ingressen, som givetvis avslöjar hur det går, om ändå inte rakt på sak. Så, OM NI INTE VILL VETA HUR DET GÅR, INTE ENS VILL GISSA ER TILL DET, LÄS DÅ INTE ARTIKELN I SVENSKA DAGBLADET IDAG!!!
Å andra sidan är det som med filmen Sjätte sinnet. Jag hade redan listat ut hur det skulle gå innan jag såg filmen, eller i det här fallet, läst boken. Det är nog så att jag läst tillräckligt många böcker och sett tillräckligt många filmer för att ta till mig nyanserna. I fallet med Sjätte sinnet så visades en snutt i en recension i brittisk TV (bodde i Skottland vid tillfället), samtidigt som filmen marknadsfördes med att det skulle finnas en s k "twist" i slutet. Filmsnutten bestod i att killen i filmen ligger på sjukhus och tittar stort på Bruce Willis, som sitter bredvid och ser djup ut. Killen säger ansträngt: "I see dead people."
Jaha. Ja, så var det med den överraskningen. Så när väl min turkiska väninna Akca och jag gick och såg den fattade jag ju redan i starten vad som egentligen hände. Akca däremot blev fullständigt överraskad. "Men, men... Killens mamma såg honom ju...."
Därmed inte sagt att det inte är en jäkligt bra film. Men överraskningen var större i en annan "twist in the end"-film nämligen the Crying Game. Eller så hade jag inte ännu utvecklat detta sinne för att fatta hintar. Eller så var det helt enkelt så att jag då, 1992, inte ens kunde tänka tanken att en snygg tjej egentligen var en snygg kille.
Medan jag väntar på att betsen skall torka tror jag att jag skall ta och beställa hem senaste Harry Potter och se om jag har rätt i mina antaganden om vad som kommer hända med Harry i slutet. Skall jag avslöja vad jag tror?
Okej då... Den som vill veta hur jag tror att det går för Harry, scrolla ner:
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Jag tror att Joanne Rowling plockar upp tråden efter Astrid Lindgren och berättelsen om Bröderna Lejonhjärta. Harry kommer att gå en strid mot Voldemort, liksom Jonatan mot Katla, och bli dödligt skadad. Han kommer sedan dö och alla kommer vara sååå ledsna. Men det behöver vi inte vara för Harry kommer att komma till en annan dimension, nämligen den där hans föräldrar, Sirius och Dumbledore nu befinner sig. Där kommer det säkert finnas en fin öppning för fler böcker.
Så nu återstår att se om jag har rätt. :)
